skrev Lennis i Ett ärligt försök!

Som många andra. Otroligt vilken pepp du ger för oss - som mig som är inne på dag 1. Längtar tills jag börjar känna att man mår bra igen! Hoppas det kommer snart. Men har tagit ett viktigt beslut för mitt mående att ta bort alkoholen (eller mest vin i mitt fall) för överskådlig tid kanske alltid - har inte nått dit än o sätter man för stora mål blir fallet hårdare om man misslyckas. Pepp till oss o en riktigt fin o härlig vit jul önskar jag dig!!


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

Det nyktra och framtida livet. Vet att många prövningar återstår och försöker förbereda mig för dessa.

Tror också att det är viktigt att inte förknippa allt mående med avsaknad av alkohol. Saker händer hela tiden, oavsett om vi är beroende eller inte, påverkade eller nyktra, sjuka eller friska, ledsna eller glada...

Det är ju det som är själva livet, det ärliga och nakna skeendet.

Att däremot ta emot allt som händer utan att döva oss med A är en utmaning, då vi länge gjort precis det. Flytt framför allt de jobbiga känslorna, men även belönat oss när vi tyckt oss förtjänta av något.

Jag har en favoritjullåt med Hurts som jag mest har gillat för att jag tycker att den är så otroligt vacker och att sångarens röst tilltalar mig. Senast jag hörde den lyssnade jag lite extra på texten. Kaboom! Den är ju skriven till och för oss:

"All of the bells ringing out for Christmas.
I'm singing goodbye to the year before.
I know that the next one will be different so much more.
All of the bells ringing out for Christmas
And I'm not supposed to feel this way
But all that I want this year for Christmas
Is New Year's Day. "

Så med länken till denna fantastiska låt önskar jag er alla en lugn och fridfull jul.

https://youtu.be/05J79Y8zQTw

Kram till den som vill ha och behöver. ?


skrev Studenten i Jag är klar.

Svårt att hitta ord. Men stuff rullar på :)
Var ute med kollegan och julhandlade, det var kul. Han är trevlig.

Dragit på mig en ganska halvmesig förkylning. Nyser och snorar. Lägger fokus på sömnen och jobbet.
Idag går jag på
Semester och när jag kommer tillbaka går jag upp i 100%, missar min upptrappning till 75%. Oh Well ?‍♀️

Nästa vecka kommer Mr klick och hälsar pååååå! Ser så fram emot det. Saknar honom.

Annars inget nytt på taket.
Jo jag har färgat håret eldrött! ?
Yolo eller ngt ?

Fridens ?


skrev miss lyckad i Äntligen på rätt väg!!

Prövar på nya jobb.. Hvb-hemmet jag trodde mycket på visar sig vara ostrukturerat och mycket svårjobbat..Många ungdomar med svåra psykiska problem, som inte vill äta mediciner regelbundet. Det flyger både mobiler och annat i hastiga vredesutbrott..Inget lugnt ställe för varken boende eller ny personal..Får se vad dom andra jobben ger. Tänker avsluta jobbet på detta hvb snart. Jobbar både innan jul och nyår..Blir ännu mer anti när jag ser vad droger och alkohol gör med människor. Tyvärr gäller samma sak här. Den som inte vill förändra sitt liv.. Ung eller gammal, går längre ner i gyttja och miserabelt liv..Trodde jag hade större möjligheter att hjälpa någon, men ser ganska mörkt ut..Dessa jobb svärtar tyvärr ner mig också med destruktivitet..Bra att lära sig..Vill ha ett mer hoppingivande arbete..Undrar hur länge jag måste söka..Förhoppningsvis dyker det bara upp snart..Kram?


skrev Sannah i Några steg senare

Tack snälla för ditt inlägg på min sida!
O JA meditation gör underverk!!
Härligt att du sökt hjälp! Finns inget mer utvecklande än att ta hjälp! Det har jag med gjort!!

Jag använder mig av vägledda meditationer via appen Insight timer.
Prova!

Kram?


skrev MondayMorning i Tappa inte sikte på målet och se verkligheten som den är

Du har balansen hoppas jag?
Du vet mellan groparna....
Vet ju att det strulade med jobbet.
Nya företaget?

Hoppas allt är bra med dig

Kram

MM


skrev Pianisten i Några steg senare

Vad roligt att läsa din dagbok på denna sidan. Har läst den från början nu och småler varmt med jämna mellanrum av din varma och humoristiska självinsikt. Gillar och känner mig väldigt hemma i ditt introverta inre "svamel" och självgrubbleri när man så gott som alltid har en egen konversation med sig själv för att diskutera sig framåt till nya insikter. ?
Jag själv har precis tagit steget att söka hjälp på en mottagning. Tänker att det handlar om att jag ska få hjälp att lära känna mig själv mer. Berätta gärna mer om du fortfarande mediterar, har länge funderat på det skulle kunna vara något magiskt för min svamlande hjärna.. Kramar


skrev Prissen i Fan vad jag är åtråvärd.

i skratt naturligvis när jag går igenom och läser dina inlägg! Du skriver riktigt kul och duktigt, du kanske skulle bli en skribent av något slag?

Känner igen mig i så mycket du beskriver...

Har nu käkat antabus och varit nykter i 11 månader, fram tills årskiftet kör jag.

Keep up the good work ( så trendigt att inflika med engelska ju ), forsätt skriv av dig.

Peace ( jepp )


skrev Nurture i Stänga av hjärnan

Ingen nämnd och ingen glömd. Jag tar mina vitaminer och probiotika varje dag och skickar dej ett tack i tanken, finaste vännen ?


skrev John-Erik i Stänga av hjärnan

Nu förstår jag bättre vad stödet här innebär.. Sug åt dig Sigge...:-)
Här stöttar vi varandra... Ävvlans bra beskrivet Nurture...


skrev Nurture i Stänga av hjärnan

En avgörande faktor i mitt tillfrisknande är min psykolog.

Jag sökte mej till henne när jag var i slutänden av ett långt, komplicerat förhållande som berövat mej mitt självförtroende, min stolthet och min sömn. Åh, släng in värdighet och initiativkraft också. Jag kallade det en livskris.

Jag kunde inte somna utan alkohol men ville inte dricka egentligen. Det var en början på en lång resa där mitt mående först blev sämre tills en alkoholinducerad kris, kombinerat med en kulmen av min chefs mobbning av mej, ledde till en allvarlig incident där jag kunde ha dött. Jag hade tur. Men jag messade min psykolog en julafton för två år sedan och jag var ett vrak.

Den avgörande faktorn i mitt tillfrisknande har varit professionellt stöd, varannan vecka i snart 2,5 år. Kanske var mitt missbruk inte så avancerat som vissa här, men det var illa nog.

Så till er som tvekar att söka stöd i psykiatrin - för *mig* har det betytt allt. Jag åt egentligen bara antidepressiva de tre första månaderna med ett visst stöd av Propavan ( alla andra sömnmedel får mej att gå i sömnen ) en tid. Utan alkoholen kom sömnen till slut tillbaka.

Med hjälp av Sigge och min psykolog ( det du Sigge - det var du som gav mej den sista pushen ) anmälde jag min chef för trakasseri och blev förflyttad. Nu lever jag ett annat (arbets-) liv.

En utomstående kan ge ett torrt, men samtidigt inkännande, perspektiv på dina känslor. I mitt fall har det varit avgörande.

Jag är inte utom fara än och kommer alltid att behöva vara vaksam. Jag väljer ett nyktert liv i det stora hela. Alla fixar inte det. Kanske tar jag ett år 2019 utan alkohol, av hälsoskäl ( främst vikten ).

Utan forumet hade det inte gått lika bra, även om jag varit på min resa i gott och väl 22 månader innan jag hittade hit. Men nu stannar jag här.

Styrkekramar till alla ?


skrev John-Erik i Ett ärligt försök!

Hoppas att du mår bättre nu...

Kram

John


skrev Nurture i Gör Om gör Rätt

är ju till slut vårt minsta problem - vad andra tycker ( imho ). Och andras föreställningar om *alla* våra personlighetsdrag kommer att läggas på oss, likt filter. De som betyder nåt för dej vet vem du egentligen är och att alkoholen inte definierar dej.

Nu handlar det om att bli frisk. Viktigt. Glappkäft vårdpersonal - polisanmäl om du misstänker dataintrång, annars härda ut.

Styrkekram ?


skrev Kärleksguden i Fan vad jag är åtråvärd.

Har vart hos min syster och bakat pepparkakor i helgen. Sov över från fredag till lördag. Det är trevligt att träffa henne, hennes barn och man. Men jag är ganska känslig för hur det t.ex är vid matbordet när det sitter en ettåring, treåring och sexåring vid matbordet. Det leks med maten, det är lek, det är lite högljutt? För att sedan ska det gråtas för att ena inte får efterrätt för den inte ätit upp tillräckligt. Det blir sedan bråk, någon har tagit den andres leksak och någon delar inte med sig. Hela dagen är sådan.

Jag säger inget, jag antar att sådant är normalt. Men det skär i öronen. Inte direkt lugn och ro precis vilket jag värderar ganska högt efter att ha varit utmattad tidigare i år.

Jag säger till mig själv ibland att jag skulle vela vara den normala familjefadern, vara normal som så många andra. Men allt för ofta undrar jag om det är en bra idé. Orkar jag?

-----

jag fortsätter att träna, det går framåt. Blir starkare för varje vecka som går. Har sett ganska många på företagsgymmet som kommer dit i någon vecka för att sedan aldrig dyka upp igen. Men inte jag. Jag är medveten. Och har faktiskt inget annat att göra förutom att gymma och laga lean-gains hemma.

vet inte om jag berättade att jag var på födelsedagsfest för en vecka sedan, två fredagar sedan. Vad högljutt det var, tjugofem personer i en tvåa. Jag har inte alltid vart ljudkänslig. Tror att det på något vis kom samtidigt som ångesten. Man är för medveten om precis allt runt omkring sig. Alldeles för medveten att vara vid liv.

Det är jobbigt att inte kunna sitta vid lunchen och filtrera bort allt ljud som jag tidigare kunnat göra.


skrev Märthan i Gör Om gör Rätt

Nurture... du är så förbaskat fin på flera sätt, tack!

Känner mig naken just nu, blottad. Kommer jag någonsin ses som en seriös person igen? Hur mycket får vården sprida mitt missbruk inom vården, när tvättas stämpeln och är det ens rättvist egentligen? Hade oerhörd hjälp av benzon, trappade dock på eget bevåg ner då behovet kändes mindre än rekommenderat, men mer får man inte oavsett bara för att man är klassad som missbrukare, i min värld helt tokigt.

Well, efter världens ångesthelg är allt iallafall perfekt, allt är planerat för julfirande (jag roddar rubbet ensam)och granen står på plats, värsta instaytan vill jag lova. Barna är mätta o glada, trygga. Önskar sig inget i julklapp till mitt stora förtret. Va fasen liksom!

Vill bara bli sedd som den människa jag är, utan andras förställningar.


skrev Rosette i Så himla tragiskt

Vad bra att du hittat hit till forumet och startat en egen tråd. Utifrån det du beskriver låter det som du börjat dricka efter en gastric by pass operation, stämmer det? det är flera här som skriver om att de upplever att alkoholen tagit mer plats och påverkat mer efter en sådan operation.

Kanske är det något annat du menar när du skriver?

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

Tack, det blir en kväll med mycket skratt om jag känner tjejerna rätt. ? Precis vad jag behöver. Önskar dig en fin kväll och lite bättre mående. ?


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

Allt går åt rätt håll nu, så det tusende inlägget ska banne mig bara vara positivt.

?????????????


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

FinaLisa, det där behövde jag höra lite extra nu. Tack för det. Känner mig ibland som en dramaqueen, men mina känslor är ofta väldigt starka.

Tack även till dig, Manda. Kul att du tittar in lite då och då. Skönt att din frånvaro berott på mestadels positiva saker. Lycka till på nya jobbet.

I dag mår jag lite bättre. Ska faktiskt ut och äta med några kompisar i kväll. Självklart kör jag en helvit kväll. En extra säkerhetslina är att restaurangen ligger avsides och kräver bil. Gissa vem som genast anmälde sig som chaufför...

Ha en fin dag önskar en återigen hoppfull Vinäger. ?


skrev Denhärgången i Återfall

Vad fint att läsa ditt svar.
Din dröm blev en stark bild som har dykt upp lite då och då under veckan. Jag förstår hur du menar.
Jag skulle så hemskt gärna gå i terapi och få reda på i grunden vad som händer, men jag tror inte jag kommer få det, och jag har inte ekonomi att gå privat. Jag tror jag kommer bli erbjuden ett par kbt-samtal för att hantera det akuta, och jag väljer att hoppas på att det kan hjälpa.
Det känns som att min vändpunkt var på riktigt. Det är någonting i mig som alltid har fått ta så mycket plats, som att jag alltid rättat universum efter mitt mörker, och jag känner mig redo att bryta igenom nu. Rösten i mig säger liksom "ja, det gör skitont, men jag måste".
Och det kanske är en slags självkänsla. Min omgivning har alltid behandlat mig som att jag när som helst kan gå sönder, och att det är livsfarligt om jag gör det, så jag har såklart aldrig trott att jag kan. Nu känns det som att jag kan tro på mig själv.

Och hurra för dina nyktra dagar! Vad du är stark!!


skrev Vinäger i Ett ärligt försök!

Förlåt mina självcentrerade inlägg. Tack som f-n för som vanligt jättefin input.

Ska tänka lite extra på dig på onsdag. ?

Precis som du säger, att dö av cancer är en sak, men av alkohol är det ännu mera onödigt. Min M har ju nyss haft cancer och fått behandling för den. Samvetet för att han var tvungen att delvis ta hand om mig under den tiden är inte det bästa, för att uttrycka mig milt, även om han inte beklagar sig det minsta.

Kram på dig!


skrev FinaLisa i Hög på min egen förmåga.

Att du mår bra och har fullt upp?

Kramar
???


skrev FinaLisa i Ett ärligt försök!

Det är den enda vägen annars går du fullständigt vilse...
Och vi är många härinne på forumet som gärna vill veta var du håller hus och hur du mår.
Just för att vi tycker om dig och för att du är en betydelsefull person ?

Kramar
???


skrev Manda i Ett ärligt försök!

Skönt att du är tillbaka! Nu kämpar vi vidare tillsammans ? .Jag har inte skrivit på länge, men är inne och läser då och då. Detta forum är ett stort stöd även för mej även om jag inte orkat skriva så mycket senaste tiden (pga nytt jobb mm, mm, mest positiva saker) Stor kram ❤️