Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen det. Tyckte man inte att man var värdelös redan så..?

Men kram och grattis till att du lämnade det!?❤️

....för din tråd Charlie....som jag läst noga nu. Hatten av för dig.
Låter knepigt med AA ( att vara negativ kring antidepressiv medicin?). Kan inte tänka mig att det är AA:s hållning generellt?
Jag funderar på att ge AA en chans ( eller ge mig själv en chans med AA). Kanske måste man - som med mkt - prova lite olika grupper innan man hittar rätt? Ingen aning...men en tanke.
Och vilken otroligt stark bild - när ditt barn tittar på dig ...och du är full. Och starkt att du delar den med oss...Det värsta ...blir på ngt sätt en gåva ..i den här kontexten.
Jag hör också hur mycket du - som alla andra - älskar dina barn. Och kämpar för att ni ska ha det bra.
Kram Kaveldun

Håller med och har skrivit det själv. Om något skulle hända de mest närstående tror jag inte att jag skulle fixa nykterheten. Däremot tror jag att för varje dag och ny insikt blir det mer självklart att även om vi skulle trilla dit vill vi fort tillbaka. Det nyktra livet är ju så mycket mer värt än motsatsen - oavsett situation.

Så härligt att läsa om vardagslivet, det vita vardagslivet. Inte alltid en dans på rosor, men det är ju knappast A-livet heller...

Har en fiskeintresserad man. Blir mest gädda och abborre, tyvärr. Rökt eller stekt abborre är iofs gott, men inget slår torskrygg eller en fin bit lax.

Ha det gott i solen, åtminstone skiner den här hos mig. ?

Kram

Har brottats med ångest i några dagar,samt en rastlöshet...tror i grund och botten att det är någon sorts a-sug som spökar.
Ogillar känslan av ångest,speciellt när det är svårt att riktigt förstå varför jag känner den...men jag har lyckats leva mitt liv ändå,har lagt ännu en nykter helg bakom mig.
Och jag vaknar tacksam över att jag värdesätter att vakna på morgonen och må bra mycket högre än att vakna bakis och må skit.
Jag ser fram emot min nyktra tillvaro,och jag är numer nyfiken på vad livet kommer att ge mig:-)

Åh, den blicken ? Så smärtsam att uppleva, som en hästspark i magen. Har ni kunnat prata om det efteråt? Har han vågat visa sin glädje över din nykterhet?

Otroligt motiverande inlägg ❤️ Den blicken vill man aldrig uppleva igen!

På onsdag blir det 4 månader. Känns toppen! 14-åringen fyller snart 15. Det är honom jag har att tacka för min nykterhet. Hans blick när jag stod i hallen här hemma. Skitfull, tillsammans med en okänd man som hade hjälpt mig hem från puben eftersom jag knappt kunde gå utan att trilla och som jag ville bjuda på starkvinsglögg som tack. Den blicken glömmer jag ALDRIG. Vilken IDIOT jag var. Hur kunde jag ens fundera ut att jag skulle till puben och supa mig asplakat samtidigt som jag hade barn hemma. Barn som jag självklart skulle möta när jag kom hem. Barn som är beroende av mig som vuxen och förälder. Den som kan ge trygghet, kärlek och hjälpa om det behövs. Nej, detta kommer aldrig att hända igen. Det är denna bedrövliga händelse som framförallt hjälper mig att hålla mig nykter.

TACK MITT BARN. Jag älskar dig oändligt! Du är värd allt.

Fina du, du är så bra på att sätta ord på känslor. Ärligt, naket och på något sätt vackert mitt i allt det svåra.

Önskar av hela mitt hjärta att du snart får känna ett lugn. Att glädjen och tillfredsställelse kommer för att stanna. Det är du sååå värd. Till dess är jag oändligt tacksam för att du är den kämpe du är och inte faller helt. Det är starkt, mycket starkt. ?

Många kramar till dig

Lika tankar här, kram till dej❤️

”Det är här jag måste bli värd någonting för mig själv”
Jag är i samma båt, tänker att nu finns chansen att rasa och bygga nytt. Acceptans och nyfikenhet är bra verktyg. Framför allt behöver förväntningarna få ge sig av, jag släpper taget om dem.
En sekund i taget, en minut. Tacksamhet och förståelse. Vi hjälps åt! ?

ett gäng cyberkramar och gillar ditt klartänkta sätt att tänka ! Du är den mest betydelsefulla personen i ditt liv och det vet du <3
Kram !!

Tiden har flutit ihop och försvunnit. Senaste veckan (veckorna?) har jag mest legat i sängen. Jag har slagits rätt hårt av denna kris. Ekonomisk kollaps, brusten kärlek, och alla mina nära bor i andra städer. Jag fungerar bra när jag träffar barnen, faller som ett korthus när de är hos sin pappa.
Jag klarar nästan att hålla mig undan destruktiva beteenden. Jag klarar nästan att bara vila och acceptera att det är jobbigt, att det kommer att gå över, att det drabbar nästan alla.
Och sakta smyger sig insikten också fram. Att det är precis det här jag måste gå igenom.
Jag är tvungen att bara ta hand om mig själv nu. Det här är vad som är jag, utan prestationer, utan relationer, utan utomstående syfte. Det är här jag måste bli värd någonting för mig själv.
Jag tränar att tänka att varje minut jag bara hanterar just nu är värdefull. När världen öppnar igen kan jag möta mina vänner från ett annat håll. Jag har chansen att bygga grundstyrka.
Det gör ont nästan hela tiden.

Vaknade pigg och nykter med en tupp i halsen så mycket tidigare än vanligt. Har på sista tiden verkligen börjat sova bort det trötta inom mej.

Kan fortfarande inte förmå mej att kliva utanför dörren utan sällskap vilket begränsar mej oerhört men sitter iaf på balkongen i solen med en filt på en puff med morgonkaffet.

Funderar väldigt mycket när jag är ensam men hittills utan ångest och panik idag. Har iofs varit vaken mindre än en timme, men varje ångestfri minut är en välkommen minut. Planerar ingenting än men det vore bra om det gick att orka med en promenad av modell lite längre sen när resten av huset vaknar. Verkar som ena sonen blev kvar hos flickvännen UTAN att meddela att han sover borta vilket inte är enligt överenskommelsen.
Även om jag somnade gott igår strax efter kl 23 hade det varit trevligt att ha ett sms om det att läsa nu på morgonen. Ser helst inte att han är ute och åker buss mitt i nätterna eftersom det händer mer o mer tråkiga saker på bussarna och runtikring om man ska ta sej hem så det är bättre han sover kvar där han är om det blir sent. Men talar om det förstås.

Man får väl komma ihåg hur man själv var i hans ålder, 17. Även om det för min del innebar fylla spyor och bråk rätt ofta och föräldrar som man inte kunde åka hem till. Inte för att de var fulla, utan precis tvärtom, kristna absolutister med noll tolerans. Där missbrukades makt i Jesu namn.
Jag svor på att aldrig bli som min mor och det vet jag att jag inte är också. Men tyvärr har det blivit på samma sätt för mina barn eftersom pappan och jag varit påverkade många gånger. Det har nu förändrats! Vi kan stolta addera ytterligare en alkoholfri helg bland de nyktra dagarna och bara det är ju underbart.
Hoppas ni alla får en trevlig söndag!
Kram från mej?

Tack!
Egentligen inte mycket sug , utan en vana att dricka och vetskapen om att inte får dricka då min arbetsgivare har satt ett ultimatum. Får inte dricka på ett år .
Kommer en dipp med nedstämdhet då och då. Tårarna bara rinner och förstår inte varför.

För mig har lugn nästan alltid varit lika med stillhet.
Men när jag läser här börjar jag fundera.

Du är så full av energi! Så många härliga aktiviteter: fixa med huset, fiska, plantera träd mm.
Samtidigt andas dina inlägg så mycket lugn. Som att lugn = trygg, lugn = må bra och lugn = glädje och lycka, till och med lugn = energi och livsglädje!

Ett lugn som du får av att vara nykter.

Tack för att du delar och ger mig en så vacker målbild - dit vill jag också!

Kram!

Du måste vilja vara nykter med hela hjärnan. Om en liten del av hjärnan känner begär efter alkohol får du värsta kriget i hjärnan och det är svinjobbigt.

Läs på om hur skadligt alkohol faktiskt är så kommer det att gå lättare. Till slut vill du inte ens dricka - och då slipper du suget.

När suget kommer - djupandas dig igenom det. Andas in långsamt och fyll magen, andas ut sakta och töm mage och lungor. Repetera ett tiotal gånger.

Motion är bra också - ut och spring eller cykla!

Kämpa för det du tror på ??

Vi lyssnade inte tillräckligt på klimatlarmen - så naturen fick oss på knä på annat sätt. Vi kommer nog aldrig resa jorden runt i samma utsträckning som förut.

Jag är själv ingen globetrotter, jag trivs bäst hemma. Det finns mycket fint att uppleva i Sverige - och även i sitt eget närområde.

Vilken underbar idé att plantera ett päronträd som ska växa och påminna dig varje dag om din nyktra resa ??

Jag fick en liten planta av min äldsta dotter för några veckor sedan, ett ”elefantöra”. (En stickling från en stor planta som hon har hemma.) Det får bli mitt ”päronträd”.

När mina barn föddes fick de varsitt ”paradisträd”, en fetbladig krukväxt, som växer och frodas fortfarande.

Kram ❤️

Åh, Charlie, vad skönt att du låter så stabil. Trots att du haft några tuffa veckor bakom dig. Har tänkt en del på dig, så...

Tror också på hemester eller kanske något längre i slutet av sommaren. Märklig tid vi lever i vad gäller det mesta nu. Saker vi tagit för självklara är inte alls det längre. En hammock låter underbart, inte minst när den uppskattas även av flickan.

Du känns så stark i ditt beslut, jag tror att du inte kommer att vilja dricka igen. Kanske längta en kort stund efter det första ruset, men inte låta tankarna bli verklighet. Det är vad jag tror.

Kram

Se Klart, japp vi sparar de tyngsta vapnen vi har och plockar fram dem om det skulle behövas.? Jag vet inte om det beror på att vi startade den här resan på samma dag, men jag har alltid tyckt att vi har legat i ungefär samma fas hela tiden. Så många gånger du har skrivit något och jag har tänkt, ja, exakt så är det för mig nu också. ❤️ En grymt bra kompis är du i alla fall?

Min dag har varit bra med mycket trädgårdsmys. Jag planterade ett päronträd i dag. Det trädet ska bli min påminnelse om året jag föddes på nytt, fri från alkoholen.

En tanke slog mig i dag när jag satt på altanen och tittade på den blå himlen. Inte ett flygplan har jag sett på hela dagen, inte en enda vit strimma. Det brukar vara massor i normala fall. Just när klimatkrisen var som värst, så slog det här viruset till. Kanske Jordens sätt att säga: Nu får det vara nog!

Kram till alla kämpar!

Jag tänker som du. Tror att jag hade nån oro kring detta för 1-2 veckor sedan, liksom rädd att inte kunna vara i denna lugna känsla, att faror kanske lurar överallt.
Men det har gått över.
Om något katastrofalt händer vet jag inte heller, men som du säger går det ju liksom inte att tänka på dagligen. Jag kör också på, men har väl satt något första mål, + 3 månader till. Men som det känns just nu hoppas jag att jag aldrig mer behöver dricka. Om det ändras- så ska jag säga till- du med ?. Då får vi dra in med tungt artilleri.
Kram min nyktra kompis! ❤️

Jag är ingen globetrotter alls, jag trivs bäst hemma. Ihop med dottern brukar det funka bäst med dagsutflykter eller att åka iväg 20-30 mil med två-tre övernattningar.

Husbil har jag funderat på, just för att hon ska ha sin trygghet med sig. Men det är ju rätt så dyrt förstås. Hyra en husbil funkar kanske ?

Skönt att du har fått lite vila från barnen - man behöver det för att orka i längden.

Kram ❤️

Ja, jag mår verkligen oförskämt bra för tillfället..??❤️! (Peppar, peppar..) Inte hela tiden, varje dag förstås..?, men så länge jag hanterar mina dippar utan a, så känner jag mig så nöjd och stolt både på kvällen när jag lägger mig och på morgonen när jag vaknar..??!

Och jag är så glad att du också är tillbaka uppe på spåret igen ???️!
Blev så väldigt berörd av dina senaste inlägg i din tråd, att jag saknade ord nästan (några fick jag ur mig iaf..??).
Nu kan det bara bli bättre..??❤️!
Många kramar!
/Fibblan ?.

Åh, Mirabelle, vad glad jag är att du är tillbaka. ? Så fint att läsa ditt senaste inlägg. Särskilt när jag såg de tidigare där du mådde dåligt.

Önskar av hela mitt hjärta att du snart blir riktigt frisk. Det tar på att vara sjuk länge.

Tack för fina kommentarer hos mig. ?

Kramar till dig

Jag vill bara säga att jag är så glad att du är tillbaka. ? Med samma smittande inlägg som vanligt. Det är så fint att läsa att du mår bra igen.

Tack för pepp i min tråd.

Kram kram

Vad jobbigt du har haft - och fortfarande har - det. ?

Jag brukar ju tycka att du har haft motgångar så det räcker och blir över. Och så ska du behöva råka ut för ännu mera...

Med tanke på allt som hänt dig är jag ändå otroligt imponerad av hur du hanterar det. Att du dessutom har lyckats bryta några snedsteg är jättebra.

Vill bara säga att jag tänker på dig och hoppas att det ordnar sig så bra det går. ?

Många kramar till dig

..i alla fall ?!
För egen del slipper jag mestadels skärmar och ofördelaktiga kameravinklar?!
Jag jobbar på i stort sett som vanligt?! Klart det blir vissa förändringar, ingen går ju obemärkt förbi denna annorlunda situation, men det går bra☺️??.

Önskar dig också en fin helg trots omständigheterna, och hoppas solen ☀️ har kunnat lysa lite på dig idag?!
Många kramar!
/Fibblan ?.