Senaste kommentarerna i forumet

Det är riktigt fint att läsa @torn, tack! 🌸

@Se klart Hade också speciellt en sådan händelse förra hösten. Låste mig själv ute o kunde inte öppna dörren, bankade o sonen kom yrvaken o öppnade. Skam, skam, skam. Och också så många onödiga tjafs m maken, över skitsaker. Somnat i soffan o vaknat 03, sedsn upp o jobba...
Förra hösten även två yoga långhelger där jag drack på hotellrummet på kvällarna. Så j-a meningslöst!
Saker jag faktiskt glömt, eller lagt långt bak. Som du säger, känns ju inte som samma person. Håller med dig, tacksamheten över att leva skamfritt, leva så gott man bara kan. Det är ovärderligt!!

Tack för era kommentarer! 🤗 Jag hade ju inte det här tankegångarna när jag drack. Det har vuxit fram under resans gång, och mycket pga att jag ser hur mina, och andras barn drabbas av sina föräldrars drickande. I går kväll tex var jag och hämtade min dotter och hennes kompisar från ett kalas. Ingen annan förälder ville ” offra” sig och avstå alkoholen på lördagskvällen. Nej, då ser dom hellre att deras döttrar på 13 år ska promenera hem flera kilometer i mörker och kyla. Snacka om att tjejerna känner sig bortprioriterade och blir sura. Och då handlar det om föräldrar som dricker ” normalt” För dem är det normalt att prioritera alkohol, framför sina egna barn. (Jag var ju inte ett dugg bättre själv förr) När det gäller min son så är det likadant. Om han och någon kompis behöver hjälp med något problem med mopederna, eller när dom är ute och fiskar på fredag eller lördagskvällar så är det ingen ( förutom jag) som kan åka och hjälpa dem. Alla andra är påverkade av alkohol och kan inte köra bil. Klart grabbarna blir besvikna, och får uppfattningen att det är normalt att dricka alkohol varje helg. Det är sjukt att alkoholens dragningskraft är så stor på den stora majoriteten av alla vuxna. Det är synd att det ska behöva vara så. Att ställa upp för sina barn i alla lägen borde vara en självklarhet. Sedan att många blir kraftigt beroende och vad det innebär för barnen behöver jag knappast skriva något om här. Det vet vi som hänger här redan. 🥺 Jag märker ju även hur glada och tacksamma ungarna blir, när jag utan problem ställer upp i vått och torrt. Det påverkar deras humör och beteende positivt. Och det mår jag ju också bra av. 😀

@Se klart Det är plågsamt men oerhört nyttigt att minnas ibland. Sätta ord på det onämnbara. Låta skammen komma sköljande retroaktivt. Faktiskt tänka på det aktivg tills skammen ger vika och ger plats för en självempati. Vi visste inte bättre. Just då. Nu vet vi. Nu vet vi var vi aldrig vill hamna igen. Nu vet vi att livet kan kännas på ett helt annat och bättre sätt ❤️

Jag har ju precis trappat ut min SSRI, så visst skaver det lite. Inte av oro, mer vaksamhet. Hur känns det? Egentligen. Blir det värre? Svänger det tillbaka igen? Jag mår bättre idag 😍 Men man måste ha lite tråkigt ibland också. Det är först då man verkligen uppskattar de roliga dagarna. Precis som med årstider.

Kram 🐘

Håller med dig @andrahalvlek, en positiv livssyn är ovärderlig men den måste kombineras med att också stå ut med grå dagar, sjaviga dagar. Det är ju i de motpolerna eller pendlandet - som livsglädjen uppstår.
Annars blir vi ju hejaklacksledare. 👏🏻Svall på ytan. Jag blir stundtals också rädd av vad mina mini-demoner kan vara början på. Jag ska träffa min husläkare och prata igenom hur jag ska sätta ut mitt Sertralin och det oroar jag mig lite för. Vill inte ha oro eller ångest, yrsel. Men sanningen är att jag faktiskt ätit ssri tidigare och det långt före att mitt drickande eskalerade.
Jag är inte happy go lucky i min grund- konstitution. Men jag vet inte heller riktigt hur min grund ser ut. Både spännande att utforska men också en utmaning.
Så jag räknar med lite skitdagar i januari- men även gräsligt positiva och tacksamma! Njut av en förhvis fin söndag kväll. Kram och imorrn blir helt klart bättre. 👏🏻

@sattva 💕😍
Anteckningar av relevans är väl att vi hade gäster i ungefär samma konstellation som för två år sedan och det är en av mina riktigt svarta alkohol- minnen.
Somnade på toa (”ingen märkte” man undrar ju idag men å andra sidan dracks det nog friskt hos fler)
Gick upp och kräktes på natten.
Det var något i den händelsen som tillsammans med några ytterligare den hösten. Blev avgörande.
Det började redan på våren. Eller när började det, egentligen?
Några år innan när vi var på en resa och jag liksom bara drack för mycket- hela tiden.
Öppnade en öl en morgon och klunkade i mig bara för att ens kunna gå upp och klara dagen. Lunchvin.
Sen var det ett par år med nån sorts skärpning. Men så så många spridda kvällar då jag drack 1-2 snabba glas medan min man ockuperade toaletten innan sängdags. Nån sjuk stress över att alltid hälla i sig lite mer. Den började för länge sen. Att jag klarat mig ut ur den där vansinnes-labyrinten. Finns inte ord för den tacksamhet jag känner.
Jag tänker inte varje dag på just de här händelserna. Det är också jobbigt att förstå att det var samma ”jag” men helt förvrängd i mitt beteende. Det känns inte så ofta som jag flyger fram på moln men i själva verket bor jag liksom på ett litet lätt fjäderfint moln dit ångest, svettningar, oro, yrsel, illamående- inte når mig längre.
På det viset är förstås allt i mitt liv annorlunda nu. Kram och fin tredje advent önskar jag er!
Ska pimpa min adventsljusstake och njuta av stillheten på landet nu när gästerna åkt.

Spännande att följa den här diskussionen där jag själv liksom inte landat i några principer förutom den att jag inte dricker då- men det är ju liksom utom tvivel. Ni vet också att jag inte vill försköna bruk av alkohol men tänker på min man- och många många fler som verkligen dricker med måtta- och njuter av det. I de flesta fall tycker jag att allt från alkohol-monopol till söndagsstängt är 100% vettigt. Att alla som ”klarar” måttlighet kan leva med inskränkningar för att det hjälper de som inte klarar den. Men jag är inte framme vid totalförbud men all respekt för de som tycker så. I vilket fall tycker jag att diskussionen får mig att tänka till, så tack för engagerade inlägg! Kram 🌟

@Sattva Och jag tänker att det är helt naturliga tankar att umgås med. Länge. Nästan alla kommer till livsavgörande beslut efter en tids nykterhet. Det är som om vi kommer närmare vår egen sanna kärna. Lyssnar inåt. Vad vill jag? Vad står jag för? Plus att våra mentala förmågor i och med nykterheten blir så mycket starkare, vi får både mer mod och handlingskraft. Självförtroende. Självkänsla.

Att börja fundera, sondera läget, glutta på vissa dörrar, är nog klokt. Plötsligt en dag känner du ”Det DÄR vill jag göra!”

Kram 🐘

Helt rätt nivå på den här diskussionen, jag instämmer till 100 procent. Behöver inte skriva en rad till för att förtydliga vad jag tycker. Förbjud skiten!

Jag har i samband med nykterheten, lite efterhand, blivit otroligt anti alkohol och jag har tagit ett principbeslut. Jag dricker inte. Lika lite som jag röker hasch eller tar någon annan drog. Och det skulle underlätta enormt på en samhällsnivå om även alkohol var olagligt. Alkohol är dessutom ofta en inkörsport till olagliga droger. Våra ungdomar mår generellt så dåligt att det är läge att bli rejält oroliga för framtiden. Vem ska ta hand om oss när vi är gamla?

Kram 🐘

Hej igen bästa Torn!
Skulle nog säga det att många av oss har varit i det stadiet länge att vi velat minska istället för att helt sluta dricka. Det tillhör sjukdomen. Jag var där.
Min envisa alkoholisthjärna ville inte inse att jag måste sluta för att börja leva på riktigt. Efter att ha druckit mycket under julen 2019 utan önskad effekt insåg jag det i alla fall och tog beslutet utan återvändo, du vet 🐻
Vi som är här på alkoholhjälpen är i olika stadier helt enkelt, och en del dricker faktiskt ihjäl sig till slut. Så hemskt är det med denna sjukdom.
Är man där och kämpar gäller det att ta hjälp, man är inte ensam i detta fast det är lätt att tro.
Sen skrivs det böcker om att man kan lyckas minska... och det är ju triggande att prova. Inget för mig, var aldrig nöjd!!!
Så glad och stolt och tacksam att tillhöra dem som kunde sluta och kunnat ta armkrok med er andra här som också slutat🙂
Kram🤗🐻

Även om jag dricker mina sparsamma glas då och då är jag med er i det här Torn och MissLyckad. Tänker att Island gör helt rätt som satsar på idrott och på att få ungdomar att må bra istället. Har en ung person i min närhet som har haft en trasslig uppväxt och troligtvis missbrukar/har missbrukat (inte alkohol). Hen har inte fått lära sig grunderna till hur man mår bra. Äta, sova, röra sig, slappna av i gemenskap med andra. Hen mår alls inte bra och står på randen till vuxenlivet. Hen är nog bara till låns för mig och jag känner mig lite maktlös. Hur sjutton lär man ut en sund livsstil till nån som inte har det med sig och nån som i princip bara har vänner som växt upp likadant? Nä, fy sjutton. Mina sparsamma glas avstår jag gärna ifrån om alla istället kunde få en bättre uppväxt.
Vi är viktiga förebilder för våra barn. Man kan inte bortse från det. Tänker att de måste få med sig grundreceptet för att må bra i alla fall och då ingår inte droger och alkohol. Och vi måste lära dem att handskas med sina demoner på ett sunt sätt. Sen kan jag bli alldeles skrämd av att en miljon svenskar äter piller för att må bra. En stor del av det behovet har vi själva orsakat genom att skapa ett samhälle som inte riktigt går att leva i.
Istället visar vi vägen för våra barn genom att glorifiera alkohol som en guldkant på tillvaron när det är lite extra festligt. Bekanta ordnar fest med ”fri bar” på sin sons 18-års dag.
Jag tänker att man måste veta hur man mår drogfri. Vad är ens naturliga mående om man sköter om sig? Och då kan man inte dricka varje helg från 14-års ålder. Så lite otippat från mig kanske, men jag håller med er. Alkohol så som den används är en riktig skitdrog.

Jag tycker det är sjukt att vissa länder legaliserar cannabis. I min hjärna så är skillnaderna på droger ingen. Förr när man skulle amputera ett ben, fick du en flaska sprit för att utstå smärtan, och förhoppningsvis däcka av. I andra länder är det okey att köra full av alkohol, eller droger, där är det också fullt lagligt att slå män som är närmre dina kvinnor än 4 meter!! Dina kvinnor kan vara fruar, systrar eller andra anhöriga. Det finns länder som är totalt underutvecklade, 100 år efter vårt land. Det betyder inte att vi ska gå bakåt, med att förstöra demokrati, jämställdhetsarbete, och alkohol- och drogförändrande åtgärder. Tvärtom, vi kan avancera vårt land ytterligare, genom lagar som hjälper invånarna att välja rätt. Ju fler som förstår, att alkohol är beroendeframkallande, och som förstör många barns uppväxt, som gör att många får psykisk ohälsa, desto bättre. Människor som inte kan gå rakt, sluddrar, pratar utan filter, förstör sin kropp, är bakfulla titt som tätt, är sårbara. Vi har blivit beroende av alkohol, eller andra droger. Det är då man går med på saker, för att få dricka, eller droga, och struntar i det som är viktigt. Ett samhälle med friskhet, nykterhet, och god hälsa, kan åstadkomma, ett bättre liv för alla. 💫🌺💫

Tidig söndag morgon, ska strax iväg och yoga. Har just ingenting viktigt, eller oviktigt heller att skriva om. Snart ett år som nykter. DET är viktigt! Att vara nykter är helt notmalt, vill inget annat. Funderar en del på mitt jobb och om det verkligen är detta jag ska göra ca 15 år till fram till pension? Jag har liksom alltid varit påväg nånstans i mitt yrkesliv, haft mål. Känner mig helt klar med det. Vill hellre utvecklas inåt, och det är väl där knuten sitter. Jobbet tar det mesta, det bästa av min tid o ork. Jag har inte hela livet framför mig längre. Eller jo, det har jag ju, men det är inte oändligt längre. Har alltid känt så tidigare, känt mig ung liksom.
Kanske det är en hederlig 50- årskris. Barnen är påväg bort, 17-åringen tillbringar mesta tiden med sin pojkvän o sover där. Sonen har fullt upp med sitt. Nu har jag ju aldrig varit en sådan förälder som lever genom barnen, jag har alltid haft yogan som är min stora passion, så drt är inte att jag tappar mig själv.
Ja jag vet inte. Men, jag är säker på att alla funderingar/ känslor kommer att leda framåt. Och alkoholen är borta, så det finns inget som grumlar och hämmar utvecklingen. Oändligt tacksam för det🙏🙏🙏

Känner mig lite neggig idag. Inte likt mig alls. Att vara positiv är ju mitt grundhumör. Förutom när jag är deprimerad förstås, så det är kanske därför neggigheten skaver lite inom mig. För att det påminner mig om perioder i livet som jag aldrig vill tillbaka till. Samtidigt kan jag ju inte känna beröringsskräck för negativa känslor, även de måste få plats i mitt liv. Sannolikt är jag bara trött. Okej, okej, okej.

Åkte på en kombinerad promenad och sedan shoppingrunda. På promenaden tappade jag en brodd och jag hittade den inte igen, trots att jag gick tillbaka hela vägen. Störigt. Borde hittat den, svart stor gummipryl mot vit snö liksom. På shoppingrundan hade jag inte lust att handla någonting, inget kändes kul eller inspirerande ett enda dugg. Det enda jag ville ha var broddar, men det var slutsålt.

Ja, ja har man inte större bekymmer i sitt liv än en tappad brodd så får man vara jävligt nöjd 🤣 Nu har jag beställt ett par skor med inbyggda broddar, så det lär inte bli något bekymmer framöver. Ska bara ”överleva” kommande dagar innan skorna anländer. Med en brodd. Jag får kötta ner den foten rejält i snömodden helt enkelt. Här är mest tråkig slask nu. Broddskor funkar kanske som paraply? Har man dem med sig/på sig så slipper man is/regn?

Lyssnade på Värvet med David Lagercrantz idag. Hade ingen aning om att han har brottats med återkommande depressioner. Fint att han pratar om det så öppet, men så tråkigt att han mår så dåligt i perioder 😢 Han verkar också ha ett stort bekräftelsebehov, som han relaterar till sin uppväxt och att hans pappa aldrig bekräftade honom tillräckligt. Apropå bekräftelsebehovet säger han att han hade fått en så positiv recension i en tidning ”och då kunde man ta några öl”.

Kan inte låta bli att fundera på hur drickandet påverkar hans depressioner. Hur lite eller mycket alkohol det än handlar om. Jag minns ju alldeles för väl min alkoholiserade pappas återkommande depressioner, det var inte många månader på året som han mådde okej. Han hade också tydligt årstidsbunden depression. Och jag mådde ju själv precis lika dåligt i långa och många perioder.

När man som jag så tydligt har sett och upplevt sambandet mellan dåligt psykiskt mående och drickandet, och sen helt sluppit det dåliga måendet när man har slutat dricka så vill man bara gå ut på gatan och skrika om det: ”Ge fan i att dricka ett halvår och se om du märker någon skillnad!” Lagercrantz kanske läser mitt inlägg? Hoppas han gör det! Han vore ju inte den första författaren som gör det i så fall 😉

För mig är det i alla fall glasklart, med facit i hand, att mitt drickande påverkade min hjärnkemi negativt och att det var orsaken till mina depressioner. Dels på grund av att hjärnans kemi fuckades upp av alkoholen och dels för att alkoholen skapade oro och ångest och att det i sig gjorde mig deprimerad. Man kan grubbla sig väldigt sjuk. Plus att sömnen blev fördärvad - och sömnen är grunden till god psykisk hälsa.

Jag är bara otroligt glad och tacksam över att jag så glasklart ser det sambandet. Jag vill som sagt aldrig hamna där igen, och då är det viktigaste jag kan göra att bibehålla min nykterhet.

Neggiga dagar är okej, okej, okej. Jag är nog bara trött som sagt. Jag kommer igen med tjo och tjim igen snart. En positiv livssyn och en lösningsfokuserad attityd gör livet så oerhört mycket mer berikande.

Kram 🐘

@miss lyckad Det låter väldigt positivt med Island!🤗 Ofta när det talas om att förbjuda alkohol så säger många: Men det är ju bättre att ungdomarna dricker alkohol än börjar med knark. Jag har ett annat tankesätt. Att det bästa är att ungdomar inte håller på med varken knark eller alkohol. Jag har aldrig provat knark i hela mitt liv. Och hade det varit förbjudet med alkohol när jag föddes hade jag säkert inte testat att dricka det heller. Ett förbud kommer säkert dröja många år. Men jag läste att Nya Zeeland just blev det första landet i världen att förbjuda tobaksrökning häromdagen. Nästa giftiga beroendeframkallande drog som står på tur att börja förbjudas blir sannolikt alkoholen.
Om 100 år eller så kanske. 😀 Kram

@Charlie70 Du är nog världens klokaste! Så grundad! Förstår att du har liksom koll på allt men trots allt detta så är det skittufft för din son å du påverkas ju av allt detta å allt annat.

Jobbade på högstadiet och gymnasiet under en ca fyra år som skolkurator. Mötte många elever med separerade föräldrar och mestadels en frånvarande pappa. Det fanns även frånvarande mammor. Och även om barnen är dem som lider mest så är papporna/mammorna de största förlorarna…grejen är att de inte har fattat det!

Kram❤️❤️

Tack @Torn 🤗 Jag håller med dig om det mesta! Tror dock aldrig alkoholen kommer försvinna…men visst skulle det innebära stor skillnad i samhället om drycken försvann!
Jag tänker att man kan aldrig få en människa nykter om hen inte är där själv…men jag tror att finnas vid en människas sida där det blåser motvind är oerhört betydelsefullt. Vill påpeka att jag menar inte att du ska finnas vid min sida för vi tänker för olika…utan jag menar mer generellt.

@Se klart ❣❤😍

Jag har ju inte så mycket att skriva om förutom mitt lilla system för att få amaryllisarna att slå ut i rätt takt, planera för jul och jobba som en dåre. Men det som gör mig otroligt lycklig är att vakna upp en lördag på landet, vara utvilad och jobbet befinner sig söder om ekvatorn. Jag skiter i det när jag inte sitter framför datorn (då känns det å andra sidan på liv och död) men mitt mentala tillstånd är i övrigt guldfisk. Vad sa ni om resultat och strategier- jag hör er väldigt dåligt nu och tills på måndag, tack och adjö.
Nu har jag gjort en potatisgratäng till middagsgäster, min man har gjort en pavlova. Så ja, så mycket mer än anteckningar för intresseklubben blir det troligen inte idag. Precis som det ska år 1 och 11 månader in i nykterheten. Kram 🥐

@Charlie70 Jag blir berörd av din beskrivning av din situation, kan förstå den. Är själv på gränsen till utmattning, jobbar med den patientgruppen, vet hur käkla frustrerande det är att inte räcka till i energin.
Har en exmake som är extremt egoistisk. Väljer sig själv framför ffa sin 17-åriga dotter om o om igen. Lägger skulden på henne när hon visar o berättar att hon blir besviken o ledsen. Man känner sig så maktlös. Jag vet att det är meningslöst att prata med honom-hans egoism var en av anledningarna till att jag ville skiljas (10 år sedan nu).
Du ska vara stolt över dig själv, din text utstrålar styrka trots att du är trött etc. ❣

@Charlie70 jag läste ditt inlägg och blev så berörd av din situation, jag har själv kämpat med skolan med mina två söner. Men så skönt att de hjälper din son med de som de kan göra. Jag hade en väldig tur av val av skola, speciellt till min yngste son som även han har ADHD. Men som mamma är man egentligen aldrig ledig, om man inte har en pappa som är involverad i sina barn. Så de är inte så konstigt att kvinnor utan närvarande pappor ofta blir utmattade.
Jag är inne på min andra utmattningssyndrom i vuxen ålder, min första var för ca 28 år sedan, och nu en ny som började på försommaren.
Jag var helt övertygad om att jag aldrig skulle få en igen, eftersom jag trodde att jag kunde hantera symtomen tidigt. Men den blev inte lika svår den här gången, eftersom jag hade mera föraningar om vad det var.
Jag har tagit tjänstledigt lite olika 15-25 % från mina heltidsarbeten sedan ca 15 år tillbaka. Jag kommer troligtvis aldrig kunna arbeta heltid. Nu arbetar jag 50 % men FK stressar mig att jag måste gå upp till 75% efter nyår.Trots att jag inte har fått den hjälp jag behöver, mycket pga nya hyrläkare hela tiden och långa väntetider.
Jag sover alltid minst ett par timmar efter jag har arbetat, sedan sover jag från ca 22 på kvällen och sover ända tills larmet går. Ibland känns det som om jag skulle kunna sova dygnet runt.
Jag tänker ofta som du gör, vilken tur att man är nykter. Det är det viktigaste för mig, det känns trots motgångar i livet mycket bättre iallfall.
kram 💕 sländan

@Charlie70 Säg åt rövhålet att han åtminstone pyntar läxhjälp till sonen. Min äldsta dotter jobbade som läxhjälpare via ett privat företag, precis när hon började plugga på högskolan i gbg. Hon hjälpte många ungdomar att planera sina studier och plugga till proven. Hon var själv jätteduktig i skolan så hon visade hur hon själv hade gjort helt enkelt, med stor framgång. Och med en ängels tålamod.

Att hon kom utifrån, med gymnasiet i väldigt färskt minne, underlättade. En av ungdomarna hon hjälpte var en kille med diagnos ADD, som hade enorma problem i alla ämnen. En utmaning minst sagt för en psykologstudent, men hon hjälpte honom faktiskt att klara betyget i några ämnen. Hon kunde stötta honom i kontakten med skolan också, så att han stod på sig och verkligen krävde sina rättigheter. Muntliga prov tex. Han hade svårt för skriftliga instruktioner och att själv uttrycka sig i skrift.

Sen är inte alla skapta för teoretiska ämnen, att jobba praktiskt passar andra bättre. Min yngsta dotter är ju fostrad i särskolevärlden och deras tänk att alla har sina svårigheter och att undervisningen måste anpassas efter individen är verkligen befriande. Att jobba med att förstärka styrkorna istället för att tvinga sig att jobba med det hopplösa gör verkligen underverk för självkänslan.

Kram 🐘

Vad mysigt @andra halvlek, en sån helg längtar jag efter men då får man ta de där stunderna som bjuds och blåsa upp dem extra mycket. Jag vaknade till snö, lussebulle och gott kaffe. Julkänsla delux! Ha en fin dag. Kram 🥰

@charlie instämmer i att det är värdefullt att höra från dig, tänker på dig ofta men inte med någon oro utan mest bara vill försäkra mig om att du har det bra. Om man nu kan kalla det bra/ för det förstår jag ju att det inte är.
Men jag vill också poängtera vilket mega-jobb du gör vid sidan om allt som hör vardagen till. Jag ja också ett Äkta Certifierat Rövhål till Exman. Kostar på. Om inte förr så när det brinner i huvudet av ilska.
Tänker på dig och skickar tankar främst för att du ska känna att långsamt leder också någonstans. Gammal låt med Lisa Nilsson.
Kram Charlie, glöm aldrig att du har forum-klubben att luta dig emot. ❤️

@Sisyfos tack snälla. Vill bara förtydliga att alla för tillfället tillgängliga åtgärder för sonen är på G. Jag har regelbundet möten med mentor och elevhälsa och för någon vecka sedan även rektor. Inte för att övertyga dem om att vi har ett problem utan för att diskutera vad vi kan göra åt det. Skolan skriver på åtgärdsprogrammet de har behövt få ett beslut från sonen som han har haft svårt att ta, men nu är det gjort så ÅP är just klart. Psykolog via VC är på ingång, läkare är informerad och medicin är under justering. Det finns mig veterligen inte mer vi kan göra just nu med de frågorna. Det som finns kvar för honom är just detta med pappan som väljer att prioritera sig själv framför barnet. Det är mycket tid som går åt för att leta kvinna, dejta kvinna och bli ledsen när det tar slut med kvinna. Samtliga dessa steg innebär att han inte kan prioritera sina barn. Det går ut över sonen (även flickan så klart) och han saknar och behöver sin pappa. Det gör mig upprörd att exmaken tycks se sina barn som en bisyssla.

Skolan ger alltså det stöd de kan (så behöver vi inte uppröras över just den frågan denna grådaskiga lördagmorgon).

Kram!