Senaste kommentarerna i forumet

@Vjlo Ja, med fest menar jag inte krogen utan snarare mindre och större kalas med släkt och vänner. Ikväll ska jag på grillfest, det ska bli jätteroligt!

Man sparar så mycket energi på att slippa dividera och förhandla med sig själv om när/hur/vad för alkohol man ska handla eller inte. Energi som man kan använda till roliga saker.

Att bli nykter innebär inte att vi ska ha dödens tråkigt resten av livet, tvärtom. Istället ska vi fylla våra liv med roligheter - börja med en ny hobby/idrott, gå en kurs, gå med i en förening osv.

Ingen gör jobbet åt oss, det är vi själva som måste ta initiativet. Och vi bör tacka ja till de möjligheter som erbjuds, istället för att tacka nej pga dålig självkänsla. Som nyktra blir vår självkänsla lite tryggare och nyfiken.

Kram 🐘

Hej,
Jag vet inte om det är enorm skillnad, men har nog bättre grundläge och jämnare i allt, fyller på livet med annat. Nu har det ju varit saker som bubblat upp med arbete som tärt på humöret ett tag, och annat inom familjen som tagit krafter (nödvändigt), saker lättar upp nu på olika sätt. Arbetssituationen, ja den tog jag tag i, på galgen, och det inom familjen går mot ett nytt läge som kommer bli bra.

Men största skillnaden nu mot i början då jag tog tag igen är ju att jag inte måste fundera eller säga nej till någon impuls att åka och handla.... det finns liksom inte med på agendan längre. Kan ändras såklart, men det är inget beslut som ligger o gnager.

Jag är ingen festmänniska, är väldigt nöjd bara vara o göra något med en kompis, fika lite, hitta på något, ta en promenad. Fester kan va kul, men då på nivån, middagar, kanske lite spel o prat. Fast det är väl fest det med :)

@Se klart Där tänker jag att det är en till sak vi kan öva på. Göra sånt vi inte gjort innan, utmana oss i våra begränsningar. Köra till landet själv för första gången. Tänka igenom vilka begränsningar som finns i att göra det, varför man har dom, är det någon form av rädsla att inte klara av det eller är det någon gammal tankebana man kan ändra?
Hoppas du hade en toppenkväll igår.

Kram❤️

@Amanda L Äppelpaj och vaniljsås är vansinnigt gott! Favorit! 😋

Härligt att livet kändes gött igen. Det är något magiskt med löpning. Man ska bara närma sig med lagom försiktighet i början, sen blir den ens vän. 😀

@Vjlo Märker du skillnad över tid, vid 3 mån respektive snart 6 mån? Jag brukar tjata om andra året, men då ägnar man det knappt en tanke och det är så skönt.

Plus att man får lyckokickar av andra saker - umgänge med andra tex. Jag älskar fester! De första tre timmarna när man kan prata och skratta och alla är glada och trevliga.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tack!

25 veckor - 175 dagar. Det låter jämnt och bra på flera sätt :) Snart ett halvt år... Det finns möjlighet att åka dit om jag skulle börja ... må jättedåligt och fantisera ihop att jag mår bättre av ett par öl eller så. Men det finns ju inget i livet som blivit sämre av att sluta. Mindre ryckigt och lägre ångest. Kanske ocskå tydligare konturer på vem jag är.

Kram

@Stormenlilla får jag fråga, har du testat antabus? Om inte kanske du kan ge det ett försök?

@Andrahalvlek Givetvis ser botten olika ut för oss alla, vilken tur att du nådde botten innan nåt allvarligare hände.

Det är sant det du skriver: Drickandet avancerar efterhand - och det går bara utför. Frågan är bara NÄR det tar stopp. Det låter hemskt men så är sanningen.

@Stormenlilla ❤️

@Humptydumpty Som tur var berättade jag för min chef om mitt beroende innan det hände ngt allvarligt som tex rattfylleri. skada ngn annan mm mm. Min chef mötte mig m stor förståelse dessutom skulle jag börja på en öppenvårdsbehandling. Skammen släppte när jag hade berättat och oron för att chefen skulle få reda på att jag var beroende.

Jag undrar hur tänker du att den typiske alkoholisten är?

Lycka till med nykterheten🤗

@Sattva Håller med, jag är glad för din skull att det känns så bra ❤️

Kram 🐘

Hejsan!
Jag känner igen en del av det du beskriver. Men det är tyvärr inte av den positiva arten för jag ser en hel del varningssignaler i din beskrivning.

"Jag skadade ingen och körde på otrafikerad väg"
Är en tydlig varningssignal om att du inte tar situation riktigt på allvar. Sen att du skriver att du har alkolås och dricker EN öl nu och inte har problem med det, men vad händer när alkolås är borta och arbetsgivaren får reda på ditt snedsteg och i värsta fall blir av med jobbet? Du beskriver att du lever ditt liv som "vanligt" är också varningssignal för mig.

Att du har kniven mot strupen genom att hålla dig till enbart en öl åt gången pga av alkolås i bilen är inget konstigt, men varför dricka en öl när du i själva verket hade svårt med just detta?
Du utmanar verkligen dig själv och är precis som du beskriver dig själv, som en "ticking bomb" . Skillnaden är just alkolås, MEN du vet att det är inget som varar för evigt utan är borta ur bilen när din spärrtid är över.

Du beskriver dig själv som att du ej faller under den typiska alkoholisten. Är även det en ursäkt och ett sätt att förmildra den händelse som trots allt åkte dit på en fyllekörning.

Alla s.k försvar i våra beskrivningar till våra förhållanden till alkohol är en varning om att du och jag är på helt fel spår.

Jag är nykter alkoholist och känner tyvärr igen din beskrivning alldeles för väl. Jag "föll inte heller under den vanliga alkoholisten"
Den vanliga alkoholisten sitter i hemmet och dricker sin alkohol och sköter om sitt arbete. Dom andra bänkalkisarna är några enstaka procent. Sedan har vi hundratusentals som som är dom riktiga alkisarna som lever sina liv och betalar räkningar, sköter sina jobb ända tills vi börjar tappa greppet...

@Andrahalvlek Det var inte riktigt så som du tolkat det som jag menade. Men vet du, jag släpper detta nu. Jag får landa i att jag inte kan sätta ord på det. Känslan jag menar är väldigt tydligför mig o det räcker gott så!
🍃🌟🌸

@Sattva Det vi verkligen vill göra blir ju integrerat i våra liv över tid, man väljer det framför annat helt naturligt eftersom det ger så mycket. Så är det med Emil. Idag är det tre månader sedan han flyttade hem till mig. Allt vardagligt med honom sitter numer som en smäck, och jag har även taggat ner lite på träningen. Försöker göra det korta stunder ihop med något annat istället. Jag vill inte känna press på prestation. Och blir jag lugnare inför det så tror jag att han naturligt blir lugnare också.

Sen tror jag att det mesta vi gör kan kräva en inledningsfas då vi måste skriva i kalendern eller ställa larm i mobilen för att det ska bli gjort. Att det kan ta lite tid innan vanan känns bekväm och naturlig, hur gärna vi än vill genomföra den från början. För mig är det hjälpsamt att mobilen piper, för då slipper jag gå runt och tänka på det.

Kram 🐘

Oj vad många korrfel denna morgon.
Jobbar hemma- och än så länge har jag haft en mycket vilsam för att inte säga lat morgon, men nu sätter jag igång här från min hörna.
Jag upplever att det är en sån otrolig lyx att få jobba hemifrån två dagar i veckan. Måndag kan jag starta veckan lite lugnt- fredag kan jag avsluta den med att hinna handla, packa ihop katterna och annat till landet.
Denna helg är min man bortrest på tjänsteresa och jag överväger att åka själv till landet- men det är en körning jag inte gjort tidigare på egen hand.
Ikväll ska jag i vilket fall på aw med lite kompisar, så jag bestämmer mig imorgon.
Ha en fin fredag nu! 🌸

Ja vi har varit såna slavdrivare- @himmelochhelvete
Jag har också jobbat mycket med detta, övat och övat.
En härom dagen kom bara insikten om att det var tyst i det där oförsonliga hörnet. Tid är en faktor vi ibland glömmer bort- men att låga tid gå är faktiskt otroligt läkande.
❤️‍🩹❤️‍🩹

@Se klart Jag har också funderat en del på rösten som driver mig. Att den är så träng. Letar fel på mig. Jag har länge övat på att betrakta den och förändra den till en snällare röst. En som inte ställer så mycket krav utan känner efter vad jag orkar och vill. Det blir lättare ju mer jag övar och jag har blivit väldigt mycket snällare mot mig själv.

Kram❤️

@Torn Det är underbart att slippa all oro och stress. Det är som natt och dag när jag jämför för ett år sedan och nu.

Jag tycker det är spännande att iaktta alla invanda mönster i mitt beteende. Ibland kan jag tro att jag lyckats ändra allt och självkänslan är på topp men så hamnar jag i en situation jag inte utmanats i än och kan reflektera över att det är ett gammalt mönster som jag behöver träna på att göra om, istället för att få panik kommer jag på att detta är en ny sak att träna på.

Kram❤️

@Se klart "Annars växer vi bara på utsidan", de orden var så mitt i prick på vad jag menar! Att man kan ha strategier och åtgärder för precis allt, men är det inte i samklang med det inre så växer man bara på utsidan.
För mig fungerar det så, att det jag inte behöver lägga yttre press på ska hända i drt jag gör, det är integrerat i mig o tar därmed inte så mycket energi, är hållbart. Som min yoga tex. Jag skriver inte i min kalender att jag ska yoga, det ingårsom en naturlig del i mitt liv. Ja, det tar många timmar i veckan, men det är aldrig något jag behöver påminna mig själv att göra. Och då blir det hållbart. Drt finns inte bara på min utsida, utan inuti mig.
Men jag tror som du, att det tar tid att få saker att bli "lätta". Och ibland kan ett motstånd som inte ger sig, hur man än skruvar på parametrar och ger det tid, faktiskt vara så att det inte är rätt.

Idag plötsligt kändes livet gött igen! Vaknade sent av att solen sken in, kändes somrigt. Bestämde mig för att skynda mig ut. Gick genom skogen till golfbanan och satt i solen och pratade där med några. Sedan växelvis sprang och gick till den lokala krogen som bjöd på äppelpaj med vaniljsås efter lunchen. Min sambo mötte upp där och vi åt tillsammans. Sedan gick vi hem och vilade. Det här med att springa har blivit ett riktigt lyckopiller. Jag som aldrig gillat det förr. Mystiskt, men bra!😀

Hej Celine,
Ja, det är många här som känner sig ensamma på olika sätt. En del som lever ofrivilligt ensamma, andra som lever i familj men inte känner sig sedda och förstådda, många saknar nära vänner. Att ta bort den snuttefilt som alkohol är kan vara är svårt, men nödvändigt om man vill bryta ensamheten. För det går! Hitta likasinnade genom kurser, träning, körsång, volontärarbete eller vad som passar en själv. Som nykter får man så mycket mer energi. Beroendet vill få oss att tro att det ät omöjligt, allt för att få tillbaks sin drog. Men livet har så många möjligheter, bara vi öppnar oss för dem!

@Se klart Likheten med sår var verkligen skitäcklig 🤣 Men jag fattar hur du menar, både vad det gäller sår och ett sårigt inre. Man behöver lufta och sen ha tålamod, låta allt ha sin gång. Inte så förvirrat kanske, mer this too shall pass. Inifrån och ut. Andas in. Andas ut.

Kram 🐘

@Se klart Jag blir så berörd av din fina beskrivning av som jag tolkar som försoning och medkänsla med sig själv, trots det läskiga med bensår, men en fantastisk liknelse. Jag tycker att du så fint berättar om det som kan vara så svårt att både beröra och komma åt. Det finns också en tröst i att det värsta redan har hänt och att det inte är farligt att rota där nere i källaren. Den man möter är sig själv och den som man behöver trösta, försonas med och känna medkänsla med. Då kan vi till slut krypa upp ur källaren, möta dagsljuset, spatsera på plankan med öppna ögon. Då kan vi även se på världen med andra glasögon, känna frid, lugn och ro. Tack för din vackra beskrivning och att du kunde sätta ord på det. En beskrivning som passar in på det som jag kallar min värderade riktning. Tack❤️

Jag tänker helt fritt såhär;
Att ju äldre vi blir, mognare, nyktra, så öppnar sig chansen att få stanna kvar i förvirringens rum. Där är det inte ens säkert att det går att sätta ord på vad som känns. Det kan vara så svårt som att vara stilla- och bara känna. Inte lösa. Inte åtgärda.
Min bästa terapeut i livet sa ibland till mig att vi är enormt hjälpta av insikten att det värsta redan har hänt.
Att bli sviken av sin mamma. En pappas missbruk.
Och så din dotters födelse som fick jorden att rämna- och precis som du skriver själv- källaren för outhärdlig sorg öppnades och stängdes.
Att vara i förvirringens rum- på riktigt- är svårt men viktigt. (Även som kollega och inte minst chef kan, och bör man man testa. Att vänta och vänta in. Allt som utvecklas och växer i den där stunden av att ”inte veta” är närmast outhärdlig men också vackert- hittar inget bättre ord.
Men i det privata.
Där tror jag vi till och med måste stanna till där. Annars växer vi bara på utsidan.
För många år sedan jobbade jag med sårvård- omläggning av riktigt elaka trycksår och sår i samband med amputationer och diabetes.
Det var så läskigt att det hände att jag fick hålla i mig för att inte svimma.
När sår läker- så vill hudens yta läka fort som tusan. Täcka över och skapa ett skyddande skikt. Problemet är att det inte alls är särskilt bra för läkningen- sår måste läka inifrån och ut- då för tiden var regeln att lägga ”vått på vått” - för att förhindra en för snabb läkning. Det hände att man till och med fick avlägsna hud som växt över såren, just för att skapa möjlighet till läkning på djupet.
Nånting har jag lärt mig av den erfarenheten och det är väl att detta med att ”riva upp gamla sår” kan vara helt riktigt.
Det jag tror- utan att veta- är att de flesta upptäcker just detta: det var inte så farligt, inte så infekterat, för det värsta har redan hänt.
Detta kanske inte makes any sense men det treo jag att det gör för jag tror att du är ungefär där. Ska jag orka ta reda på vad som finns i den där gamla källaren/ under den hastigt läkta huden.
Allt - och jag menar allt- är mindre farligt nu, helvetsgapwn kan öppna sig, men vi- vi lägger en planka över och spatserar till säkerhet men med ögonen öppna.
Stor kram 🥰

Grattis fina Vinäger till 300 dagar !
En förebild och som gett så många så mycket !
💕