Senaste kommentarerna i forumet

Jag läste dig också, som Sisyfos. Hur går det för dig och hur mår du? Får du något stöd och hjälp i din kamp?
Kram

Ska inte ge dig fler råd... du har fått så många goda här ovan. Jag hoppas att du känner att du har vårt stöd och att vi tänker på dig. Fel kan alla göra och om jag förstått omständigheterna och omfattningen rätt, så är det inget som är tillräckligt för att väcka åtal.

Håller helt Mimmla om det här med skuld. Det var precis det jag menade med mitt inlägg ovan om "grundskuld" som gärna vi alkisar går omkring och bär på. Jag märker också att den här grundskulden gärna växer hos personer som har det största och renaste samvetet...

Önskar nu att du kan få koppla av lite under helgen. Ta hand om dig och de dina.

Vilken bra idé att kontakta någon att tala med. Varför inte? Har du något att förlora på det? Om det inte funkar, känns gräsligt eller onödigt eller eller så har du ju i alla fall prövat. Det måste ju inte handla om psykoterapi i flera år, utan det kan helt enkelt vara lite enklare samtal. Men jag ska ju inte sticka under stol med att min terapi verkligen hjälpt mig att förändrat mitt liv och min självbild. Heja dig! :-) Men sedan har terapin naturligtvis sina begränsningar också förstås... Min psykolog nämnde att vi kanske skulle börja avrunda fram emot sommaren. Då undrade jag om jag var "färdig" - är jag perfekt, harmonisk och fulländad då? (Menat som ett skämt). Han förklarade då att man når en nivå och sedan får man lära sig att leva med de fel och brister man har och den SKADADE person som jag är... Skratta eller gråta?! Ha ha ha... men visst har han rätt...

Har gått och funderat lite på det där med partyprissen som försvann. Saknar du verkligen det? Egentligen? Är du inte i själva verket en mycket "bättre" människa idag, om du förstår hur jag menar? Eller är det så att det saknas glädje i livet? Det är en annan sak förstås.

Önskar dig en riktigt fin helg!

Jag menar inte att Magnus ska tagga ner i den mening att han ska "lugna ner sig" när det gäller konflikten, utan att han måste sluta ta på sig så mycket ansvar.
Hela situationen är absurd! Som sagt "möte utan fast agenda", detta kan sätta den starkaste människa ur spel. Jag kan få fjärilar i magen bara min chef kommer och säger (helt vänligt), "har du tid att prata med mig ett par minuter?". Jag VET att jag inte gjort något - men ändå går jag i gång.
Jag tror att vi som dricker/har druckit för mycket bär på en känsla av skuld som är svår att få bukt med. Vi känner oss tvungna att vara extra duktiga och extra ansvarsfulla för att kompensera för våra brister fastän vi egentligen redan gör ett jättejobb bara genom att hålla oss nyktra. Vi är dessutom rädda för att bli upptäckta och avslöjade trots att det inte längre finns något att avslöja (inga vingömmor eller tomburkar på konstiga ställen). Jag får fortfarande fjärilar i magen när någon i familjen rör sig kring de ställen där jag hade mina "gömmor".
Jag tror att det är viktigt att göra sig av med dessa känslor, för annars får vi svårt att stå upp för oss själva i situationer som denna.
Magnus du är ju egentligen "den bättre människan" i allt detta - och det VET DU! Du har inte gjort någonting med ont uppsåt och det du blivit anklagad för är sådant som kan hända vem som helst. Du har inte åkt på semester, druckit och ätit gott eller gått på strippklubbar för medlemmarnas pengar - och de människor som gör det - DE har ta mig tusan ingen ångest eller dåligt samvete!
De sätter dit dig därför att de KAN, inget annat!
Var snäll mot dig själv - gjort är gjort och det blir ju sällan så jävligt som vi föreställer oss!
Ta hand om dig själv och ta dig en allvarlig funderare på en tids sjukskrivning. Kör terminen ut om det känns bäst för samvetet, men sen MÅSTE du få ro och vila om du ska inte ska krascha totalt! Jag känner så väl igen alla symtom jag hade när jag gick in i min första utmattningsdepression och tro mig - det är INTE värt det. Hjärnan ÄR lite skör när vi misshandlat den med alkohol (och stress) i några år och den kan behöva lite extra omsorg och en hel del vila. :-)
Kram!

Du skriver fint om hur svårt det kan vara att tvivla och samtidigt ta ett svårt beslut. Ibland handlar det om att bara bestämma sig och följa det man har bestämt. Vid andra tillfällen kan det vara bra att mer se det mer som ett test, att pröva en period för att sedan utvärdera. Jag kan inte säga hur du ska göra. Det kan vara bra att ha fokus på vad man själv behöver för att må bra. Oavsett om det handlar om att välja att inte vara närvarande när drickandet pågår (men träffas nyktert) eller om det handlar om att vara ifrån varandra längre tid eller inte alls mer. Du har stöttat honom till behandling och det är bra. Han har en chans att ta hand om sig själv och du kan uppmuntra det samtidigt som du väljer att ta hand om dig själv.

/magnus
alkoholhjälpen

Åh, tack för din input admin! Och att du till och med bad en läkare kika på beskrivningen. Det är fantastiskt att här finns så hjälpsamma och stöttande människor! Tänker på det läkaren sa att det kan vara många andra saker än levercancer.,...känns bra. Jag målar ju f-n på väggen och tänker så dystra tankar ibland om att det så solklart ÄR levercancer så en läkare inte ens behöver undersöka mig knappt för att veta....bisarrt men så snurrar tankarna ibland. Nu känns det bättre, både pga responsen här men också för att det är en lite bättre dag fysiskt också...hittills.

Jag har bestämt mig för att vänta en vecka till innan jag ringer läkare. Då kommer jag ringa oavsett om jag har ont eller ej. Tänker säga att jag är (nykter) alkoholist och behöver en hälsoundersökning (det är väl så man ska göra?). Sen behöver jag berätta för min sambo att jag är alkoholist och har smygsupit under flera år...

Jag såg dig härinne i andras trådar igår. Hur går det Fenix? Är du på g igen? Kramar

Skönt att du snart får lite vila. Det är du värd. Kramar

Du säger att du tidigare begärde administratörshjälp som nekades dig, du fick svaret att du fick bekosta den tjänsten själv. Du har alltså UTTRYCKT BEHOV OM AVLASTNING I UPPGIFTEN! Ser du? Det här är något som är till din FÖRDEL! Ingen som tänker sno åt sig pengar (eller vad nu allting handlar om) vill ha någon i bakhasorna. Har du den begäran på mejl? Eller, vem pratade du med? En undran generellt: brukar en enskild fackrepresentant inom facket bekosta tjänster själv?? Är det ett rimligt svar som man kan vänta sig vid fackligt arbete? Och sen, vad menar de på regionfacket med 'detta kunde de lokala revisorna inte förutse'? Vad, exakt? Vad menar dom att revisorer SKA göra om de inte ska kontrollera räkenskaper?
Du får nog ihop material till en motanmälan.
Jag önskar dig en god natt trots oroligheter.

Förbannad blir jag för att de utsätter dig för det här. Slå inte på dig själv Mange. Utifrån det du skrivit så har det varit ett misstag, en ensam situation ovh stressigt. Skyll på omständigheterna, särskilt om de nu anställt en administratör. Sov gott och a är ju sämsta tänkbara lösning.

Idag kände jag mig sugen att supa ner mig hårt men det kan jag inte och vill inte. Jag är nu fast besluten om att hålla min nykterhet. Psykisk misshandel? Detta är vad jag anser mig blivit utsatt för. Möten utan fast agenda och vägran att lämna ut vad det handlar om. Jag ska behålla min nykterhet.

Det är det enda som biter på såna här människor.

Jag säger tvärtom, tagga inte ner! Se till att hålla din egen rygg. Som du skriver, vill de inte lösa det här smidigt så slå tillbaka. Hårt.

Taggar nu ned lite. Följer de råd jag får. Just nu är det jobbet som håller mig uppe.

Jag håller helt med aeromagnus om att du behöver ta kontakt med sjukvården så att de får kolla vad som gör att du har ont. En av våra läkare kollade snabbt på din beskrivning och menade att det finns många andra saker än levercancer som det kan vara. Det är bra att du inte dricker eftersom det kan förvärra många olika hälsoproblem. Ibland kan det kännas lättare att ringa till en mottagning eller till sjukvårdsupplysningen först för att höra vad de tänker.

/magnuse
alkoholhjälpen

Tagga ner. Du har en depression (vilket jag också haft) men du lever på och är uppe i varv som om du var 20 och är odödlig. Du MÅSTE lugna ner dig. Sjukskriv dig och ge dig en chans att gå ner i varv!

Hej!
Kul att du hittat hit. Ring nu boka tid. Om levern är skadad nu så lär den vara det även om du inte ringer. Jag vet hur det är att leva i ovisshet, men ovissheten är värre. Om du har leverskador går det att fixa. Oftast räcker det med att man slutar dricka..... Ja just det, kanske inte är så lätt att bara sluta men om livet hänger på det vilken motivationsfaktor är bättre? Så vänta inte utan ta hjälp.

De anser från regionkontoret på facket att detta har inte revisorerna kunnat förutse. Revisorerna är mina närmsta kollegor och en är mitt stöd detta. Så jag vill inte hänga ut dom på något sätt. En av fackrepresentanterna hade ringt min fru (jag hade ok detta). Hon sa att om jag bara hade lugnat ned mig (och varit kvar i facket hade detta kunnat lösas). Hmmm varför kan det inte lösas nu på samma sätt. Hämnd? Ja naturligtvis! Om de inte vill lösa detta så kommer jag också börja spela fulspel. Visst jag har gjort fel, inte medvetet som de anser och ja eftersom detta skett sedan 2014 så ja då är det system i det.

Kan bara hålla med Buffeln ovan, det blir inget mer av saken. Även rådet att göra en slags motanmälan. Känner du någon revisor själv, eller kan DU begära en insats av revisor e dy. från fackets riks- eller regionsnivå som kan utvärdera hur PROCESSEN gått till när de lokala revisorerna godkänt dina ekonomiska utlägg? Som en kvalitetssäkring.
Min personliga åsikt är att du OCH de lokala revisorerna SKA beömas lika. Det går inte att separera er.
Du är under press så att du sviktar är fysiologiskt. Alla dina reaktioner är naturliga.
En annan sak, jag tycker att du ska upplysa att du brukar täppa till underskotten i kaffekassan. För att visa.

Ingen orsak Magnus, kan lova dig att det varken blir böter eller någon dom. Skulle det mot förmodan hamna på polisens bord så läggs det ner direkt. De slösar inte tid och skattepengar på trams och vendettor.
Starkt av dig att gå igenom det här Magnus! Kom ihåg att det inte är dig det är fel på, depressionen och obehagskänslorna är en naturlig reaktion bara och ett tecken på att du fungerar som en helt normal person.

Om man i Stockholm inte går med på förlikning så kommer jag bli mycket besvärlig. Nu har min fd avdelning fått stöd administrativt. När jag bad om det sa dom bara köp in tjänsten. De har lovat att lägga fram det bra för mig så jag litar på dom tycker dock man kunde löst detta lokalt. I värsta fall blir det väl villkorlig dom och dagsböter

Jag blir förbannad när jag läser det här. På riktigt. Det här är inget annat än vuxenmobbning och trakasserier. Felaktiga avdrag för några fjuttresor och något avdrag hit och dit som är felaktigt, vad i helvete?
Jag vet precis vad du går igenom, varit med om liknande för några år sedan och vet hur dåligt man mår. För din egen skull så gör någon form av motanmälan (även om du själv inte är polisanmäld än), ring även upp och skriv brev till ansvariga "över" de du pratade med på mötet. Förklara att du upplever dig djupt kränkt och peka på felaktigheter i deras yrkesutövning och attityder. Insuinera även att du funderar på att prata med media. Gå till attack mot revisorerna, prata med Skatteverket, kräv även att ditt fackförbund öppnar ett diciplinärende mot dessa figurer.
Detta menar jag inte att du ska göra för att hämnas utan för att det bevisligen behövs en granskning av de här figurerna. Man kan inte behandla folk hur som helst, som de här personerna gjort med dig. Allt sånt här elände behöver bli synliggjort och komma upp till ytan, både för din efterträdares skull och för dina kollegors skull.
Jag håller på dig Magnus!!!

Ni är verkligen fantastiska. Tack för allt stöd. Nu ska jag försöka sova

Tack Levande för din fina hälsning! Jag blir jätteglad! :) :) Tack, tack tack! Desamma till dig!

Sitter med en kopp te och har det bra i soffan efter en lång arbetsdag. Dagarna rullar på och blir fler och fler :) Annars har det inte hänt något speciellt. Jo vi har haft hantverkare i hemmet och då slog det mig också hur skönt det är att "slippa gömma undan alla flaskor och burkar" som brukade finnas i stora högar. Även vid "oväntade" besök är det skönt att vara nykter, tex om någon granne skulle plinga på för att låna ngt etc. Slippa känna att man "döljer något". Eller om chefen ringer på kvällstid efter att arbetsdagen var slut. Tidigare när jag var full varje kväll brukade jag strunta i att svara i telefon när chefen ringde efter arbetstid.
Pratade med rådgivaren om min syn på "frihet" - Om nykterheten kan kännas som ett påtvingat tvång. Ja, men om man jämför med mig tidigare dryckesmönster - hur "fri" var jag då egentligen? Jag levde ju väldigt runtinmässigt och drickandet styrde varje dag. Om något kom emellan mig och drickandet var det katastroftankar. Jag ville inget annat än att dricka efter jobbet - hemma i ensamhet - utan någons dömmande blick. Koppla av - som jag såg det. Känna mig fri. Frågan är "hur fri" jag var. Jag blev bara mitt missbruk.
Nu gör jag betydligt fler saker än att bara bege mig mellan jobbet, systemet och hemmet. Kan säkert bli ännu bättre på att hitta nya intressen.
Tycker Bikramyoga verkar lite spännande...

Ska till psykologen på torsdag nästa vecka så jag vet jag ska ta hjälp.