Senaste kommentarerna i forumet

Hade krusmöte på skolan. En av våra elever som gick ut nian i våras har avlidit. Blivit påkörd av tåget. Troligtvis självmord. Stämmningen på skolan var tryckt och ledsamt. Flera av våra elever bröt ihop och även en kollega. Fick rycka ut och trösta en ledsen tjej som satt och grät mot min axel. Tur att man är nykter nu annars hade man väl haft en anlednibg till att dricka. Nu blircdet tacos och mys med min son.

Din man är osäker och vågar nog inte lita på dig än, men det kommer. Ni måste in i tillitscirkeln igen. Det kommer ta lite tid. Tycker också ni ska prata med någon tillsammans se hur drt känns. Bra med medicinering det blir en trygghet för er båda.

Förändring är alltid svårt i ett parförhållande, oftast också fast det är fråga om förändring tilldet bättre. Låter ändå härligt med din framtidstro. Tålamod är bra, men ibland behövs mera. Har ni funderat på parterapi?

Imorgon har jag då varit nykter i 5 veckor. Jag har aldrig förr känt den här beslutsamheten. Tidigare har jag febrilt letat genvägar till ett liv som ändå någon gång, längre fram, ska gå hand i hand med alkoholen. Man måste ju liksom ha några öl när det är fredag. Men nej, insikten är kvar. Det kommer aldrig gå. Aldrig någonsin. Jag ser just nu ljuset, men även det, vet jag kommer att ändras till och från. Förra lördagen var allt bara svart och meningslöst. Jag och min sambo har glidit ifrån varandra mycket sen han fick reda på om mina problem, alltså februari i år. Det har varit tufft men en massa misslyckanden och lögner. Det känns för jävligt. Innan jag slutade denna, SISTA, gång blev det jobbigt. Jag märker att han inte hämtat sig och att han är skiträdd. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Jag tar mina Antabus och han ser till att det görs. Där har vi ju en fantastisk trygghet för oss båda. Jag antar att jag måste ha tålamod och att han också måste läka och börja tro på förändring. Vi har sagt att vi kämpar ett halvår och ser och vilket håll det går. Om det blir bättre eller sämre. De flesta känner nog till den fruktansvärda skammen för det man gjort. Men denna gången känner jag ändå att jag inte kan rulla runt i skam och förtvivlan utan måste se framåt. Fredag idag! Härligt! Det blir numera att trycka i sig så mycket gott att om man nyser sprutar det ut ur alla kroppsöppningar :). Äckligt! Men jag nyser sällan :). Ha en härlig helg på er och ta´t lugnt! Era berättelser och inlägg gör att jag känner en stor samhörighet med er där ute och det känns skönt, ja ungefär som en mysig julaftonsmorgon.

Fint att visa ungdomar verklighet. Jag tycker att det verkar som att du verkligen "brinner" av energi och entusiasm i klassrummet! TRÅKIGT bara att detta inte blir lika bra för dig i lärarrummet. Det du beskriver känner jag igen. Nya idéer som stoppas på grund av att ingen annan vill/orkar/intresserar sig. Men vet du vad? Jag önskar att du i alla fall fortsätter att VARA DIG SJÄLV! Du räddade kanske en av ungdomarna från att falla in i missbruk när du visade filmen. Alla fick sig i alla fall en tankeställare. Och vi kan ju nästan säkert veta att i alla fall någon av ungdomarnas föräldrar dricker för mycket. I slutändan tror jag också att DU SJÄLV vinner på din goda vilja/kompetens/energi. Att fortsatt vara brinnande i de sammanhang där det känns bra så att säga. Kreativa människor mår bra av att vara kreativa :-)

Vi pratar om alkoholer på kemin just nu i min egna klass. Visade en film om missbrukare från 2003. Det var knäpptyst. Vi pratade efteråt om missbruk och vad man kan göra. Frågade eleverna om de anser det vara en sjukdom. Njaee man dricker ju själva. Min replik blev ju så klart. Tror ni verkligen människor av egen fri vilja gång på gång verkligen vill misshandla sin kropp, ligga nedkissad i sängen, nerspydd. Såra de man älskar medvetet. Näe det är klart blev svaret. Jag höll nästan på att säga att jag själv varit nere i botten och vänt men något stoppademig. Förnuftet troligtvis. Jag sådde nog några frön i deras hjärnor iaf.

Aeromagnus! Eloge till dig! Som ger så mycket till oss andra! Som är en fantastisk lärare även här! Som har perspektiv på livet! Du betyder mycket för mig. Läser alltid dina kommentarer extra noga. För att du är klok och har ett varmt hjärta. Kram. Lycka till!

Förstår dig. Pannan var full med aska. Fd ägare hade inte askat ur den. 4 hinkar aska, inte kul men nu har den gått bra sedan i måndags. Något färre kartonger nu men det är fortfarande rörigt.

...är jag glad att slippa efter flytt från villa. Även om det var exet som skötte den mest så var det mycket pyssel. Stannade gjorde den om man inte gav den tillräckligt med kärlek, det skulle rensas inne i brännkammaren och ibland blev det stopp i röret eller i skruven mitt på röret. Viktigt att ha bra kvalité på pelletsen - ju sämre kvalite desto smuligare = oftare stopp. Tänk vad mycket det finns att vara tacksam för om man tänker efter: idag är jag tacksam för att jag slipper den där jäkla pelletspannan!! Tack Mange :-)

Ny här o läste just igenom tråd o igenkänningsfaktorn är hög. Hade ju gärna velat läsa en fortsättning samt "....o så levde han lycklig i alla sina dagar.

så omtänksamt! Och ja, det är så skönt att dela svårigheter och uppleva lättnaden och befrielsen. Hoppas framstegen fortsätter i er familj också. Allt gott! / mt

Tack så mycket!

Här är du i alla fall inte ensam. Tänker på dig.

OK, då har jag fått mig en bild av hur ni har det här. Jo, som sagt, 5e veckan. Egentligen har det inte varit så tufft förutom humörsvängningar och skakiga händer. Nä, jag har varit nykter några veckor här och där utan större bekymmer. Det som skrämmer mig är just det här, där jag är nu, där det alltid har gått fel. Känslan av att "men vad fan, det här är ju lugnt och lätt så jag kan ju dricka lite då och då" samt tristessen och känslan av meningslöshet. Denna gången har jag åtminstone tagit lärdom av tidigare felsteg och äter därför Antabus. Det rekomenderar jag verkligen!! Man slipper så många inre fighter om att EN kväll är väl inte så farligt. Jag kan nämligen inte dricka, punkt. Ingen idé att tänka tanken. Jag har alltid gillat alkohol och har just förstått att jag reagerar starkare än de flesta andra, med en extrem eufori redan efter en öl. Vilken skitgen! Jag började missbruka alkohol för, tjaae, en 6 år sen. När jag säger missbruka menar jag att gå från socialt drickande på fester och helger till vardagsdrickande i ensamhet. Jag har trott att jag har kontroll. Jag övertygade mig det in i kaklet, men nej, det har jag inte. Jag har inte varit den som druckit mig stupfull utan snarare spridit ut det över dagen så att ingen ska märka. Och ingen märkte. Inte ens sambon. Jag gjorde ett gediget jobb men det tog verkligen all min energi och mina tankar att sopa upp alla spår. Till sist kom det hur som helst fram. Jag försökte sluta med bl.a. AA men lyckades efter två månader övertyga sambon och mig själv om att det inte var så farligt. Jag kunde dricka lite ibland. Efter några månader var jag tillbaka till smygandet och det nästan dagliga intaget. Nu mot slutet drabbades jag ofta av blackouter och en morgon av något som liknade delirium. Så nej, det enda jag har bevisat är att alkoholen kommer bli min död om jag fortsätter. Det känns skitläskigt. Läskigt att veta att jag aldrig mer kommer kunna dricka. Det är som bästa vännen stuckit. Vad gör man? Hur umgås man? Var gör man av känslan av tomhet och meningslöshet? Hur som helst kör jag på och vet att det är det ända rätta. Och ja, förutom ovannämnda så mår jag ju så jäkla mycket bättre än på länge!

Ha en skön kväll!

Hej och välkommen hit. Forumet verkar åtminstone för tillfället arrangerat så att de som är aktiva har en "egen" tråd, där man kan skriva om sina egna funderingar. Sen är det fritt fram att kommentera och berätta i varandras trådar också. Du gjorde alltså helt "rätt" då du började med att presentera dig med att starta din egen tråd.

Du har en väldigt bra start med 4 nyktra veckor bakom dig och psykologhjälp, grattis till det. Så gott som alla här har egna erfarenheter av problem som tidigare varit dolda, men dyker upp med nykterheten, så du är i gott sällskap. Läs gärna i andras trådar och berätta mera om dig själv (ifall det känns rätt för dig).

säger jag som kommer från medberoendesidan.Hoppas någon hittar hit som delar dina upplevelser bättre än vad jag kan göra.

Hej vännen,

Hoppas att det gick bra för dig idag! Tror det.

Vill bara kolla så jag är säker. Har du mailat mig imorse? Så vet jag att det är du.

KRAM

God morgon vännen. Ja, ja, det vill jag hemskt gärna. Jag är inget datageni får se om jag klarar av det. Känner hopp inför undersökningen mycket tack vare din pepping.
Jag testar mu. Går det inte på grund av min okunskap kommer jag tillbaka här i din tråd. Jag vill inte mista dig känns som vi är mycket nära.
Kram Konstnären

... med Mullemannen. Jag är själv mitt i en aktiv process ör att reparera mina relationer till frun och barnen. Som så många sagt här, så är det bara början att lägga bort flaskan. Samtidigt som det ibland är jobbigt så ser jag hela tiden framsteg, vilket ger mig hopp om en bättre framtid och starkare orsak att hålla flaskan borta. Hoppas något blir bättre för er, nu när det svåra och tunga är genompratat.

en lång och jämn raksträcka. Häromdagen talade vi om riktigt svåra saker som mannen burit på under lång tid, sen början av sommaren. Gott att han valde att berätta, tungt att lyssna och dela men ändå befriande. / mt

Käraste vän,

Det behöver i alla fall inte vara något. Muskelknutor kan bli stora. Likaså kan man få vätskeansamlingar. Man kan också få godartade cystor. Det är dock bra att du får den här undersökningen, så du får veta. Det kommer gå bra. Är med dig hela tiden.

Däremot kanske du kan ta detta som ett uppvaknande när det gäller rökandet. Det är ju faktiskt inte så himla bra och röka, eller hur?

Jag kommer att söka pröva mina vingar lite utan forumet ett tag. Eller utan och utan. Snarare med något minskad aktivitet. Får se hur det går. Men dig vill jag inte vara utan. OM, om, om du vill, så får du gärna maila mig. Jag har fixat ett mailkonto: xxx Detta är alltså helt bara om du vill. Du får i så fall fortsätta vara anonym också om du vill. För att jag ska kunna veta att det är du och ingen annan som mailar i så fall: skriv i min tråd något som också står först i mailet. Då vet jag att du är du. Känn inget tvång, utan om du inte vill så förstår jag det helt och hållet. Då fortsätter vi helt enkelt och skrivs i våra trådar som vanligt (fast lite mer sällan från min sida).

Oroa dig nu inte för morgondagen. Det kommer att gå bra för dig vännen.

Stor varm kram till dig

Inte hunnit skriva något, flyttar för fullt men nu börjar det bli klart. Uppackning sker varje dag och snart måste vi göra en storstädning. Blir så himla skitigt. Pelletspannan har stannat en gång och jag hade läckage från kran på pannan som skrämde skiten ur mig. Kan ju inget om detta. Är så himla trött och önskar mig jullov snart så jag får vila upp mig.

Vad tungt för dig vännen. Ska vara med dig i tanken hela tisdagen. Jag lovar. Men du, det kommer gå bra. Och den där tyngden behöver inte alls vara något. Precis som att födelsemärket inte var något allt att oroa sig för. Det kan vara en muskelknuta som blivit riktigt stor. Själv lagrar jag allt i kroppen... Jag har också få gå igenom liknande scanning. Fast då kollade de hjärnan. De hittade inget... ha ha ha... men allvarligt... allt var som det skulle i alla fall... phu! Men jag lider också av klaustrofobi light, så det är en tuff sak att gå igenom. Men du klarar det. Det kommer gå bra vännen. Meditera på morgonen innan du går dit och försök stanna i den där lugna känslan. Jag brukar hålla tummarna inne i knuten hand. Tänka på tummarna och hur naglarna känns mot handflatan. Bra distraktion.

Stor varm kram till dig.

I veckan åt jag en väldigt vacker tårta och den fick mig att tänka på dig <3

Skickar en lördagskram till dig min kära vän. Hoppas du mår bra och att du får en fin helg. <3