Senaste kommentarerna i forumet

@Torn Att vara nyktra och köra folk hit och dit får bli vårt partytrick 😉 Men bara om vi själv har glädje av det! Vi ska inte låta oss utnyttjas, bli fyllechaffisar var och varannan helg.

Kram 🐘

@Sattva På en flygplats börjar folk dricka i ottan när de ska åka utomlands. Helt otroligt. Jag ser fram emot min första utlandsresa nykter. Tänk att få UPPLEVA allt, utan ett töcken av rus eller baksmälla. Det ser jag verkligen fram emot, men man kan ha det hur bra som helst även hemomkring. Stugan jag hyr ligger cirka 2 mil hemifrån.

Kram 🐘

Tror det är bra att jag skriver ner hur himla bra jag mår just nu. För att kunna minnas om sämre tider kommer. Jag är så jäkla glad att jag blivit fri från alkoholen. Det tog ju flera år. Äntligen!!! Och hela livet framför mig! Och maken som också i stort sett slutat. Trodde semestern skulle bli ett problem från hans sida, att han skulle vilja ha alkohol. Men så har det inte alls blivit, så skönt.
Fantiserade idag om nyår, och 1 jan, då jag varit nykter 1 år. En härlig känsla!

Läser på forumet om personer som inte mår bra på olika sätt. Får lite dåligt samvete att jag basunerar ut mitt välmående. Men så tänker jag att jag är värd att må bra, och är det fel att berätta att jag gör det? Mitt välmående har ju inte skett på bekostnad av någons sämre mående. Får släppa det där dåliga samvetet...

@Andrahalvlek Låter som du har en riktigt skön minisemester! Oh ja, kaffe är nödvändigt på morgonen, jag håller med!
Hoppas din SUP kommer snart så du får sätta igång! Vi har inte köpt nån än, maken ville ju det. Men jag tänker att han får fixa det själv.
Torn, håller med, det är så skönt att vara alkoholfri! Vi var på utflykt till en turistmagnet här längs kusten idag, o folk satt bannemej o drack drinkar etc redan vid lunchtid. Det ÄR verkligen en stor del av mångas semestrar. Känner inget som helst sug.

Jag har i dag varit nykter 270 dagar, så vi ligger nästan i fas med varandra. Går inte heller på AA, har inte varit på behandlingshem heller men har definitivt gjort en resa. Fått all min styrka till att sluta från detta forum. Jag startade 3 juli 2019 egentligen men föll efter ca 6 månader den gången och tog inte tag i det på riktigt förrän för 270 dagar sedan.

Har själv haft huvudet i sanden och dämpat alla mina känslor med A. Valt att inte känna. Men jag gillar som du AA:s ordspråk om att förändringen ligger i mig, jag kan inte ta på mig att andra ska förändras eller ändra sig utifrån mig. Men jag kan skapa det jag vill ha så länge jag är medveten.

Pust... så känner jag just nu. Detta kommer bli långt, men hoppas om jag skriver ut det.. att jag bara får ur mig det och sen kan gå vidare. Just nu vill min kropp dricka, just nu vill min kropp ha cigg... jag kommer inte ge mig hän det för jag vet varför... jag kan inte hantera känslor.

Vi tar det från början, för ungefär 3 månader sedan hörde en gammal bekant av sig, vi var tillsammans som pojkvän/flickvän när vi var unga, var tillsammans kanske i 6 månader eller något när man var 15-16år. Det tog slut då vi bodde långt ifrån varandra och ja, jag vet faktiskt om det var något mer... det var ju 20 år sen så det spelar ju absolut ingen roll. Tragiskt nog är det nog det längsta förhållandet jag haft, men jag var ju så ung så det räknas ju inte som ett riktigt förhållande liksom.

I vilket fall, han hör av sig till mig, vi har inte haft någon kontakt på 20 år. Min första tanke var bara "Å nej, nu måste jag skriva med någon", blir lätt stressad av att ha någon som förväntar sig svar och uppmärksamhet hela tiden. Men det funkade bra, det var trevligt att prata med honom och till skillnad från de flesta killar som man talar med så var/är han en gentleman. Han har precis skilt sig och flyttat, har barn, bor en bit ifrån mig men inte oändligt långt. Vi messade nog varje dag i 2 månader och det kändes enkelt och det kändes som att jag höll i bollen. Det kändes som att han var mer beroende av mig än vad jag var av honom. Jag höll det på tryggt avstånd med tanken att detta är bra övning för mig, att jag kanske kan få öva på att gå på date, att öva på att våga.. våga känna...

Vi träffades för första gången för 2,5 vecka sedan, det var en bra date, inga gnistor, inga försök från hans sida men det var trevligt - inte mer än så. Det ska ju sägas att jag för det mesta inte har en så positiv bild kring människor ändå. Vi hade nämligen väldigt djupa fina samtal och han var fin att titta på också. Vi fortsatte talas vid på Messenger och gav varandra komplimanger, men väldigt PG liksom.

Nu i helgen så möttes vi igen, det blev ganska lugnt, beställde hem mat, snackade och tog en promenad. Umgickas i 5-6 timmar på kvällen. Helt nyktert såklart. För mig var det en fantastisk kväll, jag kunde öppna upp mig som jag aldrig vågat förut. Tror jag dock att jag gav lite för mycket av mig själv, visade mig lite för sårbar. Kan knappt komma ihåg vad jag berättade men vet att när vi satt och diskuterade så kom vi in på förhållanden, kommunikation osv.. och jag var helt enkelt bara ärlig. Att jag har haft svårt med det, att jag har krångel med att förstå andra, att jag har svårt att känna av och inte vet folks intentioner. Att jag har levt ett liv där jag undvikit att känna, förutsatt det värsta så jag inte kan bli besviken. Det blev ganska djupt - för djupt för en andra date. Men jag upplevde situationen som bekväm och han var nyfiken, trevlig och sa han sa att jag hade ett härligt tankesätt, att han gillar att jag analyserar men att han inte är van vid det. Och jag förstår ju, jag visar ju inte detta för typ någon - det är ju bara de senaste åren som jag vågat visa liiite av detta... och det är som att det kommer ut för mycket nu, som att allt det jag förtryckt i alla år måste få ta plats... ta all plats.

Han gick i vilket fall hem, jag fick en kram men försökte inte heller med något - jag är som sagt blind vad gäller folks intentioner. Jag kan analysera i all oändlighet men hur ska jag kunna veta!? I vilket fall, när han gick så sa han något i stil med att det var trevligt, härliga samtalsämnen och vi hörs typ. Det lät dock lite som ett hej då - ett sista möte. Och direkt när han gick så kände jag bara att jag ville att han skulle stannat. Jag hade tidigare erbjudit honom att sova på soffan då det är en ganska lång bilresa hem till honom men han tackade artigt nej. Men när han gick så hände det som inte fick hända... det jag inte känt på SÅÅÅÅÅÅÅÅ många år... jag kände någonting, och det gjorde ont i hjärtat! Magen hade fjärilar! Andra kanske älskar den känslan - jag HATAR det!!!!

Jag avskyr att vara betuttad/intresserad... för då vet jag inte hur jag ska bete mig. Jag känner mig mentalt besatt - precis som med alkohol eller cigaretter. Kan inte tänka på något annat och det gör ont i mig.

Nu till nästa krångel. Han har inte skrivit, jag har skrivit ett par gånger och han har svarat - han är ju trevlig så såklart gör han det. Men han tar inte initiativet till kontakt och inget har sagts om att mötas igen. Han har sina barn denna vecka och är mitt uppe i en flytt, men han har haft mycket innan också - men ändå haft tid att checka in med mig. FAN!!! Kunde inte detta hänt innan vi sågs igen... då hade jag inte mått som jag gör nu.

Samtidigt som jag är ledsen och det gör ont då det är tydligt att han har friendzonat mig och inte visar något intresse utöver att vara en bekant/vän så är jag glad för att jag fortfarande har kapaciteten att känna... för att bli mentalt besatt, för att känna hjärtesorg (även om nu detta är av lite mindre art). Jag som trodde att jag hade tappat bort de känslorna. Har nämligen inte känt något sådant på kanske... 10-15 år. Det känns piss att jag fick känslorna för att jag kände mig bekväm, lycklig och sedd - och så var inte känslorna delade. Det är som en självuppfyllande profetia. Jag är inte god nog, för vem skulle vilja ha en sån som mig? Det är tydligt att jag inte vill ha en sån som vill ha en sån som mig, jag vill han en sån som inte vill ha en sån som mig.

Okej, jag måste bara försöka släppa detta, denna killen är inte så speciell. Han representerar säkert bara något annat, har jag blivit förälskad i tanken om kärlek? Gudars.. spelar det någon roll... nej... men jag vet att känslan jag har i kroppen brukar jag dricka på. Nu har jag ju inte druckit på 9 månader. Kan ärligt talat säga att jag nog inte varit såhär sugen på att dämpa den inre striden - dämpa känslorna - på exakt 9 månader. Jag kommer inte göra det - för jag kan inte, äter medicin och vill inte förfalla, gå bakåt... men vet inte var jag ska ta vägen.. var ska jag göra av mina känslor.. hur blir jag av med denna hemska känsla av olycklig kärlek... JAG VILL BARA BLI KVITT DEN! Detta är varför jag stängt av mig själv... för om man inte försöker så kan man inte bli sårad.

Vet inte var jag vill komma med allt detta men det är väl på ett sätt bra att jag har förmågan att känna, men det är svårt då jag inte ha någon strategi för att ta mig ur detta... sitter bara innerst inne och väntar och hoppas på att han skickar ett mess till mig och vill träffas igen... men även jag (som har svårt att läsa av människors intentioner) inser ju hur det ligger till.

Ska försöka ta mig ut och gå, eller jogga eller något - för jag blir knäpp av att inte göra någonting, jobbar hemifrån denna och nästa vecka då ingen jobbar på min arbetsplats - så blir helt instängd i mina egna tankar. Inte bra. Ska på AW på fredag, så kan prata lite med en vän då (jag kör för övrigt så ingen A till mig såklart).

Det är inte bra, men det är bättre nu när jag fått skriva av mig. Måste försöka tänka rationellt, se det positiva och lägga detta bakom mig. Öppna upp tanken på att våga träffa någon... annan... någon gång... kanske....

@Andrahalvlek Det låter härligt!🤗 Det där med att kunna köra bil närsomhelst har faktiskt blivit ännu bättre än vad jag trodde. Jag är uppskattad bland barnen och deras kompisar eftersom jag kan köra till badplatser och glasställen på helgkvällarna. Jag är uppskattad av frugan eftersom jag gärna hämtar henne från en AW inne i stan. ( fast i bland får hon ta bussen för att få lida lite.😂)Och jag är uppskattad bland kompisar och svågrar för spontana fisketurer, där dom kan ta någon starköl utan att tänka på bilkörning.

Och det är ju alltid kul att vara uppskattad, särskilt när det sker utan någon som helst ansträngning från min sida. Det är väldigt många som är såpass trollbundna av alkoholen och har svårt för att bara rycka på axlarna för att skippa den. Mycket som missas i deras liv i form av upplevelser och umgänge med sina nära och kära.
Där alkoholdimmorna tar över försvinner meningen med livet. Livet är för kort för att drickas bort.

Jag hoppas det märks att jag har ändrat mitt sätt att se på alkohol sedan jag blev nykter. 😂 Och det är jag jäkligt stolt över!

Kram

För mig var Forumet ett ställe att läsa på och lära sig hur andra gör med missbruk och beroende..Jag hade ju aldrig skrivit något någonstans tidigare..Men så en dag tänkte jag att nu förstår jag hur man gör..Började skriva när jag varit nykter 4 månader..Vet inte varför jag inte skrev innan🤔..Lärde mig en massa den tiden innan, när jag endast läste..Varvade med filmer, och böcker om missbruk och beroende..Det var en härlig känsla, när någon svarade, på Forumet..Med tiden utvecklades jag mer och mer, till den nyktra personen jag är idag..Tror faktiskt nykterheten hade varit betydligt svårare utan Forumet..❤️

Sova riktig bra är bra grejer 🤩 Igår kväll pratade jag med storasyster och hon undrade om vi hade börjat planera lillasysters kalas den 23/7. Mitt svar: ”Min hjärna har semester”. I natt har det regnat massor och idag är det svalt och molnigt. Regnet hänger i luften. Riktigt skönt faktiskt. Och jag har sovit så gott i tyyysssstnaden.

Under de tre-fyra timmar som jag har varit vaken har jag planerat kalaset, gjort en inbjudan som dottern kan dela till allt och alla, och beställt presenter till dottern. Två stora ljusrosa badlakan i tjock mysig frotté blev det. Och en film med teckensånger. Hon har ju en språkstörning så tecken som alternativ kommunikation (TAKK) är hennes andraspråk.

Jag har dessutom hunnit styra upp några dejter med vänner. Mat på restaurang med trubadur fredag kväll, båtutflykt på måndag plus två konstutflykter nästa vecka, med olika vänner. Jag behöver prata lite nu känner jag 😂 Och jag kom på att man kan använda nykterheten som lockmedel: Följ med och lyssna på musik på fredag kväll, jag kör!

En annan stugvistelse sön-tis 18-20/7 har jag bokat också, förhoppningsvis i sällskap med min SUP. Det ligger en sjö precis i närheten av den stugan, för havet börjar bli lite väl algblommigt nu tyvärr. Om man planerar några saker så här lite halvt spontant så kan tiden däremellan skvalpa runt lite som den vill. Just nu ligger jag i sängen i stugan och hör duggregnet smattra på fönsterblecket. Lovely ❤️

Om en stund ska jag köra och äta lunch på ett ställe i närheten. Det kafét blev min räddning i morse eftersom jag hade glömt kaffepulvret. Så jag fick äta mina frukost-falurågrut snabbt och sen köra iväg och dricka kaffe. Tre koppar. Med morotskaka till. Så jag lovade att komma tillbaka och äta lunch lite senare, som kompensation eftersom de inte blev speciellt rika på mitt morgonbesök.

Jo, en andra vaccinspruta har jag hunnit med att ta idag också. Ännu en fördel med att semestra i närområdet. Jag kunde dessutom åka hemom och hämta kaffepulvret 😉

Kram 🐘

Tack @torn och @andrahalvlek jag glömde inte men jag hade en så fullt upp dag- så jag hann inte gå in här helt enkelt 🌸
Grattis Torn, så bra gjort, jag är lite extra stolt idag (istället för igår då 😊) men känner att jag bär mig själv med lite stolthet- varje dag. Säger också som @andrahalvlek skrev att jag inte längre är rädd att ett återfall ska hoppa på mig. Känner mig mer i kontroll av mig själv, utan att hålla krampaktigt i bordskanten.
Sug efter ”något” främst lugnande- kan komma över mig. Igår var vi i min pappas lägenhet och rensade och mitt i nånstans kände jag mig otroligt stressad av allt. Det gick över men jag noterar att dessa situationer uppstår. Skulle inte falla mig in att tänka mig att dricka på en sån impuls men helt klart finns situationer som liksom inte går att göra något åt. Livet. Hänga med i svängarna. Reflektera kring känslorna.
Nu har jag gått igenom alla landskap kring min pappas bortgång- alldeles klar. Det känns som viktiga steg.
Önskar er alla en fin dag. 😍 Jag har just fått min spruta nummer 2, hurra!

Tack ❤️@Blenda

Vill bara skicka en tanke och en kram, vilka kämpar ni är, både du och sonen <3

Tack. @Andrahalvlek ❤️ Han mår redan bättre. Vi väntar på att de ska ta bort infarten så vi kan åka hem.

Kramar i massor till dig och sonen ❤️

Kram 🐘

Fast om man tänker så här då:
Den här föreningen har kapat åt sig en allmänning och nu tycker de att inga andra ska bada där… Är det rätt? Även om jag kan bli sjukt sur på alla Coronabesökare som nu blockerar våra badklippor 😂. Allemansrätten är bra! Föreningen kan sätta upp sitt swishnummer om de har problem med att andra badar där. Bada på tycker jag. Du gör helt rätt!
Hmmm undrar om jag kan sätta upp mitt, swishnummer, det är ju trots allt min pappa som har sett till att det går att gå i från ”våra” klippor. Alltså vi är så bortskämda med utrymme i Sverige. Tänker att vi får jobba lite med det. Minns en gång när vi var ute med båten 10 personer och kom till en ö. Vi gick upp för en Stig. Där hade några slagit sig ner precis bredvid stigen. De muttrade surt om att det kändes som att ligga på Stureplan när vi gick förbi. Förstår dem, men det betyder inte att de har rätt i att ligga i vägen på den enda stigen upp på ön. Och behandla andra som du själv vill bli behandlad. Generositet och förståelse eller irritation och småaktighet.
Ha det bra Soffi och njut av bad, uteplats och innesvalka!

På sjukhus med sonen igen. 😞

Semestern trallar på. Inga stora planer, många mindre utflykter m båten. Igår till en ny ö för oss o tog en fika. Lagom o mysigt. Vi har ju två hundar, som inte gillar att åka båt, så de är kvar hemma under våra utflykter. Det gör att vi måste begränsa tiden vi är borta för det mesta. Om nån av ungdomarna är hemma är det lättare, men denna veckan är de hos sin pappa.

@Andrahalvlek Vad härligt att du är nöjd med stugan! Visst är det skönt att bara vara, ta dagen lite som den kommer. Jag mår jättebra av det, dagarna är så inrutade ändå i vanliga fall.
Fortsätt njut!!!🎈😍💫🧚‍♀️

@Soffi Skönt att du snart har semester! Jag har haft snart 2v o har en v kvar, gott!! Tar dagarna verkligen som de kommer, tiden känns utsträckt, underbart!
Skönt att det blir väder som du mår bättre av idag, hoppas det inte blev alltför hett om öronen på jobbet dock!
Kram!!!🎈😍💫🧚‍♀️

Efter sol kommer regn. 😅😍.

Det blev (för) varmt och soligt igår också.
Idag ska det regna - på dagen 😊. "En perfekt sommar, då regnar det på nätterna och är sol på dagen.."
Nja, idag är det perfekt med regn! Jag ska in till jobbet och där kommer bli hett om öronen, bokstavligen och i dubbel bemärkelse... Då är det skönt att veta att det kommer vara svalt när jag kommer hem 😅.

Mycket vädersnack här nu 🤔😝.
Ja. Det slog mig just att "jaha, det är så här jag får min övning på sinnesrobönen".
Vädret kan jag inte påverka, men jag kan påverka hur jag hanterar det - och jag förstår faktiskt skillnaden nu!! 😁😎
Stundande semester, bara en och en halv vecka kvar. Någonstans har jag trott tidigare att min utmaning skulle bli att "det är tråkigt att behöva avstå ett svalkande glas vitt i umgänge med andra" på semestern.
Nej, där har jag haft fel. Insikten har ju trillat in att jag verkligen hellre vill ha alkofritt i glaset tillsammans med andra.
Senaste veckorna har lärt mig att min utmaning istället kommer att bli att hantera värmen och/eller andra saker som kan få mig att må dåligt och som jag har svårt att påverka.
Det är bra att veta! Nu kan jag vara mer förberedd 😊.
Med en AC och "tjuvbad" tex 😂🤣🤣.

Hög tid att dra till jobbet!

Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram! 🧡🌼🦢🌼🧡

Hej Sisyfos,
Håller med vad flera andra skrivit redan, du har klarsyn gällande alkoholen, den känns inte som något större hot. Däremot blir jag orolig när du beskriver din arbetssituation, att du ständigt är stressad och har ont. Det låter farligt i mina öron. Min åsikt är att man inte ska bli sjuk av sitt arbete, då behöver något förändras.. Finns det något du kan göra, eller någon att be om hjälp för att minska belastningen? Ta hand om dig!

@Torn Just det, det är den 6:e idag. Grattis till 1,5 nyktert år för er båda! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Se klart Grattis till oss på 1,5 årsdagen! 🤩 Det var riktigt nära att jag missade det.😅 Jag ska gå ner till godisautomaten och köpa en guldnougat och fira med. 😍

Kram

Wow, wow, wow 😍 Så bra har jag det i stugan vid havet. Inte ens algblomning får mig ur humör. Stugan är toppen! Vädret är toppen! Jag mår toppen!

Besök hos gyn har jag hunnit med idag också. Nu är jag nog ”friskskriven” från mina klimakteriebesvär och den efterlängtade menopausen verkar ha inträtt. *ta i trä* Så skönt! Det är när hormonerna åker berg- och dalbana som jag mår allra sämst. Så var det i puberteten, och nu likadant i klimakteriet.

Nu verkar könshormonerna ha stabiliserat sig på en låg nivå och jag slipper oregelbundna blödningar och ständiga pms-besvär. Allt det där blev bättre i och med nykterheten också. Vallningar och nattsvettningar har jag fortfarande lite av, men det är inte handikappande jobbigt på något sätt.

En riktigt bra dag med andra ord. Imorgon får jag andra vaccinsprutan!

Kram 🐘

Hej @attan39 💕
Jag går inte på några AA möten men jag har en del av böckerna som jag hämtade mycket av i början av min nykterhet.
Jag tyckte att jag kände mig stärkt av dom, och jag lärde mig mycket om hur man ska tänka.
Ibland känns det som om jag borde gå på något fysiskt möte. För att få träffa andra med liknande problem. I den kommun som jag är nu under sommaren, har möten 2 gånger i veckan. Jag tror att jag ska gå dit någon gång, bara för att se hur det är.
Jag har oxå en bra app som heter I am sober som är jättebra 👍🏻
💕 sländan