Senaste kommentarerna i forumet

Så strongt,
Och 14-åringar, för dem ska en VARA där, och nykter då. Det räcker utmärkt!
Kram och heja dig Charlie!

Vad modig av dig att berätta om ditt återfall...det gör att jag vågar skriva lite om mig..men jag tänker att jag gör det på den tråden som jag startade upp " När kommer dag två?" för jag har fått lite kommentarer där och vill gärna försöka skriva svar där.
Det var så kul att få träffa dig igår....vi kämpar ihop...vidare..för mig var det evigheter sedan jag klarade två dagar....

Kram:)

En gammal Viktväktarsanning: ”Ibland behöver gruppen dig, och ibland behöver du gruppen.”

Kram ❤️

Vinäger, du nämner att du kanske är ett hopplöst fall. Jag tyckte att jag träffade ett mycket hoppfullt fall i går! Du kommer upp på banan igen när du är redo för det (kanske du är redan?).
Stor kram!
Charlie

Hej Johan, och alla andra......
Har druckit för mycket, nästan varje dag i 12 års tid, och jag vet att jag bara MÅSTE sluta då levern ömmar och jag mår allmänt dåligt. Jag blir inte så onykter att folk direkt märker det, dricker helst i min ensamhet hemma när jag lyssnar på musik eller kollar tv. För mig är det alltså en mysfaktor och sysselsättning om kvällarna. VARJE morgon säger jag till mig själv att "ikväll ska jag inte dricka en droppe" men när klockan närmar sig 17 så börjar jag fundera på hur jag ska få tag i alkohol, "bara till ikväll". Mina löften betyder inget längre för jag har svikit dem så många ggr. Vad ska jag göra när suget tränger sig på när eftermiddagen kommer och kvällen närmar sig? Slutar alltid med att jag åker o handlar hem några flaskor vin o tänker att Imorgon börjar jag om, Igen o igen o igen. Behöver hjälp med hur jag kan tänka för att motivera mig att inte dricka :(

För att du finns i mitt liv. Och för fina ord hos mig. Det var så himla kul att träffas i går - och överraskande att se att du såg helt annorlunda ut än vad jag fått för mig. ?

(Tyvärr strulade jag till det i går kväll. Vill helst inte skriva det, men har ju bestämt mig för att vara ärlig.)

Många kramar

...på min bibel.
Men varför känns det som om det finns något väldigt fint sagt och tänkt att det är när vi har det som värst som vi behöver varandra som mest.
Eller något sånt.
Jag är ledsen för din skull. Inte för att jag inte VET att du redan är tillbaka. Men jag vet också hur jobbigt det är när vi inte klarar det vi har föresatt oss. Och de här tillfällena ställer frågor om varför och vad hände. Ännu mer pussel och trådar att dra i, kan kännas övermäktigt precis när det händer.
Men pussel och trådar är ju själva livet, även detta.
Du vet jag håller på dig så det gör ont i knogarna och jag är alldeles säker på att du kommer fixa det här.
Något annat finns inte att välja på,
Största kramen.

Du, det är så himla mänskligt och jag vet själv hur jäkla svårt det är. Man skäms men det är så bra att du skriver här. Där man inte behöver skämmas. Vi kan börja om ihop! Det är inte hur många gånger man faller; utan hur många gånger man reser sig upp som är grejen.

You got this. Imorgon är en ny dag.

❤️?

Det var så underbart att äntligen få träffa er. Både själva forumträffen och "efterfesten" på caféet var otroligt givande. Att du FinaLisa inte alls såg ut som jag tänkt mig var bara en positiv överraskning.

Tyvärr var jag så nära återfallet jag bara kunde bli. Precis som jag berättade var det nog till viss del tanken på träffen som gjort att jag klarat mig de senaste veckorna.

Skriver lite halvkryptiskt då jag skäms som en hund. Hade helst inte velat skriva alls, men kände att jag måste få kommentera den fina sammankomsten och den gemenskap den förde med sig.

Jag tog alltså ett återfall i går. Samma dag som träffen. Sorry!

Orkar inte skriva mera nu, men tack för att ni finns i mitt liv och aldrig sviker. Känner mig ibland som ett hopplöst fall, men vet att innerst inne ger jag aldrig, aldrig upp.

Kram på er

Sju nyktra veckor är verkligen något att vara stolt och glad över ? Kram ❤️

Hej aeromagnus!

Väntan kan knäcka även den starkasta, men det finns hjälp att ta till.
I sommras så fick min fru besked om att hon hade en hjärn tummör,
Behandling på börjades omgående, och jag kan säga dig att väntan innan vi fick besked om behandlingen fungerade eller inte, hade kunnat knäckt mig.
Men jag har övat mig i många år, på att ta en dag i taget.
Och saker som ligger utom ens makt att påverka, är det bara att släppa. Lättare sagt än gjort, jag vet. Men inte omöjligt.

Och kom ihåg att du är nyckter, allt annat är av underordnad betydelse.

Egentligen finns det bara 3 dagar, igår, idag och imorgon. Och av de 3 är det bara idag som är viktg.
Det sista är ett citat av någon vis person som jag glömt namnet på.

Mvh Bo

Dyker nog upp när ni minst anar det, men just nu skall ni vara mina hjältar och helst inte dödliga??
Funderade mkt på det i natt när jag jobbade, att ni är alla så viktiga för mig och min resa.
I natt kommer mer funderingar och det är fördelen att jobba natt. De boende sover och finns ett lugn förhoppningsvis och tid att tänka. Men kan ju lika ofta vara kaos och då är det mindre bra.
Som en boende sa, i natt blir det fullmåne och storm då får du fullt upp?⚡️
Men laddar med lugn energi och mkt ingefärste så går denna natten med// kram Strulan ?❤️?

letade länge efter en figur med gummistövlar och där morgonrocken skymtade fram men fann ingen ??
Du var saknad !

Till en månad! Bra jobbat!
Charlie

Mycket bra jobbat johanK!

En dag i taget, och tiden kommer till dig.
Fortsätt så här och du ska se att mirakel händer.

Mvh Bo

till tid och så ser jag att du skriver " Funderar på det här med att känna sig värd och stolt." Du ÄR värd och du gjorde ett positivt avtryck igår !
Kram !

Härligt när det rullar på och man hittar sitt sätt att komma fram åt// kram Strulan ??❤️

Grattis till dina 7 veckor! Vad fint att du klarat det!

När dom där tankarna kommer så försök att tänk att det inte får att ändra det som varit, men man kan få det fint nu och framåt. Självklart kan det få vara en sorg men man gör det bästa man kan och du verkar vara en väldigt fin person.

Stor kram till dig

Det här forumer har en förmåga att ge mig inspiration, trots att jag som sagt varit nycker en stund.
Jag började dagen med att läsa alla inlägg av en medlem, inspirerande läsning måste jag säga.
Jag blev ju nykter genom 12 stegs rörelsen, men har på senare år(läs 10+år)känt att det inte gett mig, det jag behöver.
Jag kanske är färdig med 12 stegs rörelsen?
Jag skall tillägga att jag har mest använt möten, till att bli påmind om var jag kommer ifrån.
Med tiden så bleknar misären, som var mitt liv under många år.
Då har det varit bra för mig att träffa ny nycktra, och få se hur jag mådde, när jag kom till mötena.
Men jag är rädd om min nykterhet, och är inte villig att ta några risker på den fronten.
Även om jag är en riktigt adrenalin jägare annars.
Jag fortsätter hänga här, läser och skriver lite.
Och vem vet, det kanske är vad jag behöver för att gå vidare.
Och jag hoppas jag kan vara till hjälp för någon annan.

Mvh Bo

Stort tack alla för grattis! Funderar på det här med att känna sig värd och stolt. Den känslan har jag inte för 7 veckor. Tror inte det är bra alls. Har kommit till ett läge nu där jag känner att NU är jag äntligen som alla andra. Varför kunde jag inte varit det redan för 20 år sedan? Jag är inte värd något, jag gör ju bara det jag ska och som "alla" andra redan gör. Inga fruktbara tankar detta... En tankeloop att försöka lämna snarast det går bara.

Gympat i dag. Softjympa. Lugnt och skönt med fokus på stretch och lite puls. Hade ju tänkt börja på en ny grytlapp med målet att göra lösa jämna maskor, heeela vägen så att den får raka sidor. Inte kommit igång ännu. Blir lite segt här innemellan märker jag men det gör inget. Tror det får bli TV. Började titta på Bang i går. Den verkar bra. Innan var det The Day, rekommenderas!

Klokt tänkt kring ljusen. Jag har alltid eldat på oavsett tillstånd. Inte bra alls. Den fina ljusstaken som 14-åringen svarvat i träslöjden och som jag fick i morsdagspresent har hållt på att gå hädan många gånger. Men den lever än och det är jag glad för. Ciara kommer väl inte till östra sidan eller hur ser prognosen ut?
Kram!

Då har ju även jag 7 veckor nu :) Ibland räknar jag dagar men det kanske är dags för veckor nu istället!

Vad kul att du gick på träffen :) Bra jobbat! Jag tänkte allt på er igår men bor lite för långt bort. Och visst blir en helt slut efter socialt umgänge - det är bra att du sitter och glor...jag gör det också en del. Men har en slags pysselgubbe inom mig som vill hålla på och laga, fixa och dona med smått och stort så det har jag gjort den senaste tiden. Har inte lyckats (än) med dotterns dammsugare men jag SKA laga den till slut :)

Virkningen är en kär vän att återvända till när det gått ett tag. Det är bara att plocka upp garnet och nålen och fortsätta som förut. Vad virkar du nu? Fortfarande grytlappstema eller?
Jag stickar babykläder, små t-shirtar i bomullsgarn...en mintgrön och nu en ljuslila - fast några bebisar känner jag inte :-D Men hoppas kanske att sonen och hans sambo ska slå till snart...det vore så mysigt.

Sitter också inomhus idag och tittar ut på stormen Ciara som regnar och blåser in mot min balkong. Har tänt några ljus (det vågade jag aldrig så länge jag drack a) och har det riktigt mysigt :)
Kram
svagis

Vad fantastiskt med sju veckor. ?Du har klarat det trots utmattning och inte helt enkelt familjeliv. Jag tar rygg på dig och alla andra förebilder här. Hoppas du känner dig riktigt stolt och glad över att ge dig själv detta!?

Sitter här på söndagen & konstaterar att sekunder blev, till minuter, som blev till timmar, som blev till dagar & plötsligt kom på att jag varit nykter i 1 månad...
Vete tusan vad som hände här, men det känns VÄLLDIGT bra!!
Tror 2 stora saker som gjorde att man "hållit" sig på rätt sida är att man läst & skrivit här & att man tog tag i att gå till AA´s möten..
Ville mest säga tack att ni finns här!
Hopas att ni alla får en fortsatt bra söndag!

Hej, visst är det jobbigt att vänta. Jag väntar också, på att komma vidare då jag har fastnat mellan flera stolar. Jag sa högt häromdagen till en människa i telefon att det känns som att jag väntar på att dö. Han sa, "det gör vi alla" och i det där så fick jag ett litet skratt. För jag insåg att jag tillåtit väntan ta över. Vi väntar alla på att beslut ska tas, någon medicin ska verka, livet ska bli balanserat, molnen ska förvinna, att snön ska komma eller inte komma och jag längtar till våren och sommaren. Under tiden så behöver jag leva nu. Så jag säger detta även till dig och din familj. Vad kan ni göra tillsammans just nu? Kan ni vara tacksamma för att ni har varandra och vad kan ni göra i den stunden som är just nu? Prata om ett minne, se på bilder, prata om vad ni ska göra efter operation osv. Jag säger även detta till mig själv. Livet är nu. Vad kan du göra under tiden som du väntar?
Du är nykter! Heja dig!

Sju veckor är lång tid! Så starkt jobbat av dig. Mina tonåringar är inte intresserade av min nykterhet heller fast samtidigt är de mer harmoniska runt mig och sakta men säkert närmar de sig mig med mer kramar och sånt ? små steg i taget.

Vila hjärna är det bästa som finns när man är trött. Man måste bara få vara! Ha en fin söndag nu!

Kram PimPim?