Senaste kommentarerna i forumet

fina compadres - John, Märtha, Vinäger(intelängre) och ni andra. Jag kämpar för att ni kämpar. Det här forumet är unikt och väldigt viktigt för mig. Alla här är en del av min lösning och min upprättelse.

Styrkekramar ?

Jag ångrar inte min operation. Älskar hur jag ser ut nu . St 38. Köpa utan att prova. Utan att bli ledsen över hur tjock man är. Men jag visste inte om alkohol missbruk eller att man inte ens kan kräkas

av min underbara känsla av att känna mig befriad från alkoholspöket. Det finns inget positivt i att dricka för oss som i många år mest bara mått skit av alkoholen, läs gärna Allen Carrs bok Äntligen full kontroll. Roligt och tankeväckande, ingen skräckpropaganda alls. Boken ligger till grund för den kurs jag gick för ett par veckor sedan, många människor slutar bara sedan de läst boken. Såg på forumet någon tråd om fördelar och nackdelar med att dricka. I boken finns någonstans i mitten ett kapitel om fördelarna med att dricka. Kapitlet innehåller 4-5 helt vita sidor?Engelsk humor som bäst. Ha en bra kommande vecka!
/Fenix

Nurture säger att tiden har ben..
Älskar uttrycket... Stämmer bra...
Tiden är ju det som vi A-kompisar har som helt avgörande
i vår lilla kit för framtiden.Tiden ... är bra..för oss
Kram alla..

förbannad, kränkt, sur, stark, envis och full av revansch..

Vänd det som suger till något gott. Du ska visa de där tomtarna vart skåpet ska stå - plocka fram stålet i dej nu !!!! Som jag känner dej...

Styrkekramar ?

"Stå ut med exmaken över jul för tjejernas skull."

Åh, vad jag älskar den meningen. Tänk om bara en bråkdel av alla föräldrar kunde tänka så i denna egocentrerade värld. ?

Du är så bra!

Kram

Here we go again...

Känner mig som en gammal skiva som hakat upp sig och mal på om samma saker. Skillnaden är att antingen är det åttio till hundra procent bra eller tvärtom bara skit. Eller... Ok då... Kanske inte riktigt så svart eller vitt, men ändå...

Vet inte vad jag skriva riktigt, känns mest pinsamt nu - trots att jag vet att det inte är en rättvis känsla.

Tack för alla fina tips, MM, John och alla ni andra, ni är så genomkloka och ger mig hopp. Förutom på jobbet har jag sänkt mina krav till ett minimum. Tänk att få ha kommit så långt inom åtminstone något område.

Tänkte ett tag ta en paus och ge upp skrivandet här och kämpa i tysthet, men vet faktiskt inte om jag skulle klara det.

Ni har kommit att betyda så mycket för både mig och mitt mående att jag tycker att det skulle kännas fel. Tänker på alla er jag själv följer lite extra och försöker stötta, varje gång ni "försvinner" kommer oron över hur det är med er. Förhoppningsvis känner någon lika för mig.

Så jag säger, nja, åtminstone viskar fram, det jag brukar:

Jag tror tammef-n I'm lite back!

Kul att du flyttat hit. Har ju också gjort några försök, men skrivit på min gamla tråd igen efter ett tag. Ja mörkret är ju inget vidare. Jag använder dom ljusa timmarna till vedarbete. Sen sitter jag inomhus med tända ljus på kvällen. Tycker det är lite kravlöst och bra. Önskar ändå att vintern går fort över, och att värmen kommer. Jag håller med om att det finns alldeles för många a-missbrukare i Sverige. Sviterna av drickandet jobbar jag med just nu..Tjejer på hvb-hem. Föräldrar som missbrukat eller har psykisk ohälsa..oftast både och..Det är inte många av alla människor jag mött i mitt yrke. där familjen levt sunt och varit stabil. Att den psykiska ohälsan ökar i landet är ju inte konstigt eftersom missbruk av både alkohol och psykofarmaka ökar..Nu gör vi det så bra vi kan lim..Fram med ljus, julmust och fika..God kväll..Kram

Trött Misstänksam Distanserad Ledsen

❤️❤️❤️

Bra skrivet...

<3

Tiden har ben. Nu ska det bli sååå skönt att bara avverka de 3 sista arbetsdagarna och sedan sova och vila i två veckor. Vita dagar sträcker sej framför mej likt en snöslänt. Det är så skönt. Stå ut med exmaken över jul för tjejernas skull. Men sen är huset mitt. Mina katter i knät, min tystnad, min tv-serie, min nattmacka...och mina älsklingsungar. Till dem ger jag min egen finaste julklapp - min nykterhet.

Styrkekramar ?

Tack Ellan och Vitis för ert stöd!
Jag skrattade lite inombords när du Ellan beskrev hur du ber din sjuka hjärna att hålla truten. Såna diskussioner har jag haft med mig själv angående min tidigare vana att vara en riktig bitch mot mig själv. Nu är jag inte det längre och därför söker jag hjälp.

Man borde starta ett tråd om "vad är det dummaste din hjärna har tänkt?"
"Ingen kan älska mig om jag inte är perfekt" är en av mina pärlor samt "lyckliga människor fejkar eller är bara otroligt dumma". Tack och lov har livet och människor visat mig annat.

Nykterhet borde vara nummer ett förstår jag så klart. Men jag älskar mitt jobb, det känns fel att kalla det för jobb för att det är mer. Vill inte prata aldeles för mycket om det, men ni vet vad är större än livet? Mitt jobb. Hunden, nykterhet, jobb, jag måste på något sätt dela första platsen med dom tre saker.

Fast det här är ju helt irrationell tanke inser jag nu. Om jag inte är nykter kan jag inte sköta min hund och mitt jobb på ett bra sätt!

Nästa helg ska jag gå på möten!

Jag är helt övertygad om att du kan medicinera för att må bättre..
Det går inte annars... Det är som trappan, lustiga huset på Grönan
Man åker ner igen... Alkoholism är en nervrelaterad sjukdom
och ska behandlas utifrån fakta.
Nu är det ju så att nervskador behandlas med mediciner som
tar bort symtomen. Be din läkare att skriva ut medicin mot neuropatisk
smärta. Lyrica ex.vis..Du klarar det då. Bättre än A..
Som att tvätta golv med smutsvatten, men bättre än A. Du dör inte..

Tänker på dig

Kramar

John

och att dö för alkohol är för banalt. Jag har ju cellförändringar, ska in på operation nr 2 på onsdag. Ja dör jag i cancer så är det så.
Men dö för att jag drack ihjäl mig. Nä. Bättre kan vi. Du har så många som behöver Vinäger i sitt liv. Försök att få sömnisarna på
recept. Ta en direkt och sov, istället för att tampas med skräcködlorna.

Och om du inte orkar: Skit i disken. Laga mat: Ta hämtmat. Klä på dig: Men hasa i nattlinnet då.
Släpp alla krav och ha fokus på det som är viktigt.

3:de veckan är jobbig. Tror hjärnan förstår att det är aldrig mer som gäller. Det är en sorg.
Vi kan helt plötsligt inte ta nödutgången - vi måste rida ut skiten utan A.

När du orkar......
Tips på att få hjärnan att fokusera på annat... Handarbete - jag börjar virka i början på min nykterhet.
Babysockor, barbiekläder - små projekt till barnbarnen? Titta på en lång fängslande serie - en sådan som är helt fängslande.
Spela ex. wordfeud på mobilen. Måla - kladda ner ångesten på en duk. Gör saker du mår bra av. Sätt dig vid havet eller i skogen.
Andas. Köp ett akvarium och inred. Ha ett projekt som just du fänglas av.

Det går över.

MM

Hej allihopa.

Vilken märklig tid detta är. December, advent. Mysigt samtidigt som jag tycker det är så mörkt och tråkigt. Väntan på julafton, förberedelser som jag i år tycker känns okej. Men ändå lever jag liksom inte i nuet den här tiden. Lever mest i "väntan på".... julafton och nyår först och sedan våren. Ljuset och orken. Det är tråkigt att det inte blir någon ordentlig vinter oftast förrän långt efter nyår när jag brukar börja hoppas på vårtecken ?

En veckas jobb till innan lite julledighet. Den ledigheten måste jag nästan planera upp med lite aktiviteter så att det inte blir att sitta av de mörka dagarna. Inga stora grejer utan det viktiga för mig är att spendera tid utomhus och röra på mig mycket. Jag är väldigt beroende av det. Självklart tillsammans med barnen.

Gud vad jag saknar solen. Men som jag ofta skrivit.... när jag drack saknade jag den ännu mer för då var jag ju också i princip deprimerad (pga alkoholen). Så jag har det ju bättre. Det är svårt att tro att jag nyss var utomlands. Känner mig ändå helt drenerad av detta mörker. Hur orkar man?? Finns det människor som mår bra i detta?

Nåväl. Måste tänka positivt. Fokusera på det bra...

Kram och trevlig söndag!

Ett spontant ärligt svar på din fråga, MM, är att som det var i går vet jag inte om jag vill leva. Men någonstans där inom mig vill jag förstås det ändå.

Det vore skönt att få dö, men att ta mitt liv är tack och lov en helt utesluten handling. Jag är bara 50+, har en massa underbara barn och flera barnbarn, för att inte tala om hur ledsen jag skulle göra Mr Fantastic, min M, min partner, vän, älskare och stöttepelare i livet.

Jag har haft Zopiklon att sova på under ett par år, men de är slut för tillfället. Ska beställa nya, onödigt att trötta ut mig på Alprazolamen.

Tack för att ni bryr er.

Förlåt för så pessimistiska inlägg, ibland tänker jag att jag inte ska skriva när det känns som värst. Men då blir det ju inte ärligt och visar inte just min resa. Brutalt ärligt har kommit att bli lite av mitt sätt att skriva här - på gott och ont.

Känner ändå lite lite tillförsikt och hopp. En jätteskillnad mot i går. Det tänker jag ta tillvara. Så i dag ska jag försöka vända skutan, mitt liv, på rätt köl igen. Det går för att det måste gå. Ingen ska då någonsin kunna anklaga mig för att inte kämpa i alla fall.

Kram till den som vill ha och behöver.

PS. Inte ett klockslag stämmer vad gäller inläggen. Det här upodaterades vid 10-tiden och det har registrerats som att det är skrivet mitt i natten. Antar att det blev fel efter teknikstrulet som nyss varit. DS

Lider så med dig , vet hur det är .
Skönt att du har M hos dig .
Att du klarar av att hålla dig nykter mitt i allt detta är otroligt starkt !!
Tror inte jag fixat det .
Håller med MM att du behöver något att sova på . Det har oxå räddat mig många gånger . Jag har Imovane.
Hoppas du får en lugnare dag idag ,
Tänker på Dig
Kramis

Som ett slags avslut på året.
Nytt år står vid dörren och nya intentioner kan sättas. Min intention för nästa år är att älska mig själv i alla lägen. Ha tålamod till att allt har en mening en väg.
Utvecklas och finna lagom.
Vara genuin och ta hand om mig själv. Detta gör att jsg kan finnas till för andra.
Det finns inget bra och inget dåligt allt innehåller båda.
Förståelse och tålamod, vetskapen om att välja. Vi har fria viljor men är under påverkan.
Kram i december?

Ty jag har syndat.
Känns weird att sammanfatta veckan, för det har hänt så mycket. Kanske därför jag borde skriva varje dag ändå. Jag ligger på soffan hos kompis i Malmö nu.
Herregud vilken helg det varit, kommer vara helt jävla slut på måndag.
Jag vet inte hur andra gör för att hitta lagom? Men jag hittar lixom inte lagom. Vad är lagom?

Kort sammanfattat;
Låg med kollega, skitsöt! Gick i från mina preciper att inte göra det, han skulle ju ändå bli sparkad. Tills han var på möte och blev tillfrågad att så stanna kvar?! Han blev ju sparkad?! Studenten...?‍♀️
Kan inte sluta skriva med honom ändå, pga that body ?? jag är ytligt, so sue Me.

Saknar Mr klick fortfarande. Mamma förstår inte riktigt hur jag kan träffa andra när jag är kär. Svarade att jag är så ?‍♀️ Alla mina relationer lever lixom parallellt, icke att beblandas. (Om man inte väljer att vara monogam. Men jag har inga sådana tankar just nu).
(Monogami känns så jävla utdaterat. Och kör jag med öppnakort med de Som finns i mitt liv, varför ska jag anpassa mig då? För normen? Nei).

Var på begravning. Den var vacker. Alla grät. Maten var god. Det var en pers.

Exet som fuckade upp mig som fan hörde av sig och vill ses. Det är nog en dålig idé.

Min ena lekkamrat ”Mr grey” (Hahahha!!) skrev att han älskade mig. Jag älskar ju honom oxå. Det är sedan länge.

Jag saknar Mr klick, Han är kvar i Norrköping.

Och Mr musikproducer saknar mig. Säger han iaf. Jag saknar honom å.
Hade han inte raincheckat i tisdags hade kollegan och jag nog aldrig setts. Men jag ville inte vara ensam den natten. Min advokat hörde av sig och sa att mitt fall med våldtäkten läggs ner. Inte det att de inte tror på mig. För bevismaterial finns ju, våldtäktsmannen har till och med skrivit om våldtäkten och bett om ursäkt till mig. För att han våldtog mig.
Åklagaren saknar vittnen (Nähä?! Kanske för att vi var själv i min lägenhet när han våldtog mig).

Har ändå redan gett upp hoppet på alla system, så beslutet kom inte som en chock. Det var riktigt jobbigt, så jag gick in på jobbtoan och körde en mindfullness övning. En massa jävla benböj så det gjorde ont i låren. Smärta i lår ist för själ. Låg med en kollega.

Jag är ju frisk nu.
Statistiken säger det.
Så då måste det vara sant.
Han kom undan med våldtäkt.

Fridens ?

Hej,
Grattis till nykter tid. Jag har läst din tråd och gillar hur du resonerar. Jag har varit nykter en längre tid och känner igen många av dina tankar. Hur ska jag kunna lita på mig själv? Tänk om jag får för mig att jag dricka som vanligt igen? Ska jag aldrig mer kunna dricka? Med tiden har dessa tankar minskat och jag har lite knep i ryggsäcken som gör att jag inte är rädd för tankarna längre. Jag vet att jag inte kan dricka alkohol för då blir jag sjuk. Så ser jag på det. Jag kallar en liten del av min hjärna för beroendehjärnan. Den är helt ologisk och visar sig väldigt sällan numera. Tidigare visade den sig kan ofta och då menar jag att det kunde dyka upp tankar som att det nog inte hade varit så farligt osv. Det är bara tankar och jag agerar inte på dem. Ibland blir jag faktiskt full i skratt åt den för den är inte rationell för fem öre. Jag har också bett den hålla truten och fara åt... I början var jag väldigt rädd för att jag skulle falla tillbaka men jag blev starkare dag för dag. Att ha rutiner och strategier kring min tillvaro gjorde det enklare. För mig är detta starkt kopplat till mitt känslomässiga mående och det behöver jag ta hand om. Att våga stanna upp och känna efter och inte bara rusa på eller stänga av.
I början av min nykterhet gick jag på 2-3 möten i veckan beroende på mitt mående och vad som fungerade där och då. Jag prioriterade det som nummer ett. Min nykterhet var nummer ett. Gick på möte min första nyktra nyårsafton då jag kände att jag behövde det för att fixa kvällen. Så kan du få till två möten i veckan eller ibland ett så är det jättebra. Det är skönt att träffa människor som känner igen sig i detta och kunna prata. Malmö har riktigt bra grupper och det finns flera att välja mellan.
Och du min friska hjärna visste att jag inte skulle dricka men jag agerade inte efter den... jag lyssnade och agerade på känslan jag fick från den sjuka delen av min hjärna. Så vi resonerar ganska lika.
Ta hand om dig.
Kram
Ellan

Jag måste rekomendera AA, Rörsjögruppen på Ehrensvärdsgatan är bra. Lördagar 12.00 har dom kvinnomöte, dvs bara kvinnor dör då. Annars vanliga möten varje dag.

Kostar inget och du kommer att bli hjärtligt välkomnad. Lyssna, prata om du vill. Alla typer av människor där.

Vill du leva?

Om svaret är nej; Drick. Det finns inget som säger att vi, du, jag m.fl.. inte får dricka. Trots att det tar våra liv.
Om svaret är ja: Då har du inget val. Då är det bara att stånga sig igenom.

Du har utvecklat ett mönster för din alkoholism där du balanserar mellan att leva och inte leva.
Där är vi lika, i mångt och mycket olika, vi är på samma ställe.
Ett återfall till och då går det rakt ner i helvetet.

Ledsen för min brutala ärlighet när du inte mår bra.
Förlåt.

MM

Har du inte fått något att sova på? Propavan el dylikt. Inte ovanligt att man får det utskrivet första tiden. Många gånger när det är överjävligt så är det
bättre att bara sova bort skiten. Räddat mig många gånger.
Det går över. Det gör det alltid. Det GÅR över.
Känner med dig. Glad att du har din man som stöd.

MM

Ångesten äter upp mig inifrån, trots dubbel dos Alprazolam. Gråter och försöker andas mellan attackerna. M håller om och tröstar, vyssjar, som till ett litet barn: Såja såja, det kommer att bli bra...

Fan fan fan, hur kunde det bli så här?

Tack för att ni finns och orkar läsa och kommentera alla röriga inlägg.

Jag är i alla fall nykter, även om det just nu inte känns som ett så starkt och självklart beslut som jag skulle önska.