Senaste kommentarerna i forumet

Skriv plus och minuslistor! Med att leva med honom, och att leva ensam. Svart på vitt. Läs din tråd från början!

Har varit nedstämd idag. Känner en stor saknad efter mitt liv med sambon. Glömmer bort all skit vi har haft. Tänker på sambons fina sidor och vilken bra man han är om han inte drack... Kramade om honom idag, kändes ledsamt..Skrev sms om att det hade varit fint om vi någon gång i framtiden kunde bli ihop igen om han ville välja nykterheten..Konstigt att känslorna bara kan ändras över natten? Känner mig konstig överlag. Svårt att minnas och glömmer ibland att vi har separerat...Det är väl någon slags känslomässig krisreaktion. Det är nog bara att stå ut.

Nu känner jag mig redo att gå vidare, jag jobbar på mitt tillfrisknande och
har bra hjälp av min sponsor på AA.
Det känns befriande och glädjefullt att jag har kommit så här långt, men
det har verkligen inte varit lätt.
Jag vet ju att jag har en lång väg att gå fortfarande då jag vet att mitt jobb bara
är i början, men jag vet också att jag har stöd och någon som håller mig under armarna.
Jag har stödet hemma, här på forumet och på AA.
Så det är hoppfullt.

Alltid så kul att se var och en som känner sig stabil i nykterheten. Resan dit är tuff, och inte så konstigt att många kämpar.
så har även jag, men nu är det ett par år sedan jag formligen bodde på forumet. Läser ibland några strö inlägg i att förändra sitt drickande, men följer inte längre allt. Alkoholen är en riktig dynga och det känns ibland lite jobbigt att så många har så stora problem. Men det går ju, eller hur?!
I vilket fall, glad för din skull, och hoppas många andra insprireras av din framgång!
//PP

Då har jag smakat Tillmans olika drycker. De är lätt mousserande. Svartvinbärsdryck är nog den godaste. Det är en ekologisk dryck från Dalarna. Den är inte helt sockerfri, men är det fest så är det ?
Annars bubbelvatten med pressad citron är gott.

Det värmer att få välkomnandet hit och det är så skönt att veta, att du och andra följt min kamp.
Jag har nog aldrig tänkt mig som förebild men verkligen glädjande om det blir så.
Jag hade inte kommit någonstans utan er all här och jag hade verklige. Inte hittat till AA heller.
Jag tackar min högre makt att jag hittade hit ???⭐️

till det vidare livet!

Jag har ju följt dig och din kamp Gunda, sedan du började på forumet i oktober förra året. Din positiva utveckling har varit mycket givande att följa. Din kamp är ett bra exempel på att man kan ta sig upp ur alkoträsket, och att man inte ska ge upp även om det är tungt och medför något felsteg eller bakslag i början på kampen. Du är därmed ytterligare en viktig förebild här på forumet.

Jag önskar dig en fortsatt positiv utveckling i friheten Gunda.

För välkomnandet.
Ja jag läser och skriver också överallt och jag tror det är viktigt.
Att hitta AA är nog det viktigaste steget jag tagit hittills.
Min sponsor menar också att vi ska ta det lugnt med stegen och att vi ska göra det grundligt. Så än är jag i steg ett.
Jag förstår att det är en jobbig prosess att gå igenom stegen, men att få lära sig massor om sig själv blir nog både bra och svårt men nyttigt.
Kram

Välkommen över hit Gunda! Jag är nog lite överallt och läser och det handlar mycket om att inte glömma hur det faktiskt har sett ut och kunna inge hopp. Att genom AA:s program titta på sitt inre och lära sig leva efter programmet är en spännande resa. Tungt, jobbigt, utlämnande, utvecklande och så klokt. Sunt förnuft helt enkelt. Jag har tagit det väldigt lugnt med stegarbetet. Tvärtemot hur jag levt innan så det finns nog en mening med det. Steg 4 är jag nu i och hela mitt inre skriker stopp! Men det vore den enkla vägen känner jag så ett djupt andetag och så kör jag på.
Det är intressant detta med att titta på värderingar, tankar och alla känslor vi bär på. Och att de faktiskt går att förändra.
Stort lycka till,
Kram
Ellan

Lustigt, jag började skriva där idag men hann aldrig kolla ordentligt så postade inte det. Jag har som du varit anhörig till a missbrukare redan som liten. Först som dotter, sen syster och sist nu som partner. Tycker såklart att vara partner var jobbigast och under lång tid. Man har ju ansvar för barn också. Min mamma skilde ju sig också från pappa som var a-beroende. Det är hon som gett mig styrka och handlingskraft. Hon köpte hus ensam på 70-talet och hade ansvar för 5 hemmavarande barn. Det är skönt att höra lim att du är stabil i din nykterhet. Min f.d sambo var också nykter flera månader. Tror det handlade mest om vita knogars nykterhet. Er situation löser sig säkert på något sätt. Tror inte du står ut i flera år i alla fall. Du kommer säkert på hur du ska göra. Din man bestämmer hur han vill göra med sitt beroende och du bestämmer hur länge du vill vänta på hans nykterhet...Enkelt? Nej, men logiskt..Hoppas du sover gott och vaknar pigg till jobbet.. kram

Vad skönt att du flyttat in nu i ditt alldeles egna hus. Det var många år du och din ex sambo levde ihop! Jag tycker du är så stark som flyttade. Nu har du en sån stor chans till det slags liv du vill ha. Och en nykter man sedan när du är redo låter perfekt.

Många kramar ??

Å såg nu att du skriver samtidigt som mig miss lyckad. Tack fina snälla gulliga du ❤❤❤❤❤

Ingen fara Sisyfos. Man skriver ju så lite av det som pågår och lämnar ute så många saker att det inte går att göra sig en hel bild av situationen.

Miss lyckad, jag känner verkligen att du kan förstå mig. Jag kanske kan ordna en ny mailadress jag kan ge dig på nåt sätt. Ska kolla upp det så snart jag kan. ?? Gud vad skönt och underbart att du bor i ett helt A-fritt eget hem nu ?? och ett din nykterkänsla är tillbaka ???

Många tankar snurrar runt i mitt huvud ikväll. Orkar inte skriva så mycket nu och tänker mer och mer på att jag snart hör hemma mer på anhörigsidan.

Jag har nästan känslan av att jag aldrig druckit nånsin?? Det är så märkligt egentligen. Blir inte sugen nånting. Helgen har passerat och inte en enda sekund har jag tänkt på att dricka. Inte helgen innan heller.... eller den innan. Det är skönt.

Trots det jobbiga som pågår nu så är det ju bra att jag är så stark som jag är i min nykterhet. För det är jobbigt för min man att jag är nykter tror jag. Han säger han är glad att jag är det men jag tror han skulle bli lättad om jag sa att jag ska börja igen. Vad enkelt för honom. Så det är tur att jag inte vill dricka. Om jag ville det hade det varit så lätt att göra det. Ingen hade höjt på ögonbrynen.

Det är en stor sorg i mig att inte få dela den här övertygelsen med min man. Vi gjorde det fem månader ungefär. Men sedan klarade han inte mer. Och då sa han någon vecka innan att det är så skönt att inte dricka, att vara ren och frisk. Men pang så var det tydligen inte så skönt längre? Nu är det plötsligt jätteviktigt att dricka när han är ledig.

Han fungerar som avskräckande exempel på mig också. Bakis, Stinkande. Snart är ölmagen tillbaka också. Den som hade försvunnit. Jag ser redan att han gått upp i vikt runt magen tycker jag.

Jag städade min stora garderob idag. Provade kläder och hittade plagg jag köpte för cirka 8-9 år sedan. Då hade jag min första period av att dricka för mycket. De kläderna är helt för stora för mig nu så jag kastade dem. Då hade jag inte barn så jag drack mer då än vad jag gjort efter det.

Jag vet inte vad framtiden har att vänta. Men nykter kommer den vara. Det ska den vara. Mitt i ångesten så tröstar det mig. ❤

Godnatt alla!

Hur går det? Nu förstår vi bättre lite av din bakgrund. Påminner en hel del om mig/oss. Jag har haft en partner som druckit för mycket under många år. Med en massa tråkiga följder. Sen började vi dricka ihop. Resten är historia. Hoppas jag. Jag fattar att du har det skitjobbigt med en önskan om stabilt familjeliv. Skriv gärna. Jag saknar dig...

Historia på facebook om tjej som fått på båten av date hon varit på.
Med hänsyn till att hon var lite rund och då kunde han inte "gå igång" på henne.

Hennes svar var bra och kraftfullt.
Men det satte igång mig och mina tankar.
Jag hade nog bara tagit emot och försökt anpassa mig till kritiken.

Som att någon,bara för att denne tagit sig tid att analysera eller tänka till kring mig har rätten att kritisera mig.
Och att jag då per automatik ska lyssna och ge denne person rätt.

Hur tänker jag där?
Varför låter jag denne någon definiera vem jag är och också rätten att forma om mig till någon annan,mer "rätt" människa?

Varför saknar jag kraften att stå på mig?
Varför ger jag andra människor rätten till mina privata rum?
Visar jag sån svaghet så att jag blir ett offer för andras galla?
Eller är jag så förändringsvillig så jag söker och bekräftar de dåliga sidorna?

Eller,eller..
Tänkvärt i alla fall.

(ser att du ändrade autokorrens gin till "fin") Och hej(a) på dig, Gunda! Jag följer med spänt intresse din historia åsså!

Säger jag också!

Haha

– jag tycker INTE vår Heueh ska ha en gin-dag!! Varken med eller utan flicka. Så de så.

Dessutom utspelande sig på den tiden när unga kvinnor enbart doftade blomma och sket rosenblad om ens det!

Lustigt, den där affischen av och med Albert Engström med devisen "Kräftor kräva..." införskaffade jag i tonåren och hängde upp i hallen därhemma, – jag tyckte om bilden på arg Albert, kräftornas (som inte förekom i vårt Norrbotten = exotiska) röda färg mot det svart-vita och den underbara allitterationen k-k-, d-d som jag i och med det upptäckte. Men, mina föräldrar tyckte inte om den, utan den plockades ned. Långt senare förstod jag att det hade med deras så dåliga erfarenheter av spritkulturen att göra att man inte ens ville höra talas om skiten, än mindre propagandan för den. Detta tabu kom förstås att trigga mig lite senare...

Ja du bjuder på många goa skratt ??
Ha en fin dag utan flickor på utedass!

Jag har sagt att det inte kommer in någon alkohol i mitt hus.. Men har lite svårt att ö.h taget tänka mig en man i huset. Helst då att det börjar med vänskap. Kommer ihåg när jag var singel sist och skulle träffa en engelsk kille. Halsade en folköl innan jag klev ur bilen för att jag var nervös. Bättre då att lära känna varann som vänner först..

är överstånden men då och då dyker det fortfarande upp bilder på Facebook med glada människor och dukade bord. Det får mig att tänka på en episod ur min fars liv som han har berättat mer än en gång:

Det var på trettiotalet, han var ung student och bjuden på kräftskiva någonstans ute på landet. Det var en stor fin kåk, snudd på herrgård, och det var åtskilliga blivande ingenjörer på plats. Med tanke på den status en ingenjör hade i samhället på den tiden var där också en hel klase med förhoppningsfulla unga damer. Långborden stod dukade och dignande av kräftor och alla de likvida medel som Albert Engström år 1922 propagerat för med frasen "kräftor kräva dessa drycker". Min far var där tillsammans med en god vän och studiekamrat, låt oss kalla honom Gustaf. Snart skålade man och skrålade man av hjärtans lust, stämningen steg med var snaps och det hela artade sig till en mycket lyckad tillställning.

Även om det här var en med dåtidens mått mätt modern kåk så hade man, trots att man hade dragit in rinnande vatten till köket, fortfarande utedass. Av skäl som ligger gömda bak tidens dimmor hade utedassen på den tiden mer än en holk att sitta på, kanske kändes det som helt rätt miljö att sitta och diskutera politik i, vad vet väl jag? Hursomhelst lär det vara från den tiden uttrycket "att snacka skit" kommer. Praktiskt var det i vilket fall som, med så mycket folk på festen var det en väl frekventerad plats. Så småningom hamnade även min far och Gustaf där, i stilla konversation placerade på de två mittersta holkarna, alldeles innanför dörren.

Samtidigt hade en av de närvarande flickorna blivit varse ett illavarslande bubblande och morrande i sitt innanmäte. Kanske hade hon ätit för många kräftor, kanske hade hon blandat de olika dryckerna lite för omdömeslöst, under alla omständigheter blev ett besök på hemlighuset av nöden. Allteftersom hon vandrade mot den avlägset belägna lilla byggnaden blev nöden större och hennes steg snabbare för att så småningom utvecklas till fullskalig panik när hon insåg att hon kanske inte skulle hinna fram. Så småningom nådde hon dock den hägrande dörren och öppnade den samtidigt som hon drog ner byxorna, vände sig om, backade in, satte sig i Gustafs knä och släppte loss syndafloden. Gustaf fylldes i detta ögonblick av motstridiga känslor, han hade nog hoppats på kroppskontakt med ett exemplar av det motsatta könet på denna fest, men omständigheterna kunde ju vara bättre.

Flickan flydde hals över huvud och Gustaf lämnade den byggnad han nu inte längre ville vistas i, bredbent och uttalande ord och fraser som inte lämpar sig för återgivning. Min far, som inte drack, mer av ekonomiska skäl än av övertygelse, åtog sig att skjutsa hem en alltjämt svärande Gustaf som satt inlindad i en filt, med sina nödtorftigt avsköljda byxor i bagageutrymmet. Och så var den kräftfesten över.

Ha en skön söndag!

Läsa dina funderingar och om dina framsteg! Allt kommer att landa!
Precis som du ska jag träffa en man som är helnykter, hur skulle det annars gå?

Stor kram❤️

Bra jobbat.. Så skönt att du märker positiva saker med nykterheten snabbt. Ser jag en fru i skogen med skimrande hy så vet jag att det är du.. Kram..