Senaste kommentarerna i forumet

Alla råd är välkomna! Tack för att du gör ett inlägg hos mig! Det betyder så mycket att få feedback på tankarna.

Ja, jag ska ha en beredskap för när suget kan sätta in - är ju på väg dit med stormsteg. Igår på lunchen blev jag alldeles matt och yr och orkeslös. Det berodde säkert delvis på hunger MEN när jag satt mig ner (hade tur och hittade en nästan tom lunchrestaurang där jag kunde sjunka ner i en hörna) tå tänkte jag; det här är abstinens, annars är jag sjuk på annat sätt.

Så, planera för kommande helg och nästa vecka...vad hade du gjort? Torsdag och helgen som kommer är ju stora RISKDAGAR. Hur hade du lagt upp det?

Du segrade! All heder till dig!

Fastän du bäst trivs ensam, har hög integritet, så är du samtidigt väldigt nära oss som läser dig. Du bjuder på en stor hudlöshet och värme som gör att man som läsare känner sig mindre ensam. Viktigt, eftersom alltför stor ensamhet ibland skapar drogberoende, och drogberoendet ensamhet.

Cola är ju supergott!! Och tänk vad mycket bättre du kommer må i morgon! Hatten av för dig!!

Vilken oerhörd styrka!!! Du klarade det och du kan göra det igen! Fantastiskt!!!! Kram ❤️

Ja, herregud, så nära det var. Som en blixt från klar himmel kom suget. Jag visste att jag skulle bli ensam några timmar och plötsligt började jag planera för ett återfall. Helt sjukt!

På vägen hem från jobbet tänkte jag först köpa folköl. Men så kom jag på att det blir färre burkar att dricka och slänga i smyg om jag köper starkare dryck (inte klokt, jag vet...). För säkerhets skull lade jag en flaska starksprit till inköpslistan i hjärnan. Jag menar, den ger ju ännu mer "kvalitet" i förhållande till kvantitet.

Kände mig först så förväntansfull, men så började äntligen andra tankar göra sig hörda: "Ska du verkligen, nu när du klarat det så länge?", "Tänk på hur du kommer att känna i morgon!". Jösses, vilka kloka argument jag hade där djupt inombords. De har ju knappast gjort sig påminda de sista åren...

När den avgörande rondellen närmade sig, tvekade jag in i det sista. Till slut tog dock förnuftet över och jag valde närmaste väg hem, inte via systemet. Först var besvikelsen så stor att jag funderade på att vända, gråtfärdig, inget rus i dag heller... Men händerna på ratten fortsatte att styra hemåt. Tack för det!

Nu sitter jag med en Cola och försöker smälta och förstå det som hände - eller, mer positivt uttryckt, inte hände! Är fortfarande alldeles matt av kampen inom mig. Det värsta suget är borta, men det var inte nådigt när det anföll tidigare.

Min nykterhet var helt klart lättare i början. Hade inte mycket sug alls. Nu får jag kämpa med näbbar och klor vissa tillfällen. Önska mig gärna lycka till, jag behöver det - trots 51 vita, stolta dagar.

Kom igen, nu håller vi i det här! ♡

Det var ju skönt att röra på sig lite. Ökad på mina promenader oxå. Efter att min hund dog ( ålder ) har det inte blivit mkt rörelse. Märkligt egentligen, jag älskar naturen... tillskriver min passivitet till a. Med a blir det mesta ointressant, förutom den då. Idag ska jag vara nykter och den håller helt klart i sig till imorgon bitti, då det är dags för nya beslut . Önskar alla medresenärer ett nykter dygn och fortsatt vita dagar

God fortsättning på det nya året! Hur mår du? Tack för alla varma och kloka inlägg i min (och andras) trådar!
Ha en fin dag. Kram på dig

Hej på dig,

Vad fint PP. Jag blir så glad för din skull. <3

Det har poppat väldigt många minnen här också under senaste tiden. Vet inte riktigt varför, men det är väl så. Kan väl inte säga att jag är där du är än, men det går väl åt rätt håll i alla fall. ;-) En del minnen är verkligen helt overkliga... Kan JAG verkligen ha gjort allt det här...?! Det känns som om det handlar om någon helt annan person. Och på sätt och vis så gör det väl det. Jag är ju inte densamma som när jag drack och tur är väl det. :-D

Ha en fin dag!

Hej Nyttan,

och välkommen hit. Gratulerar till ditt livs bästa beslut - en nykter fortsättning på livet. Härligt och vad bra det går för dig!

Fortsätt och skriv och läs här. Det hjälper så otroligt mycket. Jag hade aldrig orkat/klarat av detta utan forumet och alla fantastiska människor som finns här.

Ett råd framöver, om jag får ge dig det...? Suget kommer att komma och då är det så bra att kunna gå tillbaka och läsa om hur bra man mådde utan alkoholen. Men det är också bra att ha verktyg, som är på förhand uttänkta, om vad du ska göra. Att planera för hur du ska klara av fortsättningen på bästa sätt. Att också vara medveten om att man nu ska börja hantera livet, utan att döva sig med alkohol. Utan vetenskapligt stöd, så verkar det bli skakigt efter ca tre veckor och efter ungefär tre månader, tycker jag mig ha förstått under åren. Men att jobba för sin hälsa och för sin egen skull - som du gör - tror jag är det allra bästa i längden. :-) Att försöka skapa den så viktiga balansen i livet mellan arbete, fritid, hälsa, vila, egentid och familjetid - brukar vara en förutsättning för att komma vidare. Likaså att ta en nytt beslut varje morgon - "oavsett vad som händer idag - så ska jag inte dricka idag".

Heja på och lycka till med ditt nya arbete också.

Tack för dina ord! Det förmedlar så mycket hopp. Och grattis till livet du valt!

Önskar dig ett fantastiskt 2018!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

God morgon!

Tack snälla miss Mary poppins. Jag följer dig här och tycker du är så stark!!

Nu promenerar jag till jobbet. Har sovit tre timmar. Har lämnat barnen på fritids. Vill krama dem dagen lång, mina vackra underbara barn.

Går här i den glittrande snön och känner mig så ödmjuk och tacksam. Imorgon har jag varit utan gift i 11 månader.

Vaknar aldrig med illamående och dålig mage och hjärtklappning efter en hemsk natts ångestsömn pga A.

Tre timmars A-fri sömn är en miljon ggr bättre än 8 med a i kroppen.

Ha en fin dag och håll den vit ❤

hundlös under veckan. Han har varit på semester hos min son och det är honom väl unt; där nere rasar det inte snö från taken så att det dånar i hela huset och han får för en gångs skull traska på i snabb takt under promenaderna. Han blir matad med prinskorv på kvällarna och får ligga i sonens säng och mysa så mycket han vill. Jag inbillar mig att det känns ungefär som när jag var ung och fick åka och campa med kompisarna på egen hand, utan vuxna. Hela världen låg för våra fötter: allt var möjligt och allt var inom räckhåll.

Själv stod jag här en morgon, på förstubron med kaffekoppen i handen och plötsligt överfölls jag av en nästan fysisk känsla av ensamhet. Det var som om jag stod på en bergstopp och resten av mänskligheten på en annan; jag visste att de fanns där, kunde se hur dom umgicks och hade kul men jag hade ingen möjlighet att ta mig dit. Det är den värsta formen av ensamhet tycker jag: att tro sig veta att man är den enda som är ensam. Jag har valt att leva ensam och trivs bra med det; men jag vill gärna ha andra människor inom räckhåll, bara utifall.

Då slog det mig; den där känslan är inte okänd för mig, precis så har jag känt det under mina dryckesperioder. Nu när jag tänker efter är det nog den värsta delen av drickandet: den där känslan av total ensamhet. Det spelar ingen roll om jag har haft andra människor i närheten, jag har ändå känt mig isolerad, oförmögen till normal samvaro. Den hemlighet jag burit på har byggt en hög mur mellan mig och andra. Det är nog därför de gånger jag har varit på behandling eller på AA har känts så befriande, jag behöver inte vakta min tunga, jag är bland vänner. Inget jag berättar utlöser höjda ögonbryn eller föraktfulla blickar, ingen ifrågasätter. Precis som här på forumet.

Ha en bra dag alla!

Tjänsteresa.

Dagen igår blev lång. Jag hade bokat ett hotell på "fel" sida stan och fick åka 30 minuter med buss. Maten på hotellet var extremt dyr och jag gick över till en närbutik och köpte lite kvällsmat. I baren satt endast 1 person med en stor stark framför sig.

Jag var trött, uppvarvad och lite stressad efter att ha haft rätt så tuffa samtal med personal.

Tanken på vin snuddade vid min hjärna när jag såg personen i baren, tanken på vin snuddade vid min hjärna när jag trött och ensam på rummet inte ens orkade sätta på TV:n. Ringde hem och kröp i säng 20:30. Inget vin och ingen abstinens. Idag har jag bara lite huvudvärk av min bihållsinflammation

Det vidare livet, så det är utan bedövning. Hårt arbete, ensamma resor och en underbar familj som väntar hemma. Vad kan bli bättre?

Som sagt, jag känner mig stolt. Hör till dem som tycker att det var klart lättast att avstå i början. Var så oerhört stark i mitt beslut.

Överlag har det gått över förväntan, men nu på slutet har det varit riktigt tufft. Det är överhuvudtaget inte många timmar under de har femtio dagarna jag inte tänkt på alkohol. Längtar till dagen då dessa tankar inte upptar lika stor del av mitt liv. Men antar att det är något jag ska igenom.

Jaja, hellre tänka på än dricka skiten... Nu håller vi i det här! ♡ Kram

Och minnen ibland som nästan känns overkliga. Låter konstigt men idag finns inte skuld eller skam kvar. Bara tacksamhet över att det ligger bakom.
//PP

ger förmodligen en mindre komplicerad och i genomsnitt mer lycklig tillvaro Dionysa.

Att ständigt ha det bra och vara lycklig är inte säkert att det är det bästa. Då blir man bortskämd och kanske inte tål minsta motgång.

Att glida fram genom tillvaron på en räkmacka är inte enbart positivt. Majonnäsen blir klibbig mellan tårna, och citronskivan ger torr hud.

Ha en bra måndagskväll!

Jag hakar på, ligger liiiite efter men ändå?stort grattis o bra jobbat

Wow!!! Grymt jobbat!

Wow!!! Grymt jobbat!

Har också varit där, när man är helt desperat efter något att dricka. Som du säger, man blir helt knäpp. Läskigt. Men kan vara en bra erfarenhet att ta med sig, nu när du ser det från ett perspektiv "utifrån".

Dag 16 känns oxå bra. Ska ta en sväng till gymmet , för första gången på 6 månader. Har lite pirr som behöver ut. Tänker på a 24/7 men inga direkta bombnedslag av akuta sug än. Tacksam för det. Gubben har sina 2vita månader, likt varje år, och det hjälper till oxå. Tänker avslöja nåt skämmigt. Gubben min har sedan länge och enl. Överenskommelse haft a inlåst . Var väldigt skönt under tiden jag inte drack. Men under mitt långa återfall, blev jag verkligen besatt av att komma in där i skåpet. Ett stort ganska stabilt skåp, ute i garaget. En dag var jag desperat och använde alla verktyg jag hittade för att bryta upp skåpet. Vilket jag lyckades med, och med katastrof till följd. Tänker på hur på riktigt, adjävulen tar över en människa och man verkligen beter sig som en galning. Otäck känsla, när man vaknar upp till verkligheten. Och jag undrar oxå, hur fan en anhörig, nära egentligen pallar med en , nåt längre tag??eller jo, vet ju oxå att jag är den där riktiga människan, som han älskar. Men om adjävulen tar över en helt, vad händer då???vet redan svaret gott folk, men påminner mig idag ..nykter 24 h

är dagens lösenord också här. Den innebär inte automatiskt ett lyckligt liv (om det nu vore möjligt, – eller ens önskvärt...) men är en förutsättning.

50 dagar är riktigt bra jobbat! Det går ju som smort det här :)

Tillbaka till vardagen och arbetet efter två veckors semester. Den viktigaste semestern i hela mitt liv. Semestern då jag blev nykter.
Uppe med tuppen - om en timme går taxin till tåget. Ingen huvudvärk, ingen dålig smak i munnen. Något kilo lättare och med stor förväntan på vad det kommande halvåret bär med sig. Samtidigt ett stort lugn inför vad som komma skall.

Muskelspänningarna finns fortfarande men är mycket, mycket mindre. Mina exem är helt borta! Kan det ha varit en allergi mot vinet/alkoholen? Det har jag inte haft en tanke på (såklart).

Hej måndag! Här kommer jag!