Senaste kommentarerna i forumet

Goa Vinäger:)

Det är så gott att läsa dina inlägg för att de är just så där brutalt ärliga och det är så skönt!

Jag är på! Skriver mer i min egen tråd!

Stor kram:)

Den här gången vill jag inte dricka tills det är över. Jag vill bryta själv. Mitt i perioden. Kanske är det där nyckeln till friheten finns.

I vanliga fall när det är över behöver jag aldrig kämpa. Då är det bara över. Som jag sagt tidigare, mitt stora problem är inte att sluta, det är att inte börja igen.

Dock fortsätter jag att inte mörka eller ljuga. Det finns en anledning till att jag kommit att förknippas med ibland brutal ärlighet.

Har sällan svår abstinens. Visst kan jag känna av lite hjärtklappning, svettning på natten och andra små symtom i början. Men det är sällan jag mår fysiskt dåligt av att sluta. Även om det kan vara ganska stora mängder jag hinkar i mig i slutet av en period. Får vara glad för det åtminstone.

I morgon gör jag ett nytt försök. (I dag har jag redan hunnit få i mig lite, så det känns bättre att ta nya tag en ren och fräsch måndag.) Dessutom vägrar jag, som jag tidigare nämnt, gå till Systembolaget på måndagar och tisdagar, helst inte onsdagar heller. Självklart VIILL jag inte gå dig någon dag alls, men...

Ni som ännu inte kommit till skott, häng på! Nu jäklar kör vi tillsammans. Inga fjuttiga halvhjärtade försök, utan mef en stor portion jävlaranamma och massor med kämpaglöd.

Vad säger ni?

Kom igen, nu använder vi alla mina forumuttryck på en och samma gång:

Nu kör vi

Nu håller vi

Vi ger aldrig upp

Kram på er

-----

Tack ännu en gång för stöd, Strulan, Charlie, Fibblan, Bo och Andrahalvlek. Ni har förstås rätt i allt ni säger.

-----

Självklart vill jag gärna ha pepp även från er alla som redan kommit en bit.

Jag känner också igen mig i att allt inte är nån kaskad- lycka pga nykterheten men helt OK är bra nog. En OK förälder, fru, en bra kompis och bra dotter till karantänade föräldrar.
Ok är det nya bra.
Morgonen den nya kvällen,
och lugn är det nya ruset.
Vad fint att det blev så bra med din dotter, vilken mamma du är. Kram.

Vad fint att höra från dig.
Heja heja heja!!

Wow, du är helt otroligt, Charlie. ?

Blir så glad för din och flickans skull. Med barn inom NPF måste man vara kreativ och hitta individuella lösningar. Har själv inga, men har arbetat med många av dessa underbara men inte sällan tålamodsprövande ungar.

Vilken fin kväll ni fick avsluta med. Mig äger ingen är tuff att se. Har även läst den och tycker att filmen lyckades förmedla det mesta. Inte alltid det lyckas.

Hoppas att du får en fin påsklovsvecka!

Många kramar

Du är så inspirerande, ville bara säga det.

Tack för att du finns. ?

Kram till dig

Fina Fibblan, vill skriva även här att jag är glad att du är tillbaka. Och att du mår så bra som du gör. ?

Det forna gänget saknar några vänner, men förhoppningsvis beror det på att de har fullt upp med nykterheten. PimPim har jag ju kontakt med även om hon för tillfället inte skriver i forumet.

Vi ger inte upp - aldrig. Så är det.

Många kramar till dig

Vad jobbigt att läsa att du har det tufft - igen. Det räcker nu... Samtidigt blir jag så glad över att du möter motgångarna nykter. Ur det här kommer du ut starkare i din övertygelse om att helvitt är det enda rätta.

Skickar massor med styrka och hopp.

Kram Finaste Lisa ?

Bra jobbat, så skönt med den nya känslan! Kram?

Många grattis ?❤️?

Vilket fint och tänkvärt inlägg!?...också jag behövde nå min botten för att få kraft att förstå att jag inte kan hantera vinet.Jag har läst här nu och vill säga så Bra gjort av dig med alla dessa dagar i klarhet och vilken erfarenhet du har nu.Jag är också på väg?
Om det är okej kanske jag ber om råd av dig?när jag behöver
Kram Pilla

All kärlek och kraft till dig! Som du säger, att du aldrig kan få det riktigt lugnt. En lite längre period åtminstone.
Kramar!

Grattis till 15 nyktra veckor!

Grattis till utförd jympaaktivitet och slutklämmen ”Jag älskar stan” gav dig högsta betyg ❤️

Grattis till att ni gemensamt kunde titta på filmen och så starkt känna med både pappan och dottern. Julklappsscenen gör fruktansvärt ont i magen och hjärtat ? Men så fint att din dotters empati är så stark och inkännande. (Min dotter har också mycket empati men den är mer handfast, om någon slåss eller är dum mot någon annan. Då vill hon hoppa in i filmen och skälla ut vederbörande. En actionfilm med slagsmål skulle hon aldrig kunna titta på ?)

Grattis till att du har sluppit looken Rudolf-med-röda-mulen ?

Kram ❤️

Jaadå?Vi fortsätter som vanligt tycker jag?Behöver en liten förändring bara.Sån är jag?
Kram Pilla

I dag är det 15 veckor. Jag känner mig superstabil! Så himla skönt att slippa det där odjuret som alkoholen kan representera. Ingen längtan överhuvudtaget.

Jag fick med mig flickan i går till jympastället. Jag var ju där och skaffade tillstånd för att göra en liten film. Sedan åkte jag dit igen en tidig morgon när det nästan var folktomt och gjorde filmen. Fick en liten intervju med en av de anställda på filmen också Vi har tittat på filmen om och om igen och igår åkte vi dit som om ingenting hade hänt! Vilken grej! Efter jympan gick vi in till det näraliggande köpcentret för att handla sittunderlägg. Det genomförde vi också som två helt normala människor. Utan förvirring, stress, panik och en önskan om att handla hela affären eller lägga benen på ryggen och springa därifrån. Sedan promenerade vi hem på flickans förslag. "Jag älskar stan" sa hon :D. Känslan av flera timmars investerad tid för att kunna genomföra denna till synes enkla aktivitet är ren och skär glädje!

I går kväll tittade jag på "Mig äger ingen" på förslag härifrån. Flickan pendlade mellan sitt och filmen. Hon tyckte den var sorglig. Hon ställde många frågor kring handlingen. Jag kunde rakryggat berätta att flickan var besviken på att pappan drack för mycket. Hade jag själv fortfarande druckit hade jag skämts ögonen ur mig när min flicka ställde frågor. Det hade varit för nära. När flickan i filmen inte ville ta emot julklappen från sin pappa blev det storslagna tårar här. Hon ville att vi skulle stänga av. I stället tittade vi på Frost 1. Skrattade så vi kiknade emellanåt.

Läser på forumet är det är många just nu som känner sig trötta. Det var jag också i början av nykterheten. För min del lite svårt att skilja på vad som var trött av nykterhet och trött av utmattningen. Men jag kan i alla fall säga att man blir piggare. Det finns hopp! Jag sprudlar inte av energi nu heller utan går med en känsla av det nya normala i kroppen. Rakryggad, ärlig med nyvunnet självförtroende. MIG kan alla lita på :D. Den känslan är helt OK!

En positiv sak med nykterheten är att det mjälleksem som jag haft tidvis i ansiktet och som bidragit till min Rudolf med röda mulen-look nu i princip är helt borta. Detta tillskriver jag helt nykterheten. Däremot är det inga kilon som rasar eller så. Här är det acceptans och tålamod som gäller. Nykterheten först.

Tack Strulan, Rosa, Varafrisk, Vinäger och Se klart för att ni läser och kommenterar! Jag blir alldeles varm i hjärtat.

Kram!

Jo jag har människor att prata med,träffar min alkoholterapeut en gång i veckan, pratar också med min behandlare en gång i veckan.
Då det har varit väldigt lite med folk på AA där jag bor så här jag valt att gå på möten online...känns ju helt fantastiskt att kunna gå på möte nästan varje kväll.
Det är väldigt viktigt för mig att kunna stanna upp och reflektera över mina känslor när det börjar bli jobbigt...förut så valde jag ju bara att dricka för att kunna fly undan alla tankar och känslor,men det vill jag inte göra längre.

Vi verkar anta samma strategi för att hantera allt ovisst och oroligt som händer. Förutom nykterheten är ledorden tacksamhet och hopp, de som får lysa starkast✨! Tack för allt vad du bidrar med?! Påminner om detta och kommer med massor av konkreta tips och länkar! Du är grym?!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Vad fint! Hänger kvar hos dig om det är ok?

Så jobbigt du har det nu, men så starkt att du inser att flykt inte är lösningen nu. Många kramar Strulan ?❤️????

Hämta kraft från våren och nykterheten tar oss igenom detta❤️//kram Strulan?❤️?

Får du någon hjälp att bryta dig loss från honom, för medberoende är så starkt att det kan vara bra att ta hjälp.
Människor som din man vet exakt hur de skall fånga in andra. Kallas att fiska de slänger ut något och väntar på reaktion, vägrar svara osv och så sprattlar vi andra omkring för att åter bli infångade.
Förstår hur du tänker att hålla allt lugnt, men till vilket pris.
Så försök att få hjälp antingen via kommunen eller någon anhörighetsgrupp.
Skickar kraft och mod att ta hjälp// många kramar Strulan ?❤️?

Blir mitt första inlägg här.Har skrivit och läst i förändra mitt drickande sedan Januari i år.Känner mig redo att tillhöra det vidare livet nu?Behöver en förändring i mitt stöd så jag flyttar hit idag så får jag se hur det känns.
? Ett litet första inlägg i alla fall.Kram Pilla

Hur går det studenten?
Länge sedan du skrev nåt i din tråd.

Tjatar om boken ”Tänka klart” av Annie Grace i tid och otid. Läser den för andra gången, två kapitel varje kväll.

En bra liknelse fastnade ikväll:

”Att hävda att alkohol ger dig njutning är som att säga att det är njutbart att skapa skavsår i syfte att uppleva lättnaden när man tar av sig kängorna.”

Hon skriver också:

”Alkohol tillfredställer inte ditt behov av alkohol; alkohol skapar ditt begär efter alkohol.”

Kram ❤️

Tack snälla Strulan ♥️?

Och ja miss lyckad, vi är värd det bästa!! Och jag är så glad för din skull ❤️ Du har kommit så långt och så rätt.

Jag mår inte bra ikväll. Känner mig nervös och nedstämd. Försöker andas och inte låta fantasin skena iväg.

Mannen skickade som sagt ett sms inatt. Närmare halv två på natten. Ett kort sms men ändå. Innehållet visade att han inte verkade förstå vad sent det var.

Jag svarade inte på det eftersom jag såg det några timmar för sent men jag skickade ett sms på eftermiddagen. Och han har helt ignorerat det. Det är så fånigt och litet men jag kan inte slappna av. Misstanken om att han är sur på mig och antagligen dricker nu ger mig vidriga flashbacks. När det knäpper i väggarna så som det gör i hus så tror jag att det är han som kommer hem från krogen som förr i tiden.

Jag fattar att han läst mitt sms och den enda anledningen för honom att inte svara är just om han är sur. Och jag är så trött på att hela min kväll kan förstöras av hans eventuella surhet. Så som det alltid varit mellan oss... Jag grubblar över saker jag inte ens kan rå på.

Man kan göra ALLT rätt med honom men så missar man nåt och då är det kört.

Såhär beter han sig däremot mot fler än mig så jag ska försöka att inte ta åt mig och börja föreställa mig massa problem.

Ska han sura över något kring barnen så kan jag bara berätta att de faktiskt var förbi honom ikväll men han var inte hemma.

Det enda han kan vara sur över är alltså ett sms mitt i natten som jag inte svarade på.

Herregud. Exakt sånhär relation har jag med en anhörig. Man gör allt rätt men ändå blir allt fel förr eller senare.

Idag när jag var ute på promenad med hunden slog det mig med sån full kraft att jag längtar till jag är fri på riktigt. För jag är inte det. Inte på långa vägar. Allt jag gör måste jag göra med en överdriven hänsyn till honom. Det är som att han äger en stor del av mig och mitt liv.

Han vill fortfarande ha kakan och äta den.

Nu känner jag som jag gjorde ofta förut: jag hoppas han blir kär i någon ny så att han släpper mig. Och så att jag kan börja processen till att släppa honom.

Han vill ha rätten till både mig och barnen men sanningen är att han inte ens vet om jag har pengar till mat. Han vet inte om barnen mår bra idag eller inte. Han tycker inte ens att han behöver berätta för dem att han inte är hemma trots att han har en ledig helg. Alla är skyldiga honom att upprätthålla relationen och jag ser till att barnen kommer dit osv. Gör jag det inte så blir han upprörd. Istället för att ta eget ansvar.

Jag inser att vi haft en så bra relation genom allt mycket pga mina ansträngningar. Och jag känner att det börjar göra mig trött redan.

Det som är dubbelt i allt är att imorgon kanske allt är bra igen. Det är som en ständig anpassning efter honom som pågår inom mig trots att vi inte bor ihop.

Jag gör knappt planer om dagarna för jag vill vara redo att serva honom. Förfarande! För att jag inte vill ha någon konflikt. Men såhär kan jag ju inte leva fram till barnen blir vuxna.

Känner mig tveksam till att ens publicera detta men det kan ju vara bra att ha nedskrivet... Min resa. Och det hjälpte lite att skriva av mig. Hälften är nog hjärnspöken och det är därför jag tvekar att trycka på spara. Känner mig elak och det känns som att jag pratar skit om honom.

Men samtidigt... Det är ju sant att jag fortfarande skräddarsyr mitt liv efter hans behov. Som betalning för att jag får ha barnen. Trots att jag inte nekar honom att träffa dem och trots att jag uppmuntrar dem att cykla dit. Trots att jag själv går dit regelbundet. Jag känner mig skyldig honom. Vilket är väldigt orättvist för jag sliter ganska hårt.

Vi får se vad morgondagen visar. Det är jobbigt att jag inte kan bestämma det utan att det är han som fortfarande har makt över mig.

Godnatt allihopa ❤️