Senaste kommentarerna i forumet

Tack för grattis! Nu firar jag visserligen inte fyra månader förrän i morgon. Tänk om jag råkar supa till i dag..??. Nä det kommer jag inte göra. Det var Jullan som tog ut min seger i förskott. Det gör inget, några dagar hit och dit är inte så viktiga för mig mer. Men till er som kämpar, känn er stolta för varje nykter dag som går. Eller t.o.m. timme i början. Det hjälper till för att klara fler dagar.

Ha en fin dag!

Kram

Först dock, tack för all pepp. Just nu är av-knappen på (!) och jag vet att dagen blir helvit. Lika skönt varje gång att slippa kampen.

Skillnaden, mitt hjärta slog ett extra slag när jag såg din kommentar. Fint att det, trots lite smågupp, verkar gå åt rätt håll.

-----

Skrev tidigare att jag tycker att det är intressant att läsa om andras bakgrund, ibland även barndom. Hittade en cirka två år gammal text bland alla mina inlägg som handlar om just min historia. Har skrivit ännu mera ingående både tidigare och senare, men denna är en slags sammanfattning. Tillräckligt lång ändå... Här kommer den:

"Varför dricker vi? Ur ett annat perspektiv.

Skrev i mitt förra inlägg om att jag, med ett utåt sett lyckat liv, ibland känner att jag inte borde ha alkholproblem. Självklart är det som flera av er också kommenterat, vem som helst kan trilla dit. När jag läste igenom texten tänkte jag att det finns en historia till. Den som började långt långt innan det liv jag beskrivit ovan. Något inom mig ville berätta även den.

När jag föddes var jag svårt sjuk och tvingades tillbringa månader på sjukhus. På den tiden fick inte föräldrarna sova över på sjukhuset, som låg långt borta. Således blev jag lämnad långa perioder redan som spädbarn.

Jag blev friskförklarad, men det här med anknytning blev inte lättare. Vi flyttade väldigt mycket och jag hann aldrig rota mig någonstans innan det var dags att bryta upp. Har tidigare skrivit om min uppväxt, i vilken jag alltid kände mig fel. Eftersom vi flyttade runt halva Sverige var min dialekt aldrig rätt, hur mycket jag än ansträngde mig. En bagatell kanske någon tycker, men dalmål, skånska, värmländska och stockholmska togs emot med hån i "fel" landsända och min redan låga självkänsla gick i botten.

När jag var nyss fyllda tretton drack jag alkohol för första gången - och föll direkt för ruset. Äntligen vågade jag slappna av lite och våga mera. Jag blev kaxig och njöt i början av att stå i centrum. Dock var det inte i de bästa kretsarna jag umgicks och det gick utför på många sätt.

Festandet tog över alltmer. Skolgången avbröts under något år. Mina föräldrar mådde båda mycket psykiskt dåligt och orkade inte med sitt vuxenansvar. Fosterhem väntade långt borta, jag led under hela vistelsen där, även om jag inte på något sätt blev illa behandlad.

Hemma igen fortsatte det destruktiva livet. Jag hade lätt för att ha sex med snygga killar, fattade aldrig att det många gånger endast handlade om att få känna tillfällig värme och uppskattning. Efter en våldtäkt på främmande ort reste jag mig och låtsades som om inget hänt.

Alkoholen hade fortsatt en stor del i mitt liv. Fyra-fem gånger i veckan hade vi "fest". Självklart funkade det inte i längden. Till slut brakade jag ihop och efter ett självmordsförsök hamnade jag på barnpsyk. Där bodde jag några månader innan jag efter behandling lovade att försöka ta upp skolarbetet igen.

För att göra en lång historia lite kortare kan jag berätta att jag klarade skolan, gick ut högstadiet med riktigt bra betyg (en j-a tur att jag alltid haft lätt för att lära, åtminstone rena faktakunskaper...) Träffade en halvkriminell kille, blev gravid, lämnade honom efter ett par år av psykisk misshandel.

Där och då bestämde jag mig för att ta tag i mitt liv på allvar. Mitt lilla barn skulle aldrig behöva uppleva en uppväxt liknande min.

Jag träffade så småningom min nuvarande man och tror att han hade en stor inverkan på det faktum att jag lyckades "reparera" en del av min trasiga barndom.

Alkoholen då? Jag drack sparsamt under många år. Flera graviditeter hjälpte till. Så småningom införde vi vin och öl till maten på helgkvällarna. När det var fest märkte jag att jag oftast ville dricka lite mer än de andra. Under veckorna kom jag mer och mer att längta efter fredagen då vi äntligen skulle dricka.

Som tidigare framgått är jag högpresterande, älskar utmaningar och bekräftelser på att det jag gör är bra. Alla år med press och stress tog till slut ut sin rätt. I mitt fall tog den sig uttryck i att jag drabbades av svår panikångest. Denna har jag kämpat mot i alla år, visst är jag bättre, men inser att den nog alltid förblir min följeslagare på ett eller annat sätt. När ångesten slår till med full kraft är det lätt att hitta lindring i några glas. När berusningen tar udden av det värsta, och lugnet börjar sprida sig... Ja, det vet vi ju alla, det bedrägliga lugnet. När ruset klingar av är ångesten inte sällan dubbelt så svår att uthärda. Och så försöker vi lindra den igen och igen. På samma omöjliga sätt.

Det tog flera år innan jag började smygdricka. Från början endast på helgerna men till slut även på vardagarna. När jag första gången släppte på spärren jag haft att endast dricka på helger eller semestrar gick det fort utför, ruggigt fort. På bara några månader drack jag i princip varje dag, dock alltid i smyg. Jag drack på vardagarna och söp på helgerna. Till slut förstod jag att jag blivit beroende, fysiskt beroende.

Av en händelse hittade jag för drygt ett år sedan (uppdatering: nu alltså snart tre) hit till forumet och har sedan dess kämpat för att bli nykter. Det går förvånansvärt bra i perioder, men plötsligt har jag haft känslan av att jag typ iakttagit mig själv då jag tagit återfall. Att jag inte själv har haft kontroll... Jag försöker att inte döma mig för hårt, även om besvikelsen är stor.

Ursäkta ännu ett maratoninlägg. Orden bara kom och de blev så här många..."

-----

Ja, det där är min historia. Så lik vissas och så olik andras. Det där med att hitta gemensamma nämnare till A-beroende är inte alltid så enkelt. Tycker själv att det är tryggt med viss igenkänning, även om jag självklart inte önskar något det helvete det kan innebära. Äsch, ni förstår nog precis hur jag menar.

Ha en fin dag. Hos mig ska det vara sol hela dagen. ☀️ /Kram

Sol ute
sol inne
sol i hjärta
sol i sinne

Grattis till fyra månader ? Men framför allt grattis till din stabila nykterhet - det finns inte ett uns av tveksamhet hos dig.

Du verkar inte ens sörja att du inte kan dricka ”normalt” och det känns befriande skönt. Känner att jag hamnar där mer stadigt också efterhand.

Märklig inställning egentligen. ”Varför får inte jag dricka som alla andra?” Som om det vore en mänsklig rättighet att dricka alkohol liksom.

Kan inte låta bli att dra paralleller med funkisvärlden. Hur skulle deras liv se ut om de hela tiden sörjde att de inte ”kan göra som alla andra”?

Nä, då är det bättre att göra som du. Gilla läget och fokusera på allt det positiva som nykterheten faktiskt ger!

Kram ?

PS. Jag tycker att det är trevligt att läsa vardagsbetraktelser som inte är förknippade med alkohol. Det speglar resan vi gör väldigt tydligt - efterhand blir alkoholen allt mer perifer.

Grattis till en veckas nykterhet. För många den absolut jobbigaste. Nu har du lagt den bakom dig.

Jag håller på dig.

Kram

Grattis t dina fyra månader?

Tycker oxå om att läsa i din tråd!
Vad du beskriver om kaffe och huvudvärk..det är likadant för min man.

Ha en go tisdag?

Skickar lite sinnesro till dig idag! ?

Skönt att du klarade gårdagen (vilket jag inte gjorde) ska vi satsa på dagen idag tillsammans??

Ha en fin tisdag☀️?

Att veta hur det är att må fint nykter och as med alkohol och ändå vilja ha, rent av välja att ta...tja, hur det är vet vi här inne. Gott att ha en partner!

Det händer fortfarande att jag köper hem vin (om än väldigt sällan) och utan partner, brukar jag se till att själv hälla ut det mesta ?

Ångrar alltid köpen och tänker att det är en skitdyr vana att köpa vin och hälla ut, men men...billigare än att investera hela hälsan ?

Orkar inte bli mer hånad och bespottad än jag blivit, därför vågar jag inte söka hjälp!

Hur hittar man sitt sanna jag då, när jag mår så dåligt vad jag än gör??

Och andra vågar jag inte be om hjälp, antingen förstår de inte eller så skuldbelägger de mig ännu mer! Jag har inte blivit inlåst eller något, ingen har gjort nånting alls för att hjälpa mig!

Seghet och huvudvärk är typisk kaffeabstinens. Händer mig alltid om jag inte fått de koppar jag brukar få varje dag.

Kaffe är lätt att bli beroende av. Pga sömnproblematik (historisk hoppas jag) dricker jag aldrig kaffe efter kl 12. Men fyra koppar hinner jag nog med innan dess.

Men det finns sämre saker än kaffe att vara beroende av.

Kram ?

Nej jag vet ju inte det, jag vet inte varför jag mår så dåligt och gjort det nästan jämt!

Tack för grattis i min tråd! Bra om min resa kan tillföra dig något positivt. Ser att du har varit med förr här, och det är ju lysande att du tagit tag i saken igen.Grattis till dag 7!? Jag har ju bara 4 månader på nacken nu men min övertygelse att aldrig börja dricka igen växer sig faktiskt starkare och starkare fortfarande ju längre tiden går.

Jag hade ett par sista riktigt jobbiga år innan jag till slut kom ur skiten. Kommer skriva om det i morgon, där kommer det framkomma saker som jag inte nämt tidigare här, och som kommer förklara saker och ting.

Ska ta och läsa igenom din tråd ordentligt senare,och även följa din nuvarande resa. Men av det jag har läst sedan du nu är tillbaka här så tror jag du kommer fixa det på riktigt denna gången.

Kram

Mycket mer kaffe även här, inte på kvällstid dock. Då är jag inte alls sugen. Men känner att kaffet blir mer betydelsefullt för att känna mig piggare, kan inte riktigt förklara.
Det är åtminstone godare än förr.
Blir nog inga börsklipp för mig idag, behöver en grundkurs innan jag ger mig in i det, däremot lägger jag mer tid på auktioner på nätet- obs inte ngt nytt beroende men istället för serier och när jag är lite trött för att läsa.
Ja du kanske är vi igenom den största förändringen kring drickandet, men jag hänger kvar ett tag, helt säker, hoppas du med en stund ?

Släpp taget
Hjälpen finns inom dig själv, hitta ditt sanna jag. När du gör det behöver du inte alkohol och droger för att bedöva dig själv. Hur du gör det är upp till dig själv med stöd av andra, annars går du under.

Att gå omkring i en dimma underlättar bara för stunden. Psykiatrin har låst in mig och gjort så att jag tappat tron på människor. När man inte litar på andra kan man inte heller få hjälp från nån och då går det åt h-vete.

Lider med dig men tror på dig eftersom du klarar av att skriva här om hur du mår. Det är första steget sen blir det svårare innan det lättar på trycket och all press som du utsätter dig själv för just nu. Du vet själv vad ditt problem är, eller hur?

Det trodde jag aldrig i januari när jag var på botten. Så skönt att vakna utan att fundera o inte minnas vad jag gjort kvällen innan. Att inte behöva kolla i telefonen efter pinsamma sms eller inlägg o svar på sociala medier som jag skickat på fyllan. Sänder styrkekramar till alla er andra som också kämpar. Var rädda om er. Kram?

Tack för kommentarer! Jag blir alltid lika glad för era kommentarer här. Feedback, tips, funderingar, glada tillrop, kritik eller vad som helst. Allt är välkommet och betyder mycket för mig.?

Lingonmos, ”förfallet” har jag färdigt i huvudet nu, och tänkte skriva om det i morgon. Är själv hemma i morgon, ( permitterad igen?) och det är en fördel att inte bli avbruten av barnen och hustrun stup i kvarten.

I dag var barnen hemma pga studiedag, dagen har rullat på, lite skjutsningar och hämtningar av barnen till olika aktiviteter, matlagning och tid framför datorn med lite hobbyhandel på börsen.
@ Se klart, jag såg att du har börjat också?

Självklart nykter och jag märker att det inte blir så mycket skrivande om ”förändra mitt drickande” mer. Men jag stannar kvar här tillsvidare då det är lite mer fart och jag fortfarande finner det mycket givande.

Har förresten en del funderingar kring mitt kaffedrickande. Har märkt att jag antagligen blivit lätt beroende av det. Förr drack jag bara någon enstaka kopp på jobbet och aldrig något hemma eller på restaurang. Tog hellre en öl extra här hemma i stället. Eller en whisky i stället på restaurang.?
I dag missade jag att ta en kopp kaffe på morgonen och märkte senare av en lätt huvudvärk och trötthet. Och det gick över efter en kopp kaffe! En slump kanske, någon som har erfarenhet måhända?

Kram!

Idag nykter, ångest förvisso, som jag önskar så du kunde slippa..?. Men du har tagit dig igenom det nykter idag, liksom många gånger förr. Du vet att friheten finns där och har smakat på den många gånger, t.o.m månadsvis i sträck ??! Och även idag! Skönt att höra! Jag tycker du gör helt rätt i att inte lägga för mkt vikt vid de där glasen vin och ölen. A-tankar och sug har skingrats. Det är det viktiga. DU är det viktiga❤️!
Heja dig?!
Kramar!
/Fibblan ?.

Vi kämpar tillsammans, en dag i taget?

Grattis till dina 4 månader. Läst din historia och blir inspirerad att fortsätta på min nyktra väg (7). Tack

Tack själv,du är också bra.
Så skönt att vi kan dela glädje och sorg här.
På forumet är jag aldrig ensam.?
Det är alltid någon som lyssnar, nånstans.
Kram Pilla

Så har jag då X antal nyktra dagar, och jag bryter ihop, klarar inte att må så, så nu tar jag en öl! Mår så jävla psykiskt dåligt av att vara nykter & drogdri, så less på att läsa alla sagohistorier om hur bra alla andra mår.. Jag mår SKIT när jag är utan alkohol och droger!! Är detta tacken jag får för att jag varit duktig, att må såhär?! Jag klarar ju inte av "det riktiga" livet utan att gå i bitar! Jag får välja mellan att: * vara utan droger och alkohol och vara ett VRAK psykiskt, gå och lägga mig tidigt som attans och gråta mig till sömns, se och känna mig jävligt fräsch visserligen, men vad har jag för det när jag mår så Eller: * vara lite smårund och smålullig dagligen av diverse substanser och sucka över hur jag kunnat haft det, men ändå ta mig igenom dagarna.
Kan det bli såhär de första veckorna/månaderna, men att det kommer bli bättre? Eller ska jag söka hjälp för att jag inte klarar av livet som det är, kanske undersöka hormonella orsaker? Psykiatrin har aldrig gjort ett skit för mig, så nämn inte dem är ni snälla!

Då har veckan gått och arbetat idag. Det gick hyfsat, på hemvägen for ändå tanken och ett sug genom magen, en sväng till bolaget, ett glas vin efter jobbet.....egentligen inte alls svårt att parera. Så dag 7 avslutas med tv, gubben och ramlösa. Keep up the god work. Kramar

Hej
Har följt din tråd och tycker du är fantastisk. Har en släkting med alkoholproblem och skulle verkligen vilja läsa resten av din historia, det du kallar förfallet. Tror det kan ge en del insikter.
Håller tummarna för att du ska fortsätta att må så här bra, ger hopp att läsa.?