Senaste kommentarerna i forumet

Sitter jag här med insikten att jag trillat dit igen.
Jag,nyss svårt sjuk i mitt medberoende inbillar mig att jag är kapabel att hjälpa en knarkande ung man.

Just för att jag känner att det jag säger ramlar in i honom som någon sorts upplysningslampa och han suger i sig varje stråle.

Stärkt av det fortsätter jag att ge av min samlade kunskap.

Men jag orkar ju inte.
Jag bytte forum för att det skulle vara slut med dessa konster.

Låt honom rädda sig själv, ta nödvändiga steg.
Finns där att rådfråga och ösa ur sig ibland.
Men stoppa där,sätt en gräns och skydda dig själv ullabulla...

...men jag sa att jag gärna kör hem på kvällen på grund av en massa åtaganden. Just nu har jag inte lust att sitta och titta på när andra dricker vin. Det känns dumt att utsätta sig i onödan när man är nynykter. Jag har inget sug men jag tänker mycket på vin och på att aldrig dricka mer. Tankarna får komma och gå. Om jag inte ger dem näring då försvinner de väl till sist?

Ska testa postafen och se om det lugnar ner mig så jag kan somna in bättre. :)

Jag ser fram emot klar blick! Du skriver att fyllekroppen försvann, vad menar du med *fyllekropp*? Hursomhelst låter det bra :). Jag är lite röd i ansiktet också och hoppas att det lägger sig inom några veckor. Jag undviker socker och stärkelse och jag vet att det tar min ner i vikt om jag samtidigt avstår A. Just nu har jag emellertid unnat mig lite mer mejerier än normalt men när jag skurit ner på det med kommer det att börja märkas ganska snabbt. Lite positiva affirmationer framför spegeln skadar nog inte heller, bara jag kommer mig för. :)

Ute på landet med släkten. Kära gamla BIB:ar åker fram och jag dricker och dricker, kan inte sluta när jag börjat. Hatar detta, varför blir det så här och varför lät jag inte bli nu när jag kämpat i nästan fem år?? Pappa min är med och han är ok tycker jag när jag dricker, men när jag själv inte dricker så ser jag honom för vad han är, en alkoholist som bestämt sig för att inte sluta dricka. Nykter i går kväll och så skönt att vakna idag och vara mig själv, men ändå inte. För jag är så arg, ledsen och besviken. Orkar inte med mig själv, mina barn och min sambo, vill dö. Kan inte se mig själv eller någon annan i ögonen. Känner sådan skam för att jag inte kan kontrollera detta. Somrarna är värst.

Ja herregud vad det händer saker rent fysiskt när vi slutar dricka. Även fast jag var väldigt tillåtande mot mig själv i form av choklad, fika, mat osv så förändrades kroppen. Blicken, ansiktet och kroppen blev förändrad och det uppmärksammades av omgivningen. Jag gick inte automatiskt ner i vikt men ändå blev jag annorlunda. Det blev en vaken och nykter blick jag mötte i spegeln. Utan ångest och med en insikt om att det gick att må bra bara jag gjorde rätt saker för mig och min nykterhet. Min dotter satte upp lappar på badrumsspegeln som vi läste högt för oss själva. Positiva affirmationer fungerar. Och fyllekroppen är borta. Visst är det motiverande med det fysiska men det psykiska måendet jag känner idag slår det mesta.
Önskar dig en fin dag.
Kram
Ellan

Och du har varit en bra förebild för mig.

Med 14 månader! Så befriande. Det har varit värdefullt att få följa dig för min del, sedan du hittade hit! Fortsatt fin sommar!
//PP

Tycker du gör ett fantastisk bra jobb!! Det räcket verkligen att säga nej tack! Ska komma ihåg det :)
Fortsätt din väg fram och jag tror många blir imponerad av dem som säger nej! Många kämpar med alkoholen!
Kram

att jag kan ha gjort ett misstag. I över tjugofem år har jag bott i lägenhet i stadsmiljöer och har anpassat mig till det livet. Jag har aldrig varit någon sommarperson, jag uppskattar inte värme och jag uppskattar definitivt inte att trängas med tusentals andra människor i parker och på stränder, så somrarna har jag tillbringat inomhus, framför datorn, med att jobba. Så, min vana trogen har jag tagit på mig en hel massa jobb även denna sommar men mycket tidigt insåg jag att jag trivs alldeles för bra här ute på landet. Det är svårt att få något gjort när man har en alldeles underbar natur precis utanför fönstret.

Så jag har levt med konstant dåligt samvete hela sommaren, jag vet att jag borde sitta inne och jobba men det är ju så härligt där ute, bara några steg bort. Här där jag bor är det dessutom tämligen svalt även när solen tittar fram, jag tror inte jag har sett termometern visa över tjugotvå grader någon enda gång hittills. Perfekt för mig. Jag skulle vara lycklig som en ko på vårbete om det inte hade varit för det där mörka molnet av jobb som hänger över mig. Jag kan inte riktigt njuta av varken det ena eller det andra, är jag ute i trädgården så skäms jag för att jag inte jobbar; jobbar jag så längtar jag ut.

Frågan är om inte det här har spelat en roll i mina återfall dessutom, jag inser nu att det är viktigt för min nykterhet att må bra; jag kan ta motgångar om dom är temporära eller möjliga att lösa över en förutsägbar period, men att ha den här gnagande olustkänslan i bakhuvudet under en längre tid är dåligt. Så nu har jag bestämt mig; jag ska klara av de åtaganden jag har, men när det är klart någon gång nästa år ska jag gå i pension, på riktigt. Jag ska lägga min plikttrohet åt sidan och satsa på mig själv. Jag är definitivt redo.

Ha en bra dag!

för dig Konstnären?
Längesen du uppdaterade här inne på forumet nu.

Hoppas att du har en bra och skön sommar. Var rädd om dig. Kram!

Det hade varit trevligt. Nu har jag rött ansikte och bröstrygg, bruna underarmar och kritvita ben ha ha. Inte så snyggt. Men jag har inte heller känt mig motiverad att ligga på stranden och exponera hullet. Nästa år kanske det blir annorlunda :)

Tack Morgondag och god natt!

Hej skogsfrun och lycka till med ditt livs bästa beslut!

Tänkte komma med ett tips som kanske låter konstigt men jag tar ibland en postafen (åksjuketablett) på kvällen. En biverkning av den är trötthet. Känns ganska harmlöst och dessutom håller den i 12 h så ska jag åka bil eller buss dagen efter slipper jag åksjuka som jag annars lider av.

Lycka till med allt ?

..., du fick heta Skogsbrun...., kanske stämmer så här i sommartider..., nu har jag ändrat i alla fall ;-)!

En anhörigvecka är nog aldrig fel, man kan nog få bra verktyg att hantera medberoende där. Jag tänker att det är jättebra om du kan sätta dig själv i första rummet för du har kommit så långt och kämpat så hårt för att komma dit du är nu. Ta vara på det och njut av sommar, sol och bad och att du alldeles snart har ett eget hem. Kram!

... så kan det vara. Jag har lite svårt att öppna mig så skulle jag prata med nån i vuxen ålder skulle det verkligen behöva vara rätt person. Annars skulle jag mest sitta och släta över och försköna verkligheten.

Idag blev jag erbjuden ett glas vin av en vän. Jag sa bara nej tack, det är bra för mig. Hon har vant sig vid att jag säger nej och förut märkte jag att hon tyckte jag var lite tråkig. Idag frågade hon om jag bantade ? Jag har sagt att jag inte dricker och att det är väldigt skönt. Men inte mer än så. I hennes värld är det otänkbart att aldrig dricka, det vet jag. Som i så många andras värld.

Jag minns när jag träffade min systers man första gången. Då hade jag inte druckit på nästan tre år. Han var helt fascinerad och kunde inte förstå hur jag inte saknade att dricka. Han frågade ofta frågor kring det och det var som om jag sa att jag avstod från mat eller syre eller sömn eller nåt. Jag kände mig som en konstig människa varje gång och som att jag gjorde nåt jätteknäppt. Jag var kanske 24 då. Nåt sånt. Så jag var ju i den åldern när "alla" dricker. Ja sen föll jag ju och började dricka. Vilket inte är så konstigt när man blir som en alien bland folk.

Jag var alltså nykter 3 år. Aldrig sa någon nåt positivt om det. Jag fick aldrig lite pepp eller hejarop. Aldrig alltså. Fick bara höra vad jag missade. Men nu däremot när det gått ett antal år så får jag faktiskt lite mer stöd. Och jag tror att några till och med önskar de klarade att ta samma beslut.

Nåväl... det finns väl en mening med allt. Men jag önskade att fler kunde heja lite på de som inte dricker. Det är ju inte det lättaste beslutet att fullfölja alla gånger. Men jag tror inte många fattar att nykterhet ofta har en orsak. Man sitter inte och tycker man är förmer eller bättre än andra bara för att man är nykter. Ofta snarare tvärtom. Särskilt när man är ung.

Oj vad långt jag skriver. Ibland flödar tankarna så mycket. Från dåtid till nutid och allt där emellan.

Godnatt alla coola roliga nyktra vänner ⚘ och alla som vill vara nyktra och försöker sitt bästa ❤

Grattis till 1 vecka! Bra att du är uppmärksam på din a-röst, som är en listig och falsk jävel. Ja, detta med utseendet, blicken och ofta plufsigheten är även för lite fåfängda mig en bra påminnelse. Vi fortsätter att njuta av ett fritt och fräscht liv!

Har ju alla. Det är när känslor och vår historia drar ner oss, gör oss ledsna i för stor omfattning som proffshjälp krävs. Detta är min åsikt som inte behöver vara sanningen för alla. Vissa saker behöver man tala om för den som gjort oss illa. Jag är glad för din skull lim att din make vill bli nykter igen. Bra att vi är nyktra trots allt. Kram

Där jag får lägga orden huller om buller.
Ingen att rättfärdiga mig för.
Jag kan när jag vill gå hit och lägga ned en funderation,ett probem eller en lösning för mig själv.

En tråd att plocka upp igen om jag önskar.
Eller låta falla.

För andra att inspireras eller avskräckas från.

Jag har nyss gått i i min dagliga övning.
En sorts meditation där jag plockar upp mig själv i barndomen.

Hon (jag) har varierat i ålder och varje gång är hon i olika sinnesstämning och har på ett barns vis något att säga mig.

Jag får lyssna noga,för ofta säger hon sånt hon tror andra vill höra.

Men jag spänner örat lite extra och försöker ge den känslan som kommer sitt erkännande.

Det höll inte mer än 48 timmar.
Nåja,hans resa hans beslut.

Känner mig själv så mycket friskare i denna sk hjälp som jag erbjuder.
Lång erfarenhet och inte så mkt känslomässig inblandning.

Jag känner mina egna gränser tydligt än så länge.
Vi får se hur det fortsätter.

Inga större problem så här långt. Igår var det lite jobbigt bara, i stort sett hela dagen pågick en mild övertalning från min beroendepersonlighet: Tankar som att uppehållet "bara var temporärt" kom och gick: Att jag kan dricka igen om några år, eller varför inte om några månader? Sådär höll det på. Men jag lät det hållas. Idag såg jag något inlägg relaterat till Facebook om hur folk förändrats utseendemässigt sedan de slutat dricka helt: smalare, bättre hy, piggare blick et c. Det stärkte mig mycket. Jag ser mycket fram emot den positiva förändringen.

Kämpa på alla! Det är värt det!!

För din omtanke. Du har nog rätt. Men jag har en gång som tonåring gått till kurator. Det gav mig inget alls förutom skamkänslor. Så det är inget jag skulle gå till i första taget.

Har även gått till psykolog pga. En händelse som var allvarlig när jag var tonåring. Och det var nog ännu värre. Den handlade förresten också om alkohol. Min pappa var boven i dramat då. Han dricker ff osunt och beter sig väldigt sjukligt då.

När jag tänker tillbaka på mitt liv i detaljer så kan jag bli förvånad över hur mkt jag varit med om men som jag liksom låtsas som att det inte hänt. Jag går runt och tycker att jag har glidit genom livet på en räkmacka men i själva verket är det verkligen inte så. Jag har varit med om mkt och kämpat mkt också. Men jag har haft inställningen att jag bara glidit fram. Kanske det är en försvarsmekanism. Det hindrar mig lite från att bli martyr eller bitter tror jag. Sedan har jag en fantastisk mamma. Hon har vägt upp allt jobbigt. Så det är nog hennes förtjänst en hel del att jag ändå upplever det som jag haft det lätt.

Det är en kvitto på att trots att en föräldrar är värdelös så kan en ensam förälder göra skillnaden ❤

Förresten sa min man idag igen att han måste ändra sitt beteende. Utan att jag tog upp något. Hoppas det leder till riktig förändring.

Kram!

Låter bra att mannen uttrycker att han vill starta om. Och dina egna insikter kan ingen ta ifrån dig. Jag tänker dock på det du skrev att du inte kan skriva... min tanke är att det är något du måste bearbeta. Kanske inte härinne, men prata med någon, kanske med mannen med samtalsstöd. Det kändes lite stort för att ligga där under mattan..,

den bästa av dem alla; naturen själv. Mitt på min tomt, runt husen, har jag en gräsmatta, men utanför den är det vad som brukar kallas naturtomt. Den har inte sett en mänsklig hand på många år; här har naturen haft fria händer, förutom att man har hållit efter sly och annan högväxande grönska. Resultatet är långt över förväntan, jag tror inte någon mänsklig expert på hortikultur hade kunnat åstadkomma något liknande, hur mycket jobb han än lagt ner. Midjehög ängsmark, planerad med den erfarenhet som bara miljoners och åter miljoners år av utveckling kan ge.

Det började tidigt på säsongen med ett par decimeter höga blommor som gick i lila och rosa, sedan, när de hade börjat blomma över dök det upp bara aningen högre blommor i blått och rött. Och så har det fortsatt; så fort en uppsättning har visat upp sig för världens och mina beundrande ögon har nästa sträckt sina stjälkar lite högre och bytt färg på hela trädgården. Det är som ett långsamt roterande kalejdoskop, just nu är det gult, orange och vitt som gäller och allt jag behöver göra är att sitta och beundra det hela. Inget påtande i jorden, inga värkande knän eller trötta leder; bara att luta sig tillbaka och njuta. Mycket bättre än så blir det inte tycker jag.

Ha en fin dag alla!

Så här kommer det gladare. Det som handlar om mig ?

Jag har haft flera dagar (vet inte hur många) där jag varit väldigt väldigt tillfreds med var jag är i min nykterhet. Jag har kommit över hindret som jag kände att min semester var. Jag var ju så rädd att falla. Nu med 2 veckor kvar ungefär så har jag bara nedförsbacken kvar och jag är hundra procent säker på att jag kommer att ha klarat hela min semester utan någon alkohol alls!! Det trodde jag knappt den första veckan när jag var så sugen hela tiden så jag trodde jag skulle bli tokig på mig själv.

Sedan hände allt med min man men den utmaningen (att inte dras med) klarade jag också. Och nu känner jag mig stark som ett berg. Ingen ska lura mig till att dricka. Varken jag själv eller någon annan.

Lite synd är det att så mycket tankeverksamhet och energi gått till att tänka på alkohol de senaste veckorna. Men samtidigt kanske det är oundvikligt när det blir semester och det är första gången på länge jag bestämt mig för att den ska vara helt nykter.

Men jag tror att jag kommer att minnas den här sommaren. För jag har vuxit. Många kommer minnas den här sommaren som den där dåliga sommaren 2017 som var regnig och kall. Jag kommer också minnas vädret men ännu mer kommer jag minnas vilka fina stunder jag haft. Helt klar i sinnet. Helt närvarande. Men god självkänsla och kärlek till mig själv. Det är något bra att bygga vidare på. Det kommer att sticka i ögonen på vissa att jag inte dricker men hellre lever jag med det än att jag förstör mitt och mina barns liv. Det är värt att vara tråkig om tråkig betyder nykter.

Många kramar till er alla.