Senaste kommentarerna i forumet

En kompis trillade ner i skiten igen när han drack alkoholfri öl. Hans läkare hade också varnat honom att det kan trigga suget. Men det är nog olika - en annan kompis som inte var lika långt ner i träsket klarade sig utmärkt på alkoholfri öl. Efter tre år återgick han till alkohol och hanterar det bra idag. Men han var inte i träsket utan simmade nog mest kring näckrosorna...

fungerade aldrig att säga "idag ska jag inte dricka". Då drack jag dagen därpå. En dag sa jag till mig själv: jag ska aldrig dricka mer, aldrig mer i mitt liv. Och det funkar. Jag vet vad jag vill, jag vill avstå alkoholen resten av mitt liv, oavsett vad som händer, för att alkoholen förstör för mig.
Ja, känslan av tomhet... den försvann ganska snabbt. Det gäller att fylla upp tomrummet med annat och du verkar ha en plan för det. Däremot känslan av svaghet, hopplöshet, meningslöshet ersattes hos mig med den enorma känsla av styrkan och beslutsamhet. Jag vill, jag kan. Jag klarar det. Två av mina närmaste personer som visste om min kamp sa till mig, att de beundrar mig att jag klarade att sluta dricka, just by myself :)
Ibland kommer någon nostalgi över mig, när jag t ex serverar vin till gäster i mitt hem, går ut och äter mysmiddag med mannen, firar någonting... Då tänker jag att jag inte saknar vin, jag saknar känslor som uppstod vid dessa tillfällen och de känslorna kan jag få på ett annat sätt, finns många, ha ha.
3 månader efter att ha slutat dricka var jag tvungen att sluta äta socker. Detta var svårare, för att det var ett måste (diabetes) och för att jag rasade i vikt, så samtidigt som jag inte äter socker, tränar varje dag, måste jag få i mig annat mat för att inte svälta ihjäl. Denna kamp är pågående, inte helt lätt faktiskt.
Naturlig dopamin kommer efter ca 3 månader :)

Tack Ellan och morgondag för era fina ord och kloka tankar!!

Jag är så himla rädd för vad alkoholen kan göra och jag är så rädd för att skada mina barn. Nu måste det vara slut på a. Desto mer jag läser och reflekterar över hur mitt liv faktiskt har sett ut med a så inser jag att jag har problem och att det måste vara noll och ingen alkohol. Känns läskigt och samtidigt skönt. Är också så himla trött på a. Vilken galen drog det egentligen är. Så många liv som blir förstörda!

Tack igen och kram!!

Drömmar är rätt vanligt att få om man slutar med något. Drömmer ofta om att jag står och trycker i mig godis när jag slutat med det. Och samma gäller väl alkohol även om det var ett tag sen jag hade en längre nykter period om jag inte räknar tre veckor nu i juni!

Tack båda för peppen!

Startanew, hur länge har du varit nykter nu? Jag funderar på när de känslorna av tomhet försvinner... Jag har förstått att de kan bero på låga dopaminnivåer, och att det kan rätta till sig efterhand? Eller om det är så att man fyller livet med naturligt dopamin istället för det konstgjorda? Kommer ej ihåg hur det var riktigt.

Miss Lyckad! Tack för dina insiker. Jag följer din tråd med spänning :) Ska kolla detta med filmer ockå.

Många människor är dömande och förstår inte alls. Försök hitta några som du kan prata med och som förstår. Det blir mindre kaos då!

Och hoppas att det ska reda ut sig för dig. Att från ett långt förhållande gå utan
att känna något är nog mer konstigt än att gå med både sorg och glädje.
Vore det inte att det fanns stunder då man haft det bra, så hade ni kanske
separerat för länge sen, det viktiga är nog att bara se på känslorna och låga dem
komma och gå.
Tänker på dig, du har en tuff tid framför dig, men nya tider kommer.
Kram

Du har verkligen börjat landa mentalt inför hösten redan ? Jag gillar hösten, det är nystart för mig. Lever fortfarande mentalt i "läsår" fast det är evigheter sedan jag gick i skolan.

Hej,
Och välkommen hit. Du har påbörjat en spännande resa och möjligheten att lära känna dig själv. Det är både tufft och utmanande men du är värd det. Jag känner igen mycket i din beskrivning och jag har oxå barn. En sak är säker, det blir inte bättre om du fortsätter dricka. Konsekvenserna blir värre... men det tror jag att du redan har insett.
Jag har gjort en behandling för mitt beroende men det jag har nu är AA och det fantastiska 12-stegs programmet. Alla som har en önskan att sluta dricka passar in. Det är en väldig blandning av personligheter men istället för att se olikheter så ser jag på det vi har gemensamt. Klart du vågar gå dit. Bor du i en större stad finns det flera olika grupper och flera städer har även kvinnomöten. Min drivkraft i början var att jag jämförde med de saker jag gjort på fyllan och den ångesten jag kände då. Då gick det ganska lätt att gå på möte.
Styrkekram
Ellan❤️

Hej,
Tiden är din bästa vän i detta. Ångesten är vidrig i början. Jag kan fortfarande komma ihåg den och att inte hamna där igen har blivit min drivkraft. I början är det svårt att skilja på vad som är vad. Får jag ångest för att jag dricker eller dricker jag för att jag har ångest?! Att vara ensam i detta kan kännas hemskt då de enda vi har att prata med är våra hjärnspöken. Har du någon att dela detta med och/eller kan du tänka dig att söka upp en AA-grupp? Det kan lätta den värsta ångesten genom att få prata. När vi dricker stänger vi ju av alla våra känslor och när vi slutar så vaknar känslorna till och ofta slår det tillbaka med full kraft.
Modigt av dig att söka dig till VC och be om hjälp. Berättade du allt för läkaren? I så fall extremt dåligt bemötande. Men det finns annan hjälp. Du är så värd att må bra. Ge dig själv chansen.
Styrkekram
Ellan

Du verkar målinriktad med ditt beslut, bra! Inget" jag vill dricka som alla andra" Det vet dom allra flesta att det är omöjligt när man hamnat i träsket en gång. Det är spännande och givande att kolla sin tråd efter ett tag. Och att ..jaha då tänkte jag så..Det finns massor av filmer att se på youtube t ex om a-missbruk, men det kanske du visste? Kram..

Tack Anders!

Ditt svar betyder så mycket! Det känns som man famlar runt i ett mörker och att man behöver något ljus någonstans. Jag var på vårdcentralen idag och frågade om man kunde få något mot min ångest. Men läkaren sa nej och "du behöver lida" och "du har fortfarande en chans att komma tillbaka". Det är ju inte precis vad man behöver höra när man har ångest. Hur som helst det spelar ingen roll. Återigen, tack för hjälpen Anders!

och av allt som gör livet gott. Jag minns när jag skrev i en vän-bok som barn. "vad vill du bli?" Jag skrev lycklig. Då frågade en kompis mig "hur då" Jag vet inte men jag ska försöka i alla fall..Svarade jag. Tycker det stämmer fortfarande. Vi får göra förändringarna som krävs för att vi ska bli lycliga. Vad det gäller jobb, beroenden, relationer, hus och hem, och intressen. Sen är ju inte varje dag magisk, men att se på livet från den ljusa sidan hjälper. Kram till starka fina Lim...

Kul att du skrev i min tråd också och tack för din berättelse. Ja, det vi ger oss ut på när vi vågar och väljer den fria och oberoende vägen är märker och tror jag en häftig och spännande resa mot något nytt! Jag vill i alla fall se det så. Jag är så j-a less på den romantiserande delen av alkohol och att det i princip ska alkohol så snart man ska ses.
Jag har varit på möten i grupp där samtliga vill sluta (eller göra ngt åt sina alkoholproblem) och mina erfarenheter är att de är mycket nyttiga på många sätt. Har dock aldrig varit på ett AA-möte, men kommer att gå när det blir lite mera vardag igen. Det jag har hört är att de som går på dessa möten är vem som helst, så passar in tror jag definitivt att du gör. Kram och styrka även till dig, på återhörande!

Det är som att ena dagen är allt sorgset, nästa dag är det framåtanda och glädje. Jag får acceptera att livet är sådant just nu. idag hjälpte sambon mig med att bygga en garderob i nya huset. Det kändes bra. Jag sa till sonen att sånt här samarbete hade varit bra om vi kunde ha framöver. Att vi hjälper varandra och kommer överens. Sonen trodde att det skulle bli både bra och dåliga stunder mellan oss i framtiden. Tack för feedback skogsfrun. Ja det vore lättare om sambon var otrevlig hela tiden, men tråkigt för både mig och barnen. Tänker på vad min mamma(död) sa en gång. En jättebra man som spriten tog. Om en vän till henne. Det stämmer nog på många av våra män, men även kvinnor. Alkoholberoendet är ett helvete både för drinkaren men i allra högsta grad även för familjen..Jag funderar på någon anhörigvecka eller liknande. Även min pappa var ju a-beroende...

Jag törs lova att du kommer att må bättre - men det tar tid! Låt det ta lite tid. Om du under lång tid (flera dagar) har druckit väldigt mycket så tar det åtminstone lika många dagar innan kroppen och, framförallt knoppen börjar återgå till någon slags normalitet. Det är precis som du skriver i början: ångest, oro, rädsla skam och panik. Men det BLIR bättre! Önskar dig tålamod att "stå ut" ett tag till - och invänta att dessa känslor sjunker undan.

I min värld gör du helt rätt!
Att syssla med annat och inte sitta hemma och älta är bra tycker jag.

Att om man känner som du och även jag att man försökt skära ner men misslyckats då är det bättre att bryta helt.

För mig känns livet lite tomt och meningslöst vissa dagar men vad är alternativet? Att fortsätta leva med en sorts tickande bomb i sig. Att inte kunna styra över när man bör sluta och riskera att vakna med minneslucka och ångest? Nej tack!

Tror även på det du säger tyst för dig själv "för resten av livet". Den känns mera verkligt på nått sätt än dag för dag. Iaf för mig

Hej!

Idag är det lika grått väder som de flesta denna sommar. Jag börjar så sakteliga göra mig mentalt redo för hösten. Med betoning på sakteliga. Ska fortfarande njuta av lediga dagar trots att vädret gör att det känns som höstlov snarare än sommarlov.

Tänker på de som druckit större delen av semestern, vilket ju är många i vårt avlånga land. Hemskt många. Jag är så tacksam att jag inte är en av dem. Jag är säker på att min ångest inför hösten hade varit enorm nu om jag dessutom hade mitt alkoholbruk att tackla. Nu kan jag ändå tänka på hösten utan panik. Jag vill såklart inte att ledigheten ska ta slut men jag får inte samma stresspanik.

Jag känner att jag kommer att orka med allt. Det är mycket som kommer hända i höst och utan ork och kraft hade det känts som ett enormt berg att klättra över. Men tack vare nykterheten kommer jag att orka. Och jag kommer kunna vara ett bra stöd för mina barn, som båda två ska börja nya skolor i höst. Jag kan bara ana hur värdelös jag känt mig om jag drack nu och skulle försöka sköta mitt jobb som mamma. Nu kan jag finnas för dem på det sätt det är menat.

Kram till er alla!

mitt förråd av invektiv. Jag är lite gammaldags och använder dem inte dagligen, så när något går snett kan man höra mig använda uttryck som "nedrans", "attans" eller "jäsiken". Det där får sällan avsedd effekt, folk har en tendens att börja fnittra när de hör dem. Jag minns en gång då jag kallade en person för "luspudel" och resultatet blev att han snabbt vände sig om varpå jag såg hans axlar skaka på ett misstänkt sätt. Jag tror inte han grät. Problemet är att hitta rätt miljö för denna min expedition till svordomarnas förlovade land. Förr kunde man köpa några wienerbröd och ta en fika ihop med ett gäng borstbindare, men dagens borstbinderier är inte vad de har varit; de är automatiserade och befolkas av timida människor som uttrycker sig med emojis.

Så nu ska jag börja spela golf. Jag har förstått att Sveriges golfbanor utgör den mylla utifrån vilken en formlig springflod av nya kreativa invektiv emanerar. Visserligen riktar sig dessa uttryck i första hand till bollar, klubbor och sand men kan lätt appliceras på bilister och tanter i kassaköer. Jag var iväg och köpte klubbor, bollar och små träpinnar igår och ska gå en kurs om ett par veckor. Egentligen ska man också bära rutiga, mångfärgade byxor och skor med spikar under men det får vänta ett tag. Jag vill först se vilken ipm-rating jag kan uppnå (Invektiv Per Minut). Hur många gånger man slår på bollen och missar lär ska ha en viss inverkan på kreativiteten i ens uttryckssätt, såväl som om man träffar och ser bollen flyga ut i skogen eller ner i en sjö. Det sägs ska finnas ett övningsområde hos den lokala golfklubben, jag ska åka dit endera dagen och tjuvlyssna lite tänkte jag. Jag vill ju inte komma helt oförberedd till kursen.

Ha en härlig dag alla!

Jo visst går det utmärkt att leva utan alkohol. Man lever då ett mycket gott liv.

Trevligt att du uppskattar min tråd och mina erfarenheter, jag önskar att du kommer att få uppleva alla positiva fördelar utan alkohol också.

Roligt att läsa att det går så bra för dig :). Jag kommer att följa hur det går för dig. Språket är väldigt påverkande. Att säga "Idag slipper jag dricka" är ett bra sätt att tala om för sig själv att man slipper beroendets bojor, och då kommer man lättare ihåg hur de bojorna fungerade. Bra tips! Att säga: "jag har slutat" är för mig en markering att jag gått över på andra sidan en skarp gräns. Därför är det viktigt för mig att kunna säga det här och till några av mina närmaste, som att befästa det för mig själv. Att till bekanta säga att man tagit en paus pg. av vikt eller hälsoskäl är är också jättebra. För min del vill jag gärna lägga till tyst för mig själv: "För resten av livet" också så att jag inte befäster det som något tillfälligt.

Tack för pepp och gonatt!

Jag har läst stora delar av din tråd nu. Tar särskilt till mej ditt inlägg #17, om den mentala kampen samt inre och yttre hjälp. Jag har börjat fundera över hur jag ska klara resten av livet utan alkohol, men tvivlar ofta på om det verkligen går. Men sen jag läst vidare i din tråd börjar jag inse att det ändå kan bli ett gott liv. Det kan fungera, med rätt redskap och mental inställning, samt med inre och yttre hjälp.
Roligt att läsa om dina upplevelser och betraktelser under din semesterresa också.
Ha en fin fortsatt semester! ?

Tack Sannah, miss lyckad, bedrövadsambo och Sisyfos för era svar. Det är så snäll av er att engagera er.

Det är ju så att jag stöttat min man i många år genom mycket. Mer än vad de flesta skulle ställa upp på. När det kommer till alkoholen så har jag verkligen kämpat och stöttat, förlåtit och sopat under mattan och jag har tagit emot så mycket dåligt, natt och dag. Men hans drickande har drabbat mig hårt och i slutet drabbade det även barnen (mer än att de såg honom bakis). Jag lämnade honom då men efter några månader gav jag honom en ny chans med kravet att han är nykter. Så att han dricker igen är liksom mer än ett vanligt återfall och att det är synd om honom som vill vara nykter men inte lyckas. Han sviker verkligen mig. Men det tycker inte han alls. Han lovar att inte bli som förr. Men ett löfte från någon som ljuger ständigt kring alkohol är ett ganska fattigt löfte.

Vi får se hur det blir. Det är så svårt att lämna också för jag står inte ut med tanken på att inte ha barnen hela tiden.

Men det är så att om det fortsätter med att han dricker varje vecka så kommer min avsky växa så till den grad att det inte blir hållbart att leva tillsammans. Jag trodde att månaderna isär hade fått honom att äntligen fatta. Men ett halvår i trygghet med en glad fru verkar ha fått honom att glömma helvetet som var förut. Men jag har inte glömt och alla minnen har väckts till liv.

Men nu ska jag inte skriva mer om det kanske, det hör till anhörigsidorna mer antar jag.

Jag ska först och främst fortsätta hålla i min egen nykterhet. Den oroar jag mig inte för det minsta. Kanske till och med mindre nu. För det ska åtminstone finnas en förälder i det här huset som klarar av att välja familjen först.

Jag hoppas på en ljus framtid. Helst med min man. Så jag hoppas han bromsar sig själv nu.

Usch det är faktiskt mkt deppigare att bekymra sig för andras drickande än sitt eget. Maktlösheten blir så total. Denna känsla ska jag aldrig orsaka någon annan. Med andra ord ska jag aldrig dricka igen. Aldrig.

Godnatt alla ❤

Detta inlägg ska vara under anhörig hamnade fel

Hej och välkommen hit skogsfrun! Det andas beslutsamhet kring ditt inlägg tycker jag och motivationen kring vad som än ska förändras är ju förmodligen den viktigaste nyckeln. Detta med att säga "Jag ska aldrig mer dricka!" har det resonerats/diskuterats i många forum, bl a detta. En del menar/säger att detta uttalande kan ställa till det. Själv gillar jag och har stöd av att varje dag, eller rättare sagt morgon när jag vaknar säga till mig själv: "Idag slipper jag dricka!" och sen såklart påminna mig om vilka vinster detta val innebär, ock också ibland komma ihåg alla nackdelar med giftet.
En annan sak är vad man ska säga till personer som erbjuder en alkohol. Hittills har jag sagt att jag har en hälsoperiod och där ingår inte alkohol, får se vad jag säger framöver. Kanske att jag blivit beroende av att må bra... ;-)
Hur som helst, välkommen hit och på återhörande!