Senaste kommentarerna i forumet

Det är ett namn på en sjukdom vilken som helst. Jag håller med om att det kan kännas tjatigt att kalla sig själv för något man definitivt inte vill vara men samtidigt är självbedrägeriet ett symptom och en stor del av problemet - innan man har övertygat sig själv om att man har ett problem (är alkoholist t.ex.) kan man inte ta tag i det - man lurar sig själv att tro att problemet inte är så stort. Och - det kanske det inte är, kanske är man en sådan som kan "lära sig att dricka socialt". När man sitter där påkanske man upplever att man är bättre än de andra som sitter där (de riktiga alkohlisterna, de som sitter på parkbänken och har supit bort allt). Man lurar sig själv och säger "jag har problem med alkoholen, visst. När jag börjar dricka kan jag inte sluta men DET händer ju inte alltid och det händer andra också, det betyder väl inte att jag är alkoholis... osv osv osv.

Det var inte förrän jag kunde säga (och verkligen mena det!) att jag är en alkoholist som jag verkligen började känna skillnad! Det handlar mindre om en etikett och mer om acceptans: om jag accepterar problemet och inser att jag inte vill ha det så här OCH behöver hjälp - DÅ släpper det.

Jag såg att en del funderar över det här med andlighet & gud osv. AA är inte ett religiöst program, det är andligt. Andligt och "den högre kraften" som man talar om kan vara vad som helst det ska bara vara något annat än den egna förmågan (för den räcker ju uppenbarligen inte till!). Man behöver inte vara "åt det hållet" för att det ska funka, man kan göra som Schyman och byta ut GUD mot GUDRUN ;-)

Hej!

Det är aldrig för sent att sluta!!! Om du är färdig med alkoholen så finns det hjälp som är helt gratis om du önskar det. Personerna som vill hjälpa dig gör det på sin fritid och helhjärtat. Vill du veta mer så får du gärna mejla mig, min adress står i inlägget ovanför.

Jag var själv påväg att dö men nu har jag varit nykter i några år och det är ett mirakel och det miraklet kan du också få.

Jag håller med santorino om att testa det där med att dricka när du åker utomlands.
Det är verkligen att utmana ödet. För min del går det inte att testa flera ggr. och
jag har gjort det kan jag lova dig. Med tiden flyger gojan iväg, tålamod måste man ha.
Jag har varit farligt nära ett par gånger, men jag lyfte inte första glaset. Kan ju inte
veta hur det är för dig. Det farligaste är tror jag att tycka synd om och ömka sig själv.
Man har ju jobbat hårt på att ta sig ner i det svarta djupa hålet. Så varför skulle det
vara lätt att ta sig upp.Livet för mig är det lilla. hörde fågelkvitter i går, kändes
underbart. Jag sket fullständigt i naturen innan det var bara en stor A-alkostress.
Känner en oerhörd frihet nu. Mitt beroende nu är bakelser i alla dess former, får
väl göra något åt det med tiden.
Vill inte förmana dig men det är svårt att prova och sedan låta bli.
HA EN FIN TISDAG
Konstnären

Jag skrev ett annat svar innan men suddar det, jag tror det vara alltför hårddaget :) Jag funderade i banor som att undvika festen där du kunde bli lockad att dricka nu när allt är skört. Men det huvudsakliga i min tanke är att låta tiden rinna på utan att utsätta sig, för jag upplever att tankarna blir så mycket annorlunda då det passerat tid och jag tror lusten att dricka kommer att avta med tiden. Det blir inte lika "farligt" att gå på fest med alkohol inblandat som det skulle vara att göra det just nu. Att ge sig själv chansen att gå din linje. Att låta sig själv se livet med nya ögon, upptäcka nya värden. Det krävs lite tid ju.
Allt gott Fenix
Från Tilde

som gör att diskussionen kommer upp varje dag? Hur skulle det vara om du gjorde klart för papegojan att dethär är för gott? Har du gjort det klart för dej själv? För din historia säger väl att du inte kan dricka igen eller? Det är det du måste inse. Då tror jag papegojan tystnar. Nu är jag en obehaglig sanningssägare, jag vet, men det är väl det vi får tåla här eller? Och jag vågar tyvärr slå vad om att det inte går att dricka på en fest utomlands och sen komma tillbaka till ditt nykta liv. Historien har visat det för så många, också för mej. Jag föreslår att du jobbar på att till fullo acceptera att du inte kan drickaalkohol igen utan att falla tillbaka. När du accepterar det och slutar tycka synd om dej för det också, då flyger papegojan iväg. Det var nån som beskrevd et så bra här nyligen att den som är allergisk mot nötter sitter inte och grämer sej över det eller försöker och försöker. Man får acceptera att vissa saker inte fungerar. Och vad är det egentligen att sörja över, det går så mycket bättre utan alkoholen, allting.

den där alkisen! Är nu inne på tredje veckan nykter, och i stora drag mår jag bra. Men nu börjar den djävla papegojan prata om en stor fest utomlands som ska äga rum om ett par månader, och det måste ju planeras. Kanske kan jag dricka då och sedan återgå till mitt nyktra fina liv som jag har idag. Blir så djäkla trött på att diskussionen alls kommer upp, men den lämnar mig ingen ro. Hr Alkohol är listig, falsk och stark och verkar där i bakgrunden hela tiden. Brukar funka rätt bra när jag accepterar en dag i taget, men nästa dag dyker den djävulen upp och ska börja diskutera frågan igen. Någon som känner igen sig, och har ett bra svar på hur man får tyst på den faan?
Fenix

Hej!
Det är första gången jag är inne på denna sida. Har kommit på att jag är beroende. Läst precis ditt inlägg om att prova dricka ibland trots det du gått igenom. Hoppas mitt inlägg hamnar rätt nu. Är inte riktigt säker på hur jag skall göra.
Låter som en vansinnig idé! Varför utsätta sig för det? Varför skulle det vara så viktigt att dricka? Fattar inte det faktiskt.
Själv vill jag bli helnykterist och aldrig mer ta ett glas dryck med alkohol i. Hur jag skall komma dit vet jag inte ännu.Förhoppningsvis får jag stöd via denna webbsida.

var ljusare och inrymde trevligheter. Även om det mörka dilemmat kvarstår är jag övertygad om att varje gång vi låter det svåra ta plats i öppenheten, vrider, vänder, delar förtvivlan... så för det framåt. "När du möter clownen - vik inte undan med blicken" skrev vännen victoria till mig en gång, här på forum. De orden lever i mig. Så är det. / mt

då vi berört ett svårt område i våra liv. Tassat på tunn is. En ganska tyst förmiddag och sen talade vi... och det var skönt även fast den svåra knuten, den tilltrasslade härvan, finns kvar oförändrad. Och, än en gång ... ett sådant "samtal" - både tystnad och utbyte av ord - skulle vara ogörligt i närheten av alkohol. Att närma sig det obekanta... det välbekant obekanta kräver full sinnesnärvaro. Inte kontroll. / mt

steg aktiviteten redan vid lunchtid - visar sig även via de medberoende som har ångest över dem de lämnat. Fy f-n vilket lidande alkoholen skapar. / mt

önskar jag er alla mina forumvänner. Tack, tack för kramar och hälsningar, de värmer och ger hopp!

Det är stillsamt på forum just nu men det brukar vända... någon hade gjort observationen att aktiviteten stiger söndag-efter-lunch... Kan nog stämma, de stora vändningarna kommer efter storhelger och semester - det lärde jag av Adde för länge sen och det verkar hålla streck. Det som också håller i sig är att det är rätt få medberoende som hittar hit, eller åtminstone registrerar sig - och än färre som håller taget. Orkar hålla taget - så antar och tänker jag. För några veckor sen tänkte och skrev jag att medberoende är så trötta... och de som återfinner eller hittar sitt "eget" liv ska lära sig och ägna sig åt att leva det:)

Mitt liv är lugnt nu - både i glädje och sorg. Förvisso möter jag, och vi båda, alla sidor av livet fortfarande. Den stora och avgörande skillnaden är att nu kan vi möta livet tillsammans eller var för sig både i glädje, i motgång och i tunga stunder.

Söndagskram till er mina forumvänner, fånga dagen med allt gott den för med sig ... Länge sen jag tänkt på deviserna i ord- de som mycket annat har blivit en del av mig... Tre av dem kommer till mig just nu -så jag delar med mig till dig som läser: En dag i taget / Det viktigaste först / Lev och låt leva...

Ja: Lev! Lev ditt liv och gör det nu! Kram / mt

Tror AA kan vara lösningen för många. Det skall vi inte förakta. Nr jag kom dit fick jag lära mig att förakta mig själv och kalla mig för det förnedrande ordet alkoholist. Det blev som en självuppföljande profetsia. Ja vi funkar olika. Låt oss göra det och låt oss bara ge tipps här. Från AA, eller andra vägar. Varen i välkomna.

Asteroiden och lars44, det är verkligen synd att det finns ett antal som inte funnit sig tillrätta i AA. Det tillhör ju själva grundvalen att man går dit för sin egen skull och bara det i första hand. Där finner man sen sin egen plats, på sitt sätt och därigenom är man plötslig en del av det hela, gemensamma. Hoppas de kan ges någon chans till, eller fråga någon om sällskap eller samtal eller vad som helst.
God Natt! Mm.

En liten hälsning så där bara och Grattis till bemärkelsedagen du har i faggorna! Kul att du är här och att du är nykter! Det viktigaste först, en dag i taget och ta det lugnt. Jag vet, jag har fyllt ett år nu för ett antal månader sen. Kalas på AA-mötet med tårta och ljus, stiligt bara värre! Måste säga att det gästabudet var kanske det mest betydelsefulla födelsekalas jag varit på och med den support och glädje från kära Mt till så kan ju ingenting misslyckas.
Kan bara säga att för mig och oss båda har AA och AlAnon betytt otroligt mycket. Vi var tillsammans till Göteborg på nordiskt konvent i augusti, det var viktigt för oss båda och det innebär att vi nu har ett gemensamt språk. Det var en underbar gemenskap vi hade med varandra och alla som var där. En mäktig manifestation av delaktighet, erfarenhet, beslutsamhet hos oss alkoholberoende och närstående medberoende. Allt blev till en gemensam plattform för ett fortsatt och gemensamt liv. Vi vet båda mycket väl vad vi talar om och vad vi har att förhålla oss till. En helt annan respekt för livet och vad det kan vara under goda förhållanden och där gemenskap betyder så väldigt mycket. Utan det hade det blivit betydligt svårare att bygga de där insiktsfulla och ofta oförklarbara erfarenheterna i våra gemensamma stunder. Som sagt, vi har fått en gemenskap långt utöver det vi hade innan, en befrielse och en så stor, rak ärlighet. Vi möts nu vapenlösa, om man får uttrycka sig så.
Så fint tycker jag att du erbjuder dig som följeslagare till ett första AA-möte. Vi som tagit det steget vet att det nog är med tunga steg, nervöst och litenhet man går första gången. Jag är inte i Stockholm men kommer på besök ibland och har faktiskt besökt möten där. Alltid lika fint att känna sig som riktig vän med fullständigt främmande människor. Jag kallar det gärna för Gemenskapen. Blir nog en tur dit under våren också, kanske vi ses! Vi har lite planer på det nämligen. AA-hälsningar till dig. Mm.

Om någon vill ha sällskap till sitt första AA-möte kan jag gärna följa med. Jag finns på Facebook under namnet Stigsdotter von A-hjälpen.

Tack för att du är du och för allt du gjort för mig!

Dubbelt

... För att du delar med dig!

Jag kämpar på, men just nu är det en mycket sorglig period och det är mycket tårar... och jag blir berörd av dig, yogi, Framtidsdrömmar, tänker på Sorgsen och många andra... Och här, på forumet, har jag lärt mig att låta känslorna komma, låta tårarna rinna, och acceptera att så ledßen är jag nu, men känslor ändras och lite senare är känslan kanske en annan.

Kramar

Jag blev ett riktigt fetto när jag lade av med drickat,
Men med en stor skillnad att plufsigheten försvann.
Vet inte hur jag ska förklara, men jag såg mer hälsosam ut som nyktert fetto än en alkoholiserad kolhydratsjunky.
Man kan bara säga att det syntes att kroppen inte mådde bra totalt sett.
Var tid har sin tid, när du har lappat ihop alla kommande tankar på alkoholen, så kan du funta på hur du ska komma ner i vikt.
För mig funkar 5:2 dieten eller rättare sagt 5:2 livsstilen riktigt bra, nu har den stagnerat på -10 pannor och jag får lägga in en högre växel om det ska hända något, kanske 4:3.
Jag har gått från fetma BMI (<30) till ett runt 27-29, allt rasar inte i ett huj utan i små trappsteg, så man måste ha en stor portion tålamod.
Jag kan ju fortfarande vräka i mig sådant som är gott dagen efter, men det är inte lika roligt om man tappade ett halvkilo på morgonen. Så den har en automatisk långtidsfunktion inbyggd i sig på något sätt.

Men man ska ju orka leva också, så allt måste ju avvägas på livets vågskål...

Berra

Har en sådan tur att jag kan vara ledig en dag i veckan och nu i vår är det måndagar som är min lediga dag.
Den bästa stunden är nu, när jag skickat i väg barnen till skolan, tänt en brasa och får tid att vara med mig själv.
Har precis läst boken "Barn av livet" av Tommy Hellsten och där har jag fått så mycket upplyft och "visat" för mig.
Hans bok fick mig att se en del sanningar om mig själv som jag nu behöver lite tid för att "känna".

Nu är det ju inte så att jag sitter i soffan och "känner" hela min lediga dag....
Nej, jag har ju tagit på mig städning och tvätt på mina lediga dagar....
Men jag tycker det är helt ok, tar ett badrum, sedan en kopp kaffe och lite bok, ett badrum till, kanske lunch, dammsugning och kanske en film. Alltså lite så där lagom jobbigt.

I dag har jag även som mål att gå en promenad.
Det låter ju som världens lättaste, töntigaste mål, om det ens kan vara ett mål!
Men så har det blivit.
Ersatte A med godis och glass och väger nu 16 kg för mycket, mitt BMI visar på fetma.
Har inte haft kraft att ta itu med detta och kilona har smugit sig på.
Efter mitt återfall i måndags har jag känt mig så lugn och så vilsam och trygg i mig själv och en känsla av att jag vill ta hand om mig själv har sakta och försiktigt kommit smygande.

Tänker med sorg på hur min kropp i alla år fick stå ut med mig, banta hela veckorna, tokdricka på fredag, kräkas hela natten och ev. dagen efter. Bakis-äta hela lördagen och ev. fylla på med mer vin. Tröst och ångest-äta på söndagen för att sedan straffas/banta hela veckan och sedan börja om igen. På utsidan snygg, vältränad, smal och tillsynes perfekt.

Nu har jag istället ägnat mig åt heltidsätning i 1,5 år. För om jag inte "får" dricka tänker jag minsann äta allt jag vill.
Har faktisk ätit fast att jag inte varit sugen bara för att jag minsann borde få det, jag som inte dricker.
Sanningen gör ont och jag blir ledsen när jag ser mig i det ljuset.

Men så är det, och här är jag nu. Så istället för att ge mig på ännu en diet håller jag på att jobba på en mer långsiktig plan.
Tänka mig fri från glass och godis och försöka laga den mat jag faktisk gillar och inte den som ungar och mannen gillar.
Börja smått med att gå ut och gå tre gånger i veckan.

Oj vad mycket jag har i huvudet, bäst att runda av, om det nu är någon som läser så börjar det nog bli tjatigt...
Tar en kopp kaffe till och läser färdigt en deckare jag glömt bort när jag läste "Barn av livet".
Sedan satsar jag på promenaden!

efter en till det yttre helt "händelselös" helg fylld av vanliga sysslor, lugn och ro. Gläds idag åt en betraktelse från Berra, en lång tid var det en säker avslutning på helgen och inledningen på en ny forumvecka - dessförinnan var det dagliga texter och täta kontakter. Det är en märklig men mycket god känsla hur mycket av livet jag delat och fått del av med dem som varit forumet trogna under en längre tid; Adde, Berra (alltid A och B:), viktoria, vana, Mie, lilla blå, Stigsdotter, Lelas & Mr pianoman, Dompa,santorini, Kalla (som jag saknar här)... flygcert och Framtidsdrömmar (ni hör ihop i min tankevärld), Sorgsen (vart tog du vägen?) ... från min första början fanns curry och ledsen och Tussilago... så många mänskoöden, så mycket smärta och ångest som delats på detta forum. Och så roliga tankelekar jag haft, vi har haft - med fågelholkarna och "kollektivet"... filosofiska rummet - dit har jag inte tittat in på länge och ingen annan heller. (Övergångsobjektens uppgift är att bli obehövda...)

Jag läste en forskningsrapport nyligen om varför många mänskor lever så ohälsosamt fast vi borde veta bättre... Slutsatsen var att det krävs en mognad till reflektion och att göra medvetna val och att inte heller vuxna mänskor är så mogna som vi föreställer oss. Ungefär så. Nu när jag tänkte tillbaka minns jag min lätt tilltufsade men ändå starka tro på att vi, Mm och jag, hade så mycket kunskap att ta till hjälp och att vi delade de djupaste värderingarna om rätt & fel & om livet. Bl a med Adde argumenterade jag om kunskapens (den professionella kunskapens) värde - och med Lelas. Och de tyckte lite olika men ändå lika... ha ha - det är roligt att minnas nu. Och i mycket hade de rätt och jag gjorde mina egna misstag, de behövde jag göra själv.

Idag ser jag att vi verkligen haft god hjälp av all vår kunskap - när vi valde ett nyktert liv kunde vi använda oss av den också. Jag ser också att AA tillfört något som inte kan läsas och läras ur en bok. Jag har också själv känt det på de möten jag deltagit i, både på Alanonmöten och AA:s stormöten (eller vad det heter). Där finns något bortom den "lärda kunskapen", där har jag sannerligen fått möta mina fördomar och där har jag upplevt förundran. Tacksam att jag fått ta del av detta som knappast går att fånga i ord.

Tacksam för så mycket, gör ont också i mig - så ont, så ont - när jag läser exempelvis Yogis och Framtidsdrömmars smärta. Ja, tårarna rinner och jag låter dem falla fritt. Den smärtan kunde ha varit min... den kunde verkligen ha varit min... Tacksam, tacksam... Allt gott, lev väl / mt

PS För övrigt är det ju uppenbart för den som följer detta forum att vägen till nykterhet kan se olika ut DS

Det är så skönt att läsa sådana här inlägg, de behövs.
Den känslan du målar upp smittar av sig ska du veta.
Det har gått lite vardag i min nykterhet och sådant här påminner om hur bra det kan vara, bara man inte dricker!

Ha en riktigt bra helg!

//Buzzz

Visst har man helt andra möjligheter nu. Så självklart egentligen. Själv har jag varit till gymmet och tränat en timme, känner mej stark och frisk. Maken har varit på jobb borta hela veckan och kommer hem idag först så jag får mysa med honom sen :)

När man ser det så här så inser man verkligen att det är hjärnan som spelar en spratt när/om man saknar fyllan. För i verkligheten är nykterheten så mycket bättre. Och varför skulle det vara så viktigt att kunna ta ett glas eller två? Så mycket enklare att avstå helt, annars skulle man hela tiden behöva tänka på alkohol ändå, hur mycket och när. Och för oss är loppet kört med det eftersom vi inte fungerar så att vi kan dricka måttligt. Enkelt!

också en lördag morgon vara. Har legat hos min fru ca en timme och vi har snackat och myst ihop. För ett par veckor sedan hade jag legat och förbannat mig själv för att jag drack i går och ömkat mig själv för hur djävla kass jag mår. Jag hade legat och planerat för hur jag skulle hinna till bolaget innan stängning, och om jag skulle köpa hem även för söndag kväll. Hade känt mig som en riktig looser eftersom jag skulle ha insett att helgen gått åt helvete och det skulle inte bli något slut på drickandet den här veckan heller. Så tvärtemot det kunde bli som idag, planerar för ett par kul saker, mår bra efter en helt ok sömn i natt. Samma människa men så annorlunda. För att alkoholen inte tagit över hjärnan.
Ha en bra lördag där ute
Fenix

Njut av din dag! Du behövde nog testa en gång till för att se att livet är bättre så här. Så mycket mera val, äkta glädje och för all del även äkta sorg. Man lever livet med alla sinnen, inte avtrubbad. På gott och ont. Ha en underbar dag!