Senaste kommentarerna i forumet

Kollar nästan aldrig nomo som räknar nyktra dagar, men fick en ingivelse i kväll. Och vet ni vad det stod?

300 dagar, prick, exakt, precis 300!

Så himla bra jag/vi är.

Kör ett gammalt uttjatat citat:
Kunde jag så kan du!

Sååå himla värt.
Jag lovar.
Kram
🩷

Dottern mår bra och jag mår bra. Vecka tre av valpledigheten är avklarad. Möjligen känner jag lite att jag skulle behöva vara valpledig från valpen en dag eller två. Snart tre månader 24/7 börjar ta ut sin rätt lite.

Kram 🐘

Kikar bara in och kollar läget- hoppas dotterns tillfrisknande fortsatt och att du och vovven mår bra. Kram 🌱

Tack för kloka råd @sattva @Vår2022 och @AmandaL
Tar till mig. Att prata med barnen- det tar emot- handlar om allt möjligt, att jag gärna vill vara en ”orkar allt”-are (de flesta av er här känner igen typen) Sen är det säkert dåligt samvete från när de var små och jag jobbade jämt! Tror på något enfaldigt vis att det går att ”ta igen”. Deras pappa är numera inkapabel att ta föräldra-ansvar (eller morfar/farfar-ansvar) så på något vis försöker jag kompensera där med.
En vän till mig sa: ”du kanske är medberoende med din exman” och det skulle jag svara tvärt nej på- men att jag försöker täcka upp barnens ”förlust” av sin pappa är helt klart. Min man är morfar och farfar (och pappa till alla våra barn) 110% så det är det minsta problemet.
Men helt klart tar jag en annan roll, liksom att dessa saker går runt i huvudet.
Fina naglar och en kaffe på uteservering har en läkande effekt på nästan allt som skaver. 🙏

@Se klart Kanske bra att berätta för dina barn om hur du känner? Så kanske det är lättare att säga nej utan att få dåligt samvete?
Könns som du tar väldigt stort ansvar eftersom du själv jobbar fortfarande. Inte pensionär med mängder av tid…

Har varit lite låg sedan yogafördjupningen. Dels pga ren trötthet tror jag, men också inre saker som börjat röra på sig.
Hållbarhet i livet, och yogan, är en av dem.
Gränssättning är en av dem.

Har haft känslor av "What's the point of it all?", och det är inte riktigt vad jag är van vid.

Jobbet rullar på. Jag har lagom mycket att göra, kan fokusera på de arbetsuppgifter jag trivs bäst med o är bra på det jag gör (=de som söker blir hjälpta). Har gott stöd från chefen, och trivs med mina kollegor.

Har ffa en nära vän som jag pratar med flera ggr/ dag (vi skriver/ chattar). Hon är guld värd. Vi finns där för varandra sedan vi var 7 år. Så tacksam över vår vänskap!

Men, nu är det lördag. Det är varmt. Ut med båten strax. Ska njuta av lugnet på havet❤️

@Se klart Håller med Vår, konkreta saker att ta fasta på! Och sedan behöver man ju utvärdera hur det blev. Att pröva under en tid, ge det tid. Men kanske inte slå fast i sten att "såhär ska det vara". Just den där balansen mellan att hålla ut i något nytt, och faktiskt se att en justering behöver göras, är svår. ❣️🌷🌸

@Se klart Men vad bra att du kunde nysta ut och sortera ut tre grejer för att hämta hem dig själv😁. Tycker också att det var tre bra, möjliga och handfasta punkter som kan ge dig återhämtning, energi och utrymme för dig själv, er.

Hoppas du blev nöjd med naglarna❤️

När en får sova- vaknar en tidigt. Som ett barn! Dock väckt av katten denna morgon som ville ligga under täcket en stund.
Skriver långt nu och främst för att för egen del sorterar mina tankar- dvs inget som direkt kan vara till nytta för någon- men så får ju forumet vara.

Haft en lite kämpig vecka- dels tampas jag med ”utsidan” - hur mitt liv rent praktiskt ser ut, och hur jag ska få ihop det på bästa sätt. Och så med insidan- hur jag ska organisera mitt vardagsliv och vems behov som får vara med och styra.
Jag tycker inte alltid att livet är så socialt men på något sätt har det blivit så sista året kanske? Vill hinna träffa vänner, bokklubben, och ställa upp när en kompis behöver. Familjen är stor, mitt gigantiska kapital men tar även ut ränta 😅
Jobbet- även om jag inte är på toppen av min karriär så har jag svinmycket att göra. Start av diverse projekt och högsäsong i min bransch.
Jag/vi hämtar barn 2 dagar/vecka (en dag/familj)
En dag var det meningen att jag skulle gå på kurs som jag anmält mig till, och sedan hade jag ju planen att börja rida.
Kurs och ridning samma termin inser jag är icke möjligt.
Min man tycker att vi gör ”för lite” saker tillsammans bara han och jag (jag har ett större liv utanför vår relation) samtidigt spenderas all övrig tid ihop, helger, mm.
Jag blir också tröttare av både jobb och ”flängande” än förr. Min träning då, när ska jag få tid till den?
Ja, det är lätt att läsa förvirringen här.
Det svåra blir avvägningen kring hur tillgänglig för de här småbarnsfamiljerna. De behöver avlastning, och jag vill säga ja till att komma mitt i veckan om det är vabb och stressigt för dem.
Hjälpa till med vardagen.
Jag vill ju inte det för att jag är en martyr utan för att jag 1) älskar att vara tillsammans med mina minsta människor 2)vill vara en hjälpsam mamma/svärmor.

Men det är ändå något här som skaver med gränserna. Att jag tex försöker gå tidigt från jobbet för att avlasta dem- ökar min stress, för jag hinner inte med.
Jag tror jag ska börja där:
* Just nu är mitt jobb så mycket så all hjälp jag kan bistå med kommer efter arbetstid.
* En kväll i veckan med min man- och någon aktivitet- för att få in energi och nya intryck i vårt gemensamma liv.
* stanna hemma i stan vissa helger- vi måste inte till landet, och ibland blir det bara extra stressigt att ”komma iväg i tid” mm.
Tre grejer att fokusera på och det får räcka gott och väl. Sen ser jag var det landar.

Just denna helg är vi hemma så nu ska jag gå och fixa naglarna. Sedan lång promenad och lunchdejt. Imorgon har jag INGENTING planerat, så denna helg känns precis rätt och vad jag behöver.
Kram alla kämpar och räkmacka-seglare! 😍

Fint att du delar med dig @Donfrye! Härligt att höra att du mår så mycket bättre nu. Det är sådana här erfarenheter som kan bli så användbara när en själv funderar över att göra en förändring!

Vill bara förmedla vad som hjälpt mig i min nykterhet. Under dom perioderna jag drack som mest så skadades mina kognitiva förmågor. Mitt minne försämrades och mitt psyke över lag.

Jag fick också tanke störningar och ibland nästan psykotiska tankar både när jag drack och när jag var nykter. Ja även när jag var nykter så kunde jag uppleva men av mitt drickande rent psykiskt.
När jag blev helt nykter började jag äta högdoserat omega3 tillskott. Samt D vitamin tillskott. Magnesium och zink tog jag till kvällen och det har hjälpt mig att sova.
Allt detta har gjort att jag börjat att minnas mera och mina tanke störningar plus den psykiska ohälsan är som borta. Jag ska nu också börja att använda B1 tillskott. Utöver det ska sägas att jag rört på mig mycket och fått i mig mycket frisk luft.
Min kropp och mitt psyke mår mycket bättre. Tänker att detta kanske kan hjälpa någon.
Ha de bäst alla!

@Varafrisk det är på en folkhögskola. Lärare är en författare som jag gick provkurs för i december och tyckte att var fantastiskt bra. Jag har alltid skrivit, även professionellt, men detta är en annan genre så det är ändå helt nytt. Jag har ju skrivit på nu i ett år, och är så lättad att jag nu får hjälp att komma vidare, förbättra, utveckla. Och så få hänga i mitt gamla hemland varannan månad. Också stor bonus. Och så få struktur på min framtid.

@Geggan Åh, vad glad jag blir för din skull ❤️

Kram 🐘

@Geggan Åh vad kul! Grattis🥳🥳
Du måste berätta hur det är när du går den kurs. Är det på folkhögskola? Jag är så nyfiken!! Har du alltid tyckt om att skriva el är det ngt som kommit på äldre dagar?

Kramar🥰

Jag kom in på skrivkursen! Sju helger med internat på ett år. Känns såååå bra- då får jag lite struktur på detta år som annars känts som en stor öde slätt. Och viktigt stöd för mitt skrivande, som ju nu är min huvudsyssla. Känner starkt att jag nu igen omskapar mig, 73 år gammal. 🐳🙏🦄

Hej igen, nu har det passerat lite tid. Livet går vidare. skamkänslorna har lagt sig till stor del men finns där men stödet från nära och kära är stort, även en viss stolthet från somliga pga min öppenhet vilket glädjer mig.

Jag lever som tidigare med min fina sambo och arbetar som vanligt, jag har ännu ej sett någon anledning att berätta för arbetsgivaren om detta felsteg då det varken då eller nu påverkade mitt arbete. Men det är något jag ibland funderar på att göra då oron finns där att det "dyker upp" och då blir än värre att förklara.
Jag har valt att vid ett par tillfällen ta stödhjälpsamtal(?) av psykolog vilket har hjälpt.

Något intressant som kommit ut allt detta är hur det fått män i min närhet att bli 100% stenhårda att inte ens titta åt bilen dagen efter. Jag själv dricker mycket sällan och aldrig några mängder som leder till berusning. Jag undviker krogmiljöer, inte för jag inte kan tacka nej men för det har aldrig varit speciellt intressant för mig i dessa miljöer utan ett gäng öl i kroppen. Man kan väl säga att jag fick ett sent uppvaknande och blev lite vuxnare på kuppen. Något jag önskar att jag kunnat fixa utan en dom i bagaget men nu är det som det är :)

Jag "lurkar" en del på detta forumet och tar in så mycket historier, jag vet att jag kanske inte faller under den typiska alkoholisten, men som jag nämnde i trådstarten har alltid haft dåligt ölsinne(alkoholvett)
Jag har aldrig kunnat ta just EN ÖL, det går däremot utmärkt nu.

Jag fortsätter med provtagningar av blodet pga alkolås, något som var fruktansvärt till en början men nu är rutin, jag har såklart inga positiva blås i mitt lås heller (vilket är POSITIVT) :)

Tack för svaren ovan, det va mycket fin läsning för mig.
Varma hälsningar
Humptydumpty

Tack för pepp @sisyfos 🙏 och tack för påminnelsen @vår2022, jag vet ju precis vad som behöver göras 😍
Idag gick jag hem efter lunch, jobbade undan i lugn takt, tog tag i några saker jag legat efter med och var hemma när min man kom hem. Vi hann ligga och prata en lång lång stund om hur allt är precis nu, för oss båda. Hur vi kan hjälpas åt på bästa sätt.
Nu blir det sushi (vill inte stöka ner detta hem haha) och rensa lite i garderoben, läsa en ny bok.
Vi konstaterade att allt är bra- men vägen är lite knölig just nu med jobb och familj, och sjukdom i extended family som tynger mig lite. Här och nu får vara mitt ledord.
Ps. Vill bara förtydliga att även om jag skrev om en situation som förr innefattade vin- så finns inte ett spår av att jag ens skulle tänka tanken att dricka det (kan knappt skriva orden). Nykterheten är orubblig, påverkas av inget.
Kram på er. 🤗

@Vjlo Bra och klokt steg att prata med chefen. Det är som min gamla chef brukade säga: ”Nu är skiten i fläkten, nu är det bara att vänta tills det drar över.”

Kram 🐘

Sedan är ju tecken på att man gör rätt att man får lite ångest o dåligt samvete för man sagt till :-D så pass har jag varit med om saker i livet att det ju bara var vänta lite på det... ☑️ Det är ju en del av problembilden, klara själv, vara stark, inte... men nu är det försent lyda den ångesten. haha

@Andrahalvlek @Himmelellerhelvette Ja, det är otroligt häftigt hur man ändå kan förändra sig själv i tankar och känslor och stärka sin självkänsla. Det är ju liksom hjärtat av sig själv och därifrån som tankar och känslor om sig själv bor. Och som du säger @Andrahalvlek med god självkänsla har man råd och blir generös mot sig själv och mot andra. Man känner sig god och mår bra. Och delad glädje blir verkligen dubbel glädje❤️

@Se klart Ibland blir det bara för mycket av allt på olika livsområden på en och samma gång. Det tar massor av energi och krafter. Om dessutom östrogenet är slut så kan balansen rubbas. Men du är åtminstone nyklippt😁. Du vet vad som behöver göras vila, andas, läsa och lägga dig i tid. Så försök att frigöra tid för detta. Stryk något möte för reflektionstid och återhämtning. Även utmaningar på jobbet behöver tid för reflektion och paus för att bli klarare. Du vet vad du behöver, så gör det. Kram❤️

Åh, vad jag tror att det dör stämmer - just att vinet förknippades med att det var tid för vila. Jag upptäckte att det gick alldeles utmärkt att vila utan vin. Tog kanske lite längre stund att varva ner, men en mycket behagligare vila.
Just den där ”ge mig ett glas vin”-känslan är nog viktig att borra lite i. Jag tror ofta precis som du skriver att det varit för mycket och att man är trött helt enkelt.
HALT är inte så dumt. Så är det inget av de andra hungrig, arg, ledsen/lonely så är det nog trött. Eller kanske ofta en kombination (för mig i alla fall) av ledsen/ensam och trött. Det är lätt att bli lite deppig också när man kört på för hårt.
Skönt med nystädat hem, SeKlart.

Tråkigt att det inte ordnat sig. Du skriver att ”vi vill träffa dottern för att prata igenom situationen”. Kan det vara lämpligare om en av er träffar dottern (om ni nu får kontakt? Jag tänker att maktbalansen kan bli väldigt sned om det är två föräldrar och ett barn vid ett möte. Risken är. Att dottern känner sig överkörd och reagerar med att stöta bort er båda. Även om ni är öppna och inkännande så är det en två mot en situation. Kan vara smart att träffa henne en i taget.
Och du, jag säger som Pianisten, skäms inte över att du medicinerat med alkohol. Just den där typen av situation när man inte vet hur man ska lösa ett problem och känner sig maktlös är det vanligt att dricka på för många tror jag. Det är så oerhört lätt att falla tillbaka i gamla vanor och beteendemönster särskilt med medicinering men jag tänker att du har ju fattat att medicinen är kass och kanske också spär på ångesten. Det låter hoppfullt att du tänker bryta igen och komma in i rätt vanor. Hoppas det ordnar sig med dottern.

Idag är jag dödstrött- typisk ”ge mig ett glas vin”- känsla och det var länge sen.
Lång dag på kontoret, jobb med att hitta rätt i utmaningar och jag har ju ingen vidare chef att få stöd av eller ens resonera med.
Det har också varit en tid av mkt socialt- få kvällar att göra inget alls, och det inser jag är mycket viktigt för att jag ska må bra.
Östrogenet är slut och hittar inte rätt på min gynekolog som verkar ha flyttat- tandläkaren måste jag också boka in och imorrn bitti är det mammografi.
Är åtminstone nyklippt…
Vad jag reflekterade över idag var att på samma sätt som när man rökte- så var de där ”drickapauserna” ett (nåja) legitimt sätt att få varva ner.
Jag behöver inte förklara hur missvisande det var- är- men jag behöver gång på gång förklara för mig själv att mitt behov av att vila, andas, läsa, lägga mig i tid. Inte är något onödigt hittepå.
Nu ska jag lägga i en tvätt, ta på mig pyjamas och sen lufsa ner (med kappa utanpå då..) till Ica och köpa knaprig mat till mina små gosiga kissar. Tacksam!
Min man lagade god middag.
Imorgon kommer städerskan.
Counting my blessings 🙏🏠

Kanske jag kunde tagit tag i det även utan varit fri från spriten/alkoholen/ölen - men nog tagit betydligt längre tid innan mitt själv sa - nej hit men inte längre. Jag vet inte hur fortsättningen blir - men har haft ett bra och långt samtal med min chef - med en tillräckligt tydlig "krisinsikt" från bådas håll - han såg och förstod, och några tydliga "nästa steg", utan att fastslå ett mål - annat än - jag ska må bra. Det räcker långt, och behövs mer kan jag glänta mer på dörren och prata mer, hänvisa tillbaka till det samtalet. :-) Det som inte går - som tur är, att ignorera det och försöka fortsätta ett tag till. Pust.