Senaste kommentarerna i forumet

Alla för era kommentarer i min tråd. Blir både rörd och glad. Solen är en riktig trigger ger tydligen hjärnan signaler om goda stunder med combon av fint väder och alkohol. Gäller att genomskåda allt som hr A inte nämner de tusentals negativa följderna.

Och grattis till din långa nyktra period! Du ska vara jättestolt ?

Förstår att det är svårt att umgås med de gamla kompisarna som dricker, det hade jag inte heller velat. Då och då kanske, men i längden är det nog inte roligt.

Du behöver kanske nya intressen? Genom föreningsliv får man ofta nya vänner. Genom AA får många nya vänner också. Ett husdjur kanske? Träna agility med en hund kan ge nya hundvänner. Skapande hobby? Fotografera, måla - det finns kurser för allt.

Du ska aldrig göra något för någon annans skull. Inte heller bli nykter, eller börja dricka. Allt du gör ska du göra för din egen skull.

Kram ❤️

Ja, det är lätt att trilla av olika anledningar. Det gäller att resa sig snabbt och börja räkna vita dagar igen. Förhoppningsvis lär man sig något av sina misstag.
/Mrx

hej, jag är en 20 årig tjej som har varit nykter i 3 månader och 24 dagar. Jag blev främst nykter för att jag ville få tillbaka mitt x som dumpade mig pga hur vidrig jag var på fyllan och för att han va nykter alkoholist och inte kunde va med mig. Tyvärr så ville han inte tillbaka mig även fast jag blev nykter. Men jag blev nykter också för att jag går i terapi och insett att jag inte kan hantera alkohol. Efter 4:e loben på 1,5 år så bestämde jag mig för att sluta dricka och har hållt det sen dess.

Det har lett till mycket bra och jag ångrar inte beslutet trots att det är väldigt tråkigt och jag saknar verkligen att supa. Men iaf, jag känner mig jävligt ensam och tycker inte det är så kul att umgås med mina "vänner" när dom super. Det jag brukade göra förr i tiden när jag va ensam va att gå ut och supa och umgås med andra fulla främlingar. Men nu vet jag inte. Jag känner mig värdelös och ensam och ledsen. Om jag ska ha det såhär kommer jag inte kunna hålla mig nykter länge, dock vill jag inte ha mitt gamla liv heller, så då kanske jag kommer ta livet av mig istället. Så känns det nu iaf.

Om någon har nått tips på vad man kan göra så hjälp mig gärna.

Själv fick jag hämta min dotter i huset hemma hos hennes pappa idag kl 11, medan han jobbade. (Hon har utvecklingsstörning med språkstörning och autistiska drag.)

Hon har varit hemma sjuk själv sen i tisdags - och hon klarar det riktigt bra, men idag var nog gränsen nådd. Det förstod jag direkt när jag hörde hennes röst på telefon, så jag körde direkt.

Hon var SÅ stressad när jag hämtade henne. Hon hade packat allt rätt och riktigt, men jag såg på henne hur det kröp i kroppen på henne av oro och ångest.

Jag fick lägga mycket energi på att lugna henne, men allra viktigast var att jag var lugn själv. Hon är som en barometer på mitt humör. Spelar ingen roll vad jag säger eller gör - det hon fångar upp är vad jag känner inombords. Varje gång.

Så nu har vi gemensam sjukstuga här hemma och hostar ikapp, och så lär det vara hela helgen. Men lite sol ska vi nog få ändå. Fika utomhus kanske.

När man inte förstår allt fullt ut så tror jag att det blir extra jobbigt när den kollektiva oron runtomkring liksom exploderar. Då vill man bara stanna i det trygga invanda.

När dottern var mindre fick vi avbryta typ allt hela tiden eftersom det totalt låste sig för henne. Nästan inget nytt inplanerat funkade. Typiskt autistiska drag.

Men vi gav inte upp, vi fortsatte att försöka. Lirka, locka, pusha. Och det har blivit bättre och bättre med åren. Så bra att vi knappt tror att det är sant ibland.

En sak gjorde vi dock väldigt tydligt, både medvetet och omedvetet faktiskt. Vi slutade ha några som helst förväntningar. Allt fick bli som det blev, och det var okej.

Tio ”träningsbesök” hos tandläkare för att ”lära sig” laga hål med hjälp av endast lustgas slutade till slut med sövning ändå, eftersom hon fick tokpanik och skrek och sparkade när det väl skulle göras. Jag ryckte bara på axlarna och sa ”och det sa jag redan från början.” Snacka om bortkastad tid för alla liksom.

Men sen när det funkar ❤️ Som idag när hon själv hade packat allt rätt, även sina mediciner. Då blir jag så glad att jag nästan spricker. Och jag berömmer henne så jag storknar. Jag tror på positiv förstärkning ❤️

Jag förstår verkligen din besvikelse och sorg. Då och då blir jag också så fruktansvärt ledsen för min dotters skull, hur begränsat hennes liv är på många sätt. Men hon är tack och lov inte ledsen för det, och det är min tröst.

Försök att komma ut på egen hand i helgen. Cykla kanske? Det ska jag göra både lördag och söndag. I maklig takt pga förkylningen.

Kram ❤️

Ja, det är en jobbig tid tror jag, särskilt för oss.
Charlie, Svagis, jag hejar från mitt håll där tycker att jag kommit över ”krisen” rent privat- och sett till den anarki som uppstår i ett sånt här läge.
Stort grattis Starkis till löneförhöjningen!
Och Charlie, skönt att du är hemma,
Och skönt att ni är nyktra!

och just den där känslan när man nästan lyckas få med sig dottern till den där aktiviteten/mötet/stället som man innerst inne varit orolig hela tiden för att hon ska vägra....och då vägrar hon :(

Men jag är glad att du är hemma från Spanien igen och att du håller dig nykter - bra jobbat!
Jag är också nykter - men det är ganska tufft just nu pga att jag fått extremt mycket att göra på jobbet när alla lärare ska ställa om till distansundervisning - mycket tankar på vin men jag hankar mig fram...en dag i taget :) Vi ska klara det här!
Kram
svagis

Charlie70:)

Håller tummarna för att det ska fungera bra i helgen:)

Nu vet jag inte var din dotter ska åka...men jag tänker att man kan ta kontakt med den mottagningen och den hon ska möta...för då försöker man ordna så att det blir på bästa vis.

Kram :)

Flickan vägrade gå in i färdtjänsttaxin. Vi har pratat om det nu. Hon blir osäker när hon ska till ett nytt ställe. När hon inte vet hur det ser ut eller hur det är. Då blir hon stressad näst intill panik. Inget att göra. Men, vad händer med mig? I mitt inre känner jag en sorg över hennes funktionshinder - självklart. Men även en frustration. Detta var min enda chans i dag att få komma ur lägenheten och tom få röra på mig lite. Nu blev jag sugen på vin. Skit. En hel helg till så här och jag kreverar.

Är inte på långa vägar lika illa som alkohol..Men det är klart att man som beroende får se upp så vi inte byter substans..Då är vi på kroken ialla fall..Men godis gör oss inte personlighetsförändrade, vi förstör inte våra förhållanden, vi blir inte bakfulla, vi förstör inte för barn och familj..Så måste man ha något så tycker inte jag det är farligt att ”mumsa”lite..Sen kan man ju äta goda bär, skaldjur eller annat nyttigt och gott också..Mycket bra jobbat Fenix! Både med tid och i trädgården????

Jag var också sugen i går. Det där solskenet triggar igång grejer... Bra att du skriver här i stället för att förstöra din nu långvariga nykterhet. Jag har ett väntande blodprov inför nästa möte på beroendekliniken. Det hjälper mig också som den ögontjänare jag tydligen är.

Grattis till alla dina dagar och håll i!

Kram!

Tack för länkarna, kollat nästan allt och det är precis så, kunskap ger mer makt över ens tankar. Det är lätt att tro att ”saker bara sker” eller att JAG o min hjärna är unik o speciell? ?

Blev medveten om vad som triggade igång detta och varför jag lät hela mitt väsen ta mig till systemet och handla vin. Bara tanken på att jag ”kanske skulle kunna” dricka ett glas bubbel när jag fyller år om drygt en månad, satte igång djävulen. Fick inte stopp på den, tanken på fest och flykt tog över allt jag gjorde.
Men nu är det gjort och jag ska fortsätta skriva här i forumet och kolla på utbildande videos.

Tack för er omtanke och alla bra tips???

Jag ringde 11313 för att reda ut frågan om karantän. Efter att ha köat i en och en halv timme kom jag fram. Handläggare lät oerhört trött men var tydlig. Har man inga förkylningssymptom behöver man inte sitta i karantän. Jag följer riktlinjerna och gick till min kurs. Flera av kursdeltagarna valde dock att delta via länk. Fungerade helt OK. Det var nog mest kursledningen som blev lite förvirrade. De fick försöka hitta lite nya grepp när de som var uppkopplade via länk inte såg vad de skrev på tavlan tex. Däremot kommer jag att helt avhålla mig från att träffa pensionärer över 70 eller andra med underliggande sjukdomar.

Studiedag för flickan i dag. Jag har försökt pitcha in att hon och jag ska gå på jympa. Hon har ofta ont lite här och där (rygg, axlar, ben). Svaren har inte varit entydiga. Kanske..., nja,.. Vill hellre gå på massage (DYRT!) I dag tog jag upp det igen. Sa att då bokar jag färdtjänst så sticker vi dit och testar. "OK!" sa hon bara. Vad bra det känns för mig! Detta blir spännande tycker jag. Vi kanske får en ny gemensam aktivitet :D

Alkoholen då? Jo, för det mesta inga tankar på den. Det poppar upp i huvudet då och då. Någon gång i Spanien och i går när det var så fint väder tex. Förutom mina vanliga argument till att inte dricka har jag ju nu det där blodprovet som ska tas på beroendekliniken innan nästa möte. Tyckte då att det verkade lite onödigt, men faktiskt har det hjälpt mig nu. Jag vill ju visa fina mätvärden, inte dåliga! Ögontjänaren i mig, eller? Kvittar varför egentligen, bara det funkar. Här gäller det att plocka nyktra dagar inget annat! Tidtidtid.

Kram!

Så bra jobbat! Fortsätt välja livet? / mt

Se det så här, vad kan du lära dig av det här? Och hur kan du unvika det igen?
Förstår att du mår dåligt, men det har du ingen nytta av.
Skaka av dig det, och gå vidare.
Låt inte dåligt mående dra ner dig.
Mvh Bo

Efter alla år utan Alkohol, så brukar djävulen hälsa på även mig på våren.
När uteserveringar öppnar, så kommer tanken på att det kanske går.
Men numera är det bara ett ögonblick, bara att skratta åt och be han dra.
Mvh Bo

Skönt att du kämpar emot?
Kram ?

..och nykter ska tilläggas ?
Inga mer dumheter nu och det känns stabilt och bra att ha bestämt det en gång för alla!
Värre är det med oron för ingreppet nästa vecka...?
Försöker avleda tankarna men det är hopplöst?
Suck, denna helgen kommer bli seeeg..
Men nykter såklart?

Kramar ???

Du vet och kan allt i teorin, och vet vad du ska göra för att få det att funka i praktiken också.

Det är läskigt att alkoholdjävulen gör besök dag 117 ? Jag är nykter dag 40 och har inte fått besök än, men det är väl för att jag är på min vakt. Aldrig släppa garden.

Godis som substitut är vanligt för oss beroendepersonligheter. Ett tips är att undvika snabba kolhydrater som socker och vitt mjöl i kosten, och godis väcker sug efter mer precis som alkohol. Samma triggers i hjärnan.

Boktips: Sockerbomben av Bitten Jonsson, fd alkoholist och sockerberoende.

Här är tre länkar på yotube som kanske motiverar dig ?

https://youtu.be/1Q60CgGeG7g

https://youtu.be/OqUg9ehXiYw

https://youtu.be/Dq_Uk-wtPxs

Kunskap är makt ??????

Jag tog ett återfall igår. Ett rejält sådant. Känner mig så dum och korkad som gick på impuls o triggers. Mår riktigt uselt idag. Varför var jag tvungen att göra så här när jag VET hur det kommer sluta?
?☹️

Tack för kommentarerna tjejer! Det känns som att vi håller ett riktigt stabilt läge nu?
@Vakna vacker, ? hade jag gått till systemet första dagen hade jag antagligen fortfarande
varit på dag 1. @Se klart, japp, du har räknat rätt! Kanske krävdes ett visst antal nyktra dagar
för att räkningen skulle sitta ordentligt ?

Ha en bra kväll!

117dagar! wow! Så bra jobbat. Du reflekterar högt här på forumet som en strategi att ta hand om det tillfälliga "sug" som uppstod, och vips cyklade det iväg. Bra gjort!

Önskar dig en fin vecka och helg!

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

känns vara på sin plats. 117 dagar nykter idag. Men allt mer ofta börjar den lömska rösten viska förförande förslag, och jag inser nu att jag börjat använda sötsaker, choklad, ostbågar och annat som substitut för alkoholen. Smyger och gömmer godis, har dåligt samvete för det och så vidare. Läskigt, plus detta virus som också kommer med argument som att vad faan spelar det för roll, snart kanske du ligger där och drar sina sista andetag. Lika bra att ta sig några sista glas. Ja, ni hör, ni känner ju till den djäveln. Plus att solen lyser idag och jag har vårstädat på tomten. Mår riktigt bra, och det gäller nu att fatta att jag mår inte bra för att jag dricker, utan för att jag känner mig nöjd ändå. Förmodligen för att jag gör bra saker och inte dricker. Hur svårt ska det va? Bra att skriva ned några rader till er som vet vad jag pratar om. Nu känns det bättre och djävulen har cyklat iväg någonstans. Ha det bra trots virus och allt! /Fenix

Så skönt att läsa dina inlägg Torn, orubblig är ordet. Klart och tydligt.
Jag varken VILL eller har för avsikt att dricka, känns inte som alternativ över huvudtaget. (Det lät också ganska tydligt!) Men hittar inte nån vardagslunk i detta nya liv utan tydliga rutiner. Måste jobba på det!
Mot helg nummer 11, visst? kanske inte med stormsteg men helt klart i god takt. Kram!