Senaste kommentarerna i forumet

@Sisyfos Det blev att bara åka med o njuta av färden igår också🥰. Min syster är helt självständig med deras båt. Kan bli lite sugen på att bli det också, men så är det ju alltid maken o jag ihop som är ute, så det blir naturligt att han kör. Han har haft båt i hela sitt liv, inte jag.
@Soffi Visst är det härligt att vi är på andra sidan nu, aldrig aldrig mer tillbaka i geggan!!
@Varafrisk Tack!

@Andrahalvlek Rawbites är superbra kvalitet, inga konstiga tillsatser. Drick mycket till också, det är en del torkad frukt i o magen mår bäst om det tillsätts vatten till det ( min upplevelse).
Ha en fin dag! Här verkar det bli sol!!🎈😊🥰

Tack @sisyfos @sattva och @varafrisk för fina kommentarer och för att ni hänger med! 🤗
Idag har det varit hemmaliv och jag inser hur tryggt och skönt det är att slippa ens ha alkohol i närheten. En bra dag. Borde kommit igång med jobb-förberedelser men jag har inte orkat. Det får bli imorgon. Jag har en släng av jobb-allergi…
Packat upp och tvättat. Nu blir det en halv sömntablett pga sov mellan 16-18 efter megalång promenad (tack för inspirationen @ah!) Åt en halv pizza till middag, för varmt för matlagning, eller för lat? Åker mot landet imorgon så inte stor mening att handla hem.
Fikade med mamma, väldigt mysigt idag! Hon var/är så himla söt de bra dagarna- dvs när hon mår bra. När hon inte mår bra forsar allt över på oss barn. Har lärt mig nu att flytta på mig för det där kraftfältet istället för att stå kvar och bli arg/ledsen/irriterad.
Ja, det är planen, sen vet man ju aldrig med verkligheten, som ni alla vet…
Ps! mitt goda kropps-själv-självförtroende fortgår, kanske får hybris. Så ovan att vara ok med mig själv. Så lätt att se bristerna, håll in magen, otränade armar, sträck på ryggen. Idag har jag promenerat och känt mig nöjd och glad med mina croissant-volanger…
Godnatt alla fina 😴

Inspirerades av dig idag och har promenerat 17 000 steg… så trött att jag fick ta en lur när jag kom hem, inte det bästa för nattsömnen men så bra jag mår av att gå, hjärnan, själen stillar sig. Ska försöka hålla i. Kram och tack!

Hittat en bra bar som är lagom god. Den är inte så god att jag frestas att äta den kvällstid, men den är perfekt som mellanmål och smakar helt okej. Att ha några i bilen och väskan som nödproviant är nog klokt.

Den heter Raw Bite Cacao och idag rusade jag runt på stan för att hitta just den. Hittade den till slut, men det finns en del bars att välja på minst sagt.

Nu när jag googlade hittade jag den på kampanj på apotea.se, 151 kr för 12 stycken. Beställde två paket och betalade 12 kr/styck. Har tidigare betalat 18-22 kr/styck.

Bäst av allt är nu att jag snart har ett gäng sådana hemma. Gott till förmiddagskaffet på jobbet, och det mellanmålet behövs för att jag ska klara mig mellan frukost kl 6.30 och lunch kl 12.

I bilen hem efter jobbet äter jag valnötter. Också nödvändigt för att tex kunna handla efter jobbet. Då kan jag även ta en promenad direkt när jag kommer hem, innan jag gör något annat.

Kram 🐘

Japp @Sattva 🤩 Lätt att komma ihåg. Och sen toppa med blåbär eller hallon. Jag slängde ner bananer, ägg och bakpulver i min blender. Det blev snabbt och lätt en smidig smet. Funkar bra att steka som plättar också, väldigt gott ihop med kvarg och blåbär 😋

Kram 🐘

Hej, förstår att det är tungt att bära en sådan händelse. Men som AH skrev, viktigt att komma ihåg att du handlade utifrån vad du visste och hade ingen aning om att hon var självmordsbenägen. Och även om du hade ringt upp hade hon kanske inte sagt något, och då skulle du klandra dig själv att du borde förstått.. Har en bekant som var med om det, pojkvännen ringde och var glad och pratsam, de pratade en timme, allt var bra, men senare på natten tog han livet av sig. Men allt det där vet du, att du inte har något skäl att känna skuld, och jag vet att det ju tyvärr inte betyder att man kan släppa traumat...
Men det blir kanske långsamt hanterbart..

Tack Mirabelle... du har rätt som vanligt :) Utvecklingskris är ordet! Har aldrig upplevt något liknande.

Har nog börjat förstå, eller tro lite att det jag känner som ångest.. är något slags pirr... ett som att jag håller på att vakna. Lite panik kanske.. omvälvande delux... är det känslan av att leva...var det så här det var att leva innan jag gick ner mig när jag var runt 30? Innan det kändes det så här tror jag. Men efter 30 så har jag stängt ute allt. Visst har jag känt saker när jag slutade dricka, det vågade jag... men det här är på ett annat plan. Förut var det bara inåt... nu är det vem jag är, vill vara i universum, gentemot andra. Det känns som jag kan finna en plats och inte bara stå brevid och titta på. Förut har jag känt som om man inte ser eller gör något i eller med sitt liv eller låter sig påverkas av något, vågar satsa så kan heller inget oväntat hända, man kan inte förlora något man aldrig haft. NU känns det precis tvärt om.

Dricker inte såklart.. för vem behöver alkohol när man kan bli beroende av datingappar istället.. suck... Andrahalvlek tror jag varnade för något likt detta. Men än så länge har jag semester och har mestadels faktiskt bara njutit och mitt självförtroende har växt och av att träffa och prata med en herrans massa olika människor.

Är väl just nu inne i en period då jag är allmänt på topp, har massor av energi (för att vara mig), orkar ta tag i saker, är spontan och vill inte vara still. Är inte manisk vill jag tro, men visst tanken har ju slagit mig att jag har ett manodepressivt beteende... jag försätter mig ju inte i några farliga situationer, mig veterligen, just nu så det får väl bara vara som det är.

Tyvärr så brukar ju dessa toppar inte hålla i sig så länge, så det gäller att njuta när energin flödar. När man känner sig oövervinnerlig, lite snyggare än man faktiskt är och lite mer normal än vad som står på pappret :)

Har gått på 5 dater sammanlagt från den där appen som jag har. Ingen har varit min typ helt, eller det har inte känts så där som det gjorde med den som startade allt. En kanske lite, men personen lever ett helt annat liv än jag, och så vill jag inte leva.

Men att datea är spännande, bara att få träffa olika typer av människor, allt från en yogi/filosofistudent till en i princip ekonomiskt oberoende... Självklart var den förstnämnda roligast att hänga med. Men vad svårt det är, det finns så många av alla. Jag kan ju på pappret skriva ner vad jag vill ha (för så funkar det ju... inte) men när det väl kommer till kritan... vad är verkligen viktigt för mig. Jag vet inte?

Flera av männen har varit väldigt lättsamma och trevliga, inte alls dömande. Men jag kan inte komma över att en människa inte har några mål i livet, ingen gnista och även om man inte behöver ha världens jobb eller massor av pengar så måste man vilja saker, utvecklas... vare sig det är genom att plugga, bli bättre i sitt jobb, resa... att bara nöja sig är så lamt. Man måste ha passion och inte strunta bort sitt liv (som jag gjorde så många år, man måste vilja leva). När jag skriver detta så kan det ju inte undgå mig att jag ju speglar min egen resa här. Jag var ju som de var innan jag valde att börja leva lite mer... men kommer denna känsla av att vilja leva lite mer sitta i?

Men det är säkert en lugn, passiv, lättsam, trevlig och trygg och nöjer sig. Som bara älskar en för den man är och inte utmanar. Men just nu vill jag ha någon som är lite svår, som utmanar och bryr sig om sitt yttre, som är charmiga och som vet att de har det där! Det är alltid sådana män jag dragits till... och det finns ju en anledning att det aldrig funkat... för jag funkar inte med såna.. och de vill inte ha en sån som mig.

Nu tänker ni, ja, men välj de där snälla trevliga männen, du är ju ändå 36år. Joo, men nu ska jag komma till saken, det är så att jag känner mig som 26 igen. Eller jag känner i kroppen och i mitt självförtroende som när jag var runt 26år. Jag var så självsäker, jag var attraktiv för det lyste om mig.

Nu känner jag ständigt en pirrande känsla inom mig, fast jag är inte kär... det är ingen kille som jag går runt och tänker på. Jag känner mig bara så levande.

Jag vet inte om det är ett fenomen, men har verkligen slagit igen mitt hjärta och mina känslor och ens tanken på att träffa någon i såååå många år... kanske sedan jag var 30 ungefär. Alltså jag har glömt bort hur det känns, och det känns som att jag har tappat bort manualen för hur jag interagerade med andra, hur jag flörtade och var charmig.. det börjar hitta tillbaka... men det känns så spännande och konstigt.

Vill nog fortsätta träffa män/killar, vare sig de känns som en match för mig eller inte, bara för att öva upp mig. För shit vad jag lär mig! Och när man inte har en egen familj eller ett jättestort socialt umgänge så är det rätt så trevligt att bara möta någon random person och snacka, promenera, laga mat en eller två gånger i veckan. Det känns så enkelt, jag trodde det skulle bli så seriöst... att bara ta en promenad är ju den perfekta daten i min värld

Undrar om jag kommer kunna nöja mig med någon i framtiden???

Är nog bara rädd att få obesvarade känslor också... inte från de jag mött då jag kanske lagt ribban lågt. Det låter hemskt att säga det så, men med mina mått mätta. Men m jag skulle träffa någon... vad händer med mig då? Var gör jag av mig då?

Har som sagt semester denna vecka också, sen startar jobbet. Har aldrig haft en sån bra semester någonsin. Har gjort så mycket mer än förr. Längtar inte alls till jobbet. Skulle kunna leva så här resten av mitt liv känner jag just nu. Så många dörrar har öppnats, jag känner mig som en ny person.. eller jag känner mig som jag var för 6-7 år sen. Det är helt sjukt, det verkligen känns i hela kroppen på samma sätt, och jag hade till och med glömt bort den känslan. Är den känslan känslor?

I morgon ska jag till en kurator, ska börja gå hos henne lite rörande mina diagnoser och försöka strukturera upp mitt liv lite. Det känns svårt just nu då jag kommer komma dit och bara vara glad och inte se några problem i mitt liv. Det är fortfarande lite osäkert vad vi ska prata om. Tog ju kontakt med dom när jag var på botten för 2 månader sen. Nu känner jag mig ju som en helt annan person... fast så fort jobbet drar igång kommer livet att komma ifatt mig och så kommer jag fatta alla mina krångel i vardagen igen. Pust.

@Andrahalvlek 4 bananer, 4 ägg, 1 tsk bakpulver var det!🎈🙏

@Blenda Det tror jag också, att chokladen behövdes som en ”brygga”. Men nu har jag snart varit nykter i 1,5 år så nu är det dags att fimpa chokladen för gott.

Minns att min pappa under sina nyktra perioder konsumerade ENORMA chokladkakor. Han åt aldrig godis annars. Jag är precis likadan, köper inte smågodis, choklad eller chips normalt. Tänk att även sådant kan gå i arv.

Kram 🐘

Angående sötsug så arbetar mina nuvarande behandlare även med sockerberoende. En av "mina" gruppkompisar blev nyligen pappa men fick inte bjuda på tårta i behandlingslokalen på grund av detta, så det tas verkligen på allvar. Vi får jättegoda nötter, mandlar & frukt till kaffet istället.
Detta till trots så uppmanas vi alkoholister till att synda med t ex glass och choklad för att ha något att muta belöningssystemet med just under den första tiden som nynykter, så din taktik verkar ha varit helt rätt @Andrahalvlek.

@Varafrisk Promenad och köra bil ihop med ljudbok funkar för mig. Det kräver viss koncentration men det funkar att göra något vanemässigt samtidigt. Något som går av bara farten liksom.

Kram 🐘

@Sattva Två veckor sedan var det nog.

Kram 🐘

@Charlie70 Vad härligt att skratta så där befriande! Det är underbart! Så glad för din skull att det går så bra för dig. Det är så medvetet och genomtänkt. Och, nu tandblekning...hur snygg ska du inte bli...ska bli intressant att höra hur resultatet blir.

Ha det fint!

Kram:)

@Torn Vill bara titta in och säga att du verkar ha en så go semester och gott liv. Vilken resa du har gjort och gör! Härligt!

Ha det fint!

Kram:)

@Andrahalvlek....så mycket intressant att läsa om i din tråd. Så långt du har kommit på din nyktra resa. Härligt!
Jag lyssnar nu till "Skål ta mig fan" men har svårt att koncentrera mig när jag är ute och går. Kommer på att jag tänker på annat. Tror jag ska köpa mig något handarbete tex sticka och lyssna samtidigt det vore kanske något för mig. Det är bra att ha något i händerna.

Ha det fint!

Kram:)

@Sattva Vill bara titta in och säga Grattis! Sju månader är jäkligt stort!

Ha det gott:)

@Se klart Vilken fin semester du har haft! Jag instämmer med @Sisyfos lugn, tillfredsställelse och harmoni. Glad för din skull:)
Jag dricker alltid te först på morgonen. Kaffet smakar inte gott om det är det första jag dricker men vid 9.30 så smakar det toppen! Men, när du skriver om ditt kaffe..och ditt kaffe i sängen...det låter så njutningsbart så det är nästa så att jag vill pröva.

Ha det fint!

Kram:)

@Andrahalvlek just det ja, dem tänkte jag ju prova! När ungefär i tiden gjorde du dem? Du behöver inte leta upp receptet, jag hittar ditt inlägg😃

@Sattva Rawfoodbollar ska jag göra och ha som mellanmål. Bra antiinflammatoriskt också! Bananmuffins är gott också 😋

Kram 🐘

@Sisyfos För mig funkade chokladen som en viktig ”brygga”. Som tröst och belöning. Sen blev det en dålig ovana, och lite sött väcker mersug hos mig. Det ÄR enklare att avstå helt. Så att vara ytterst återhållsam med socker och vitt mjöl kan nog funka för mig, för att slippa väcka mersuget. Vardagsstressen är ett gissel, men man får prova sig fram för att hitta andra sätt att varva ner.

Kram 🐘

@Se klart Vaniljkeso ska vara jättegott! Jag äter lättkvarg med vanilj- eller blåbärssmak ihop med rågkuddar som sent kvällsmål. Hatar att lägga mig hungrig.

Kram 🐘

Mitt godisstopp började i söndags. Men jag äter rawfoodbollar med kakao i. Sötning dadlar. Men det behövs så mycket mindre för att bli nöjd. Däremot vet jag inte riktigt hur jag ska tillfredsställa saltsuget. Turkisk peppar är en favorit. Har lakritspulver hemma. Får hitta på nåt.
Men sug ja, det är ju helt klart både kemiskt och mentalt. Tror jag.
Duktigt verkligen att låta bli choklad så länge!!💪💪💪

@Strulan65 skrev:"Denna sommaren har jag insett att jag alltid kommer att vara tvungen att ha respekt för min sjukdom och leva så jag kan kontrollera den."
Ja, precis den situation som du beskrev ovan återföll jag på tidigare. Även nu, men då bromsade jag omedelbart. När stressen blir för stor, återhämtningen obefintlig, vilan inte infinner sig, få tror jag att vi vara uppmärksamma allihop. Men det är väl så också att man inte ska köra på utan att reflektera. Kraschar man inte med alkohol blir det kanske rakt in i väggen istället.

Har följt din utlandsresa SeKlart o tycker det verkar ha varit en fantastisk resa o där du parerat o hanterat allt så bra!
Kram!😍