Senaste kommentarerna i forumet

En riktig karaktär, den där Hunden.

är sams igen. Ända sedan den där olycksaliga kvällen då han smet ut och råkade i slagsmål har han inte fått lämna huset utan att ha koppel på sig. Det har han ansett som högeligen orättvist och har hållit mig ansvarig för. Han har undvikit mitt sällskap genom att ligga på övervåningen och sura när jag har suttit här nere och han har inte ätit sin mat förrän jag har lämnat köket. Att få på honom kopplet har varit rena rodeon och sedan har han bara gått ut till närmsta buske, gjort sina behov och sedan gått in igen. Våra promenader har varit korta och bara innefattat ett minimum av nosande och kissande.

Men så, i förrgår eftermiddag, regnade det, rätt skapligt. Eftersom jag vet att hunden avskyr att bli blöt så brydde jag mig inte om att ta på en jacka, jag räknade inte med att behöva vara ute mer än en minut. Hunden däremot kastade en blick på mig och sedan bar det iväg på en lång, lång promenad. När vi kom tillbaka var jag fullständigt genomblöt, glasögonen gick inte att se igenom och det lilla hår jag har kvar låg slickat längs skallen som på en argentinsk tangodansör. Det här tyckte hunden tydligen var ett passande straff för mina brott mot hundligheten, för alltsedan dess är sakernas tillstånd tillbaka på vår normala nivå.

Ha en fin dag allihop!

Lång väg med många insikter!
Kram!❤️

Det känns så fint när ni forumvänner finns med mig både i med och motgång❤️Jag är helt säker på att mitt tillnyktrande gått så bra tack vare er!!! Ligger nu i soffan och har svårt att somna. Nu är lånen till huset snart klara. Inflyttning om ett par veckor. Spännande. Ska till en husvagn vid en sjö imorgon med en släkting. Hon vet att a-förbud gäller. Det är nyttigt även för hennes kropp att få vila från a. Våra barn ska också med. Dom har sett tillräckligt med fyllebråk, så det blir nog en fin vistelse. Kram från miss lyckad i sommarnatten...

Känner igen mig/oss. Men för många år sedan när jag inte var beroende. Dessa nätter när sambon var ute och söp. Man vill inte ha hem honom samtidigt som man vill det. Jag är också beslutsam med alkoholen som du lim. Känslorna för sambon pendlar. Men det viktigaste är ju att vi håller oss nyktra. Vi är värda ett gott liv, även barnen.. Kram

,

Undrade just hur du har det och om allt rullar på i rätt riktning?! Sköt väl hos mig, sköter mitt och försöker att inte irritera mig på smålulliga personer som jag möter till och från. Tidiga mornar och späckat med säkert att ta tag i. Det är bra så!
Ta vara på dig
//PP

Det låter riktigt stabilt och bra, ja visst, problemfritt blir det inte per automatik när vi väljer nykterhet, men hanterbart på något vis. Har läst till och från om din resa. Glad att du hittat en väg som fungerar för dig!
//PP

Ville bara skriva att jag tänker på dig, förstår hur jobbigt du måste ha det. Jag är så glad att DU har hittat din styrka och stärks i den istället för tvärtom... tänk vad detta inte bara betyder för dig utan framför allt för dina barn - inte bara ikväll utan för resten av deras liv. Jag hoppas din man/sambo kan få sig ett uppvaknande, men om inte förstår jag att du inte kan ha det så här. Stor Styrkekram till dig och dina barn ❤

Sen ville han tillbaka till stan för att fortsätta.
Och enligt överenskommelse med mig själv och honom så skjutsade jag in honom.

Men fina samtal om hans missbruk och hans vilja till förändring.

Han har drogat varje dag i 4 år med undantag när han skulle pissa rent för körkort.

Och nu klarade han då 4 dagar vilket är rekord.

Så nu får vi se.
Jag lämnade av honom med ett:Hör av dig när du är redo att prova igen.

Minst en chans till får han av mig.
Vi får se om han tar den.

Tack igen för era svar och all uppmuntran.

Idag har jag och barnen varit på roliga saker. På seneftermiddagen sms:ade min man att han ville köpa vin och dricka det hemma?? Nej sa jag. Jag vill inte ens att han ska dricka och här hemma ska det inte in alkohol. Tänk om jag var mindre stark i min nykterhet! Då hade jag ju lätt kunnat falla idag. Svarat "ja men gör det... köp lite åt mig med". Men där får det f*n vara stopp! Detta hem är alkoholfritt, så är det bara.

Jag känner mig besvärad över det här med min man men otroligt nöjd med mig själv. Senare när vi åkte hem åkte vi förbi en restaurang där jag druckit vin ett par ggr förut. Tänkte för mig själv att om jag ville kunde jag gå dit och ta ett glas vin. Om jag ville. Eftersom ingen människa runt mig hade sagt åt mig och min man numera tydligen dricker igen. Men vet ni vad? Att gå in där och dricka ett glas vin var och är verkligen det sista jag vill! Jag skulle hellre röka en cigarett och det säger mycket, för jag har aldrig rökt och är så anti rökning att det är otroligt.

Jag ska inte falla pga nån annan. Och mycket snart måste jag nog ställa ett ultimatum till min man. Igen. Han får välja mig eller alkoholen. Kanske leder det till en process av känslor och resonerande hit och dit men i slutändan på något sätt så måste jag ur det här. Det kanske tar tid eller det kanske löser sig. Men nu sitter jag här en kväll igen och jag är 99 procent säker på att han är ute och dricker. Han svarar inte på telefonen ens. Har jag rätt i detta och han ramlar in kl 3 inatt så vet jag precis vad jag måste göra imorgon. Och vad jag måste säga.

Nu skrev han i ett sms att jag inte ska oroa mig. Men vet ni... att han skriver så betyder precis motsatsen. Det är nu det är dags att oroa sig.

Men snart har jag varit nykter i 6 månader, om två veckor ungefär! Det är bra! Och fler månader ska det bli. Det ska bli år! År I tell ya! ???

Och tack för inspirerande läsning!!

Jag är ny här och har precis slutat. Precis som du är jag less på alkoholberoendet som du så bra tagit dig ur. Din tråd är en inspiration för mig! Följer!

Drick mycket vatten. Ät massa mat och stoppa i dig massa vitaminer, t ex Berocca. Du behöver B-vitaminer, främst B1 och B12 och sen lindrar även C-vitamin men få i dig ett gram i timmen åtminstone där. Kör på ren askorbinsyra!

Det blir bättre. Borde bli bättre rätt snabbt så fort du fyller på kroppen med det den behöver. Ren abstinenssymptom som gör att kroppen skriker efter mer alkohol!

Är inte över än.. men jag har reflekterat över hur annorlunda jag blir utan a. Jag får närmare till skratt. Kan hantera dagens motgångar mycket bättre. Det är kaos med 3små barn men med lite mera humor så går det tusen ggr lättare. Jag gillar den sidan hos mig själv. Där jag kan behålla lugnet(även fast det känns panik inombords). Jag är väldigt trött dock.. kanske beror det på omställningen..de senaste månaderna har det varit så gott som a varje dag. Nytt jobb och intensivt här hemma.
Försöker tillåta mig att vara här och nu,en stund i taget. Jag Har höga krav och förväntningar på mig,mitt hem och jobbet. Men jag är bara människa och allt måste få vara som det är,just nu bara acceptera och ta det lugnt...

Jag funderar också över varför jag har druckit så mycket.. tror det har varit en självmedicinering.. tror jag har en inre känsla av ensamhet. Vill inte skylla på någon men min mamma var aldrig riktigt förmögen att älska villkorslöst,jag har och har haft en minst sagt komplicerad relation med henne. Tror nog att grunden kan ligga där. Har svårt med nära relationer, jag bara kör vidare när en relation blir för nära.. Nog rädd för att bli lämnad, men nog också duktig på att ta på mig offerkoftan för att kunna sitta själv med a...

Har flyttat otaliga ggr i mitt liv,både i Sverige och utomlands... Förstår nu att det hela var en flykt från mig själv. Förändringen ligger i mig inte i vart jag bor eller vad jag har..

Detta blev långt men behöver nog bara reflektera mina tankar.

Behöver motivera och förstå❤️

:)

Vad är det för djävla läkare du har stött på?!
Det borde vara tjänstefel att säga till någon med svår ångest att" du behöver lida"!
Jag som är så argsint av mig och trött på hur vi med alkoholproblem nonchaleras hade anmält personen ifråga.
Du skall inte behöva lida! Det finns medicin som hjälper till att komma över abstinensen. Kräv att du får det.

I går drack jag en starköl ute till lunchen. Gott till maten, men gav ingen direkt mersmak. Senast jag drack något på liknande sätt var för några veckor sedan. Tillfällena jag dricker glesas ut alltmer, det har pågått snart ett år nu. Jag har gått i internetbaserad KBT-behandling hos KI, där jag tränat och lärt mig hur jag ska handskas med a. Det verkar ha satt sig rätt bra i mig och jag tänker alltid på hur jag ska förebygga och handskas med suget, eller – som i mitt fall oftast – slentriandrickandet. Tänker alltid på att "istället för att dricka det här glaset a, kan jag kanske ta något annat". En rutin, en disciplin, jag skaffat mig som fungerar bra i mitt fall.
Samtidigt förstår jag ditt resonemang ADHD, – det är bra att utgå ifrån att det är 0-tolerans som gäller om man känner sig det minsta osäker. Det underlättar och ger energi över till annat. Som t.ex. att funderar över, samtala om, vilken roll a eg har i ens liv.

Hur mår du nu? Ser att du varit medlem rätt länge här på forumet, så jag antar att du varit i den här situationen tidigare. Hur brukar det hela förlöpa?

Jag kan inte se det som annat än att du är oerhört rik.kanske inte pengar just, det vet jag ingenting om, men allt annat!

Hej!
Ni har så rätt i det ni skriver och jag känner att ni kommit några kliv längre än vad jag har på den här resan.
Som om jag har stått still medan fem år har gått.
Vet inte riktigt hur jag ska kunna få mig själv att se detta och gå i rätt riktning. Jag har alltid svårt att veta var jag ska. Just nu har jag sökt ett jobb som jag trodde var mitt drömjobb, väntar på svar men vet nu inte om jag vill, vågar och har råd (det är sämre betalt). Slog mig nu att jag inte vågar satsa fullt ut på något egentligen av rädsla att misslyckas...

sakerna som jag tycker är bäst med att sluta dricka är att slippa suget och besattheten av alkoholtanker (ska jag handla? när ska jag handla? hur mycket ska jag handla?)

du också heueh! Härligt att du är tillbaka på banan! / mt

Det har jag varit övertygad om ända sedan jag var ung. I den här vissheten har inte funnits de vanliga ingredienserna; hårt arbete, smarta placeringar eller målinriktat sparande. Nej, jag har alltid känt mig förvissad om att det kommer att hända snabbt och enkelt; jag vinner på lotteri, jag ärver en massa pengar av en släkting jag inte visste att jag hade eller jag räddar livet på en unge som visar sig vara barn till en arabisk kung. Den snabba enkla vägen alltså, den som inte kräver något av mig personligen. Det handlar inte om några drömmar; alla drömmer väl om att bli mångmiljonär ibland, nej; hos mig har det handlat om en övertygelse, en visshet som har varit bortom alla tvivel.

Det där har lett till att jag alltid har haft en sorglös inställning till pengar, jag har aldrig brytt mig om att samla dem på hög, eller ens planera framåt mer än en eller ett par månader i taget. De kommer ju att trilla in ändå, förr eller senare. Jag har varit i konkurs mer än en gång men alltid kommit tillbaka, alltid hållit mina borgenärer skadeslösa och aldrig grubblat över ekonomiska spörsmål. Det kan tyckas vara ansvarslöst, men det har gett mig ett rikt liv i stället. När barnen var små och jag fick ett kortvarigt men lönande jobb i USA så tog jag med dom och spenderade de pengar jag tjänade på Disneyworld i stället för på aktier. När jag var ung köpte jag en segelbåt och levde på blodpudding och havregrynsgröt för att ha råd med den, men herredumilde så kul jag hade. Jag har dejtat en filmstjärna, jag har hoppat fallskärm, jag har rest runt i världen och tagit mig tid att uppleva den; jag har levt kortsiktigt men gott.

Så nu, när jag börjar inse att den den lastbilen med pengar kanske dyker upp så sent att jag bara kan använda dem till att köpa en fin kista åt mig själv måste jag påstå att jag ändå är nöjd med min livsfilosofi, oavsiktlig som den är. Jag har fortfarande inga pengar att tala om, men varför börja tänka på det nu? Tids nog kommer jag att sitta där på ålderdomshemmet och muttra om fornstora dar, just nu lever jag ju, på riktigt.

Ha en bra dag!

Det låter som man ska vara lite försiktig. Jag vet inte om jag är en näckrossimmare eller ej, men just nu vill jag inte riskera något. Tack för tips!

Du har verkligen förmåga att vända oro till något positivt Rabbitgirl. En gåva! :) Ska läsa dina trådar!

Idag körde jag förbi systemet på väg till stallet. Då reflekterade jag över att bara för några dagar sedan hade jag debatterat med mig själv om jag skulle handla något eller ej, och när jag i så fall skulle göra det? På väg ut eller på väg hem? Jag vet inte hur många gånger jag handlat på vägen ut för att inte riskera att komma efter stängningsdags. Så skönt att slippa det.

Och pengarna... När jag kom hem gick jag igenom utgiftskollen från 25 december till 25 juli. Sju månader: drygt 7000 kr har gått till systemet. Det inkluderar nyår då jag hade gäster, men också två vita månader. De månader jag drack låg varannan månadskostnad på ca 800 och varannan på det dubbla. Alltså höll jag igen hårt varannan månad och det var en kamp hela tiden.

7000 kr. Vad mycket roligt man kan hitta på för de pengarna. N.Y en helg? Eller varför inte Miami? Jag har aldrig varit i USA. Jag ska starta ett sparmål. Ska bli kul att fundera ut vad jag vill göra. Jag skulle ganska lätt kunna göra en uppskattning på hur mycket jag lagt de senaste 10-15 åren men varför det? Det finns ingen anledning att se bakåt. Nej jag ser framåt.

Idag har jag drabbats av den där inställsamma rösten igen som påminner mig om hur trevligt det är med alkohol i sociala sammanhang och som inte tycker mitt missbruk är "så farligt". I gengäld påminner jag rösten tillbaka om hur oroad jag är för min hälsa, om hur det är att vakna bakis och hur jobbigt det är att hela tiden kämpa mot suget.

För de här dagarna har jag inte haft något sug, bara för att jag bestämt mig. I mitt fall verkar det vara helt psykologiskt. När dörren är på glänt så har jag sug hela tiden, när den är stängd så försvinner det. Det kan säkert komma någon dag men jag är tacksam för att jag inte behöver kämpa med det nu i alla fall.