Senaste kommentarerna i forumet

Som innehåller juice blandat med mineralvatten. Gott är det, men nog skulle det vara skönt med lite rött i solen och tänka smarta tankar istället för som nu (åttonde dagen utan alkohol) känna sig ganska tom, tråkig och tankfull...

Tråkiga minnen dyker upp om vartannat från ingenstans, och jag känner avsky och skam. Jag anar att det är på grund av dessa tankar som jag har druckit istället för att plocka fram dem en efter en... ska man tänka igenom dem, förlåta och slå på något hårt när de kommer? Jag måste komma på något sätt att omfamna dem...

Ha en fin kväll alla! ?

Men du... du är en riktig kämpe och du fixar det här ! Och du har många ess i ärmen. Vi började hänga här ung samtidigt tror jag. Tror inte att du bett din husläkare om kemisk hjälp att inte dricka ? Kan det vara en väg framåt ?

Jag sökte hjälp på Beroendecentrum på Riddargatan 1 för att få hjälp med mitt perioddrickande. Jag kvalade inte in som beroende men jag fick remiss till EWA-mottagning för att utredas vidare. Där får man stöd av proffs. Jag är inte helvit men jag dricker inte var 10:e dag längre utan kanske 1g/6 veckor ( ja, jag vet, jag hade ett mycket konstigt mönster ).

Så även om du inte vill skylta med ditt hälsotillstånd i din stad, finns det fler vägar..

Hastar att tillägga att jag har stor sympati för din panikångest - jag har själn haft det. Det var jobbrelaterat, precis som det stoora alkoholintaget jag hade 2015-16.. fick byta först jobb, sen land, sen jobb och sen chef... Nu är jag lycklig på jobbet men jag tar inget för givet.

Jag tror du har mer val att utforska. Tror stenhårt på att du kan må bättre. Vet hur det känns att få de där planerande rösterna i huvudet som säger ’jag hinner in till Bolaget medan dottern är på H&M och köper 2 st 14%-are och lägger i handväskan’. Jag tog åt mej så av situationen du beskrev häromdagen. Och sedan när du inte fick chansen att komma iväg och handla var det som att besvikelsen skulle ut på något sätt. Du grät.

Du har inget att bevisa för någon utom dej själv. Jag hejar så på dej fast jag inte skriver så ofta.

Kvinnorna på Riddarg 1 och på EWA är otroligt duktiga. Varför inte lätta sitt hjärta ?

Styrkekramar ?

Va?? Vad sluddrar du om?

Tack själv Sara och tack detsamma Vinäger ?! Och kram tillbaka till dig Stormenlilla ?!

Helgen blev intensiv, med högt och lågt blandat om vartannat. Lite samma visa som helgen innan; trött och väl hård mot mig själv, för att jag är just det..?. Heltokigt. Jag vill mer än jag orkar, det är väl det som händer helt enkelt. Men jag är ändå väldigt nöjd förstås, att jag avstår från att ta till det där förrädiska bränslet..?! Och när jag nu blickar tillbaka på helgens "bravader" kan jag stolt konstatera att jag ridit ut ännu en storm..?⛵??! Jag ska minsann inte ge efter, utan försöker i dessa lägen mer än andra, påminna mig om hur det kändes att vara i den negativa spiralen..?️. Just detta tycker jag är lite svårt. Vet att du är grym på detta Mirabelle, och flera med dig, med lång nykterhet. Hur gör ni? Jag är tacksam för att minnena bleknar allt eftersom på ett sätt, men kan samtidigt känna mig orolig att jag i.o.m det, hamnar närmare och närmare ett återfall (?) Någon som förstår hur jag menar, eller låter det bara knäppt ??! Hade mer tankar i helgen, än på länge att "kasta in handduken". Bara för en stund..som sagt förrädiska tankar, som jag helst inte alls vill ha. Även om de bara kom som viskningar, finns en rädsla att de ska växa sig starkare?.Tack o lov är de som bortblåsta igen nu?️?!
Så, ja - så är läget just nu med mig☺️! ?Just idag är jag stark, just idag mår jag bra?! En dag i taget.
Stor kram!
/Fibblan ?.

Hej, ja självklart är det okej att du skriver till mig så ofta du vill! Det är bara du som berömmer mig för mitt mod, mitt jävlaranamma och min öppenhet osv. De andra nyktra alkoholisterna bara pressar mig och får mig att känna mig dålig!
Jag behöver få höra vad jag faktiskt är bra på och vilka framsteg jag gör, inte bara få veta hur jävla värdelös jag är, att jag får skylla mig själv, att jag är ensam ansvarig för mitt öde osv! Har fått höra så jävla mycket skit hela livet, vilket fått mig att tro på att jag verkligen är genom-värdelös, och jag behöver att fler speglar det positiva med mig såsom du gör, och inte bara är hårda, kalla och krävande som de flesta! Folk har alltid krävt alldeles för mycket av mig och haft skyhöga förväntningar på vad jag ska klara av, men jag är för fan bara en vanlig människa, jag är inte Moder Teresa eller Jesus som kan åstadkomma storverk!! Jag behöver stöd och uppmuntran precis som alla andra, inte överkrav! Så jävla less på alla idioter som inte fattar det! Om jag så skulle gå på vattnet som Jesus, skulle väl folk bara säga: "Men Linda, kan du inte simma!?" Så jävla trött på att bli behandlad som nån som bara får skylla sig själv för att jag inte klarar allt själv! INGEN klarar av allting själv, nu är det FAN nog!! Jag har tagit emot TILLRÄCKLIGT med skit, och jag slutar härmed "be om ursäkt" för att jag reagerar såhär på ett OMÄNSKLIGT bemötande från omvärlden! Blir ganska stolt när jag läser mina senaste inlägg i forum här, jag börjar äntligen skaffa mig skinn på näsan, slutar vara ett offer som andra kan ösa skit över, börjar stå för vem jag är på riktigt och tror själv på det jag säger! ??

Jag tycker att det är underbart att läsa dina inlägg Torn.
Jag har inte problem med att inläggen är väldigt positiva eller motsatsen.....( tvärtom ...båda sorterna hjälper mig att se...olika saker).
Det enda jag kan ha problem med är mina egna inlägg:-) eller kanske brist på inlägg - att jag ( ofta omedvetet) inte riktigt släpper fram hela bilden. Tror att det hänger ihop med att drickandet var en ensam-resa.....och att jag är ovan vid att dela det som kopplar till alkohol ( och van att ’klara mig själv’)
Kanske får ha lite tålamod med mig själv där.... för jag navigerar i ett ganska nytt landskap.
Men att läsa dina inlägg ger mig mkt positiv energi och jag får så starka bilder av dig och din fru och barnen och fisketurerna...
Och Saskij - det där med att tankarna på alkohol just bara är tankar.... det är en mening jag ska bära med mig. Tanken i sig är ju inte farlig ( kan vara irriterande ...såklart). Jag behöver inte handla på tanken ...den kan få finnas där...jag kanske inte ska kämpa så mkt med den. Kanske omfamna även den ....( i tanken alltså:-)

♥️Kärlek till dig miss lyckad♥️ Jag kommer att vara på rätt ställe förr eller senare. Jag är också för snäll och jag känner mig själv så jag vet att jag kommer vara det rätt länge till. Är fortfarande konflikträdd och ängslig.

Jag läser ibland i anhörigsidorna men jag skriver nästan aldrig något. Tycker det är svårt att ge råd till någon. För det man går igenom som anhörig är så personligt. Jag vill bara skriva "lämna så fort du kan" till varenda en. Särskilt till de som ännu inte hunnit bilda familj med den som dricker för mycket.

Men till de som har barn... Jag vet ju att det tar så himla lång tid att bli redo. Jag "borde" lämnat min man för flera år sedan men det var nog det sista rådet jag hade orkat höra på. För det var omöjligt för mig. Jag behövde bara långsamt stärka mig själv och nå relationens botten eller nåt. Innan det dolde jag allt för att jag var rädd att få rådet att lämna.

Men jag känner VERKLIGEN att det inte är anhörigas jobb att stötta, hjälpa och peppa i vått och torrt. Det är en alldeles för stor börda. Särskilt om alkoholisten inte bestämt sig. Man kan inte som anhörig vara den som drar lasset. Skillnad vore det kanske om den som dricker VERKLIGEN slutar. I ett sånt läge hade jag också stöttat och peppat. Men inte annars! Man spiller bara sin tid och sin kraft. Och dessutom blir man ansvarig för den andres drickande eller ickedrickande.

Jag VET ju att man kan sluta dricka. Fine, det är en sjukdom, men det är en av få sjukdomar som man kan bota själv! Genom att sluta dricka!

Jag får skriva så, eftersom jag drack själv en gång i tiden. Så jag vet att man kan sluta ?

Om mannen slutade dricka på riktigt nu tror jag han skulle göra stora personliga förändringar. Kanske skulle det leda till att han inte vill ha mig i sitt liv ens längre. Vem vet? Att dricka gör en rädd och bekväm. Det är ju min nykterhet som hjälpt mig framåt de sista åren. Jag är helt förändrad inombords. Jag tror mannen håller fast vid mig för att det är tryggt, det känns hemma, det är bekvämt, det är inte läskigt och nytt. Han vet var han har mig och han vet att jag finns här. Om han vågade sluta dricka skulle han börja en inre resa som kanske skulle leda honom till en ny relation och till nya drömmar. Det kanske är för läskigt?

För visst är det så att ett nyktert liv är ett annat liv än ett liv med alkohol. Jag har helt andra visioner nu än förut. Men det krävs ju arbete att komma hit. Jag har ju gått igenom miljoner faser och känslor. Lärt känna mig själv på nytt och tillsist insett mitt värde (nåja, någorlunda... I alla fall mycket mer än förut när jag mest hatade mig själv).

Nu blev det nog långt.... Tänkte skriva annat egentligen men jag spårade ur ? kram på er ♥️

jag tycker att det har hjälp väldigt mycket att läsa om andra som varit i samma situation, tex läste jag tråden om "det värsta jag gjort" (kommer inte ihåg exakt vad den heter....) här inne väldigt många gånger första nyktra tiden.

Vad bra att du hittat till insikten att förändra!
Jag har upplevt det som att psyket tar hand om det i sin egen takt, bearbetar lite i taget så mycket det klarar av. Första halvåret nykter stängde jag av, fokuserade bara framåt och på att välja vilken person jag vill vara nu, som att jag stängde hjärnan bakåt, det var enda sättet för mig att överleva. Sen hade jag en period med intensiva flashbacks, vaknade på nätterna och mindes händelser, då gick hjärnan ofta in i flykt, tänkte "det där kan inte ha varit jag", det var obehagligt men gick över efter ett par veckor, som att det tog hand om sig själv att landa. Nu, nykter 1,5 år, kommer minnen lite lagom, och jag kan acceptera vad jag gjort med hjälp av att jag valt bättre så många gånger nu.
Det är nog oundvikligt att älta lite grann, men det som räknas är ju att du har fattat ett fantastiskt, jätteviktigt och superstarkt beslut nu.

Jag har inte det sura sinnelaget..Är en gladlynt person. Blev faktiskt lite euforisk emellanåt av mitt tillfrisknande från alkohol..Min f.d. Var nog mer av den dystra typen om han tvingades att vara utan alkohol eller annat stimuli som skärm eller hobbies..Vi får hoppas att din man får insikt i det fina med giftfri kropp och friskt sinne..

och grattis till 14 dagar. Lite off kände jag mig också i början, lite hängig i humöret men det lättar. Jag slapp i alla fall det sjukt dåliga samvetet för att jag hade druckit...Ha en fin dag! Kram!

Jag har haft enormt svåra sömnstörningar historiskt, på grund av ångest, och det har slutat med sjukskrivning till slut.

Nu som först har jag fullt ut förstått att det är alkoholen som skapar ångest, sömnstörningar och depression. Mer motivation än så att hålla mig nykter behöver inte jag!

Jag tycker ändå att du ska ta antabus till hjälp som en krycka, över den tidsgräns som varit riskabel för dig tidigare. Minnet är kort ibland. ”Så farligt var det nog inte?” Då har du kryckan som ett extremt tydligt ”köphinder”.

Sömn är den finaste gåva man kan ge sig själv - och det är en icke-handling. Man kan inte prestera sömn. Man måste ge sig själv så pass mycket lugn och ro att den kommer av sig själv.

Sömn är bästa läkningen för hjärnan och jag är så glad för din skull att du nu har kommit dithän.

Kram ?

Vad skönt att du har 14 dagar avklarade, grattis! Du har ju mycket mer ” rutin” än mig i det här med nyktra perioder och så,men jag tyckte i alla fall att efter 14 dagar så började det släppa på allvar. Just då började jag också sova bra.

Tack för din kommentar i min tråd! Det där du skrev om att tankarna på A är ständigt närvarande stämmer så väl för mig. Men en skillnad är att mina tankar handlar aldrig om något sug, jag har absolut noll sug nu. Det är mer att jag jag liksom är ständigt glad och tacksam att jag inte dricker mera. Därför har jag egentligen inget emot tankarna kring A, men dom finns där ständigt på något sätt. Det går inte att släppa dem riktigt, och det är lite irriterande. Man har ju tänkt tillräckligt på alkohol förr om man säger så?

Klokt med de här läkemedlen som du ska testa. Allt är värt att prova för att bli fri från alkoholen.

Kram

Ibland kan jag känna att jag inte kan vara så God som jag vill vara.
Jag kan tänka en massa gott men inte våga fullfölja.Så jag håller en del kvar i mig själv.Och ofta är det jag som hör av mig i mina relationer.Kanske jag ska rensa lite...? Eller är mitt behov annat än de jag har runt mig?
Jag har inte tålamod att vänta in helt enkelt.
Det kan jag jobba med.
Jag är speciell och pålitlig och även omtänksam.Ännu mer äkta nu utan vin?så skönt att skriva här på detta fina forum.
Kram Pilla

Gud vad jag känner igen mig i det du skriver om ensamhet. Precis så, med liten släkt och eller dåliga relationer mellan de släktingar som finns. Inte massvis av vänner.... När jag skilde mig för ett par år sedan var nästan ensamheten min största skräck. Men det blev faktiskt inte så. Skilsmässan gav mig en annan energi som har gjort att jag sökt mig utåt. Jag har fått någon ny mycket nära vän och en hel del vänner som jag pratar med på gatan, ses och dricker kaffe med och lite så.

Förfärligt med de där bibborna med papper. För att börja någonstans tänker jag ofta att jag börjar med den första frågan sedan behöver jag inte göra mer. Och så fortsätter jag sådär och sätter olika mål. En sida till sedan är det paus, osv.

Kram!

Det har jag också gjort. Har ju många ggr skrivit att jag tyckt om den personen jag varit när jag druckit. Både för att det sociala bli så mycket enklare och säkert för man också rycker på axlarna lite mer. "Skit samma", man släpper kontrollen och bryr sig mindre om småsaker.
Jag tror jag är något på spåren här. Har upprepat det flera gånger tyst för mig själv nu sen igår när jag känt stress bubbla upp: "släpp kontrollen, släpp kontrollen". Inser att jag lägger jätte mycket energi på små saker.

Exempel i morse, min dotter ska klä på sig. Hon är 9 år och väljer kläder själv sedan länge. Jag märker att jag måste kontrollera vad hon väljer. Jag tycker att tröjan hon väljer inte passar till byxorna. I mitt huvud i all välmening, för att hon ska se "ordentlig" ut i skolan. Konsekvenstänket: Om hon har fula eller konstiga kläder i skolan kanske hon blir retad, utanför eller andra vuxna tänker saker om oss som föräldrar. Alltså en typ av skamkänslor..
Hon har egentligen nästan bara fina kläder och ser ordentlig och vårdad ut men det är som att jag bara måste ha ett finger med för en viss kontroll. Jag kom ändå på mig själv när jag gjorde det, så jag sa kort, den där tröjan passar inte tycker jag, men gör som du vill. Sen släppte jag tanken och gick vidare. Väldigt befriande!

Exempel två. När lillebror skulle borsta tänderna var jag igång igen. Han är 5 år och borstar ibland tänderna själv med eltandborste. Den vibrerar efter 2 minuter som vi kör att man ska borsta till. Idag lägger jag märke till att han stänger av tandborsten innan de 2 minuterna gått. Konsekvenstänket startar: Han har inte borstat tillräckligt bra, han får dåliga tänder om han slarvar med tandborstningen, jag får skämmas hos tandläkaren. Han får fula tänder och kanske blir retad. Hmmm... återigen skamkänslor? Vad gör jag då? Jo jag tvingar honom att starta om tandborstningen med ny tandkräm i två minuter. Jag har kontroll igen.

Sjukt? Ja och väldigt intressant att börja denna rannsakning av sitt extrema konsekvenstänk...! Som verkar vila på mycket rädsla för skam.

Vännen, fan att man ska ha det så jobbigt mellan varven. Önskar så att du mår bra! Men jag vet hur det är att tampas med ångest, även om denna inte längre kommer i panikform för mig. Men det blir lätt en övermäktig känsla med det hela. Det man kan ta fäste på, som jag också verkar ha svårt för mellan varven, är att all kamp mot den blir värre när man häller den jäkla alkoholen på.

Jag ska försöka vara mer närvarande och stödja dig bäst jag kan. Tycker så mycket om dig!

Stor kram

Hej kära du!

Hur mår du? Har snabbt skummat igenom tråden och vill skicka en stor kram!

Grattis till 14 dagar! Det är självklart att du ska till mottagningen! Du skriver om att du har lurat dig själv många gånger om att det kommer att gå bra att dricka lite. Den här gången är skillnaden att du vet att det inte fungerar. Jag förstår känslan. Du har ju varit nykter nu i 14 dagar utan några större åthävor. Men nykterheten kommer inte vara beständig av sig själv. Den kräver dagligt arbete. Mer eller mindre. Jag räknar med det för egen del i alla fall. Jag tycker du resonerar mycket klokt, Jullan.
Kram!

14 dagar nykter, nu är sömnen på plats och jag känner mig starkare. Idag ska jag till mottagningen för en första antabus och samtal. Känner lite dubbelt inför det. Bra på ett sätt, det är ju jag själv som tagit initiativet till detta, men oxå tveksamt... vad har jag där o göra liksom, det går ju bra ändå osv. Men dit ska jag, så får vi se vad det ger. Mitt andra initiativ var att ta naltrexon en tid oxå, så det ska jag börja med idag. Hoppas på inte alltför kraftiga biverkningar, men tänker att det inte kan vara lika illa som en rejäl baksmälla iallafall. Ja så går tankarna här om tisdagen, ett besök till barnbarnen hinns med och det kommer ge mig positiv energi, de vet jag. Håll er ifrån det första glaset, en dag i taget . Kram

Låter härligt Torn, jag upplever det i mina nyktra perioder att tankarna på a ibland är lätta och ibland intensiva. Men alltid närvarande. Ibland kan jag se sambanden ex om jag stressat eller haft någon konflikt att suget o tankarna ökat. Men det kan oxå komma som en blixt. Samma gäller när jag gör nåt mysigt, påtar i trädgården eller träffar vänner, då vill belöningssystemet ha a. Tror att tiden mildrar tankarna och att hjärnan långsamt programmeras om. Har inte kommit dit hän än, men det är min förhoppning iallafall. Tid är det vi behöver lägga bakom oss, tid och att inte lyfta det första glaset. En dag i taget. Ha en underbar tisdag

När man är så gräsligt positiv som jag är, och du också, så blir det lätt happyhappy inlägg var och varannan dag.

Men jag tänker att det är okej. Det är ju så den nyktra resan kan vara. Också. Från misär till nöjdhet rätt så snabbt.

Vi tar oss igenom detta på olika sätt. Så länge man är ärlig så tycker jag att man ska skriva precis som man vill och känner, och hur ofta man vill.

Det är lite sorgligt när en del avstår från att skriva här för att deras inlägg kan upplevas som för dystra, och sen avstår du medvetet för att dina inlägg kan upplevas som för glada.

Fortsätt skriv, precis så mycket du vill! Här inne på forumet är vi glada för varandras skull ? Också. I med- och motgång.

Kram ?

Samtal med min mamma igår,hon ringde än en gång och frågade var min pappa var någonstans, och jag fick än en gång påminna henne om att han dog 2018.
Resulterade såklart i tårar och sorg från hennes sida, själv så blev jag otroligt ledsen för hennes skull...känns så hemskt att påminna henne varje gång hon ringer,men jag hoppas att det kanske sjunker in någon gång.
Jag önskar ibland att hon ska komma så djupt i sin demens att hon glömmer bort,jag behöver att hon släpper mig fri.
Det låter säkert jättehemskt,men att behöva gå igenom det här om och om igen är för mig väldigt tungt psykiskt.
Men jag fortsätter att svara på hennes frågor så gott jag kan, och tröstar mig med att det är lättare att möta det här med ett nyktert sinne.

Tack, det samma till dig! Härligt gäng här verkligen ?

Kikar in och hälsar på... Välkommen hit får jag ju säga! Och grattis till dag 8! Trevligt att följas åt!

Kram Saskij ?