Senaste kommentarerna i forumet

det första nästan jag gjorde idag på morgonen att kopiera ditt inlägg om giraffspråket.
Så bra sammanfattat. Bra att begrunda ofta så att det finns där till sist i bakhuvudet!

Ha det fortsatt gott!

Kram Tilde

Det var en bra sammanfattning av giraffspråket detta. Skall kopiera den och spara också - tack.

Läsa tillsammans, hålla händerna och läsa sinnesrobönen tillsammans? Ja, varför inte. Fast då får jag nog byta karl!

Jag har kopierat och sparar denna om "giraffspråk".
Mycket av det känns välbekant. Särskilt det här med att inte förminska sig själv..

Tror också, att vi faktiskt måste lära oss, att ge tillbaks ansvaret för sig själv, till våra medmänniskor. Att låta dem ta konsekvenserna för sina misstag, så att de kan växa..

Många gånger förvandlas vi till hönsmammor och kycklingpappor, som genast rycker in och ställer tillrätta..
Det är ju faktiskt att förminska människor.
Vi ska ha empati och sympati, men inte nedlåtande "tycka synd om", för gör vi det, förutsätter vi ju att människan inte kan göra något själv..?

Det är lite av mina tankar.. Och att vi behöver vara snälla mot oss själv..
kram /trollis

texten i den länk som inte längre går att få fram

Non Violent Communication (NVC)* – ett språk för kontakt och samarbete (*”giraffspråk”)

För att kunna hantera konflikter behöver vi kunna uttrycka våra känslor och behov på ett sätt som gör att andra kan ta emot dem utan att känna sig anklagade.

Non Violent Communication (NVC), även kallat ”giraffspråk”, hjälper oss att formulera laddade budskap, att visa att vi tar ansvar för våra känslor och behov, och samtidigt är intresserad av andras. Att vi respekterar både oss själva och andra, och är villiga att umgås med andra på ett konstruktivt sätt.
Giraffspråk är ett sätt att skapa kontakt och samarbete genom ärlighet och empati. Att lyssna på sig själv och andra med empati för att förstå varandra och kunna hitta lösningar som båda parter är nöjda med.

I vår kultur talar vi ofta ”vargspråk”, vi stämplar, kritiserar, dömer, generaliserar och analyserar – både oss själva och andra – nästan automatiskt. Därför behöver giraffspråk tränas. I varje möte där vi önskar kontakt och förståelse finns den möjligheten.

Var uppmärksam på vilka ”vargord” du använder, mot dig själv och andra. Undvik att använda språk som hindrar kontakt, t ex bedömningar, krav eller förnekelse av valmöjligheter (”det går inte”). Låt bli att skicka negativa budskap som förringar dig själv eller andra.

Ta sig själv och andra på allvar
När vi tränar giraffspråk tränar vi en teknik. Men giraffspråk är mycket mer än en teknik: det är ett förhållnings-sätt, ett sätt att ta sig själv och andra på allvar, ett sätt att uttrycka den naturliga önskan som finns hos var och en att få bidra till andras välbefinnande.

Genom att tala giraffspråk visar jag att jag betraktar dig som en person att räkna med, en som kan ta ansvar för sina känslor, behov och handlingar, och att båda våra perspektiv räknas.
Ett sånt tänkande tillför energi i relationen, lust att lyssna och att förändras.

Konflikthantering i ett nötskal
Giraffspråket sammanfattar på sätt och vis all konflikthantering i ett nötskal: spring inte iväg till lösningen innan du stannat upp och försökt förstå vad som pågår. Beskriv vad som hänt så objektivt som möjligt, ta reda på vad de inblandade känner och vad de har för djupare behov. Först då är det dags för en lösning. Och då bli de möjliga lösningarna både fler och bättre.

GIRAFFSPRÅKETS FYRA STEG
1. Vad jag observerar
Beskriv den händelse som utlöste din reaktion så objektivt och neutralt som möjligt.
Försök observera utan att värdera, tolka eller döma. Registrera som en videokamera.
Skilj på vad du verkligen sett och hört och subjektiva värderingar.
Blanda inte in tidigare händelser, håll dig till nuet och till en situation.
Undvik stereotyper, personangrepp och generaliseringar (aldrig, alltid, jämt osv).
Undvik att tala om den andres attityder, det placerar problemet hos den andra och leder bara till försvar.

Vargspråk / Giraffspråk
Du kommer alltid för sent / Du kommer en halvtimma senare än vi avtalat
Du avbryter mig hela tiden / Jag hade ordet tre gånger och du bröt in och pratade samtidigt varje gång
Du är alltid missnöjd när jag ringer / De sista tre gångerna jag ringt har du sagt till mig att du tycker jag ringer så sällan
Han är så blyg / När han var på festen pratade han inte med någon

2. Vad jag känner
Beskriv dina känslor i relation till vad du har observerat, utan att intellektualisera eller analysera.
Prata inte om vad du tänker, utan vad du känner.
Tala om dina egna känslor, undvik att använda känslouttryck som snarare beskriver vad den andre gör mot dig än vad du känner:

Vargspråk / Giraffspråk
Jag känner att du motarbetar mig / Jag känner mig ensam bekymrad, besviken
Jag känner mig utnyttjad / Jag känner mig frustrerad, trött
Jag känner mig kontrollerad / Jag känner mig ledsen, arg
Jag känner mig otillräcklig / Jag känner mig trött, matt, orolig
Jag känner mig sviken / Jag känner sorg, hopplöshet

3. Vad jag behöver
Identifiera och uttryck dina verkliga behov. Det ger svaret på varför du känner som du känner. Känslorna är signaler som visar om våra behov är tillgodosedda eller inte.
Den person som du talar med kanske har helt andra behov än du, värdesätter andra saker.
Nu får han/hon chans att förstå dina behov.
Undvik ”du” och ”man”, det kan skapa otydlighet och skuldkänslor.

Vargspråk / Giraffspråk
Man behöver ju mer uppskattning / Jag behöver uppskattning
Du behöver ge mig mer tid / Jag behöver mer tid för uppgiften
Man måste få lite mer hjälp / Jag behöver instruktioner och stöd

4. Vad jag önskar i konkret handling
Ge konkret förslag till förändring. Tala om vad du önskar av den andre utan att ha det som ett krav.
Framför dina önskemål så positivt och konkret som möjligt. Säg vad du vill, inte vad du inte vill. Tala tydligt om vad som ska göras, vem som ska göra det, och när.
När du uttrycker dig tydligt och det inte framstår som något krav eller hot, får den andre chans att frivilligt bemöta dina önskningar.
För att vara säker på att du blivit förstådd, fråga den andre: ”Hur uppfattade du det jag sa?”

Vargspråk / Giraffspråk
När ska det äntligen bli snyggt i ditt rum / Jag skulle vilja att du städar upp i ditt rum före kl 18. Vad säger du om det?
Kan du hålla tyst nån gång / Jag vill ha tyst omkring mig en stund, tills jag säger till. Kan du vara med på det?
Det måste bli slut på ditt missnöje med mig / Jag vill ha uppskattning för att jag ringer

Exempel på vad giraffspråk kan bidra till
Vi använder ett språk som speglar våra personliga värderingar.
Vi utvecklar ett språk för känslor och behov.
Vi uppfattar känslor och behov bakom knepiga beteenden.
Vi låter bli att skuldbelägga andra och oss själva.
Vi uttrycker oss så tydligt att risken för missförstånd, aggression och försvar minskar.
Vi förstår egna och andras tankar, känslor och behov.
Vi skiljer på sakliga observationer och personligt färgade bedömningar.
Vi ger omdömen och uppskattning som bidrar till växande.
Vi får säkerhet i att hantera egna konflikter.
Vi kan hantera starka känslor, egna och andras.
Vi kan vända motstånd till samarbete.

Kom ihåg
Syftet med giraffspråk är att skapa kontakt och samarbete, inte att vi ska få andra att göra som vi vill.

2002-04-17 E Fogel

ligger på bordet i burspråket. I tisdagas frågade Mg om vi skulle läsa texten för dagen - och så gjorde han det och vi delade dagens erfarenheter. Sen tog vi varandras händer och läste Sinnesrobönen tillsammans. Nåt sånt har vi aldrig gjort tidigare, bara vi två. Fint var det. / mt

Hej igen....jo jag ville bara säga det att när jag skulle sluta dricka alkohol, bestämde jag ju detta i Augusti och satte datumet till nyår. Tanken var att jag skulle dricka så mkt som möjligt fram till nyår, men som jag tidigare berättat så blev det ju tvärtom.Detta var ju naturligtvis ren okunskap, men det fattade jag inte då. Jag drack mindre och mindre, när nyåret kom var det en ren befrielse att veta att jag är fri.jAG behöver aldrig mera tvångsmässigt lyfta glaset som tog mig rakt ner i fördärvet. Jag har inte behövt dricka som sagt efter det, beslutet hade legat så länge i mig att någon annan väg fanns inte att gå. Nu har jag gjort samma sak med cigaretterna. Beslutet fattades i Juli 2012 och datumet sattes till nyår, ja jag vet, löjligt, men samtidigt smart, det blir tre födelsedager på ett år det!! ): För mig har det funkat, jag har använt mig av stegboken i AA, och främst då det första steget som det viktigaste . VI ERKÄNDE ATT VI VAR MAKTLÖSA INFÖR ALKOHOLEN/CIGARETTERNA OCH FÖRLORAT KONTROLLEN ÖVER VÅRA LIV.Alla beroenden är sjukdomar. Jag har varit rökare i 31 år. Jag har rökt 20 cigaretter om dagen och det värsta är att jag aldrig har provat att sluta röka!!??? Jag har alltså förkortat mitt liv, förstört mina organ helt i onödan. Det var så lätt för mig att sluta röka så jag blir förbannad att jag har rökt alla dessa år utan att veta hur lätt det var. Detta har ingenting med skryt eller högmod att göra, jag vill bara förmedla den friska känslan jag har fått, jag vill inte dra i mig mer skit, vare sig rök, eller alkohol. Denna kroppen har tagit så mkt stryk att jag till och med tycker att det är trevligt och roligt att vara snäll mot mig själv, jag ansvarar för min kropp idag, något som jag struntade fullständigt i förut!! Jaha...då var det tio rökfria dagar nu då, skall jag höra av mig i vanlig ordning på årsdagen eller? He he, skojar bara, ha det fint alla , och vet ni vad? Släpp taget, ge upp, acceptera att du faktiskt lider av en sjukdom som är dödlig, välj livet kära du! Många kramar DSG

...för att du tar dig tid att berätta detta. Det känns gott att veta när någon blir berörd eller hjälpt av mina ord och tankar - det stärker mig!

Fick mail från en mamma idag. En mamma till en kille som satt på hemmet samtidigt som jag. Vi pojkar är båda -77-or. Mailet strålade av värme och omtänksamhet. Tänk så många fantastiska mammor det finns.
Hennes pojk klarar sig bra han med, om än lite mer vacklande än jag tydligen. Men helt klart på rätt spår.

Tack alla mammor där ute. Tack för att ni finns

Tack för dina fina små inlägg på min sida.
Det värmer.

Väntan börjar bli vardag nu.. Det är lite skrämmande, man anpassar sej.
/E

för ditt inlägg som betyder mer och nåt helt annat för mig än "bara" en psalmvers. Kände inte till den psalmen men googlade förstås:) och hittade en församlingssida med bl.a Sinnesrobönen och Fransiscus bön.

Jag brottas med att känna mig tillrättavisad och tilltufsad och även om du inte kan förstå på vilket sätt så är ditt inlägg en bekräftelse på rätten ha en plats. Ibland betyder man (just nu du) nåt annat och mycket mer än man kanske förstår. / mt

Letade reda på Jag skulle vilja våga tro... Den passar mig bra. Då fann jag även en annan psalm, Lär mig att bedja av hjärtat. Och detta kan ju en del av oss verkligen behöva hjälp med. Den andra versen går dessutom så här:

Hjälp mig att älska min nästa,
inte på avstånd, men här
nu när han kommer och vädjar,
nu när han vållar besvär.

...passade bra för oss tänkte jag, vi alkisar som ofta "harmas" som man pratar om inom AA, över andra människor.

Aha då är jag med, tack för att du svarade!

Jag tyckte du skrev så bra i "För just det, det hjälper ju inte att bara vara medveten om de egna bristerna, självinsikt är gott men handling krävs ändå för förändring. Precis som i beroendeproblematiken och du-och-jagproblematiken, förändrar jag något av det jag gör ger det svallvågor. Nu ska jag pussa och krama min man minst en gång om dan, vilket väll kan anses som en av de lättare "åtgärdena". Och trevligare. Måste också vara vaksam på varför jag gör vissa val, för att det gör mig gott eller för att det ingår i bilden av att ha det gott? Lycklig eller lyckad...
Klyschigt kanske men det hjälper mig mycket i arbetet med att inte bara vara livsduglig utan faktiskt kunna leva ett liv där innehållet är av bestående värde..."

Klyschigt är det väl kanske inte egenltigen det du skrev. Jag kom också att tänka på alla de där små bilderna med livsvisdomar ("klyschor") som sprids på Facebook till exempel. Precis som du skriver handlar det om små, enkla saker som man kan ta till för att få det bättre i livet och egentligen är de ju inte så dumma, det är inte så dumt att pussa lite extra på sin make - man sprider och skapar kärlek vilket alla mår bra åt. Osv osv...

"Split personality" ;-D
Fast ska jag vara ärlig Stigsdotter, så tror jag inte att den sista meningen va "DU"?!

Antar att du också fått höra saker i stil med: Sjung inte innan frukost, för då får du gråta till kvällen...?

Det var liksom inte tillåtet att vara "för glad".. för då skulle det "straffa sig" senare..

FY FANTOMEN vad urbota dumt!
Det tog mig många år, innan jag blev fri från min mammas inplanterade tankar..

DU är ingen glädjedödare (däremot känner man sig fortfarande lite "skrajsen" på något sätt (nästan som när man gjorde nåt "förbjudet") när man kommer på sig själv med att VÅGA vara glad ;-D

kram /trollis

Klichéer och självklarheter... menar du det om frånvaron av olyckan, Stigsdotter? God fortsättning även till dig

...med den insikten kommer jag att tänka på när jag nu läser om den perfekta blusen. Jag kan bli så larvigt glad av att, efter en lång tids funderande, jämförande och analyserande, få slå till på en ny pryl. Gärna en dator eller en telefon.

Eller som sist, en fin handväska. Men, då hade jag ju lärt mig det här och till och med börjat tänka att den här glädjen över någonting jag får köpa kanske bara är en del i min beroendepersonlighet. När jag satt där på tåget hem från stan och smekte den läderdoftande ytan på nya väskan sa jag plötsligt tyst för mig själv att "vad blir du så glad för, du vet ju att det går över snart!". Då blev jag lite sur på mig själv - glädjedödare där!

Schizofrent låter det, men det bjuder jag på ;-)

för dessa enkla men ack så viktiga rader! Klichéer kallar vi ju sådant som egentligen är grundläggande livsvisdom - självklarheter om man så vill. Men det är ju så lätt att glömma bort dem och betrakta dem just som sådana självklarheter trots att det krävs arbete och aktiva val för att leva i enlighet därmed.

God fortsättning önskar jag dig

Sedan ska vi ju inte ändå förringa glädjen av att hitta den "perfekta" blusen, haha. Bara förstå att blusen kommer inte att förändra så värst mycket av vikt.

Läste ditt inlägg hos Berra, och kan bara instämma. Livet har blivit lättare att se på med ljusa ögon sedan jag lärde mig uppskatta frånvaron av olycka.

Du skriver så kloka saker! Jag passar på och kopierar in det inlägg jag skrev i berras tråd, i delen förändra sitt drickande.. Hoppas du inte har något emot det.

Lycka.. hmm.. Varför tror vi

Lycka.. hmm.. Varför tror vi alltid att "lycka", ska vara så stort och himlastormande..?
För mig är lycka att vara TILLFREDS!

Tillfreds med livet och mig själv.. En sorts inre lugn, oavsett vad det är för väder eller om det är ostädat runt omkring mig..

Yttre omständigheter garanterar varken lycka eller olycka, de är bara omständigheter!
Ungefär som att känslor i sig bara är just känslor.. Vissa tycker vi bättre om och vissa sämre.

Men den enda som kan välja, är vi själva.. Det finns ingen annan människa som kan välja dina känslor!

Att vi försöker skylla på det, beror på att vi själva inte riktigt tror oss vara kapabla att styra våra känslor..
Det är ju så himla mycket enklare att skylla på utanförliggande saker, människor och "omständigheter"..

Betyder det då att man aldrig få ha "negativa" känslor? aldrig bli upprörd? Alltid "sväva på moln"?
Nej, men som Tilde säger, vi kan betrakta känlorna som "känslor" utan att ge dem för stor betydelse..

Om jag t.ex. är arg, så har jag valt att vara arg! Jag kan välja om efter bara en kort stund.. Kanske för att det inte förändrar situationen att vara "arg".
Jag kan välja en mer neutral känsla, för jag "måste" inte välja känslan: "jublande glad"..

Sedan kan jag gå vidare och se om det finns något i situationen att förändra, fråga mig vill jag? måste jag? kan jag?(rentav, behöver jag?)

Här kan man lära sig en hel del av sinnesro-bönen.. Förändra det man k a n förändra.. Lämna det man inte kan (och förhoppningsvis ha förstånd att inse skillnaden ;-D )
Kram /trollis

Kvinnor, just nu fyller det mycket av min tankeverksamhet, detta att vara kvinna. Vi lever i välfärdsland, vi äter oss mätta, är varma och våra små svälter inte i våra maktlösa famnar, jämnställdheten är mycket hög förhållandevis. Ändå verkar vi många gånger hamna i en fälla vi inte tar oss ur. Fällan står inte alltid i direkt relation till en man som håller i osten, utan fällan vi går rakt in i, i tron om att vi går mot lycka "utan att passera gå" är det polerade hemmet, de fina barnen, utlandsresorna, det "bra" jobbet och massa andra yttre omständigheter. Sedan får vi skuldkänslor för att vi trots alla vinster i livets lotteri inte är lyckliga/nöjda och mår bra.

Läste i en artikel om en grupp som forskat på det här med lycka, enligt forskningsrapporten blir vi (bla) inte lyckligare av att vi har våra barn. Hepp! Provocerande? De menade att den ackumulerade lyckoprodukten visat sig bli +/-0 efter att man räknat bort olyckskänslorna familjebildandet för med sig i form av oro, ilska, tjat och gnat, påfrestningar i relationen och stress bla. Fråga mig inte om seriositeten eller hur urvalsgruppen studierna gjorts på ser ut, men jag finner ändå tanken intressant och mig ger det en viss lättnadskänsla att annama resultatet. Jag behöver inte känna skuld över att jag inte varit lycklig trots barnen (verkar vara en stor källa till skam och skuld) Inte heller lägger jag då bördan av att vara de som ska fylla mitt liv med lycka på mina barn. Kanske luddigt beskrivet, men kan inte utveckla bättre än så just nu. Vi kvinnor har ofta skrivit om detta att vi dricker och inte mår bra TROTS att vi har "allt". Men vi har ju inte allt, vi må ha skaffat oss allt utanför vår fysiska kropp, de yttre attributen, men kärnan som sakta skrumpnar där inne i oss om vi inte vårdar den, ger den näring, får bara mindre och mindre syre och utrymme att växa. Det är den kärnan som är själva fröet till välmående, att leva i sin sanna natur, oavsett vad som drabbar oss, så tror jag (men det behöver inte alls vara sannt) Mitt missbruk har gått hand i hand med denna problematik av obalans i fokuset på det yttre och det inre, skuld och skam. Vad som är hönan och ägget kan nog variera. Jag blir glad och stärkt av att läsa här på forumet om hur starka kloka kvinnor kämpar och visar sådan kraft att förändra, för sig själva i första hand, vilket i förlängningen också kommer att innebära en helt annan plattform för våra barn, som får finnas för sin egen skull, som får växa upp med föräldrar som tar ansvar för sitt eget välmående och sin egen utveckling och därmed lämnar utrymme för barnen att växa sig starka och friska i sinnet. Möjligen kommer våra hem damma igen något oftare ju längre in i tillfrisknandet/utvecklingen vi kommer.

Dagens boktips från mig: "Konsten att vara kvinna" av Caitlin Moran

Dagens Lisa Ekdal: http://www.youtube.com/watch?v=gBzb8G0AZG8

här hos oss. Egentligen bättre:) / mt

Skrivit inlägg på inlägg denna morgon. Vad beror detta nyvunna forumintresse på? Jo, Mammy Blue och Morlas inlägg till varandra på en tråd som ger mig goda vibbar och minnen av ett forum som räddade mig. Tack fina modiga kvinnor!

har varit en fin dag med Mullegubbe och nära vän. God middag och samtal om väsentligheter.
Avslutning med OD Caprice... Uppsalaminnen - en fin tid.
Släcker alla ljus till natten ... önskar och ber om tröst och beskydd till alla som lider. / mt

Jo du mt...den kommer jag ihåg. Var "vuxen" när jag såg den men blev så berörd. Framför allt av Ebbas "kärlekshistoria" med sin lille pojkvän. En av de fina serierna...annars har jag tyvärr lite svårt för svensk film. Känns som det alltid är samma gubbar/damer i rollerna. Har faktiskt därför aldrig sett Fanny och Alexander (mer än fem minuter kanske). Men den där Fru Ekdahl tycks ju kunna lära mig ngt. Kanske dags att se filmen?

Tänker på Lisa E:s ord som Victoria citerade. Jag tänkte nyligen på Jonas Gardells ord som var liknande; "Det är ens förbannade skyldighet att ta emot kärleken i vilken form den än kommer" typ...minns inte exakt.

Mycket att tänka på...även din reflektion över härskarringen. Har hört ngnstans att för J.R.R. Tolkiens (? Orkar inte googla)var härskarringen en symbol på hans våda över sin homosexualitet. Vet inte om det är sant...kan ju vara det.. - Många manliga hjältar i de böckerna - men funkar lika bra som en symbol på beroendet...hur det än ser ut.

Mycket att grunna på...som vanligt ;-). Skönt att ni har det bra nu! /R