Senaste kommentarerna i forumet

Jag förstår den där ensamhets känslan @Varafrisk, hör du av dig till dom? Jag hade en lång period på många år som jag inte hörde av mig och inte vännerna heller, bara sporadiskt men sedan jag mått bättre så jag har börjat höra av mig och insett att folk gärna vill träffa mig eller prata i telefon men att alla är oroliga att störa eller tänker höra av sig men glömmer för livets alla aktiviteter kommer emellan, jag tragglades länge med känslan ”varför är det alltid jag som ska höra av mig” men sedan kapitulerade jag inför den känslan och accepterade att jag är en sån som hör av mig och styr upp möten och aktiviteter och alla jag känner är sånna som hänger på men aldrig själva tar initiativ, så får det vara, inget mer kämpande, bara acceptans. Vi har olika förmågor och styrkor, min styrka är att vårda relationer.

Kanske kan det hjälpa dig också att ändra ditt sett att se på det?❤️Kram❤️

Åh så skönt att du fick släppa den oron och vad underbart att ni fick så fantastisk personal @Andrahalvlek! Och att vi bor i ett land där möjligheten för LSS boende finns är något vi glömmer vara tacksamma för ibland. Det finns så mycket vi kan välja att vara tacksamma över istället för att välja att vara bittra över det som fungerar mindre bra. Tänk om fler valde att se allt det vackra och sina möjligheter att skapa sin egen framtid, jag kan bli så ledsen när jag tänker på alla jag känner som fastnat i sina liv, som inte förstår att de kan påverka, göra annorlunda, det är inte bara på det sättet det är. Jag har mer och mer brutit band med fler och fler människor som bara ältar och lever i offerkoftor, jag har försökt hjälpa dom att se andra sätt, men det går inte säger dom. Då känner jag att det inget mer finns för mig att göra, jag får backa från relationerna. Det blir ensamt men jag tänker ändå att jag väljer bort det jag inte mår bra av och skapar mig min egen framtid där jag vill ha människor som dig i mitt liv❤️Kram

Åtta timmar senare är jag hemma igen. Pust. Det slutade med gipsad fot och kryckor. Frakturen är inte färsk, den är några veckor. Den hade läkt delvis och brutits upp igen. De gipsade för att de förstod att hon inte förstår att foten inte får belastas alls. Ortopederna ska ha ett möte imorgon och slå sina kloka huvuden ihop.

Min yngsta dotter fyller 26 år i år. Hon är lika lång som jag och lika bred, men inuti är hon som en femåring. Hon har dessutom en talstörning som gör henne svår att förstå om man inte känner henne väl. Hon har oerhört svårt att ta instruktioner och allt måste sägas med enklare ord i flera steg.

Alla vi har träffat idag på sjukhuset har bemött henne med enorm värme - hon har känt sig så sedd, hon strålade som en sol. Blev helt spralligt lycklig när hon skulle få gips. Och hon ska absolut till daglig verksamhet imorgon - hon måste ju visa upp gipset!

Och mamma är lättad, jag var rädd att hon hade en propp. Och jag är så innerligt tacksam att vården fungerar när man behöver den. Och att vårdpersonal är så duktiga på att bemöta personer med intellektuell funktionsnedsättning. Heja er!

Och sen var det väldigt skönt att lämna henne på LSS-boendet ikväll, nu får de traggla hur man går med kryckor och fot i högläge med henne, och duscha med plastpåse om foten.

Kram 🐘

@Ros Starkt jobbat med att du stod på dig, och grattis till 1 år! Vad enormt gjort av dig. 🥳

Är det inte den ena så är det andra. Sitter på sjukhuset med yngsta dottern som har ont i foten. Så ont att läkaren på vårdcentralen tyckte att den skulle röntgas. Vi får se vart det slutar. Jag är mest rädd att hon har en propp.

Kram 🐘

Tiden rullar på och jag fortsätter det utan A. Har nu haft ork att prata med en psykolog och fått hjälp med mitt fortsatta nya jag framåt.Bra tips från psykologen var hur jag kan jobba med mig själv för att säga nej och inte försöka ställa upp på allt. Har en gång fått vara väldigt bestämd och tydlig med att jag inte vill då personen i fråga inte ville veta av mitt nej. Det var väldigt jobbigt att säga det men jag var tvungen och vilken lättnad jag känner nu. Jobbar även med min kost, träning och att pausa/vila ack så viktigt. Så lycklig att ha avstått A över ett års tid. Nu ut på en solig lunchpromenad.

Jag testar något nytt: Sweet Victory, ett tuggummi som ska ta bort sötsug. Man ska ta det efter måltid. Det verksamma ämnet är gymnema, om någon vill googla. ”En växtbaserad ingrediens som dämpar sötma och sötsug”.

Jag tog två igår, och jag ska nog bli än mer restriktiv och bara ta det när jag utsätts för frestelse eller känner mig trött och stressad och sötsugen pga det. Efter en stunds tuggande fick jag en nästan äcklig bitter smak i munnen. Inte ens äpplejuicen jag dricker på kvällen smakade gott. Inte ens snuset ”smakade” som det brukar (Velo breeze mango). Så nog påverkas smaklökarna alltid! Men som sagt, dagligen behöver jag inte ta det. Förutsatt att jag sköter mina måltider och mellanmål. Men inför fika på jobbet tex är det perfekt!

Kram 🐘

@JHL Jag har också sett det flera gånger, och jag vill inte sluta så. Plus att jag har 10-12 år kvar till pension, jag har många bra jobbår kvar. Den dagen jag slutar vill jag göra det för att jag vill. Helst vill jag fortsätta jobba på timlön ytterligare några år efter 67.

I fallet för ett år sedan försökte man övertala en snart 65-åring att sluta. Han ville inte. Då pekade man på mig istället, med högst vaga skäl, och det slutade med att han valde att sluta. Man använde mig som gisslan, och det retar ihjäl mig. Det kan jag dock inte bevisa, bara misstänka.

Min högste chef gjorde alla fel den gången. Han började med att prata med mig, innan förhandlingen ens. Individen är den sista man vidtalar. Först förhandlar man funktioner, och det är facket man har som motpart. Självklart kan individuella överenskommelser göras, men att vid sittande bord - som från klar himmel - få veta att man måste sluta var vidrigt. Jag växelvis grät och skällde ut mina chefer. Sopor. Sen fortsatte jag jobba, inte en sjukdag tog jag. En månad senare meddelade min kollega att han slutar. Och jag fick vara kvar. Usch, jag får flashbacks av obehag.

Men jag vet att jag gör ett bra jobb, och efter den senaste omorganisationen har jag verkligen fått visa det. Jag vill inte bli en bitter, gnällig, motvalls medarbetare som gör minsta möjliga och drömmer om pensionen. Jag vill ha ett roligt jobb och goda kontakter med alla kollegor till the bitter end.

Kram 🐘

Imorgon ska jag gå t jobbet har inte varit där sedan tisdagen i förra veckan. Så jag ser fram emot att träffa mina kollegor igen. Hostar fortfarande ganska mycket men imorgon och på fredag har jag inga besök utan mestadels administrativt arbete och telefonsamtal. På tal om telefonsamtal så ringde min handläggare på FK mig idag. Jag hade ansökt om hel sjukpenning för de dagar som jag har varit sjuk, hade även förklarat varför. Har även bett min läkare om intyg. Jag kunde inte prata när han ringde mig och jag fick inte tag i honom . Känns som om man alltid behöver övertyga vården och FK att det man säger stämmer, det är sant!

Mitt jobb betyder mycket socialt för mig för det mesta är det min man och jag samt barn plus svärdotter. Jag är naturligtvis väldigt tacksam över det men saknar ibland en vän som ringer och frågar hur det är. Jag har vänner men mer de som man har kontakt med lite då och då fast jag skulle nog säga att kontakten finns knappt nu. Det känns som om kontakten har ebbats ut i takt med min dotters mående/mitt mående. Jag skulle vilja skriva mycket mer om detta men får fortsätta en annan dag för jag behöver släcka lampan nu. Sover dåligt pga hostan får hoppas att det blir en bättre natt med lite mer sömn.

Allt gott t Er alla🙏🏻Kram 🤗🌷

@Geggan, @Andrahalvlek föreslår något jag själv ska praktisera och det är att hitta en nivå som man ligger på idag och jobba utifrån den. Jag kommer att praktisera det på löpning och roddmaskinen. Att mäta sig mot sin peak när man inte känner sig på topp blir extra och onödigt tungt, då är det bättre att mäta sig mot dagsläget (om man promt ska mäta sig mot något). Viktigast är dock att aktiviteten görs.

Tackkort medkämpar för deltagande! Det värmer. Idag surare än någonsin. Blev väckt alldeles för tidigt av sms-pling. Orkeslös, ont i huvet. Så skumt då det inte är några förkylningssymtom. Bara utslagen känsla. Ingen idé att kontakta vård heller när det inte finns ngt riktigt att ta på. 🙄

Hej,
Vet inte om du är här inne och läser någongång?
Men jag är här igen.. hade tappat taget helt så nu är jag på inne på banan igen.
Vore kul att få ett livstecken från dig, hur har du det? ❤️

@Andrahalvlek det är en hemsk upplevelse när ”man inte får vara med längre”. Tyvärr kommer det oftast en tidpunkt, jag har sett det flera gånget och själv varit utsatt för det, då erfarenhet och lång tid i ledningen ses som en nackdel och utrensning sker. Då spelar det ingen roll hur bra arbete du gjort, går lien så är det svårt att komma undan.

Bra och framför att mycket starkt att du kunde vända runt situationen när du skulle petas, det brukar vara svårt dels för att personen i fråga är rejält tilltufsad, nya roller där personen inte bedöms att passa för tillkommit mm.

PS. Extra kul är att en av cheferna, min högsta chef, försökte kicka mig ur gemenskapen för ett drygt år sedan. Då fick han veta att han levde. Jag, som blev oerhört chockad och ledsen, sa honom en sanningens ord. Och facket satte sig på bakhasorna, så allt slutade med att jag blev kvar. Och vi två pratade ut, så no hard feelings gällde efter det. När vi nu i vinter skulle göra en ny omorganisation skötte högste chefen allt by the book. Vis av tidigare erfarenheter.

@JHL Det är riktigt coolt. Ett tiotal brysselkål i magen innan frukostmackorna, och sen står jag mig utan sug fram till lunch. Magi 🤩

Ja, det är otroligt skönt att vi nu har tagit ett nytt steg i vår jobbrelation. I 15 år var jag personalansvarig på vårt företag, så jobbiga samtal är inget nytt för mig. Det är så ledsamt att ett helt jobbkollegie går och knyter näven i fickan och snackar skit om vb istället för att prata med honom. Jag är glad för bådas skull att jag pratade med honom. Imorgon ska mina chefer prata med honom, det blir spännande att höra sen vad han säger.

Kram 🐘

@geggan I hear you, ungefär samma här med jojo-livet av ork/ingen ork/tro man är frisk/inte frisk. Igår jobbade jag hel lång dag ffg på länge- var så trött så jag beställde sushi från Foodora och det händer inte ofta pga tycker vi kan masa oss iväg och handla vår egen sushi vi människor.
Ta det fortsatt lugnt ett bra tag, eller åtminstone med en dag i taget-tänket. Kram 🥰

@Andrahalvlek strongt jobbat med ditt sockersug. Jag ska testa ditt grönsaksupplägg med att klegga ihop handfatet. Jag återkopplar resultat senare.
Jag såg även i en tidigare post av dig att du har styrt upp en bättre relation med din kollega. Det måste vara skönt då vi spenderar en hel del tid på jobbet och det är bra vi om saker och ting flyter på.

@Sommar85 Alkoholen gör bara det psykiska måendet än värre. Sista gången hade jag varit nykter i 1,5 år, så jag kunde inte skylla på det.

Kram 🐘

@Geggan Lider verkligen med dig. Du behöver kanske starta upp stegvis? Hemmagympa med 15 min till en början, utöka till 30 när det känns bra osv.

Kram 🐘

@Andrahalvlek imponerad av dig som orkar jobba heltid🌟 du har ju gjort ett jättejobb också. Jag är en sån som aldrig sagt nej, jag är den som klarar allt. Blivit utplacerad på olika ställen på jobbet för att jag fixar de. Men har blivit satt i situationer som varit övermäktiga. Svårt att erkänna för mig själv, men framförallt på jobbet. Att jag den som fixar allt inte längre gör de. De är hemskt. Har också säsongsdepression, men inte från så lång tid va jag vet…

Skyller ju allt på alkoholen, men när de inte blir bättre efter snart 3 månader (ej totalt nykter) så börjar man ju undra.
Tyvärr tappar man ju motivationen att vara nykter när man känner så här. Men jag dricker inget. Vet ju att de inte blir bättre, men du förstår va jag menar💕

@Geggan Nej, ibland är det helt enkelt så….att det är inte bra och man får lov att uttrycka det så där rakt upp och ner. Fast, jag förstår att du tröttnar på det😞
Önskar att det snart ska vända sig för dig!
Allt gott t dig❤️Kram🌷

Två år har jag jobbat heltid. Matte är inte min starka gren 🤣

@Sommar85 Det är inte ovanligt att man behöver byta sort.

Jag har tagit SSRI eller SNRI sen 2007. Vad den förste hette minns jag inte, men sen tog jag venlafaxin i typ tio år. Trappade ut långsamt över 1,5 år och blev ”ren” hösten 2021.

Tokdeprimerad och sjukskriven för utmattningsdepression några månader senare. Försökte börja med venlafaxin igen, men ångesten var övermäktig.

Fick istället börja med två nya sorter i kombo. Efter två veckor rätade jag på ryggen och höjde blicken, vändningen hade kommit.

Aldrig mer, jag orkar inte. Så nu fortsätter jag. Tar 60 mg Duloxetin på morgonen och 15 mg Mirtazapin när jag lägger mig. Funkar svinbra på mig.

Jag har haft årstidsbunden depression sen tonåren, varit sjukskriven fyra gånger för utmattningsdepression sen 2007. Jag får råmycket ångest och kan inte sova. Alls. Sist var jag till och med suicidal 😢 Det är tre år sedan.

Efter ett halvårs sjukskrivning började jag jobba 25 procent och sen stegvis upp till 100. Nu har jag jobbat heltid i tre år. Måste vara noga med att vila. Dansa, pausa.

Kram 🐘

Hej🤗 hoppar in här i din tråd. Blev nyfiken när du skrev om utmattning och att du tar snri. Har problem med depression orkeslöshet, känner inte att energin vill komma. Har ätit ssri sedan måånga år tillbaka för att dämpa ångesten vilket har fungerat. Men den här gången hjälper de inte mot depression. Tålamod är ju inte min grej och jag vill bara få min energi tillbaka. Pratat med min läkare om att de är svårt att avgöra vad problemet är. Är jag så energilös att jag blir deprimerad eller är jag energilös för att jag är deprimerad…tidigare sjukskriven för utmattning. Funderar på att föreslå annat preparat än ssri. Har du testat ssri tidigare? Förstår ju att min hjärna ska läka från alkohol också men de känns som att det är mer. Du verkar så påläst, hoppas du inte tar illa upp för att jag frågar🌸

Ja jag tror hela tiden att nu är jag frisk, går på gympa mm o sen kroknar jag helt igen. Känns som rest från utmattningen för 15 år sedan. Att det uppstår något likt PEM- ansträngningsutlöst symtom. Försöker borsta av mina gamla insikter i pacing- att göra lite taget, vila emellan. Lider av byggbuller på granntomten som pågått nu i månader. Äh, det är inte riktigt bra nu helt enkelt. Tre veckor har gått av detta upp och ner. Utled på skiten.