Senaste kommentarerna i forumet

att för egen del, får jag gå in här och skriva av mig om jag behöver. Men sätter stopp tills imorgon med att läsa och svara. Snacka om beroende personlighet.. och flyktbeteende de'luxe..! Jag är sjuk.
Jag ska bli frisk!

Så jävla trött på mig själv. Ett sånt jävla hästjobb jag har framför mig..! Försöker påminna mig om en dag i taget och att vara här och nu. Går sådär..?. Precis kommit hem från ett par 1000 steg av mina 10.000 som är ännu en målsättning eller snarare strategi för o må bättre både fysiskt och psykiskt och hålla mig ifrån alkoholen, såklart. Gick iväg med ångest och kom hem förbannad, inte det jag hade hoppats på..
Nu är jag besatt av att vara här inne, ett utmärkt flyktbeteende det med..
Imorgon börjar jag jobba, och då räcker det inte att vara nykter. Då ska jag hantera prestationsprinessan i mig samtidigt som jag ska avstå alkoholen. En stor prövning som väntar mig imorgon. Ska ta mig förbi 3 st systembolag på hemvägen.. men som sagt nu är nu. Dag för dag. Timme för timme..

Kul med dina ideer. Jag har tagit del av tidigare tips i tråden och senaste dagarna kammat youtube och svt play på allt möjligt om OH-problem och LÖSNINGAR!

För besöket i min tråd! Kändes så bra att du uppmärksammade att jag startat en tråd och att du ville titta inom här?!
Hur mår du idag? Visst började vi vår resa samtidigt, denna omgång. Hur går det för dig?
Kramar❣️/Fibblan

Hahaha?!
ja, jag var så ivrig att läsa och skriva och desperat behov av kommunikation, när jag ska skaffade mitt inlog här, så jag missade liksom att det är så här man gör..??!
Eller, så här man gör.., man gör väl som man vill?, men för egen del är det så mkt som måste ut, så det är klart jag ska ha min egen tråd, där jag inte behöver oroa mig att jag tar för mkt plats i någon annans?!
Jag kommer göra allt jag kan för o avhålla mig fram till midsommar. Strategierna får utveckla sig längs med vägen men det jag redan gjort är att jag dammade av mina naltrexon, mot suget. Tar en om dagen. (Med viss tvekan..hatar tabletter). Hade 5 st oxsascand som jag tog de första dagarna mot abstinensen. Har inget mot när de värsta ångestpåslagen kommer nu, men jag vill ändå vara tablettfri, så får hitta andra sätt, och har en del som fungerar. Försöka få in mer vardagsmorgon är en strategi. 10.000 steg eller 1 Tim promenad om dagen försöker jag få in, för ökat välmående både fysiskt och psykiskt. Annars är det mest att ta det så lugnt som möjligt! Det är det jag har så svårt för. Jag behöver nog snarare jobba på acceptans, hitta lugn, vara i det i jobbiga med förtröstan att det går över..! Där i ligger min nyckel?️?.
Sluta kämpa och bara vara?. Har sysslat lite med yoga innan, så ska plocka upp det igen?!

Hej alla ni som sett mitt nick lite här och var i era trådar och till alla nya som undrar vem Fibblan är☺️!

Jag är en tvåbarns mamma i 40års åldern som lever med deras pappa, tillika min man. Fram till nyårsafton 2018 har vi också under 2 år, haft en inneboende hos oss. En vän som jag träffade när jag var i 14-års åldern..

Första gången jag träffade "henne" var så spännande. Jag fick inte ha kontakt med henne och det blev bara ett snabbt möte eftersom jag har en stor portion samvete och rättesnöre i mig. Föräldrarnas röst, starkt förmanande i mitt huvud?.
Somrarna och läsåren gick, och under gymnasiet var "hon" allt oftare med på festerna. Ibland hade vi så sjukt roligt ihop, och första gången vi verkligen umgicks, lärde känna varandra, kändes det tyvärr, fantastiskt!
Jag älskade känslan, blev fnittrig, fri, glad och galen, ännu mer hög på livet, tillsammans med "henne".

Visst hände det även då, att "hon" ställde till det för mig, det blev föör mkt vid ngt tillfälle, fick ringa mamma. Skämdes som en hund, när hon fick komma och hämta mig.. Jag förstod att så här mkt kan man inte umgås med "henne", inte på en och samma kväll åtminstone..

Skammen satt i ett tag och vi umgicks sporadiskt, träffades lagom efter det, under efterföljande år.
Som ung vuxen var jag på elitidrottnivå och vi hade ingen kontakt alls under åtminstone 4 år.

Vi tog upp kontakten, och hade en fungerande relation, genom studier och karriärbyte, familjeliv etc. Fram tills för 2 år sedan..

Då hände ngt avgörande. Hon kom då plötsligt förbi i ett läge när jag mådde dåligt..(!) Jag blev förvånad för tidigare hade hon bara varit med när det var något roligt på gång..
Läkaren diagnostiserade mig med utmattningsdepression. Jag kunde inte ta det till mig! Inte jag- Jag som är så stark, jag som fixar allt. Konstigt så här i efterhand förstås, men där och då (för 6 år sedan ca) kändes det som ett nederlag. Det blev ett "bevis" på att jag inte var så jävla duktig som jag hela livet försökt va.. kraftigt duktig-flicka-syndrom..!! Och så klassiskt! Jag hade misslyckats med att ta hand om mig längs med vägen och istället för o ge mig den omsorgen och träna upp förmågan på att lyssna in vad som är rimligt att klara av för mig, körde jag på ännu hårdare. Jag blev sjukskriven en period, åt antidepressiva i 2-3 år ca, bytte jobb, mådde bättre, tränade lagom, slutade medicinera och vi fick ett till barn. Livet flöt på och jag hade blivit lite, lite bättre på att ta hand om mig. Men så då, för 2 år sedan.. när alla varningslampor, som jag ju kände igen från första gången jag gick in i väggen började lysa.. Vad gör jag då?
Tar på mig solbrillor, och tar ett glas vin..! (?!?!)

Jag ville inte inte dit ner i den hålan igen, i det depressiva och ångestladdade mörkret. Jag var rädd för det och orkade inte?.
Bättre att sitta i solen med en kall öl då! vem skulle inte välja det framför den kalla mörka hålan.. Jag hade dessutom vidareutbildat mig, fått ett topp jobb och hade dessutom 2 barn att ta hand om. Jag hade inte tid att må dåligt, göra det jag egentligen borde.. sjukt ja, jag vet, men jag var just det: Sjuk, på väg in i en depression igen..

Och min s.k vän, hon kunde minsann hjälpa mig!
Jag kände så starkt att det var fel och va med henne, på detta sätt. Jag hade aldrig tidigare druckit när jag inte mått bra. Och så visade det sig att hon tyckte sig kunna erbjuda svar och lösningar på det mesta..:

Är du sliten? Orkar du inte? För trött?
"Jag fixar lite mer energi!"
Är du stressad? Svårt att hinna med? Klarar du inte pressen?
"Jag löser det!"
Är du ledsen? Nedstämd? Känner att du inte räcker till?
"Ingen fara, jag kan trösta dig och hjälpa dig!"
Har du ångest?
"Jag har något som dämpar!"
Är du frustrerad/förbannad? (Kanske mest på dig själv för att du inte lyssnar på dig?)
"Jag kan gjuta lite olja på vågorna"!
Känner du dig nöjd, glad och stolt över dina prestationer
"Det måste vi fira!"

Det var fel, jag visste det, det skulle inte fungera i längden men på kort sikt gjorde det ju det! Alkohol blev universal-lösningen! Och jag hade också lagt märke till att det verkade fungera för andra. (Har också ngn slags medberoendeproblematik i botten, som jag kommit fram till på senare tid..)

I alla fall
Efter 1 års bruk på detta "nya" sätt, tog jag kontakt med vården, för att komma till rätta med det beroende jag hade utvecklat. Men eftersom jag inte förändrade några andra omständigheter i livet; lika hög press och stress, inuti och utanpå, bröt jag aldrig helt med alkoholen. De senaste året har jag kämpat på, på egen hand s.a.s.
Och det har varit så, så slitsamt. Det värsta mest turbulenta året i mitt liv, med situationer, konsekvenser, mående som jag säkert får anledning till att komma tillbaka till här. Kanske..(?!)

Just nu är det här ifrån och framåt som gäller!

Jag gav mig själv ett löfte på nyårsafton och mina absolut närmaste vet vad jag kämpat och kämpar med. Jag lovade mig själv att inte dricka någon alkohol förrän tidigast midsommar.

Min förhoppning är att jag då ska ha tillfrisknat i hjärnan och också fått in så mkt annan positiv förändring att jag inte heller då vill eller känner behov av mer alkohol i mitt liv överhuvudtaget?!

Tack ni som orkat läsa, och oavsett tack för detta forum❣️
Och tack till mig själv?- inne på 7 dagen av nykterhet.
En vecka idag?!
Kram/Fibblan

Idag är det 17 dagar sedan jag drack alkohol. Saknar det sköna ruset lite grand måste jag erkänna. Känslan att vakna pigg och nykter utan minnesluckor väger dock högre.

Let's dance är ju underhållande och kul att se på! Och ett steg förbi den förnedrings-tv som de andra programmen är, här har ju deltagarna inte något större problem från början, och de är dessutom redan kändisar och vana att stå i rampljuset, utsatta för pöbelns kritiska blickar..

Men vad sägs om det nya programmet "Jag dansar nykter"??
Folk som tidigare bara dansat med ett par glas innanför västen och därför haft svårt med balansen i svängarna, får nu hjälp att blanda alkoholfria drinkar, se fördelarna med att kunna köra både till och från dansbanan och lära sig dansa av ett proffs!
Steg för steg drar de ner på drinkarna och märker att de kan ta ut stegen mycket bättre!
Finalen är på Finlandsfärjan där de får frestas från barerna, men fixar sins egna alkoholfria drinkar, och sen vara med i helgens dansuppvisning, där de konstaterar att livet är bättre nyktert - tadaa!

Ibland känns det som man inte ska få må bra tre dagar på raken...
Alltid händer det något som man ska behöva oroa sig för.
Denna gång akut sjukhusbesök med närstående igen.
Men denna gången triggades inte tankarna på alkohol igång. Nu gällde det bara att försöka få allt så bra som möjligt.

Och idag måndag blir det att sätta sig i telefon och jaga rätt på kommunens ansvariga för vård och omsorg.

Hoppas ni andra hade en fin helg?

Kramar
???

Jag gillar din spaning om realitysåpor! Själv skulle jag gärna ha tackat ja till Let´s Dance! Men du sätter fingret på något väsentligt! Jag ler snällt åt dina scenarior.......den bakfulle bonden mm, och de indränkta badkarlen.....mm....Hur skulle Let´s Dance gestalta sig? inte så glamoröst bakom kulisserna......
Jag har också respekt för de personer som vågar blotta sig på nationell Tv. Och lika stor är respekten för "oss" som blottar oss här. Faktiskt ännu mer!
Att uppskatta tvättstugan nykter kl 07 på morgonen är en gåva!

Hade en mardröm förra natten. Jag drömde att jag stod o källaren och halsade ur en 70-is när jag hörde frugan på väg ner för trappen. Jag hittade ingenstans att gömma den utan stod där som ett fån. Jag vaknade med bultande hjärta. Det tag ett tag innan jag vaknatt till och inse att det var en obehaglig dröm. Det var ett tag sedan jag drömde alkoholrelaterade drömmar. Men de kommer ibland. Nu hoppas jag på en god natts sömn. Arbetsdag imorgon efter en lång julledighet. Det blev inget första glas idag heller därför somnar jag nykterhet och vaknar likaså. Tar en dag i taget, som har blivit till år av nykterhet. Valet är mitt och ingen annans. Nu ska jag läsa lite för lillgrabben som ligger bredvid mig,frugan jobbar inatt. Hoppas ni får en bra start på nykterheten 2019 alla på forumet.?

.. var flera olika men framförallt blev jag väldigt dålig i magen av öl och annan alkohol..
Efter en kväll med mer än 2 eller 3 öl, vaknade jag alltid vid 4 och behövde gå på toa.. sen kl 5, kl halv 6, kl 6 och 7 och 8..
Magen släppte ut allt, spelade ingen roll vad jag ätit.. kunde aldrig behålla nåt. Totalt värdelöst, det blev ju jobbigt med vätskebalans och missad sömn, speciellt om det var på festival eller om jag annars varit uppe till 3.. fick ju liksom aldrig sova.

Nu har jag sällan liknande problem.
Gött att vara nykter!!

Men se där, en egen tråd.

Så målet är midsommar. Vad har du för strategier till dess och vad händer efter midsommar?

Kram

Ni som druckit ÖL under många år vad har ni haft för fler besvär förutom exempelvis viktuppgång?

Så glad jag är för ditt vänliga inlägg. Kul att veta att fler tänker som jag..
I detta forumet kan vi verkligen lyfta och stötta varandra.
Tack för ditt stöd! Och fortsatt lycka till, till dig!

Halloj Surkärring!
Jag skulle just skriva mitt första inlägg här och när jag läste ditt skrattade jag högt. För vi hade definitivt samma tanke!!!
Jag har inga behov av att se andra människor förnedra eller förnedras. Jag vill lyfta och bli lyft! Ditt inlägg lyfte mig. Tack och fortsätt kämpa!!

Håller med dig, att städa och sortera är vilsamt för hjärnan. Befriar mig från rastlösheten.
Jag gillar att diska också, det är lite mindfulness i det.
Önskar oss alla ett gott 2019! ???

Kramar
???

Önskar jag er Pianisten, FinaLisa och Ellan?
Att vilja sig själv väl och ta reda på vad som kommer inifrån för önskningar och våga följa sin väg!
Jag tjatar om att den ser olika ut men så är det ju i slutändan.
Nytt år och intentionerna om god hälsa?
Idag ska jag slänga ut julen och städa!
Att städa är befriande!
Kram?

Vaknade tidigt och smög upp för att koka kaffe. Känner mig så härligt pigg och vaken. Vilken lycka att få vakna en söndag och må bra utan ångest och baksmälla.

Är alkohol mitt livs kärlek?
Det är så det känns, ännu, efter 368 dagar helt nykter.
Det är så det känns, även om det låter patetiskt.
Det är så det känns, även om det låter sjukt.

Den senaste månaden har jag gått på antabus och stesolid för att klara av mitt mål att nå ett helt år nykter,
men det känns inte bra - jag är inte stolt för "faran" att halka dit igen är definitivt inte över.

Tanken på att inte kunna sitta med ett glas single malt whisky gör mig sorgsen,
jag kan känna doften, och smaken när jag tänker på det.

Jag är en ensam människa, javisst, men nu har jag en kvinna i mitt liv som det kanske kan bli någonting mer med.
Hon vet om alla mina problem...men de här tankarna gör mig förtvivlad.

Känner någon igen sig, och hur ska jag hantera det här?

Vill bara önska dig ett riktigt gott och fint år. 365 dagar av tid att forma vår resa. Som jag skrev tidigare så känns det som att du har hittat din väg framåt mot ett bättre mående. Och att fokusera på vad vi kan göra istället på motsatsen och på vad vårt inre behöver för stunden. Det om något är en vinst.
Kram
Ellan

Idag var ingen bra dag.
Mina planer gick inte som planerat, mitt tålamod är prövat till max och morgondagens planer ser inte heller så ljusa ut.
Men jag är tacksam att idag snart är slut.
Och jag är tacksam att min besvikelse inte lockar mig att dricka.

Jag tycker kämpa är ett bra ord, för det kan man nästan alltid göra på något sätt. Sedan kan det vara mer eller mindre förknippat med smärta, men syftar ju på att uppnå någon form av förbättring. Jag fortsätter kämpa med vilopauser emellanåt.

Kämpa kanske är ett dåligt ord i det här sammanhanget. Det handlar mer om att göra val för min del. Val där jag INTE faller för frestelsen och ta första glaset.

Det är det jAG TYCKER ÄR SÅ JOBBIGT, – ATT MAN MÅSTE KÄMPA!!