Senaste kommentarerna i forumet

tungt som en sten, gott och drömlöst - minns i alla fall inga drömmar.

Det är när vi fastnar i gamla mönster, samtalsspår, som jag tydligaste ser hur vi förändrats. Speciellt mannen... nej, båda fast på olika sätt. Vi såg båda igår hur ett gammalt spöke (tänker på spindeln som nystade in Frodo) virar in oss i varsin kokong och fast vi ser vad som händer är vi fast i ett mönster var för sig och båda.

Mönstret - det destruktiva, osunda - har visat sig tydligt och brutits två gånger nu på kort tid. Har glömt innehållet i det första men minns tydligt (!) att mannen följande dag berättade om sin känsla "nu skulle jag ha orsak att dricka ... men spriten äger inte mig längre" och på morgonen var allt det dåliga förbi... Igår hände samma och vi möttes på ett nytt sätt...

Lika djupt som jag faller - lika stark känns öppningen mot frihet, befrielse. Just nu slår det mig att under lång tid var det säkert så att efter en kris (stor eller vardaglig) så drack vi nåt glas för att fira... bubbel eller rött/vitt. Så var det nog. Känns så totalt främmande idag. "Jag skulle sakna den där stunden som vi har när vi till slut har blivit sams... " - innebörden i den raden kände jag igen första gången jag hörde sången. Likaså "jag skulle fastna i min ensamhet igen..." - den risken är överhängande för mig som har dragning att gå in i mig själv. Vara mig själv nog. Allt det finns kvar i mig. Idag är vår samhörighet starkare än nånsin - så känner jag det.

http://www.youtube.com/watch?v=Fmg8ZkpBPvI

Det jag skriver här är så djupt personligt att jag knappast skulle dela det någon annanstans. I precis den här formen knappt med mina närmaste vänner - det är lättare att skriva än att tala.

Jag fortsätter skriva här för det har hjälpt mig oerhört att forma, gestalta mina tankar i ord. Medvetandegöra. Ibland har någon sagt (skrivit) att det jag skriver ger hopp. I så fall är det bra.

Att jag direkt ville ropa till er, till dej,
är ett tydligt tecken på hur mycket vi alla betyder.
Och behövs... Stor kram!!

stora ting... med oss små människor. Törnrosa andas själv, jag tror faktiskt jag "hörde" lessenfruns tillrop. I natt brinner glädjens och tacksamhetens ljus.

För mig brinner också frihetens ljus - för ett ögonblick fångades vi i gamla garn och jag föll 10 000 meter... vi kom ifrån varandra ... många tankestråk drog förbi. Det var just då när fru L ropade, jag läste och var obeskrivligt glad och obeskrivligt fritt-fall-platt på samma gång... Men då kom min mullegubbe och höll om mig och ville att vi ber Sinnesrobönen. Åh vad jag grät... tacksamhetens tårar över allt som kan falla på plats... på rätt plats.

När det goda är nära... när clownen-demonen förlorar sin makt... Det kan hända mycket i en mulleholk och i och omkring en sjukhussäng den korta stunden när livet vänder sig...

Ljuset lyser starkt och klart.

Hej - har skickat lite olika hälsningar till dig, ett mail på din hotmailadress och en på msn. Spännande det här:) / mt

Har fixat ett konto nu, heter nyktervic (hjälp vad alla namn var upptagna!)och har skickat en kontaktförfrågan till er adress ... tror jag, är obefintligt teknisk. Kram Victoria

fel...lägger det i mulletants tråd

Vad gulliga ni är som skriver ihop. :-)

Kram, båda!
/H.

Mullegubben har skapat en hotmail adress som går till msn: mullegubben@hotmail.se
Även jag som finns på samma adress. Fortfarande totalt anonymt.
Nu får han skriva själv:
Hejsan victoria, mullegubben här... Japp, nu har jag skapat ett helt nytt MSN-konto med tillhörande hotmailadress, som du ser här uppe. Dit kan du sända din mailadress så addar jag dig, eller som sagt var, så addar du mig på MSN, bara välj sök kontakt (eller vad det nu heter) och då accepterar jag din förfrågan. Fullständigt säkert och jag ser fram emot det.
Finns det andra på forumet som vill ha kontakt, fråga. Jag är så otroligt lite inne här själv, tyvärr, men däremot nykter och delar gärna med mig av det jag har att erbjuda. Livet är varje dag egentligen bara i sin början.
Nu kommer gulle Mulletant igen! ... och sparar / mt

Varm kram min fina vän, och på återseende♥♥♥

Vet du Andreas, jag tycker faktiskt inte alls att du ska be mig om ursäkt. För mig ÄR det helt okej att du talar om hur du upplever mig. Snarare befriande faktiskt, för det känns betydligt ärligare. På samma sätt bestämde jag mig för att vara rak och tydlig till dig i det inlägg jag skrev om hur jag upplevde det, jag övervägde att linda in det och använda en massa omskrivningar - men bestämde mig för att strunta i det, för jag ville inte att du skulle missförstå, jag var irriterad och menade allvar. Nu blev det ju kanske så ändå - eftersom du tolkade det som att jag hade något emot frekvensen av ditt användande av forumet bla, och så var det ju inte, det var inte heller det jag skrev, men jag lämnar det nu.
Då jag inte har blivit sårad, varken nu eller sist du talade om vad du kände inför mig, behöver du inte oroa dig för det. Sådant sårar inte mig särskillt, då är det värre med det inlindade, det man kan tycka sig se mellan raderna någon gång. Jag tänker inte ta på mig rollen som mobbare, glömde bara att man som kvinna inte har samma utrymme att ryta ifrån som männen, som vanligt alltså (tänker då kring detta att Dompa och VV lämnas utrymme att ryta ifrån utan att det kallas för mobbing) Vill så gärna att det ska vara en slump att det nu blev så, men mitt delvis desillusionerade jag suckar trött.
Jag lämnar er här gott folk, men INTE sårad eller i vredesmod, jag ska göra annat helt enkelt! Kanske ses vi igen, man vet ju inte när forumsuget sätter in;-) Och bättre det än alkoholsug, eller hur?! Forumet har varit min livlina, jag har mött människor här som på vissa sätt kommit att stå mig närmare än de flesta i verkliga livet gjort. Jag önskar er så mycket lycka till, med all värme och kärlek. Det går, att inte bara överleva, utan att börja leva igen, utan alkohol. Kram

Mullegubben släpat hem - men det kunde lika gärna varit jag. Han har hämtat hem cikoria från Bornholm också (den trivs på vår gård) - och så smälter han ljusstumpar med stor förtjusning.
Systerkram till dig från mig

....letar vidare efter min Dueodde-sand. Du skrev någon gång att vi är lite lika du och jag. Min dåvarande tyckte inte att jag var riktigt klok när jag ville släpa hem en påse sand, blev glad att se att vi är fler tokar. Ska göra i ordning en stump-skål med sanden. Jag tycker det alltid är så mycket kvar på stumparna men är för lat att hålla på och smälta och pyssla nya ljus. Systerkram från mig

Idag kände jag mig ha anledning att googla på "Larmar och gör sig till" - då kom jag direkt till den här bilden av morbror Carl (Börje Ahlstedt) och clownen http://ingmarbergman.se/production/larmar-och-gor-sig-till-1425 ... och befann mig direkt i mötet med "demonen i duschen" - besökte min tråd och konstaterade att demonen mötte jag för nästan precis ett år sen, 24.1.2011

Skrev om demonen följande dag, det var ganska tungt här hemma då. Viktoria svarade: "Demonen...återkommande? Får en känsla av att du mött honom förr. Vik inte med blicken. Be dem du har "med" dig, brevid dig, dina följeslagare, om hjälp. Själv tar jag även till änglarna när det riktigt kniper;)" ... När jag läser i "min tråd för ett år sen" ser jag att livet igen är helt annorlunda nu - det var det faktiskt då också, men nu är det ännu långt bättre. Blir nästan förundrad när jag ser i text hur mycket jag bearbetat och delat här - och hur tacksam jag ska vara mot alla som funnits vid min sida längs vägen.

Jag tror att jag till och med håller på att förgöra demoerna... att luften går ur dem... det är nog flera... fast speciellt en.

Tänk, ett så personligt utbyte jag fick av detta "larmande" som först inte berörde direkt mig. Så kan det gå.

Är fundersam idag över lessenfrun och Törnrosa... Livet tar inte alltid de vägar vi önskar oss. Ljuset brinner med stadig låga oberoende vad det brinner för... Väntar på ett tecken - det kommer tids nog.

Pia, alltid lika positivt att läsa dina rader, även om det är svårigheter det handlar om. Fyra år, tanken svindlar, men man förstår ju att det är möjligt.
Du är en stor inspirationskälla för oss som halkar omkring. I dag känns det återigen möjligt att man ska kunna bli kvitt alkoholen för gott.
Kram,
Fenix

Om ursäkt!
Förlåt för mitt oerhört DUMMA och plumpa
Påhopp i din tråd.
Jag skrev i ondo, kände mig själv förorättad när du vänligt men bestämt sade åt mig att inte vara så aktiv.
Jag tyckte att det fanns andra på forumet som också var aktiva, och kunde inte se vad det var som är så mycket bättee än vad jag gör?

Hoppas du tar emot min utsträckta hand?
Jag säger FÖRLÅT!
/A

(kallar numera Mullegubben så:) som skrev om msn för länge sen. Han ska skriva till dig om det. Det finns annars en möjlighet att ha ett anonymt fb-konto - jag tror jag har skrivit det till dig. Jag heter Mittiplaneten Johansson där. På fb kan man också skicka meddelanden som andra inte ser.
Kram, kram från oss båda, vi hörs

vilken fin dikt. Omgjord eller inte. Så kan jag känna lite när det gäller min man men ännu mer när jag försöker nå en annan forumdeltagare. Att bara se på tär på krafter. Dränerar som Victoria kanske hade sagt. Dränera som tycks ha blivit mitt dagens ord idag. Dikten ska jag kopiera, klistra och klippa ut. Tack!

Fia

Hej MT, kramar tillbaka. En fråga: vet att du eller om det var gogubben din en gång nämnde att ni/du har konto på msn (var det så?) Innebär det att man skriver till varandra då, lite som en mailkontakt? Alltså inte öppet för vem som helst att läsa? Eller hur funkar det? Har ingen lust på facebook.

♥ / A

Vilken styrka du och gubben sänder ut, kramar till dig//Kalla

eftermiddag med kära barnbarn och älskad man / mt

"He int´lätt att förklara för en som int´ begrip´" sa Ingemar Stenmark

Det kan ju verkligen vara så att "en int´ begrip´" - och då är båda lika hjälplösa.

Med anledning av evighetsresonemangen. / mt

Forts: har länge tänkt på en diktsvit (av D.I) Väljer nu en av dikterna och tar mig friheten att ändra ordet "kärlek" till omsorg

Utanför

i vår omsorgs fina spröt
darrningar av din ensamhet
tafatt sträcker vi händerna mot dig

men innesluten
i din egen virvlande spiral
ser du oss inte

*****

... hör du oss inte - inte ens när människor ropar...

Reflektionen handlar närmast om att inte nå fram ... och om starka energier. Energier som inte skadar mig - men fascinerar och gör mig lite ledsen. Tror att jag formulerat mig rätt då. / mt

Läns i min tråd vad jag skrev om att det tar energi från er, ni på forumet, från MIG.

Har aldrig trott det var ett forum för att skaffa nya polare.
Lade min tråd i "att förändra sitt drickande"

DET tycker jag mig gjort.
Ja jag kanske skriver ofta, jag kanske inte är lika välartikulerad som vissa här.

Men även om det är andra som skriver mer och oftare och många gånger inte alls har inläggen någon relevans om alkohol.

Så verkar det gå bra???
Nu med offerkoftan PÅ, kanske man inte passar in i mallen om hur det skall vara när man älskar alkohol.
Vad gör jag här? Ja ibland tvekar jag, tack för du så TYDLIGT bad mig vara tyst och ge mig av.

Ja, du är ju inte först....... Ställ dig sist i kön!

Känns skönt, men inte oväntat att det skulle vara du!
TACK!
/A

samtalat med Mg framför brasa. Läst en del av vad jag skrivit här.
Han berättar att han njutit flera kvällar av att sitta framför brasan och endast höra klockans tickande och suset från spisen. Jag blir varm av glädje - det är många år sen han kunnat njuta av tystnaden då han har svår tinnitus... som just nu inte besvärar mer än att han glömmer bort den. Nästan ett litet under. / mt

känns rätt så är det bara att öva, öva.. läsa och begrunda. Det är inte så lätt som det kan se ut vid första anblicken - men alldeles möjligt att lära... och förbättra.... igen och igen.