Senaste kommentarerna i forumet

Hej alla!
Jag har alkoholhjälpen.se att tacka för oerhört mycket. SÅ oerhört mycket stöd man fick här inne när allt var skit och absolut sämst, och så bra det var att ha skrivit ner hur man kände, upp- och nergångar, hur mycket jag faktiskt slet för att komma ur mitt beroende. Hela detta "dagboksskrivande" var ofantligt bra att ha för att påminna sej om hur det var - man har en enorm förmåga att glömma elände, och att ha det nedskrivet här var enormt bra!

Jag har bestämt mej för att hänga här och läsa och skriva ett tag nu igen, min käre sambo sedan dryga trettiofem år har kvar att göra den resa jag gjorde för tio, elva år sedan, han är "högfungerande alkis" och har äntligen erkänt att han är det. Jag förväntar mej inget underverk, jag vet hur lång tid det tog att ta sej ur det, det krävdes för mej många, många timmars läsande och skrivande här och en vända med vilja på burk- Antabus - för att jag skulle klara mej, och jag har dessutom ett yrke där man gör nykterhetskontroller med jämna mellanrum.

Har din tråd försvunnit @Andrahalvlek?

Kram🤗

@aeromagnus Strongt med 7 km! Heja dig💪🏻

Jag tänker att barn och ungdomar är väldigt luststyrda. Det låter som om att de ungdomar som inte visar tydligt att de tycker om dig påverkar dig starkt. Fast hur vet du att de inte tycker om dig? Tänker att du undervisar på högstadiet🤔det är en känslig ålder och önskan om att tillhöra är stark. Man vill inte visa att man inte förstår eller att det finns ngt annat hinder. Jag är övertygad om att alla ungdomar vill lyckas. Jag tänker att få någon dit man vill handlar om relation.
Anledningen till att jag blir engagerad är dels att jag arbetat som skolkurator under tio år dels att när min son gick på högstadiet det var nog den värsta tiden i hans liv. I nian blev det väldigt tungt. Men det fanns två lärare som hade en hållbar relation med honom. Den ena läraren kunde kontakta mig och säga att hon var skogstokig på honom men jag visste att hon tyckte om honom så mycket och han tyckte om henne.

Så eleverna är ju inte där för att tycka om dig men det är ju ett plus om de gör det men jag tänker att du är där för att du tycker om ungdomar. Jag beundrar dig som är lärare för det är ett tufft yrke och det krävs att det finns en bra ledning.
Det är ju lite en utmaning att fånga elevernas intresse men jag tänker att allt börjar med relation. Hoppas verkligen att det ska ändra sig för dig.

Å du varför tycker du inte om dig själv🤔kan du inte berätta.

Kramar 🤗

@vår2022 hoppas att du får bli helt frisk nu, sjukdom är inge kul! Jag håller helt med i dina tankar om att motstånd ger styrka, och flera gånger på den här resan har det ju varit jobbigt men nu har jag hittat andra sätt att möta det jobbiga. Jag har bestämt mig för att bara dricka på glada känslor framåt, och inte på oro, trötthet, ledsamhet osv…
Ha nu en skön promenad 🧡

@Se klart Låter skönt med en egen helg på landet, det kan du nog behöva. Det du skriver om att du ska jobba med ”hur blir det för mig” är något jag också behöver göra. Jag tänker ofta på ”hur blir det för andra” och glömmer ”hur blir det för mig”. Det funkar oftast bra, men i sårbara lägen när man själv är lite ur slag, kan man lätt köra över sig själv. Jag har nog byggt på ett sådant lager inom mig och nu strejkar det inom mig. Det finns för lite utrymme kvar. Då är det bra att stanna upp och lyssna på strejken inombords. Utmaningen för mig är att känslorna dubbla och att det är ett inlärt beteende och mönster som behöver luckras upp för att strejken ska blåsas av. Inget jag gör i en handvändning, men det viktigaste just nu är att stanna upp och försöka lyssna till strejkens budskap. ”Ropen skalla…” och orientera sig, hitta sin vägvisare och inre kompass och försöka staka ut en bättre väg att vandra vidare på.

Ha en skön och vilsam helg. Alltså 150 småkakor, jag är imponerad! Sköt om dig! Kram❤️

@Vinäger @aeromagnus @Se klart Tack för era krya kramar, det värmer❤️. Jag mår mycket bättre men känner mig inte helt frisk än. En hosta som kommer ibland, lite seg och sömnen kunde vara bättre, men kan träna och det är skönt. Mår också bättre psykiskt, men det är något som skaver som jag närmar mig allt mer. Känns lite som en sorg som poppat upp och som behöver granskas och hanteras. I dess kölvatten kommer oro och melankoli.

Jag ser det som en slags mental utveckling och att utveckling ofta kommer föds fram genom att behöva gå igenom ett motstånd/motgång. Att det är då som jag bättre kan förstå och se det i ett perspektiv utifrån. Erfarenhetsmässigt har det funkat så och vill tro att det är så även denna gång. Jag kan sätta ord på, se och förstå mitt skav men stampar liksom, så jag har bokat en tid hos psykolog för att få hjälp att grotta och komma vidare. Kan även i perspektiv se hur jag så mycket bättre hanterar denna dipp, nykter och som mycket stabilare. Jag faller inte djupt, men känslorna finns där och förmedlar att jag ska stanna upp och kalibrera min inre vägvisare och kompass. Det kan ta sin tid och det får ta sin tid. Som du @Se klart säger, ett steg i taget, det vet vi hur man gör.

Idag ska jag och maken ta en lång skön promenad med våra hundar i skogen, stanna och fika och bara andas in vårluften. Goda samtal och lite grov kalibrering i den inre kompassen. Ha en fin dag! Kram🌞❤️

Tittar in, är påväg på en yogadag. Ska bli så skönt att gå in i yogabubblan.
Fotning av bostaden nästa vecka. Fullt upp med fix för det.
Exmaken är helt tyst o jag har inte heller tagit kontakt. Det är så märkligt, hur han vänt sig från mig o jag blivit en person han inte vill ha kontakt med. Men det är som det är. Det tuffaste är att han ju då också skurit av kontakten för mig med hunden. Denna hund, som jag älskar så mycket!
🌸🍃🌸🍃

@Se klart Håller med, ett enkelt "Nej" utan en massa förklaringar räcker. Men är svårt! Låter jätteskönt med en helg bara du o maken. Njut o krya på dig!❣️

Det var länge sen det gick en hel arbetsvecka utan att jag skrivit i min egen tråd. En förkylning och jävla massa jobb- alltså jag sitter inte och mejslar fram några femårs-strategier, jag jobbar häcken av mig med produktion och sånt som inte kan vänta, parallellt med människobestyr och nån mindre omorganisation som jag faktiskt själv initierat. Men en förkylning i onsdags fick mig att stanna, lyssna, varva ner motorerna. På måndagen pratade vi mycket om att jag ska försöka tänka ”hur blir det för mig” innan jag tackar ja/hugger i med ansvarsområden som ingen annan hugger tag - eller plötsligt har precis varje kväll uppbokad med att hjälpa till. Jag tror ju människan är gjord för att hjälpa till, jag VET att hjälpa till t om är en faktor som gör att vi håller oss unga, och lever längre.
Men man får- menar terapeuten- tacka nej utan nån harang till förklaring. Så detta är min läxa just nu i mitt livs inre checklista.
I helgen ska vi därför vara på landet helt själva, fick hålla mig i bordskanten för att inte erbjuda oss som helg-barnvakter i vår familjetråd.
”De är ju enkla att ha” säger jag och maken men nej, inte riktigt. De är underbar vår barnbarn men på olika vis tar de oss i rejält anspråk.
En dag ute och en dag inne har jag tänkt. Börja räfsa lite o h städa rabatterna. Baka 150 småkakor till ett barnkalas- helt lugnt alltså, och mysigt att göra det utan stress.
Så mycket är så bra. Sen kommer i den yttre kanten av familjen ett dödsfall, en mormor- som jag. Återigen; inget har jag gjort för att förtjäna detta liv, och återigen: gör allt du kan för att hålla just förundran över att få finnas till, en stund till.
Kram på er 🌹🌱😍

Krya kram från mig med, oj vad jobbigt men känner väl igen att när man dippar fysiskt så smittar det över till psyket också. Vi hänger ju ihop. Jag brukar också bli irriterad på mig själv när jag tycker att jag är ”orkeslös” för länge (typ 3 dagar). Det är ett gammalt mönster. Jag straffar min när jag inte förmår att köra fullt ut. Men tvärtom är den enda rätta vägen. Har varit vrål förkyld ett par dagar men för första gången kunde jag säga nej jag är sjuk till jobbet utan att det krävdes 40 graders feber eller lunginflammation som jag hade förra vintern… Tänker på dig, nu kör vi ett steg i taget, det vet vi hur man gör. Stor kram 🥰

Hejar också på dina 7 km löpning och kämpa på med ungarna. Snart våras det på riktigt! Kram

@aeromagnus hoppas att du inte har en åk 6, för där har det blivit jäkligt stökigt med np idag😱😱😱.
Jag har också haft grupper och perioder när energin i gruppen varit låg och håglös, och det är slitsamt. Nån erkänd pedagog sa att man ska se till att eleverna svettas och att man själv ska göra så lite som möjligt på lektionen. Lättare sagt än gjort och kräver absolut sin planeringstid.
Jag upplever att det finns en glamourisering runt alkohol hos lärare, och en ton av att vårat jobb är så jobbigt så då måste vi ha vin på kvällen. Kanske är det så i alla yrken, vad vet jag…
Jag tycker att jag blivit en gladare, mindre stressad lärare utan alkohol. Hoppas att även du snubblar över lite ny kraft🙌🌸☀️

@aeromagnus Det är lätt att tappa fokus på det som faktiskt ÄR positivt. Men det är en oerhört hjälpsam strategi, och till slut går det av bara farten. Glaset är alltid halvfullt istället för halvtomt. Att vara medveten om det är steg ett. Att varje dag summera saker som man är tacksam över är en bra daglig aktivitet, för att inte drunkna i allt elände, stort som smått.

Sju km är grymt bra! Heja dig!

Trevlighelgkram 🐘

Det är klart att alla ungdomar inte är lata men där jag jobbar nu är viljan till att arbeta låg. Jag gillar min klass det är trevliga och bra ungdomar. Det är dom som håller mig uppe. Ordet lat var kanske lite beskt men bekväma kanske jag skulle använt istället. Jag måste tillbaka till mitt mindset att upskatta de som gillar mig och inte låtas mig dras ned av de andra. Kan bero på att jag just nu inte tycker om mig själv så mycket.

Tränat idag, 7km löpning. Måste bli bättre på att sköta min kost. Hoppas ni får en bra helg så får vi se om eller när vi hörs. Ha en fin helg alla.

Skickar en krya-hälsning och hoppas du blir bättre.

@Himmelellerhelvette Jag tänker att det är bra att sortera saker. I det jag befinner mig i just nu är att jag tänker på saker över allt som lätt skapar en oro i mig. Hur ska det gå med det? Hur ska det gå med det?…du berättar om din dotter och din oro över det, om din man och det som händer där, jobbet. Jag försöker att paketera/sortera mina olika saker och när jag gör det finns det många saker, tex vad som ska ske långt framåt och som jag inte behöver lägga energi på just nu. Och även lugna mig själv med att tänka att det kommer att bli bra, det behöver inte bli typ katastrof. Då blir det lättare att nå det som sker inom mig, när jag inte fokuserar på ”fel” saker.

Jag förstår verkligen din oro för din dotter och den svåra avvägningen för dig som mamma. Pusha men inte pusha för hårt. Här skulle du kunna behöva få stöd, vet inte om du har stöd, hjälp att hitta alternativa vägar framåt för din dotter. Vad gäller din man och att du upplever att du ev är gaslightad är känslor att titta på. Kanske finns det mönster du kan upptäcka. Att ni kan prata om det är viktigt, att du får beskriva hur det känns för dig. Sedan har du dina tankar om jobb. Kanske att försöka sortera och ta en sak i taget, att hitta ”dig själv”.

Det finns en webbsida https://livskompass.se/ där man kan ladda ned lite material om hur man har det och hur man skulle vilja att det såg ut i sina livsområden. Det kan hjälpa till i att sortera lite. Sköt om dig! Kram❤️

Tack @Andrahalvlek ❤️

@Andrahalvlek Det är ta mig sjutton sanslöst!! Människor som redan har kärv ekonomi ska drabbas ännu mer. Jag blir skogstokig när vårt samhälle exkluderar de människor med minst resurser. Då krävs det att vi anhöriga finns för att göra deras röst hörd. Det kanske inte leder någon vart men vi har i alla fall inte varit tysta!! Heja heja dig💪🏻

Kramar 🥰

Fick veta en sak som gör mig skogstokig. Vill gå ut på balkongen och skrika av frustration. Men det hjälper ju föga. Ilskan klingar av när jag lyckas distrahera mig, men så fort jag tänker på det blir jag skitförbannad igen. Så jävla arrrggg 🤬

I början av min nykterhet fick jag ilskna utbrott mest hela tiden, men nu var det länge sedan. Jag måste hia mig, ilskan aktiverar hela mitt stressystem känner jag.

Det handlar om att min yngsta vuxna dotter med utvecklingsstörning ska fråntas ”gratis” resor till och från sin dagliga verksamhet, för att kommunen måste spara pengar. De ska också sänka den ”lön” som hon och hennes jobbarkompisar får från kommunen, så kallad habiliteringsersättning. I fjol fick hon totalt 27.000 kr på hela året i sådan ersättning. Inte mycket pengar, som nu ska bli ännu mindre. Men två kommunalråd som har 75.000 kr i lön vardera varje månad har kommunen råd med 🤬

I övrigt får hon pengar från Försäkringskassan, men den ersättningen räknas upp ytterst blygsamt med typ en hundring per år. Medan mat och allt annat har blivit MYCKET dyrare 🤬

Så nu ska hon betala för resorna till och från sitt jobb på daglig verksamhet. Ännu en utgift, som jag inte vet storleken på än. Jag ska vara glad om hennes pengar räcker varje månad, trots att hon har väldigt blygsamma utgifter.

Jag får sova på saken. På något sätt måste jag agera på detta. Jag tänker inte stillatigande bara godta detta. Även om mina protester inte leder någonvart så måste jag göra något. Det är det ilskan talar om för mig.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Precis som namnet i din tråd så leder resan framåt. I början blev jag helt matt bara av att tänka på allt man behövde ta itu med i nykterhetens spår. Utan alkoholen får vi tillgång till våra genuina känslor, även om det kan ta tid att tolka dem rätt. Men efterhand som åren gick blev jag tillfreds med tanken att klar blir man aldrig. Och när vi inte dränker våra känslor och hjärnkapacitet i alkohol så utvecklas vi påtagligt. I våra känsloliv, i vårt privatliv, i våra jobbliv. Det är häftigt! Livet - bring it on!

Fortsätt skriv om skav som gör sig tillkänna. När vi skriver tvingas vi sätta ord på det vi tänker och känner och plötsligt får det diffusa lite tydligare konturer. Och det är inte bråttom med någonting, det finns tid att analysera och provtänka. När det är dags känns det rätt inifrån och ut.

Kram 🐘

Tack @Vinäger, nej inte alls svamligt, det kan faktiskt vara precis så som du säger, jag kanske tänkt på fest eller så kanske festen representerar något annat kul. Kram

Jag känner mig också säker på att jag inte vill dricka @Andrahalvlek men jag är rädd för beroendet, så när jag drömmer såhär tre nätter i rad, ja det blev en natt till, då undrar jag vad det handlar om, kanske faller det på plats i huvudet snart vad dessa drömmar representerar, jag är glad i drömmarna, det var bara i en av dem som jag kände mig tvungen att börja dricka öl för att passa in, inte för att jag ville? Kram

Nämen precis så @Varafrisk, jag vet att jag skulle kunna ta ett glas en gång och sedan stoppa men jag är övertygad om att jag då skulle väcka en process i mitt belöningssystem som ständigt skulle börja tänka och planera inför nästa gång. Jag vet också att jag inte är ett dugg sugen på ett glas, om jag skulle dricka skulle jag vilja svepa en flaska vin för att få domna bort och slippa all kontroll och alla känslor. Nej, fy! Jag vill aldrig in i den kampen igen, jag har kapitulerat fullständigt där, jag är maktlös inför alkohol, dricker jag inte då är det jag som bestämmer, tar jag ett glas är det alkoholen som tar över och bestämmer i mitt liv. Kram

Tack @vår2022, jag har tänkt en del på dig och om vad som händer, så förnuftigt av dig att tänka att det är en ny utveckling på gång i ditt liv som du inte riktigt kan greppa om vad livets process denna gången vill säga dig. Jag börjar bli mer inne på detta spåret som du och @vinäger är, att det är något annat drömmarna vill att jag ska bearbeta, jag är i en ständig process just nu kring hur jag ska gå vidare i min karriär, jag har utvecklats enormt mycket med alla motgångar och jag har förstått hur mycket jag kan, jag har tvivlat otroligt mycket på mig själv länge i min roll men nu när jag gjort det största jobbet med mig själv under min nyktra tid har jag kunnat fokusera på jobbet så mycket mer och nu vet jag inte om jag ska stanna där jag är, om jag vill vidare till ny arbetsplats eller vidareutbilda mig, gå mer på djupet med mina kunskaper? Jag känner mig väldigt kluven, står som i mitten av en tankekarta och det finns så många streck ut från den och jag vet inte vilket spår jag vill satsa på? Sedan oroar jag mig en del för min dotter som inte kommer vidare, hon hoppade av skolan sista året på gymnasiet (ADHD och Autism) och är en hemmasittande, jag vågar inte pusha för mycket men vill heller inte pusha för lite, balansen som NPF förälder är hårfin. Jag vet heller inte vart jag hittar vad i min relation till min man just nu, jag irriterar mig på väldigt mycket hos honom som jag inte gjort tidigare, det skrämmer mig. Är det sidor han alltid haft som jag inte gjort något åt för jag haft/har övergivenhet som ett av mina livsteman? Han gaslighter mig tror jag jag blivit uppmärksam på och nu när jag börjat påpeka förstår han inte alls vad jag håller på med.
Jag är nog inne i nya processer ser jag nu när jag skriver, jag har processat grundorsaker, barndom, tonår, föräldrar, andra runt om, mig själv otroligt mycket och nu börjar jag komma åt annat att processa….?

Tack snälla för era kommentarer som fått mig att lossna lite, fortsätt gärna bollplanka mig in i, runt, och genom detta🙏❤️

PS. Man äter/dricker på samma känslor också: Stress, frustration, trött, glad, fira, belöning osv

@JHL Tricket är att äta lagom mycket alla måltider, och äta mellanmål. Men idag var det inget svårt beslut att ta, jordgubbar och vaniljkvarg är gott också!

Det är så tydligt för mig att lite socker väcker mersug. En semla för fyra veckor sedan ledde till två helgers sockerorgier. Först nu, då det gått två veckor och lite till sen sist, börjar sockerclownen stilla sig inombords.

Precis samma mekanismer som för alkoholen. Ett enda glas skulle väcka enormt mersug hos mig. Jag tar inte den risken.

Kram 🐘

@Andrahalvlek det är bra att du håller i traditionerna med 40 dagars fasta inför påsken. Fettisdagsdagen är ju sista dagen på 3 dagars frossande innan fastan. Jag föll tyvärr tungt på dag 1 efter en lovande start med keso och bär till lunch så blev det en rejäl middag 😋😉.

Näpp, det blev ingen semla ikväll heller! Jag köpte semla till dottern och hennes pappa - och jordgubbar och vaniljkvarg till mig själv. Heja mig!

Det beslutet kändes inte ett dugg jobbigt att ta idag. Ju längre tid som går desto lättare går det. Precis som med alkoholen, det är samma delar i vår hjärna som påverkas.

Kram 🐘