Senaste kommentarerna i forumet

@Himmelellerhelvette Det är ett otyg att ge bort alkohol som present 🤬 Jag ger aldrig bort alkohol numer, jag är inte ens en del i sådan present. Av princip. Jag ger inte bort alkohol i present. Punkt.

Jag tar helst inte emot alkohol heller, men i fallet med din granne hade det nog blivit onödigt obekvämt om du hade sagt ”tack för att du visar tacksamhet, men flaskan kan du behålla för jag dricker inte alkohol”.

Så har jag däremot sagt till min chef faktiskt när hon skulle ge mig en julgåva. Efter det slutade hon ge bort alkohol i jul- och sommargåva till oss mellanchefer. Hon förstod piken. Min chef har dessutom en vuxen dotter som är alkis, så hon borde tänka på hur hon beter sig.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tålamodet är nog den värsta utmaningen skulle jag säga.
Kram❤️

@Ny dag Tack❤️Jag ska fortsätta skriva. Blir inte att jag är inne och läser så ofta längre då tiden är fullspäckad med annat men jag är inne varje vecka. Kram

@vår2022 Verkligen ingen Quick fix därför så viktigt att tro på processen. I lördags kom en granne över med en flaska vin som tack för en sak. Den stod sedan där på bordet en stund och jag fick en snabb bild och rädsla över att svepa flaskan! ”Där har jag beviset på att jag aldrig kan bli måttlig!” Tänkte jag!
För jag såg inte framför mig hur jag skulle njuta och smutta utan verkligen svepa för att få domna bort!
Ställde undan den så jag slapp se den!
Reagerade också när jag slängde soppor på hur det var när jag slängde plast och papp förut där det var fullt med tomma bag in box i mina sopor! Fy!
Kram❤️

@Andrahalvlek Jag har ockdå läst boken. För länge sedan, när barnen var små. Den finns faktiskt fortfarande i bokhyllan. En fiktiv bok/ berättelse, tror det var Geggan som efterfrågade det.
Mina barn var för små då att ifrågasätta, men det kom senare.
Själv har jag också en barndom med tentakler utåt pga föräldrarnas vindrickande. Men jsg tänker inte så mycket på det längre. Ältande görningen nytta för mig. Det var 70- talet, det låg lite i tiden, iaf i mitt barndomshem var det ganska mycket den andan. Jag försöker inte släta över. Men tänker att det är så länge sedan. Jag har förlåtit dem. Det viktiga för mig är vad jag gör för att förvalta mitt egna liv bra!
Ha en fin vecka!🌸🌸🌸

Ses gärna i Rålambshovsparken i Stockholm. Så nyfiken på dig också. Och på många, många andra härinne. Det är så intressant att ta del av inläggen härinne. Men att hänga med är ett heltidsjobb, sådär finns många jag inte hinner följa fast jag vill.
Ha det fint! Dags att sova.

PS. En sak jag minns med min pappa var att han inte orkade göra något. Jag eller mamma frågade om vi kunde göra ditt eller datt och fick alltid svaret: ”Nej, inte idag. Det orkar jag inte.” Konstant bakfull, sur och grinig, kort stubin.

En annan sak som boken påminner mig om är hur obehagligt jag tyckte det var när min mamma och pappa blev onyktra. Från ung ålder. Har flera riktigt jobbiga minnen, men det mesta har jag förträngt.

Jag övade upp en lyhördhet som gjorde att jag på en millisekund kunde höra på deras röster och se på deras kroppsspråk att de hade druckit.

Jag reagerade direkt med taggarna utåt och sen var jag så irriterad och arg att jag nästan höll på att implodera. Lite irritation och ilska sipprade ut, men det mesta vände jag inåt.

Detta höll i sig i vuxen ålder. Ständig ”kontroll” på deras status, på telefon och när vi träffades. Min pappa var värst, men min mamma drack osunt mycket också. Hon blev nostalgisk, överdrivet inställsam och otroligt patetisk. (Hennes syrra dvs min moster var likadan, fast snäppet värre.) Glädjen över att träffas eller höras på telefon tvärdog direkt.

När min mamma blev jättesjuk hösten 2019 blev hon i princip sängliggande i flera månader. Hon behövde hjälp med allt, vilket hon fick av hemtjänsten. Då slutade hon helt naturligt att promenera till systemet och handla vin.

När hon blev frisk struntade hon i att återuppta den ovanan. Hon tyckte att hon sparade pengar. Så hon blev nykter ett halvår innan mig. Och hon är sen några år tillbaka mycket mer nöjd med livet, positiv, glad, tacksam för minsta grej jag gör för henne. Solklart samband med att hon slutade dricka sitt vin.

Kvinnan i boken har en mamma 70+ som dricker 24/7 alla vakna timmar. Men att konfrontera sin mamma innebär att hon måste se sitt eget drickande i spegeln också.
Kvinnan har dessutom en 10-årig dotter som börjar fråga om hennes drickande. En dotter som hon försöker överkompensera.

Mycket tankar väcker boken.

Kram 🐘

Tack för alla hälsningar och fina ord! 💗

Jasmine, jag inser att det är en förmån att ha någon som finns för mig i vått och torrt. Har flera gånger skrivit att jag beundrar er som får jobba på egen hand. Kanske ännu mer de som har partner som inte vill samarbeta, som fortsätter att dricka, även om denne inte är beroende. Du minns rätt angående min barndom. Att emellanåt ta hand om i mitt fall föräldrar som inte mådde bra och som inte klarade av sin uppgift, vilket jag länge försvarade med att de gjorde så gott de kunde. Har flera gånger berättar om när min psykolog sa de förlösande orden: "Visst, de gjorde så gott de kunde, men det räckte inte". Precis så var det. Har jobbat med detta länge och kommit långt, perspektivet ändras hela tiden. Hoppas att du snart får må bra. 💗

Sisyfos, Söstra mi, klok som en bok. 💗 Intressanta teorier - som alltid. Visst är stigmatiseringen fortfarande stor, men jag tycker ändå att vi går åt rätt håll. Att så många kändisar berättar om sina alkoholproblem hjälper nog till. Min historia är annorlunda mot många andras på många sätt, både vad gäller kontrollerat drickande under lång tid och - förstås - den förhatliga alcogelen. När jag läser om att många inte bryr sig om när det finns öl, whisky eller annan starksprit hemma, då de dricker endast vin, blir jag imponerad. Jag har aldrig kunnat låta bli alkohol, strunt samma i vilken form. Detta förstärker dock bara mina teorier om att vi är olika, även om vi har en beroendesjukdom. Men, vi är många duktiga flickor som hamnat här, åtminstone av oss som skriver på forumet. Hoppas verkligen att vi kan träffas någon gång, jag är sååå nyfiken på dig. 💗

FinaLisa, min fina forumvän. 💗 Skönt att höra att även du verkar ha kommit ur A-djävulens klor. Vi har kämpat länge tillsammans och nu är vi där. Äntligen! Såg att ni skrivit i Varafrisks tråd om tidpunkt för att träffas. För min del är det under semestertid som gäller för Göteborg. Har för långt att åka annars. Skriver mer om detta hos Varafrisk, där diskussionen om att träffas startade.

Charlie, vad kul att se dig här. 💗 Har varit grymt imponerad av dig sedan dina första inlägg. Tänk att det slutade så här till sist. Så många år - där det trots allt varit många fina perioder, men som ändå inte kan mätas i känslan jag har nu. Lugnet, framför allt.

Här rullar det på. Nyktra dagar läggs på rad och jag är så glad att det äntligen är över. Särskilt rädslan för vad det hela skulle mynna ut i. Mannen och jag pratar om vad som varit och det som är nu. Han är bara bäst. 💗

Vi pratar om att ses i Göteborg i sommar. Tidigare har vi funderat på en träff i Stockholm, till exempel i Rålambshovsparken. Finns det något intresse för det, förslagsvis i slutet av maj?

Ha det gott alla i vårvintervädret! Sol i all ära, men nu vill vi ha värme också. 🌸

Kram kram

@Himmelellerhelvette Grattis till snart 8 månader!🥳🎉🌺. Precis, tillit till processen är så viktigt, att ge det tid och ha tålamod. Du bevisar verkligen din tillit till processen och du gör det så bra! Belöningen kommer i små portioner och det är inte alltid man märker av dem på vägen. Processen ska skapa stabilitet, styrka, självkännedom, försoning, medkänsla och kärlek samt vara hållbar över tid och det är ingen Quick fix. Det är en livsprocess och en ny livsstil.

Ha en riktigt fin söndag🌞❤️

@Himmelellerhelvette Ja, lite bättre, tack. Jätteskönt att det bara är en liten bacill (som inte ger ångest🤒)

@Himmelellerhelvette Grattis till nästan åtta månader 🥳! Inspirerande och jag följer efter och hoppas i mellantiden få uppleva en underbart nykter vår och sommar! Fortsätt skriva vill gärna fortsätta läsa om dina framgångar i nykterheten❤️! @Andrahalvlek Dina tankar om tiden i nykterhet ska bli spännande att få verifiera, jag vill verkligen nå dit❤️🥰!

@Himmelellerhelvette Tillit till processen. Så himla sant, och väldigt svårt. Det är då man ska luta sig på och lita på oss gamlingar - och nu tillhör du oss ❤️ Innerligt grattis till dina snart 8 månader! 🥳🥳🥳 Det är som vi brukar säga: 1 mån är inte tillräckligt, 3 mån är minimum för att märka förändring. Vid 6 mån händer det mycket med tänket och vid 9-12 månader ännu mer. Och år 2 är häftigt på riktigt! Så du har fortsatt bra saker att se fram emot. Det allra viktigaste vi tränar under den nyktra resan är vårt tålamod.

Kram 🐘

Om några dagar har jag varit nykter i 8 månader. Det är så fantastiskt! Det tog väldigt lång tid för mig att må såhär bra men det var det värt! Mådde mestadels riktigt dåligt fram tills för några veckor sedan. Men under hela tiden har jag haft tillit till processen. Alla dagar som varit bra mellan varven har varit triggern till att jag kommer få må bra bara jag får läka färdigt!

Det tar olika lång tid för oss att läka efter vi slutar dricka men har man tillit till processen, en helvettes massa tålamod och insikten av hur dåligt man mår av att dricka så går det att sluta🙏

@Amanda L Hoppas du mår bättre idag❤️

@Andrahalvlek Ja, det är bra att påminnas ibland. Det är så svårt att idag fatta att jag normaliserade mitt drickande som jag gjorde. Jag visste att jag drack för mycket, men det var liksom så det var för mig. Just minnesluckor är läskigt, man är som ”vanligt” men minns inte allt. Att man har druckit för mycket så att minnet i hjärnan lägger av, den kan inte lagra det minnet, och man pratar på ändå.

Har inte lyssnat på boken, ska göra det vid tillfälle. Ha en fin söndag❤️

Jag var på trevligt mingel idag för att fira nytt jobb för svärson och lite annat. Det dracks. Först kaffe och bubbel, sen övergick det till öl, vin. Jag kunde inte alls koppla av, till stor del beroende på en släktings drickande som är oberäkneligt men som stressar mig. Det känns precis som en osäkras revolver och trots att det var väldigt länge sen något hände kring alkoholen så berör det mig illa.
Vi gick hem tidigt och jag kände mig som en tråkig fru. Hem och plugga min kurs, och ville inte ens gå på restaurang, jag har ju knappt varit ute på två veckor så det fick räcka för mig. Pratade med en annan släkting om att jag inte dricker sedan länge- hon tyckte det lät spännande men det är verkligen svårt att snabbt försöka förklara livets helomvändning, som nykterhet innebär.
Jag kände mig lite utanför, lite tråkig och lite låg. Jag verkar tycka allt mindre om sammanhang där folk dricker, jag känner mig klar efter en timme. Skönt att våren snart kommer, längtar ut, ljusa kvällar!
Kram på er alla 🤗

Ja det är bra att påminnas @andrahalvlek
Jag läste boken för många år sen och antagligen tänkte jag ”så där dricker inte jag iaf”… det är så otäckt när man inser hur ens drickande eskalerat utan att man riktigt förstår- eller vid nån punkt förstår man ju men att det sedan tar tid att agera på det.
Jag hade som du minnesluckor men det märktes knappt att jag hade druckit, men det går ju att somna vid tvn… (eller ibland märktes det förstås men sällan i paritet med verkligheten)
Skönt att höra att du blir piggare! Och dagliga bad låter mysigt. Har inget badkar i stan men p landet- det har dock installerats under min nykterhet så det är helt obefläckat av vin-referenser 😊
Njut av helgen. Kram 💕

@ångest-nu Tack❤️

@Amanda L du får krya på dej🙏🫶, skönt att veta att det inte är av alkoholen och att du har ännu en dag bakom dig 💪, sov gott sen ⭐️

@Amanda L du får krya på dej🙏🫶, skönt att veta att det inte är av alkoholen och att du har ännu en dag bakom dig 💪, sov gott sen ⭐️

Boktips: ”Jag ska bara fixa en grej i köket” av Moa Herngren. Väcker mycket gamla känslor till liv.

Tack gode gud att mina barn var rätt så stora innan mitt vindrickande eskalerade rejält. Även om jag har druckit för mycket i deras närvaro lite för många gånger.

Jag minns några gånger de sista åren då jag drack för mycket fredag-lördag (då det var okej eftersom alla drack då) och jag fick minnesluckor och inte kom ihåg hur jag kom i säng. Inte heller hur yngsta dottern kom i säng 🙈 Vi ger henne en spruta vid läggdags, och på något sätt gjorde jag det jag skulle.

Jag kan inte komma ihåg en enda gång då hon har reagerat negativt på att jag har varit onykter. Däremot minns jag att hon reagerade på min alkoholiserade ex-sambo en gång. Då sa hon irriterat: ”Vad är det med dig?”

Så har hon aldrig sagt till mig. Å andra sidan fick jag ofta minnesluckor det senaste året innan jag slutade dricka. Det var en stor anledning till att jag slutade. Det och att min tolerans ökade.

De sista gångerna jag var asplakat, hemma själv, drack jag nästan en hel vinbox en fredagkväll efter jobbet. Sjuka mängder.

Hur kunde jag tro att det var precis det jag behövde? Förgifta min hjärna? När den i själva verket behövde sova och drömma - sortera och rensa, arkivera inlärning.

Och minnesluckorna var vidriga. Jag kunde gå, stå, prata och agera nästan normalt - men jag kom inte ihåg ett skit 🙈

Det är bra att påminnas ibland, och det gör jag verkligen när jag lyssnar på boken.

Kram 🐘

@vår2022 Tack för din omtanke ❤️

Haft många förkylningar, influensa etc. inatt dök nåt nytt upp. Antagligen vinterkräksjukan. Oj, oj.
Ska inte gå in på detaljer, men på morgonen var jag bara en darrande, illamående fläck. Kunde bara dricka små klunkar vatten. Mådde sååå eländigt. Och plötsligt kände jag igen känslan, trots att jag aldrig haft vinterkräksjukan.
Vad var det? Jo, ungefär eller precis så här brukar jag må efter en kväll med massor av alkohol plus en del ångest och minneslucka då...
Det blev en väldigt bra påminnare om hur "mysigt" det är att dricka. Hua!
Så här vill jag inte må igen, inte frivilligt i alla fall. Så konstigt att jag utsatt mig själv för detta i så många år...

@aeromagnus Tack för din kommentar & peppen! Jag läste lite kort i dina inlägg. Jag hoppas du mår bättre och att du kämpar för dig!

@Andrahalvlek Låter helt strålande! Jag badade också alltid varje dag förr, det är ljuvligt! Nu lite mer sällan, så stort badkar och besparningstider med varmvatten. Då, alltid ett glas vin på kanten och flaskan på golvet, men upptäckte också att det går lika bra med något alkoholfritt. Det varma vattnet lugnar systemet och man slappnar av helt.

Skönt att atrosgympan ger så bra effekt, då ska du nog fixa hundpromenader😁. Ha en fin lördag❤️

Jobbat tre veckor på heltid nu, och igår kände jag mig inte riktigt lika trött som jag har gjort de andra två fredagarna. Ni vet när man är så trött att man inte vet om man ska gå, stå eller sitta. Man orkar inte ta ett enda beslut till, inte ens vad man ska äta, och varje liten sak som dyker upp känns gigantisk - jag ORKAR inte göra en enda sak till 🤮 Ni vet den där känslan man brukade dricka vin på.

Igår kände jag inte så. Jag hade redan bestämt att jag direkt efter jobbet skulle åka till Maxi och handla chark och ost till middag/kvällsmys. Plus vita grekiska frallor. (Ciabatta var slut 😢) Så det gjorde jag. Och sen dök jag ner i badkaret 😍

Badkaret är så tydligt mitt substitut för ett glas vin. Jag njuter lika mycket av badet som jag gjorde av ett glas vin. Jag vet att jag blir lugn och tillfreds, avkopplad. Jag badar varje kväll. Jag kan inte bo utan badkar, så är det bara. Jag minns att när jag slutade dricka så var jag bekymrad över badandet. Jag brukade ju alltid ha ett glas vin på badkarskanten. Men det går lika bra med alkoholfri öl eller grapefruktdrink i glaset 🥰 Jag blir lika avkopplad av badandet.

Jag har inga planer i helgen, förutom att tvätta idag och besöka yngsta dottern imorgon. Plus veckohandla. Känns lagom. Gott om tid att promenera ihop mina dagliga 5.000 steg och cykla både lördag och söndag. Artrosgympan, som nu pågått i 4 av 6 veckor, har gjort stor nytta. Jag har mycket mindre ont när jag går, och cykla gör inte ont alls. Mina benmuskler är starkare, och jag känner hopp om att det inte ska göra så ont att vara aktiv framöver. Jag ska nog fixa att hundpromenera 🤩

Kram 🐘