Senaste kommentarerna i forumet

Åsså var det lördag igen! Jäklar vad tiden rusar fram. Vi är redan i mitten av april och jag har precis börjat fatta att det är ett nytt år. Vaknade tidigt som tusan idag fullt utvilad med armarna ovanför huvudet. När jag vaknar i den positionen vet jag att sömnen varit bra. Butiken med gröna skylten får icke besök av mig denna helg. Vi har fullt upp med diverse aktiviteter som inte inkluderar alkohol. En dag i taget :)
/Mrx

@vår2022 Jo, det känns bra att ha tagit beslutet. Jag behöver prioritera glädje och positiv energi som återhämtning, för att orka i längden.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Bra att du skalar ned på aktiviteter när det är så mycket runt om dig nu. Och att du tar vara på dig så att du inte går in i väggen. Att du hittar tid för dig själv, för återhämtning men även att göra saker du vill göra och tycker är roligt, som hundaktiviteter. Det tar verkligen sin tid med hund och alla dess rutiner. Och att du tar all hjälp du kan få med din mamma.

Sköt om dig! Kram❤️

@JHL Eller hur? Livet har olika faser, jag har varit aktiv i massor av olika föreningar sen 14 års ålder.

Jag vill göra hundinkluderande aktiviteter, och jag vill komma igång med träning i någon form för min hälsas skull. När skallen är trött behöver kroppen jobba.

Känner jag mig själv rätt är jag snart engagerad i något nytt. Men nu behöver jag pausa. Och prioritera min mamma, mina döttrar, min hund och mig själv. Och jobbet. Jag vill INTE bli sjukskriven för utmattningsdepression en femte gång i mitt yrkesliv.

Kram 🐘

@Andrahalvlek bra att du prioriterar dig själv och dina närmaste. Bara för att du avslutar nu behöver inte betyda att det är för evigt. Det kommer bli en del ledig tid som du kan fylla med energiskapande aktiviteter.
Ha en fin kväll.

Nu har jag meddelat tjejjouren att jag avslutar mitt engagemang av personliga skäl. Jag orkar inte engagera mig på den nivån som jag vill. Sista styrelsemötet jag är med på är på onsdag. Sen tackar jag för mig efter sex-sju år. Vet inte exakt när jag började.

Och kören har jag redan avslutat. Orkade inte engagera mig i att uppträda på rockfestival igen, det är verkligen inte min grej. Och engelska hårdrockslåtar har jag inte lust att lära mig utantill. Plus koreografi. Nej tack. Not my cup of Tea.

Allt med mamma kommer ta mycket tid de närmaste åren. Ovissheten är nästan värst. Hur fort går det? Hur länge ska det pågå?

Först ska jag etablera vanan att vi handlar ihop på måndagkvällar. Som ett stöd ifall hon behöver hjälp, så att hon inte spärrar ännu ett bankkort. Efter påsk pratar jag med henne om att vi ska fixa fullmakt till mig på apoteket och hennes bank. Jag ska också introducera att jag betalar hennes räkningar. Hon kan läsa högt och jag knappar på tangentbordet.

Att förstå att hon är sjuk kommer lindra min irritation massvis. Inifrån och ut inser jag att hon är sjuk, och det kommer bara bli värre och värre.

Acceptans. Nu är det som det är.

Kram 🐘

@Varafrisk Det gäller väl att hitta sina rutiner på något sätt. När jag inte lagt någon plan för en dag så blir det lätt att jag får massor av tankar om vad jag ska göra och då vet jag inte riktigt vad jag ska börja eller göra😂. Det tar massor av energi. Så för mig är det skönt att ha en plan om vad jag ska göra. På en ledig dag börjar jag med en kopp kaffe och planerar dagen som oftast börjar med en promenad eller löpning med hundarna. Det ger energi för resten av dagen och hundarna är rastade och nöjda😁. Planen kan också innebära att jag inte ska göra något speciellt, men gör gärna något. Sedan kommer belöningen med vila och kanske en film senare.

Har man mycket så trycker på brukar jag även planera in när jag ska ta hand om det, en viss tid och tidpunkt för annars stör det mig hela tiden. När jag strukturerar upp min tid, mina dagar med rutiner får jag ett flöde i mitt liv. Det behöver inte vara strikt men i grova drag, då vet jag och det ger förutsägbarhet och trygghet. Som med att sluta dricka och hur jag skulle hantera det med rutiner och struktur. Likadant har jag gjort med tex mat, vad ska jag stoppa i mig eller med fysisk aktivitet, vad ska jag träna, när var och hur. Strukturerat upp och satt rutiner, då vet jag inom vilka ramar jag ska hålla mig. Det ger också motivation, när man börjar se resultat, suget försvann, jag mår bättre, vikten minskar jag mår bättre, kroppen blir starkare och uthålligare jag mår bättre och sover bättre. En god cirkel som funkar om jag håller mig till mina rutiner. Denna goda cirkel gör också att jag bättre kan hantera oro och jobbiga tankar, som ett grundskydd mot påfrestningar av olika slag.

Sköt om dig! Kram❤️

@Varafrisk Aha, det ska jag kolla upp!

@Varafrisk Tackar som frågar, jag mår bra!❤️. Känner mig i balans, frisk och kry😁. Har varit på konferens flera dagar och kom hem sent igår. Det har varit intensivt men givande och roligt. Det blir inte mycket egentid, men har tagit löpturer. Så lite trött men glad. Nu blir det mer lagom tempo resten av veckan. Nästa vecka är jag ledig hela veckan och ska till stugan, det ska bli så skönt!

Sköt om dig!❤️

@vår2022 Passar på att fråga även hur du har det? Har du fått tillbaka dina krafter efter virus och en liten dipp? Hoppas att allt är bra med dig❤️

Kramar 🥰🌷

Hej @Se klart ❤️ Jag bara tittar in för att fråga hur du mår? Du har ofta mycket på agendan, du vill räcka till för många och ibland hoppar ngt virus på dig. Så bara en liten hälsning om att jag hoppas allt är ok.

Kramar 🥰🌷

@Andrahalvlek Jag förstår😔I min kommun kan man få taktil massage och gratis inträde på badhuset där det finns varmvatten bassäng och bastu. Jag tänkte på om det fanns ngt sådant.

Kramar t dig🥰

Gårdagens konferens straffade sig idag. Inget förberett, börja jobba på noll. Fy fan vad jag har jobbat idag. Ungefär det dubbla tempot. Till slut såg jag nästan i kors 😵 Men det gick, och jag blev klar i tid. Pust.

Direkt efter jobbet åkte jag till yngsta dottern. Vi bjuder varandra på mat, och äter ihop varje onsdag, och idag var det min tur. Fläskpannkaka blev det, som jag tillagade i söndags. Fruktsallad och vispgrädde till efterrätt. Den efterrätten är väl etablerad nu.

Sockerfri påskmust lyxade vi till det med också. Passade bra eftersom det även var dags att påskpynta hos dottern 😍 Påskris med pynt, lite dukar och annat påskpynt var rätt raskt fixat och dottern var supernöjd ❤️ Hon är ett stort fan av alla typer av högtider.

Imorgon bitti har jag tagit ledigt två timmar för att åka och hämta ut min mammas nya ID-kort. Är det inte den ena så är det den andra.

Två läkarbesök kommande två veckor ihop med dottern ska jag klämma in också, ett nu på måndag och ett på tisdagen efter påsk. Och påsken firar vi hos äldsta dottern i Smålandsskogarna.

Ja, fler timmar på dygnet och mer ork hade jag verkligen behövt nu. Tack och lov att min sömn är både tillräcklig och väldigt läkande. Lägger mig 22 och går upp 7, sover som en stock. Tack för det nykterheten!

Kram 🐘

@Varafrisk Ingen aning. Vet inte om något annat än mer tid på dygnet och ork kan hjälpa mig 😢

Kram 🐘

Så bra att du sätter ord på det som sker i ditt huvud @Varafrisk, kändes det som du kom någon vart eller snurrar det fortfarande runt så du inte riktigt kan sätta fingret på det?
Kanske ha ett mål med att gå en promenad 30min per dag, det bidrar till så mycket ordning i huvudet på många! Jag går helst en timme för första halvtimmen snurrar tankarna fortfarande men efter en timme börjar många bitar stilla sig och fall på plats.

Det är svårt att släppa tankarna på oron kring sitt barn men försök att tänka färdigt och säg sedan till dig själv ”hittade jag en lösning genom att tänka på detta?” Om svaret är nej så säg till dig själv nästa gång tanken kommer ”ska jag tänka på detta nu igen? Kommer jag finna en lösning denna gången eller är det bara samma tankar som jag kom på sist att jag inte kunde finna en lösning på?” Resonerar jag så med mig själv när jag går in i ”oroa mig tankar” kan det funka ibland när jag kommer på mig med:
”just det, nu tänker jag på detta igen” konstaterar att jag aldrig kan tänka ut en lösning för det ligger inte i mina händer och så lyckas jag släppa det. Om jag inte är för trött, då är det bäst jag lägger mig annars ältas det på som bara den, min hjärna bestämmer då över mig istället för att jag kan ta kommandot!
Kram

@Axianne Det är så fantastiskt att läsa ditt inlägg om att ditt liv har blivit så bra i och med din nykterhet❤️Din berättelse är viktig🙏🏻

Kram och må fortsatt gott 🤗

@Himmelellerhelvette ❤️❤️

Den 1/5 börjar jag jobba heltid men idag har jag min sjukskrivningsdag. Har ju förlagt mina 25% på så vis att jag slutar en halvtimme tidigare varje dag och är hemma onsdagar.

Jag brukar som oftast inte ha dåligt samvete för att jag tex inte har städat där eller grejat här om ni förstår vad jag menar. Min man är mycket mer så …måste städa garaget, vinden dvs göra nytta. Jag får mer dåligt samvete om jag inte har tränat inte skippar det söta, det onyttiga😳 Men som tex idag har jag svårt att komma till ro för mitt måste är att jag bör ta tillvara på dagen. Har haft lite svårare att somna när jag lagt mig inte pga jobbiga tankar men ändå. Så idag gick jag väl upp ca 8.20. Min hjärna säger till mig att det vore ju ändå bra om jag gick upp mellan 7.30-8.00, åt min fil och drack mitt te för att därefter direkt gå ut och gå. När jag kommer hem igen kan jag dricka mitt kaffe och ta min macka och därefter gå ut i trädgården. Nu sitter jag här i soffan har inte varit ute än men druckit mitt kaffe och sett ett avsnitt i en serie som jag följer. Väntar på att min dotters handläggare på FK ska ringa mig. Har tänkt att gå ut i trädgården efter det. Har dock svårt att slappna av. Det är inte så att jag har massa borden inom mig som tex städa osv jo, borden som gå ut i trädgården och ta en promenad. Fast det finns ett mer osynligt borde inom mig. Kanske är det kommet från det där ”duktiga-flickan-syndromet” fast det inte är definierat. Kanske är det ett borde som gnager för att komma igång med se över min kost för att må bra, att min mage ska må bra, min tarm. Kanske är det ett borde som handlar om att vad vill du för inte vill du se på serier hela tiden….Även om inte min dotter kräver det så finns hon i mina tankar….det finns en planering men så mycket väntan och köer…

Kram🌷

@Andrahalvlek Känner igen mycket av vad du skriver att först tar man hand om dina barn och därefter sina föräldrar. Jag brukar skoja om att jag hade lyft in barnkärror i bilen gick över till rollatorer. Jag hade tonåringar samtidigt som gamla föräldrar och svärföräldrar vilket var oerhört slitigt. Men, jag hade det mer förspänt än vad du har @Andrahalvlek. Vi var tre syskon som hjälptes åt ganska bra förutom min syster som alltid gav mig dåligt samvete samt att jag har min man. Dessutom vilket också är oerhört betydelsefullt var att mina föräldrar var klara i knoppen hela tiden fram tills de dog. Så tacksam för det🙏🏻Den sista månaden mamma levde orkade hon inte prata då hon var sjuk. Jag är också otroligt tacksam över att de sålde mitt föräldrahem medan de båda levde och var så pigga att de kunde vara delaktiga i allt. Mitt föräldrahem var ju en gård med ett stort boningshus och många uthus.
Åh förlåt @Andrahalvlek, nu kidnappade ju jag din tråd🙈

Vet du vad anhörigstödet i din kommun ger för stöd/insatser?

Kram🥰

*tidigare även min son

@Charlie70 Så oerhört tufft😥 När jag läser att du inte får din sjukskrivning beviljad av FK inser jag att jag har haft tur! Att jag landade i utmattning och depression (en liten del beroende på jobbet) var beroende på många års oro, kämpande att min dotter och tidigare ska få det stöd de har rätt till! Har varit på så himla många möten så jag kan spy av det.
Läkarna har frågat om mitt mående egentligen inte brytt sig så mycket om hur det är att vara förälder t min dotter och i intygen t FK står det inget om det.
Det finns en publikation som Socialstyrelsen har gett ut som jag inte helt minns namnet på men den handlar om Hälso- och sjukvårdens roll samt Socialtjänsten gentemot anhöriga för att minska risken att anhöriga hamnar i sjukskrivning. Brukaren/patienten måste då förstås gett sitt samtycke först. Jag tror det var Röda korset som skulle hålla en föreläsning kring anhörigas roll som är riktad till anhörigstödjare och anhöriga.

Vad är det som gör att det blir förvaltare istället för godman? Jag ifrågasätter inte utan vill bara ta lärdom, veta hur du tänker. Jag informerar ju vårdnadshavare och patienter om samhällets stöd inför vuxenblivandet.

Allt det bästa t dig! Kram🥰

@Charlie70, jag känner så mycket med dig och din situation.
Jag kollapsade också ekonomiskt när mitt barn kraschade. Det var först efter allvarliga suicidmönster som jag fick godkänt sjukskrivning ” vård av allvarligt sjukt barn över 16 år”, så det gick många månader utan försörjning öht. Likadant blev det när min mamma 90+ nekades äldreboende i flera år. Jag hjälpte och stöttade henne dagligen och orken räckte inte till så mycket mer. Samhället är kallt…och visst är det oftast en kvinnofråga, åtminstone i mitt fall. Barnets pappa respektive min bror har arbetat på precis som vanligt i dessa ansträngande livsperioder. Hoppas livet lättar för er snart. Du är stark som inte tar till flaskan, det gjorde tyvärr jag.
Kram

Igår var det heldagskonferens med jobbet på annan ort. Alla mina närmaste kollegor, totalt 25 personer, samlades. Normalt sitter vi väldigt utspridda geografiskt. Det var så kul att träffa alla IRL, att få diskutera olika saker. Och jag fick i en bisats veta att jag gör ett bra jobb. Högste chefen sa bland annat, ”vi gör stor skillnad för våra andra kollegor, tex sa x att han tidigare ägnade 60 procent av sin arbetstid åt detta, nu bara 10 procent”.

Och x i exemplet är kollegan som jag hade allvarssamtal med för några veckor sedan. Mitt arbete innebär att han numer större delen av dagen kan ägna åt det som högsta ledningen vill att han gör, för att jag har tagit över det andra. Han upplever att han fått en massa timmar dagligen över till att göra annat. (Förhoppningsvis det som högsta ledningen vill.) Bättre betyg kan man liksom inte få 😍 Jag kände mig inombords som en mallgroda resten av dagen.

Trots energiboosten dagen gav innebar den också 20 mils bilkörning och att jag mentalt stod på högfrekvent on-läge kl 8-18. Även under pauser interagerade jag med andra, och även i bilen eftersom vi samåkte. Vilket jag uppskattade enormt, men jösses vad trött jag var igår kväll. En god natts sömn gjorde dock underverk.

Igår och idag har jag mamma-paus. Ett kort samtal igår kväll enbart. Dansa, pausa.

Kram 🐘

@Andrahalvlek åh så sorgligt💔. Vi får göra bättre🧡

@Charlie70 Lider verkligen med dig 😢 Man är ju summan av sitt liv, orkar inte jobba för att man har så mycket privat att hantera 😢 Och sen den lågfrekventa oron, hur ska allt bli och när?

Klokt att ansöka om LSS-boende redan nu. Dels är det säkert kö, sen ska rätt lägenhet bli ledig etc. Och dottern får bara ett ställe att vänja sig vid. Hon börjar ju inte bo där hux-flux, det får man ta stegvis. Vi föräldrar sov växelvis hos yngsta dottern i tre månader tror jag. Svinjobbigt, men det blev svinbra till slut. Fyra år sen är det hon flyttade nu.

Kram 🐘

Nu blev det så i samband med mötet med LSS-handläggaren att jag ansökte om boende samtidigt. För att ta det från början hade jag tagit upp några ggr med henne att jag ville ha ett möte. När det hörsammades så blev det mail-växling om passande tid. Pappan svarade inte trots påstötning. Till slut skrev jag att vi får boka mötet ändå. Då - kom han in och meddelande att han kunde mellan 8-11 på tisdag (själv hade jag sopat rent hela veckan för att vi skulle få till det...). Mötet startade och han dök inte upp. Oklart varför. Någon lösning för fritids finns inte. Jag nämnde att detta hade vi ju sluppit om hon haft eget boende. Det ena ledde till det andra och jag lämnade en ansökan om eget boende. När vi avslutat mötet åkte jag ned i en djup grop. Det är ett stort steg att ta. Och tyvärr ett antal år tidigare än jag hade tänkt från början. Men nu är vi där och jag ser framför mig att det kommer bli en lång och krånglig process innan det finns ett boende för flickan. Jag är nu halvtidssjukskriven men det blir inte godkänt av FK. Hade det varit jobbet som orsakade min problem hade det förmodligen blivit godkänt. Men när det är närstående så "kan" man inte bli sjukskriven. Kan inte låta bli att fundera på diskriminering. Det är ju oftast (inte alltid så klart) kvinnor och mammor som tar det huvudsakliga ansvaret för barnens situation. Men den stressen och ångesten är inte en godkänd sjukskrivningsorsak. Tänker att orsaken skulle vara sekundär och att man värderar symptomen endast. Utifrån detta vänds mycket upp och ner i min situation kring ekonomin och nuvarande boende.

Tack Varafrisk! Jo flickan har avlösning/ledsagning. Blev just höjt från 12-20 timmar per månad. Pappan som tidigare varit ointresserad av timmarna vill nu dela dem. Helt OK så klart. Det är bara det att flickans avlösare inte vill arbeta med honom så han behöver skaffa någon annan. Inte helt enkelt att finna någon flickan accepterar, men det är hans huvudvärk.

Nu ska jag ta tag i ansökan till tingsrätten om att jag blir förvaltare. Alla intyg finns på plats men personbeviset jag beställde har fått fötter så det blir en arkeologisk utgrävning i eftermiddag.

Kram!