Senaste kommentarerna i forumet

Oj, vilken igenkänning. Helt sjukt hur man höll på, och det du skrev "Alltså, inget fel på 3,5:or, men mängden" det gick ju bra med 3,5: or men jäklar vad många det behövdes, och vad man pissade!?

Något jag har tänkt på som är lite annorlunda om hur du haft/har det är att du inte verkar har några problem de första dagarna. När jag har gjort uppehåll så är alltid de första dagarna värst. Du har alltså ingen abstinens att tala om alls? Det kommer på något sätt först efter ett par veckor för dig verkar det som, eller det är ingen abstinens utan mer ett otroligt starkt sug verkar det som. Kanske är det som gör det extra svårt för dig att lägga av, att du inte mår så där vedervärdigt dåligt de första dagarna. Men det har du väl gjort några gånger förr har jag för mig.

Ja-ja, alkoholen är ett helvete oavsett. Hoppas verkligen att du kommer i från skiten en gång för alla. Det
är du värd och du vill ju så gärna.❤️

Kram

Har du berättat för sonen om när du började dricka och hur det utvecklade sig tills du valde att sluta helt?

Tänker att han ju är i exakt den åldern nu. Om han själv inte dricker så har han ju kompisar som gör det. Så han funderar säkert massor på det.

Jag var 14 år när jag började dricka. Jag har alltid öppet pratat om mitt festande och hur jag sket bort skolan inför äldsta dottern.

Jag tror att hon såg mig som ett avskräckande exempel och gjorde precis tvärtom - började aldrig dricka alkohol och skötte skolan exemplariskt.

Kram ?

Tack för ditt svar på min fråga... även om jag fortfarande inte förstår varken dig eller mig själv. Lättare att förstå dig förresten... jag har ännu mindre att ”skylla på”, ingen panikångest eller så. Läser ditt februari2017inlägg och blir trött av bara tanken. Tänk att vakna sådär med fullt fokus på att planera... Eftersom jag många gånger har druckit sambons alkohol så har fokus varit på att återställa det så att det inte syns. Jobbigt, jobbigt! Tidskrävande, tankekrävande. Och om man tänker på lättnaden som finns när man inte druckit, inte måste ”tömma och gömma ” så blir det än mer obegripligt. Vad håller jag på med? Och när jag återställer köper jag lite extra att dricka... ond cirkel.

Du njuter inte heller när du dricker, eller hur? Så man kan verkligen undra vad vi håller på med. Hoppas du slutat med starksprit. Det är alldeles för farligt tror jag. Måste finnas nåt bättre sätt att åstadkomma det vi söker. Du blev hastigt nedstämd häromdagen.., då kan man undra vad som ”dippar” . Jag kan också få de där tvära kasten, de går oftast över ganska snabbt, men häller man på alkohol då, så kan det fortsätta och fortsätta. Alkoholen triggar för mig (inget unikt) oro, ångest. Å så är det igång. Är just nu på ”av” och inlägg som de du gör om hur jobbigt det att vara inne i karusellen är ju så sanna. Precis så är det. Inte konstigt att man måste dricka för att orka med att planera, gömma etc. Tror inte jag orkar mera ”på”. Borde tvinga mig själv att skriva igenom en ”på” period. Men hoppas förstås att det inte kommer nån mer sådan varken för mig eller för dig.

Godmorgon!? Ja Se klart, det är otroligt coolt det som vi åstadkommer. Tänk att det bara är ett par dagar kvar tills vi har klarat 4 månader. Fyra månader utan att ha druckit någon alkohol överhuvudtaget. Känns overkligt på något sätt. För min del är det den överlägset längsta perioden sedan jag fyllde 15 år. Jag har ju av naturliga skäl aldrig varit gravid, så det har ju gått och dricka "hela tiden". Jag vet inte hur det är för dig och andra här av det kvinnliga könet, men jag vet att min fru drack inte en droppe under sina graviditeter och amning.

Skriver nu vidare på min lilla historia om hur jag hamnade där jag gjorde. Från det att jag fyllde 15 år och hade upptäckt att alkoholen gjorde susen mot min blyghet och osäkerhet så blev det alkohol mer eller mindre åtminstone 1 gång per helg. Aldrig på vardagar, det fanns inte på kartan. Ibland gick det nog två helger på rad utan alkohol, men det var väldigt sällan. Så här höll det på under ca 7 år och livet var bra, massor av roliga fester och tänkte absolut inte på att jag hade problem med alkoholen, snarare tvärtom. Jag älskade alkoholen som gjorde att jag vågade träffa tjejer och ha det "skönt" (ni fattar vad jag menar va ?) Jag höll på med mitt fiske och det var inga större problem med bakfylla mm. Inga större skandaler inträffade. Sedan träffade jag en tjej som jag blev i hop med, det gick bra några år och alkoholen var kvar på helgerna. Nu var det standard med alkohol både lördag och söndag + högtidsdagar mm. Jag hade byggt upp ett beroende av alkohol. Sakta men säkert, men helt klart hade det varit svårt att lägga av redan då. Vi förlovade oss och allt såg väl egentligen bra ut, men med tiden började jag få det tråkigt. Mitt jobb på den tiden var enformigt och jag började tycka att min tjej var jobbig. Hon utnyttjade nog min snällhet, och min rädsla för att börja om gjorde att jag drack mer och mer för att "stå ut".

Det tog slut mellan oss efter ca 10 år, egentligen bra, då jag inte älskade henne mer på grund av hennes
dominerande sätt. Nu drack jag förutom varje helg även på vardagskvällarna. Inte så mycket och inte varje dag
men jag var "fast". Jag träffade min nuvarande fru ganska snart efter och det rullade på, vi fick barn,köpte hus. Det var underbart att få barn och jag var lycklig. Med fru och barn blev det inte så mycket festande mer, men det ödesdigra smådrickandet på vardagskvällarna fortsatte av ren gammal vana. Jag var då starkt beroende av alkohol har jag insett. Nu var det alkoholen som bestämde och styrde mitt liv.

De sista 3-4 åren fram till jag äntligen blev fri från alkoholen kallar jag "förfallet" och ska skriva om det
i ett kommande inlägg inom kort.

Tillbaka till i dag. Det är söndagsmorgon och jag är glad och pigg och ska göra lite frukost nu. Övriga i familjen
sover som stockar.Frun hade några "tjejkompisar" här i går kväll och det dracks vin och skvallrades. Dottern hade 4 kompisar här, varav två sover över här hos oss. Jag och min son "flydde" fältet och det blev en fisketur i går kväll igen.?

Ha en bra söndag nu alla fina! Kram /Torn

Tack för nyttig info ??
Kram ?

Jag håller lugnt i rodret och styr mot en nykter framtid ⛵?
Just nu är det lugnt och jag njuter av stillheten. Inga orosmoln på himlen, bara en vacker☀️?

Så försöker jag ladda batterierna i stunden. Hoppas du kan göra detsamma Fibblan❣️
Ha en fin söndag??

Kram ?

Tack för varma kramar ? och omtankar, Charlie, Varafrisk och Vinäger ?

Det känns som ett lugn har infunnit sig och jag har inte tänkt på en droppe alkohol under hela helgen??
Nu är det läge för en rejäl omstart och jag ser framemot en nykter tillvaro.
Hoppas ni gör detsamma ?
Kramar ???

För förståelse och pepp! Det betyder mycket - så stort tack ?❣️ Skönt o höra att man inte är ensam om känslostormarna och att du Strulan, med din långa nykterhet, så tryggt kan förmedla, att även om det tar sin lilla tid, så blir även detta bättre med tiden??❤️!
Tack för du också tog dig tiden FinaLisa?, trots att du fortfarande kämpar på med din beskärda del av utmaningar..Känns bra att du åter tagit kommandot och tagit ut kursen för din seglats ⛵??! Från en kapten till en annan; Nu fortsätter vi hålla kursen och så ser vi till att även fortsättningsvis låta bli att fylla på med alkohol vid nästa hamn..??! Jag tror på dig?❤️!
Kramar!
/Fibblan ?.

Döva hjärnspöken? Allmänt destruktivt beteende?

Fint att du inte är i det där nu❤️❤️

Att få med sig en snart 15-åring på en heldagsutflykt är en grym bedrift! Njut som sjutton av att han vill hänga med farsan ?

Kram ?

Det rullar verkligen på framåt för dig.Va härligt att läsa.
Jag undrar om det verkligen va så
mysigt med det där röda för mig?,eller om det va inbillning.För mig gick det åt pipan nästan varje gång med det där glaset rött.
Idag är kroppen ren och stark och knoppen klar och ärlig.
Tack för att du frågar och nu fick du svaret?
Ha en fin kväll!
Kram Pilla

Jag blir kallsvettig och får hjärtklappning bara av att läsa det! Jag vill aldrig, aldrig, aldrig mer styras av alkohol som en jävla marionett ?

Kram ?

Ja du, när man vaknade 03.37 och hade magen överfull av stinkande vin mådde man såå dåligt.
Sedan upp och hoppa och låtsas man mådde prima... så sjukt. Man förstår vilket gift det är.
Och alla bestyr?
Och sådan tur att vi kan välja bort det, välja livet!??
Stor kram till dig❤

Åh, herregud, vad är klockan? 03.37 bara. Vad hände i går? Vad f-n hände? In i hjärnans minnescentrum och leta. Få se, hm... Just det, skyllde på huvudvärk för att lägga mig tidigt. Det vill säga, stänga in mig i sovrummet och halsa i mig riskfritt från gömman i garderoben. Självklart somnade jag "helt naturligt" redan vid 21-tiden. Hoppas bara att jag inte spillde så att jag lämnade några lukt- eller färgspår. Tror i alla fall inte att jag vaknade och sluddrade en massa när M kom och lade sig. Svammel jag måste bortförklara i dag.

En snabbkoll på telefonen. Tack o lov, har varken ringt, sms:at eller gjort en statusuppdatering på Facebook.

Gode värld, vad jag mår illa. Tänk om jag måste kräkas. Snälla, låt M hinna i väg före i så fall. Jäklar, nu var det nära...

Måste kolla hur mycket - eller lite - det finns kvar. Har för mig att jag öppnade även andra tetran. Nej, det kan inte vara sant, knappt hälften kvar av den. Helvete... En och en halv liter 14-procentigt vin på bara ett par timmar. Varför varför varför? Jag skulle ju bara ta ca hälften av den första. Inte undra på att magen är i uppror.

Just det, i dag är jag på kurs hela dagen. Samåkning = inget besök på Systemet. Hur f-n löser jag det? Det enda som ligger i närheten stänger 18.00. Alltså, inget fel på 3,5:or, men mängden... Det blir snudd på omöjligt att kunna komma hem senare än M och ha chansen att gömma alla.

Om jag skyller på att jag ska byta något i köpcentrat kanske kollegorna går med på att svänga förbi. Måste komma ihåg att ta med ett klädesplagg för låtsasretur. Köper jag Explorern i plastflaska får jag plats i den stora handväskan. Får bara inte glömma att byta till den innan vi åker. Starksprit är ju å ena sidan perfekt, då ruset kommer snabbt redan vid liten mängd. Å andra sidan lite för snabbt, betydligt svårare att kontrollera. Får verkligen skärpa mig i kväll...

Eftersom M alltså är hemma före mig måste jag göra mig av med de tomma tetrorna. Hinner jag förbi papperskorgen vid J-parken? Där har jag inte slängt något sedan i onsdags. Helt klart mindre risk att någon ser mig där.

Jag borde sluta dricka så här mycket, men inte just nu. När jag mår så här dåligt och är så stressad är det nog fel tillfälle. När nästa konferens jag håller i är över borde det funka att ta tag i mitt drickande. Så får det nog bli. Precis som jag tänkte för ett par månader sedan. I och för sig gick det inget vidare, men kanske den här gången...

Åh, vad är klockan nu? 04.53. Snart dags att gå upp. Planeringen för dagen börjar i alla fall bli klar. Det kommer nog att funka att inte bli avslöjad i dag med. Puh!

-----

Ja, så såg en typisk dag i mitt tidigare liv ut. I princip all vaken tid gick åt till att planera för A.

Hur kan jag ens tänka tanken på att utsätta mig för risken att ramla tillbaka dit...

Är nog mina minst kunniga områden. Vad gäller fisket är det dock väldigt kul att läsa om dina utflykter och just som du beskriver så låter ser häftigt. För att inte tala om abborre. Så gott!
Min mammas familj kommer från Västergötland men där var det mest åar som jag minns, i vilket fall inget fiske. Har fiskat en del i skärgården men utfallet har varit skralt. Min svåger som fiskar mycket kommer hem med en gädda varannan gång så har sällan sett charmen... Att dela något så häftigt med sina barn kan jag däremot längta efter. Stora nu och prat är centralt liksom middagar och spela spel.
Lägger snart ytterligare en helg till de nyktra, är det inte smått coolt vad vi åstadkommer på den här resan? Önskar dig en härlig kväll. Kram!

Just nu känner jag mig stark och fri och upplever mig lugnare och öppnare än när jag drack vin.
Jag har trott att jag är introvert men nu babblar jag på och blir förvånad att det går utav bara farten att uttrycka mig.Jag känner mig mer säker nu.Lätt som en plätt?.Jag känner mig tacksam och ärlig i mötet med andra.Det är mäktigt.Tänkte igår på hur jag kände mig gentemot min make då jag drack vin okontrollerat.Jag kände mig dålig och värdelös.Jag var inte den jag ville vara.Allt detta positiva i min personlighet har jag fått i gåva och det enda jag gjort är att inte tagit det första glaset än?
Kram Pilla

Hungrig, Arg, Ledsen, Trött = HALT. Fyra triggers att ha lite koll på.

Jag har inte heller känt något svårt sug. Jag får automatiska tankar ibland ”Nu brukar jag dricka vin” men jag avbryter direkt med en medveten tanke: ”Jag dricker inte alkohol, jag får göra något annat istället.” Det funkar.

Keep up the good work!

Du är både stark och smart..Kanske du ska blicka framåt? Hur vill du ha ditt liv om tex 5 år? Hur ska du nå dit? Har alkoholen för stor del i ditt hem? Kanske plocka bort den helt ur hemmet? Bara du vet svaren, men låt inte beroendehjärnan planera åt dig..Varm kram??

Det finns massor av känslor, och förklaringar på vad medberoende är..Jag är själv lite okunnig på området..Men jag har flera släktingar som har delar eller mycket medberoende..Tycker ändå att man kan tänka så här..När ens eget mående är helt beroende av hur någon anhörig mår, alltså ens egna känslor påverkas hela tiden av någon annans, då är det medberoende..Du lim, har ju lyckats bryta dig loss från snart ex-mannen..Trots hans vilja att ha dig kvar så han har någon att faktiskt ha den känslomässiga makten över..Någon som mår dåligt över hans val, någon som städar upp efter honom, som försörjer och tar hand om hans familj och hem..Osv..Jag kapade av mina känslomässiga band till exet genom att flera kvällar i rad låtsas kapa osynliga band som fanns mellan oss, mentalt..Det tar lite tid att separera..Innan man äger sina känslor och faktiskt låter exet ta hand om sin egen skit och inte låter sig påverkas av hans liv..Du kanske kan tänka att du är kapten på din fina båt, med 2 små kavata matroser ombord..Exet får försöka ro sin egen skraltiga eka, om han inte klarar av att rusta upp den, så är det hans bekymmer..Du har verkligen gjort tillräckligt för honom...Du är stark, du är fin, du är bäst❤️Stor varm Kram..????

Skrev ett svar i miss lyckads tråd och tänker jag ska skriva lite om ämnet här också.

Det handlade om hur minnen av en alkoholmissbrukande förälder lever kvar i barnen länge. Även i stora barn.

När jag läste det hos miss lyckad kom jag på några exempel som visar på att mina barn fortfarande har massa minnen kvar av sista tiden när deras pappa bodde här. Det var ju en otroligt turbulent tid och barnen tog verkligen skada i slutet.

En kväll gick vi till deras pappa för att spendera natten där. Då såg min äldsta son honom dricka en läsk på baksidan. Han sa nervöst till mig "mamma, pappa dricker öl". Men jag visste att det var läsk och jag sa att vi sover bara där om det är läsk.

Vid ett annat tillfälle trodde min son att hans pappa var här och skulle bråka med mig. Och en gång sa han att han trodde att han skulle skada mig.

Minnena bleknar sakta men verkar kunna väckas till liv av detaljer som jag ibland inte ens uppfattar. Det kan vara en min jag gör eller ett ljud i huset... Jag vet inte. Men jag vet ju själv hur mina egna trauman väcks till liv av vissa ljud eller dofter eller liknande.

En gång hade jag en flaska lemonad i kylskåpet. Det såg ut som en vinflaska och min son öppnade kylen och var helt paff. "mamma, har DU vin?!?". Det var så skönt att kunna svara "det skulle jag aldrig ha. Vill du ha ett glas av den här drickan? Jag tror det är rabarbersmak" och så drack vi ett varsitt glas.

Det känns som en stor lättnad i mitt bröst varje gång någon av dem blir orolig och jag alltid kan ha ett lugnande svar.

Men det märks att det är bråken som fortfarande ligger som lättväckta minnen hos mina barn. Bråken som deras pappa alltid startade på nätterna. Med mig i början men tyvärr med oss alla tre i slutet. Jag vill såklart inte att de ska ha läskiga minnen av sin pappa men det är ändå en tröst att veta att i den hemska tiden var jag hela tiden nykter. De har aldrig varit rädda och samtidigt behövt söka tröst hos en mamma som OCKSÅ är berusad.

De undrade en dag om jag nånsin smakat öl och vin. Jag svarade att jag har det för några år sedan. De blev så besvikna och kunde aldrig tro nåt sånt om mig. Det var lite tokigt och lite skönt att de faktiskt inte ens minns att jag nånsin druckit.

Jag har en bekant som lever med en man som dricker för mycket. Han slog henne till och med. Men hon själv hade också druckit då så därför ursäktar hon honom. Tänk vad alkoholen binder fast även henne då. Det är därför jag är helt säker på att utan min nykterhet hade jag aldrig lämnat min man. Han hade kunnat skylla alla bråk på mig då och jag hade trott honom. Men när man själv är spiknykter och pratar lugnt så vet man dagen efter att man var helt maktlös i grälet. Är man själv också full kan man inte komma med så mycket. Man vill bara glömma bråket och skammen. Men en nykter hjärna minns och vet vad som sas och vem som sa det.

Jag och mannen har hörts och setts lite mindre än vanligt nu sista tiden och jag märker att det gör mig lite nervös. För jag gör mig redo för hans missnöje. Men jag känner också att jag har kommit en bit på min egen väg... Jag är inte lika nervös som förr. Förut hade jag krupit ur mitt eget skinn nu. Inte av saknad utan för att jag gör mig redo för bråk. Men nu försöker jag snarare påminna mig själv om hur det varit och vad som är. Varför det är helt okej att jag inte hör av mig hela tiden. Jag är inte skyldig honom det. Inte som fru och inte som flickvän.

Vi har barn ihop. Han vill vänta med skilsmässan. Han har inte hört av sig på flera dagar om inte jag gör det först. Varför vill han inte skiljas men det går bra att inte höras av? Vad är det för sorts förhållande ens? Det är svårt för mig att förstå. Men det var svårt att förstå förr i tiden också. När han inte kom hem på kvällarna ens. Att han inte ens tyckte att det var ett konstigt beteende att försvinna i 20 timmar utan batteri i mobilen. Det är ingen idé att försöka förstå antar jag. Det jag måste öva på är att sluta försöka.

Men det är svårt. Skulle han ringa nu och bjuda på middag så vet jag att jag rusar dit som ett skott och med en känsla av lättnad. Vi är vänner. Han är glad. Det är fortfarande mitt mål...? ☹️ Är det så för alla nyseparerade eller är det medberoendebeteende? Jag har aldrig separerat förut.

Kram ❤️

Jag tänker på det där med att sörja...mina barn är adopterade. Min man och jag kunde inte få biologiska barn..under ca 1,5 år försökte vi men fick ett ganska konkret svar på detta. Ganska snabbt kom tanken på att adoptera...men fastän jag aldrig hade varit gravid var det då en stor sorg för mig att vara barnlös. Jag hade ju tänkt tankarna att vara gravid, hur barnet skulle kunna komma se ut, hur jag var ute m barnvagnen mm. Det var obeskrivligt jobbigt när man tog på min mage och trodde jag var gravid och då var jag ändå smal! Det tog tre år tills vi fick åka hämta vår son då hade jag bearbetat sorgen att jag inte fått ett biologiskt barn samt diskuterat anknytning, ålder, hudfärg mm mm. Och när jag klev på planet t Colombia har det aldrig någonsin känts mer rätt och jag har aldrig känt en avsaknad av att inte ha fått varit gravid eller ha biologiska barn.

Jag tänker utan att veta...att när man får ett barn med funktionsnedsättning har man inte tänkt under graviditeten att hen kommer ha autism, cerebral pares, en utvecklingsstörning el vad det nu kan vara utan man tänker ett barn utan funktionsnedsättning. Så det finns liksom ingen chans att vara förberedd...det liksom bara rullar på. Jag tror att det är viktigt att låta alla känslor komma upp t ytan...att få sörja det barn som fanns i magen som man trodde att man skulle få...det handlar inget om kärleken t det barn man fick..och kärleken har inga gränser när det gäller ens barn❤️❤️

Vad bra att du skriver om detta. Det är helt sant. Märker det även på mina barn. Särskilt min äldsta. Han kan plötsligt fråga mig om hans pappa dricker när vi ska dit. Han såg honom dricka en läsk på sin baksida när vi skulle dit och direkt stoppade han mig och sa "mamma, pappa dricker öl". Han som nu lever i ett alkoholfritt hem får fortfarande Flashbacks. För det är inte bara en öl han minns utan det otryggheten när hans pappa blir full.

Det är fint att du fortfarande efter flera år nykter reflekterar kring vad tiden av drickande gjort och fortfarande kan göra med dina barn. Då kan du hjälpa dem att läka sina sår ❤️

Kramar ❤️

Även stora barn kan ta skada av vårt drickande..Mina vuxna barn har eller har haft perioder av dåligt mående..Jag är övertygad om att det härrör till mitt och exets supande..Tänk att inte veta vad som händer ens föräldrar som är fulla..Har dom stängt av plattor ordentligt, vilka har dom bjudit hem? Har dom åkt till jobbet på helgen som dom ska? Kör dom bakfulla? Har dom bråkat? Kan jag ta hem min pojkvän eller är dom bakfulla? Osv..Märkte nu på min tonårsson att när jag sov på soffan, med huvudet mot ”fel håll” Så kom han och väckte mig, och frågade varför jag låg där..Med lite orolig och arg röst..Han mindes alla gånger hans pappa däckat på soffan, även mamma några gånger..Allt finns lagrat i barnens hjärnor..Stora eller små..När livet blir svajigt av andra orsaker, kommer kroppen ihåg även all oro och ångest från barndom och andra tillfällen i livet..Ännu fler orsaker till att ge fasen i alkoholen eftersom följderna etsat sig fast i barnens sinnen..Mina barn lever ju fortfarande med oron, ilskan och vanmakten över sin pappa som dricker.. Oavsett om dom har mycket kontakt eller ej..Tråkigt..Och Sorgligt..Kram..?

Vad skönt att ni får rå er själva igen. Även om det innebär merjobb rent praktiskt.

Känner så väl igen det där med bristen på motivation. Man vill, men förmår inte riktigt. Fint att läsa att du ändå är på gång igen.

Håller alla tummar för att du får det lite lättare nu. Dags för medvind.

Kramar till dig, Finaste Lisa ?

Jag tänker på det Varafrisk skriver om en massa tider och möten. I min yrkesroll ingår det att vara med på en del av dessa samnankomster. I vår kommun har vi sedan många år varit bra på att samordna. Ofta är det både habilitering, specialpedagog, förskola/skola/fritidshem, LSS-handläggare samt vid behov t ex hörselcentralen med vid samma tillfälle. Vet att det inte är så överallt och förvånas över detta. Det underlättar oftast otroligt mycket för föräldrarna.

En annan sak jag kan uppleva är att en del har svårt att sätta sig in i hemmens situation. Minns ett hab.möte i mitten av november för många många år sedan. Det ena barnet i familjen hade autism och han och brodern bråkade och slogs mycket, inte sällan med blodvite som följd. Den ensamstående mamman bönade och bad om extra hjälp. Svaret blev att det var så mycket att göra före jul, men i februari skulle hon nog kunna få en ny tid för att diskutera detta.

Jag höll på att krevera. Det var ju akut, hon behövde hjälp direkt. Tack och lov kunde jag den gången fixa och trixa och de fick hjälp tidigare. Det stavas prioritering.

Vet inte varför jag berättar detta. Antagligen för att du ska veta att jag känner förståelse för er situation. Även om jag inte själv har barn med just de diagnoserna känner jag starkt med er föräldrar som har fått kämpa, många gånger i motvind.

Ni är otroliga. Respekt.

Kram