Senaste kommentarerna i forumet

Tryckvågen är känslor. Tankar på alkohol kommer för att det är vad hjärnan lärt sig plocka fram vid vissa känslor, situatioenr eller sinnestillstånd. Vad tror du har väckt känslor eller rubbat din sinnesstämning?
Känsla av ensamhet eller längtan efter tillhörighet. Nyupptäckt saknad. Tomrummet alkoholen fyllt. Du skriver nyupptäckt. Ja, det tar tid innan bedövningen av känslor och behov släpper. Är tryckvågen ropen av saknad och längtan inifrån dig själv som äntligen börjar höras?
Kram fina och starka kvinna

Jag hittar annat som pausar livet och zoomar ut mig. Spelar både Stairway to heaven och Highway to hell på pianot så tangenterna blir blanknötta och grannarna antagligen än mer övertygade om tantens gqlenskap.
Tar mig ett ”one-night” med någon främling om jag vill ha lite spänning.
Skiter i både städning och husreparationer.
Gör alltså som jag vill, är rebell i det lilla - men utan att göra situationen värre.
Det som avgör att jag inte dricker, inte vill trots att det självklart finns starkt sug ibland, är att jag kan och får känna skam och sorg. Jag kan vältra mig i självömkan (nåja, iallafall om man jämför med tidigare och i korta stunder)
Vad finns det då att dricka bort eller dricka fram (som jag också gjort, dricka för att kunna känna)?

Huvudet högt!

En sådan kristallklarhet I dina ord. Jag blir så glad att du återhämtat dig. Så inutihelvetes glad. Hoppas du finner styrkan att fortsätta såhär, o faller du tar du dig upp illa kvickt.

Sov gott !

Huvudet högt och fötterna stadigt förankrade i jorden. Du står stabilt och nu håller vi det här!???

Ca 1 h promenad i rask takt.Vissa andra övningar hemma (Har nog inte gjort detta på åratal).Svetten rinner och det känns sååå skönt.Men jag är en RIKTIG blondy, för dum som jag är så duschar jag innan jag gör det ??
Nä in i duschen igen och sen gå och köpa onyttigheter hihi ?

Ha en fortsatt ljuvlig kväll ni alla kloka kämpar ?

Huvudet är tyngre än fötterna. Hänger det så tappar man balansen och faller huvudstupa ner i diket. Du ska gå rakryggad, med huvudet högt. Alla dina nyktra dagar, veckor, månader räknas. Din vansinneshelg är en fis i rymden. Kram!

(Är så tacksam för alla kommentarer att jag snart kan ha ordet som automatisk rubrik ♡)

Liten stor, kul att du skriver mitt tidigare uttjatade motto "Nu håller vi det här". Det är f-n i mig på tiden att vi gör just det. Kom igen!

JenniferZ, har aldrig tänkt på att jag har en fin attityd mot mig själv. Tvärtom, tycker att jag är så dömande. Men jag kanske ska omvärdera det hela. Trots allt försöker jag se saker positivt, förutom de korta stunder jag deppar ner mig totalt. Nu när jag tänker efter har nog de stunderna blivit kortare och kortare. Tack för en liten ögonöppnare.

Den här veckan har det känts som att jag börjat min nykterhet i söndags kväll. Men det är faktiskt fem månader sedan i dag jag på allvar tog beslutet att försöka bli nykter. Ni som följt mig vet ju hur resan varit. Första två månaderna ingenting, sedan några mindre återfall - som jag är noga med följs av orden "utan att falla tillbaka i vanedrickandet" (Tack Mirabelle för citatet). Jag tänker inte låta förra helgens idiotdrickande förstöra fem månaders kamp. Never!

Jag vill njuta av alla positiva effekter de nyktra dagarna har gett mig. Och de är många, både de positiva effekterna och de nyktra dagarna - de hör ju liksom ihop. Går hand i hand, beroende av varandra. Precis som det ska vara. Och precis det tänker jag göra allt för att fortsätta uppnå, positiva effekter genom nyktra dagar.

I dag bär jag huvudet högt, hänger det inbillar jag mig att det är lättare att falla.

Kram

Jag vill så gärna säga något peppande. Du förtjänar ju att må tippen efter 9 månader.
De där rösterna... Varför är det så oerhört svårt att konfrontera dem? Stå emot?

Kanske försöka gå ner i ett kortare perspektiv igen? Som i början när man slutar dricka. I alla fall jag ser liksom knappt en vecka framåt ännu. Vågar inte. Ta dag för dag och tänka att det är en tillfällig svacka. Det kommer vända. Och då kommer detta gjort dig ännu starkare.

Jag har precis samma känsla av att om jag dricker igen kommer allt gå åt helvete. En fruktansvärd rädsla. Men samtidigt är det nog den rädslan som kommer få mig att låta bli. Det är så dubbelt.

Den skräck du känner inför ditt sug måste väl ge en del skydd? Jag hoppas det iaf. Inte ens A kan väl lyckas förföra någon som darrar av skräck när hen nalkas? Du är stark nog. Du har kämpat och segrat redan. Klart besvikelsen blir stor... Finns det något sätt att vara extra snäll mot dig själv? Vad längtar du efter, som du sällan tillåter dig? Unna dig ALLT, utom alkohol! Kram

Det skrämmer mig att du och andra starka förebilder vacklar. Jag visste inte att det fanns en sådan kraft i alkoholens makt. Håll ut... andas... vila... andas... håll ut... Skickar styrka till dig att uthärda.. en dag i taget...❤️

Vilken besvikelse det är...att kampen inte är över. Att inse att jag inte blivit frisk, att de resonerande rösterna återvänder. Plötsligt hör jag dem igen och förstår direkt vad de diskuterar.
”Om jag bara dricker när jag går på fest? Det gör ju alla, kan ju inte vara så farligt?”
Men jag vet att ordet fest kommer bytas ut mot fler och fler andra, mer vardagliga ord...
Jag läser också att många av er här just nu går igenom samma sak. Men jag tänker såhär för egen del: Nu har den alltså kommit. Tryckvågen, som följer den första explosionen av sug och abstinens, är på väg rakt emot mig och frågan är om jag ens har en bunker att gömma mig i?
Jag tror faktiskt det är sant att sjukdomen är progressiv trots att man är nykter. Det skrämmer mig och jag gömmer mig i den rädslan. Det jag känner inför mitt sug idag är samma känsla jag hade när jag slutade för snart 9 månader sedan: Skräcken över att allt, precis allt, kommer gå åt helvete om jag fortsätter dricka.
Dricker jag igen kommer jag väcka något som inte får bli väckt.
Men jag undrar om jag är stark nog att orka bära den här kampen med mig så lång tid som det faktiskt krävs?
Det är jag inte så säker på.
Så jag är väldigt besviken, jag trodde att det värsta var över. Det är jag inte heller så säker på längre.

Hej Nykis och välkommen! Vill du berätta lite om hur antabus funkat för dig? Biverkningar, hantera sug och så vidare. Snart aktuellt här. Kämparkramar tillbaka!

Under alla år som jag drack så trodde jag att jag inte kunde hantera mina tankar,känslor, ältande och mitt grubblande som nykter.Jag kunde bli så manisk så jag kunde spela upp saker och ting om och om igen i huvudet men kom aldrig till en lösning.Oftast pga de inte fanns någon.Det kunde vara en situation/händelse av olika slag,och de kunde vara i veckor och månader från och till med samma sak..Men jag hade helt fel. Jag ältade och grubblade även när jag var nykter Men jag kunde kontrollera tankarna bättre.ibland kunde jag till och med släppa de.Det var alkoholen som förstorade varje känsla och tanke när jag drack,lät mig tro att jag inte kunde hantera dom.Även om det låter konstigt så kan jag ändå sakna vissa delar av det.Pga att jag fantiserade och kunde gör min "filmklipp" i huvudet.Men den fantasin har jag inte som nykter.Och sen vågar jag inte riktigt låta mina tankar flöda helt vilt,pga jag vill inte bli manisk eller få obalans i mitt tänkande.Men vare sig så kan jag sakna de ?

God morgon ?. Jag måste också berömma dig för att du kom tillbaka så starkt. Du verkar ha en väldigt fin attityd mot dig själv. Förlåtande och realistisk. Att du inte grottar ner dig i vad som hänt och gör det jättestort. Nu är du ju på banan igen och det är det enda som betyder något.
Jag läser och inspireras. Känner att detta kommer bli en bra mycket enklare dag än igår. Känner mer ro i kroppen. Ha en jättefin dag, det är väl jättefint väder i Sverige nu?

Ja du här är det också något på gång, vet inte varför. Igår höll hjärnan på att nästan tycka att - 24 cl wirre kan du ju köpa. Det är ju inte mer än 4 st 6 cl shottar. Det förbannade dividerandet i mitt huvud är tillbaks. Inte akut. Men påträngande.

Har samma mantra som du: Är det värt det? Självklart inte. Skulle vara en oändlig uppförsbacke.
Stairway to heaven eller Highway to hell.

Tanken fanns igår hela dagen (ledig, ingen dotter) men fick mig en tankeställare.
Hon dök upp här hemma och skulle hämta ett par skor.

Fint det hade vart då om jag hade dragit i mig sprit....

Tänkte mest delge dig att du fan inte är ensam med detta just nu.
Här sitter en i Stockholm, dricker kaffe på min fina balkong och
ser ut över Globen. Här sitter jag och tänker lika som du.
Det är dags igen...

Eller inte, vi får se.

Kram

Så har det sett ut de senaste åren, allt sedan jag utvecklat ett tydligt mönster av periodiskt supande egentligen.
Efter ADHD-utredning och medicin höll det drygt ett år. I höstas lyckades jag bryta efter några helger som höll på att leda till en period. Nu har det gått drygt sju månader sedan dess. Och jag är av och till i svåra sinnesstämningar. Känt att det varit högriskläge flera gånger, men lyckats använda mina verktyg. Det mest effektiva är att ”göra ingenting, bara inte värre”.
Otillräcklighet, överväldigad av allt som krävs av mig, ensamhet. Jag noterar det och försöker hitta sällskap. Finns inte sällskap sätter jag mig och spelar piano tills det är dax att sova. Har fungerat till och med vid lägen som kan ha varit ”oundvikliga” tidigare. När uppgivenheten genomsyrat hela mig, huset varit tomt och jag av en slump hittat spritflaskor som sonen glömt gömma.
Tid, tänker jag då. Låt det vara och låt tiden jobba.
Det kan ta fem minuter eller fem timmar innan jag får fatt i mitt mantra ”det är inte värt besväret” men jag hittar det varje gång.
Det är högrisktid nu. Nästa vecka åker jag med klubben på träningsläger. Jag kommer att vara nykter tills dess. Kanske håller det hela året, eller resten av mitt liv. Jag sörjer att utvägen radera hårddisken och zooma ut med sprit är stängd, samtidigt som det är en lättnad att inte ha det alternativet.
Kram på er alla

Grattis till goda nyheten och att du tog dig tillbaka från dippen! Nu håller vi det här!

Jag är nykter, och hittar nya sätt att förbli det varje gång situationer eller känslotillstånd uppstår, som tidigar kunnat bidra till återfall.
Med det är inte sagt att livet är en räkmacka, gillar ens inte räkmackor ?, utan...tja, livet som det ser ut för mig. Nåt annat har vi ju inte att välja på s a s.
Ha det gott och tack för frågan❤️

Ja, Jasmine och alla andra, i dag suger vi i oss vårsol och energi istället för vin, öl och annat skit. ♡

... precis det som du skrev att du tappat. Utan att du hade sett min kommentar?. Tankeöverföring.. Och tack för uppmuntran- känner mig ganska stolt över att jag klarat de här dagarna! Men, imorgon vänder det- då vaknar vi fulla av energi?. Godnatt❤️

Är till för att flyga Miss Mary ?? När jag hittade Alkoholhjälpen så var det en självklarhet att jag skulle ha -Det vidare livet.Pga de fanns inget annat alternativ för mig.De var allt eller inget.Men mitt liv nu är ett annat kapitel så därför jag förflyttar mig hit.Och tids nog när jag finner mig igen så blir det ett nytt kapitel igen i mitt liv och då blir det -De vidare livet igen ? Våga tro på dig själv.För de livet du har idag är det som räknas.Här och nu ?

Tack Mirabella ? Det måste jag ha.För att gå tillbaka till det helvetes liv man hade går inte.De får inte bli så.Flammande brasa låter SUPER, Som ett jäkla majbål då ?

Nu såg jag av en slump din kommentar. Tack, vad glad jag blev! ♡

Jag är verkligen specialist på att göra uppdateringar exakt samtidigt som andra gör det. Mitt svar kom således redan innan jag visste frågan.

Hur har du det nu? Är superglad för att du varit så stark de senaste dagarna. Det är ju inte svårt när det flyter på, det är i motgångarna man verkligen prövas.

Kram

Där satte du huvudet på spiken kära vän! Energimissbrukare. Vilket användbart ord. Det är ju DET jag är! Den benämningen tar jag med mig till nästa möte med psykologen :)

men nu har jag tappat bort den.

Läste de orden i dag och trodde först att det var jag som författat dem.

Här pratar vi om en periodare - i energimissbruk. Allt eller inget. Fullt eller tomt. Högt eller lågt.

Vill och tycker ju om att kommentera, ge råd och pepp här. Får nästan dåligt samvete när jag inte orkar. Men, som vi sagt många gånger, här växeldrar vi. När jag mår bättre, ger jag stöd, när jag mår sämre får jag detsamma. Hela grejen med forumets storhet. Jag läser allt och trycker små hjärtan här och där. ❤

Vill i alla fall passa på att välkomna hit alla nya, Granit, JenniferZ och allt vad ni har valt för nick. Det är på två sätt, detta med att hälsa välkommen. Å ena sidan är jag ledsen över att någon överhuvudtaget ska behöva vara här, å andra är jag glad för att vi som nu ändå har A-problem har hittat hit.

Men vet ni, även om jag just nu är lite orkeslös, så är det inte hela världen, inte alls...
För vet ni, jag är så in i helskotta nykter som man bara kan bli, har inte det minsta sug efter giftet...
Och det ni, det tänker jag ta tillvara och njuta av. Because I'm worth it!

Kram

Skickar en påse energi och glädje till dig i cyberrymden... Kram..