Senaste kommentarerna i forumet

@Crusade Jag har nog alltid haft svårt att ta kritik, jag tror att det beror på att jag har och har haft en dålig självkänsla. Kritik blir så stort och nedgörande (även när den kanske är rätt och riktig). Jag har svårt att tänka att den kan vara bra för mig, att jag lär mig nåt.
Om det är orättvis kritik eller någon som försöker ”sätta sig” på mig kan jag älta det i veckor eller månader beroende på vad det är. Värst var det i höstas. Ihop med alkohol var det värre. Tycker det funkar bättre nu, små steg gör att jag klarar sånt bättre. Jag kan bli arg och ledsen, men det går över. Jag kan också tänka att jag fått kritik ( hände just idag!). Men att jag nog är bra ändå och får jobba med mina brister… (😱😀) . I vart fall jag är lugnare nu och jobbar med min självkänsla…
Fint att du också jobbar på.
Och en fin handväska är väl aldrig fel…❤️👍

@Amanda L tack, det ska bli så skönt. Vi ska också försöka doppa oss!
Detsamma till dig!! 💃😍

@Tropa Jag var så peppad att jag gjorde den väldigt snabbt. Tycker där fanns en del bra förslag och tips. Typ: när du får sug, gör så här eller tänk så här.
Det var en del verktyg att använda.
Men jag har sällan gått tillbaka till den. Nu vet jag hur jag kan tänka.

@Tropa Jag tror det är en väldigt bra idé. Ha en fin helg ! Nyktert här också med några vänner i grönskan.
Härligt. Ser fram enot första sommar doppet!🤗😀

Några dagars nykterhet har åter gått.
Efter lite bollning med olika människor, även här inne har jag kommit fram till att, utöver mitt problem med a behöver jag jobba med mig själv. På ett djupt plan. Många kommer väl till den punkten någon gång i livet.
Har haft en tung barndom och mycket annat i livet som jag verkligen behöver nysta i.
Har tid för samtal på vårdcentral nästa v.
Tills dess blir det en stillsam midsommarhelg men alkoholfria alternativ enbart firande med sambo. Skönt. Inga direkta triggers.

VaraFrisk 💖 Grattiskramar till dig!💐🎉🥰
Du är så värd detta! Hoppas att tröttheten går och lägger sig snart!😉🤗💖

@Tropa Hejsan!
Bra att jag såg din fråga. 🙂
Jag har faktiskt bara gjort 2 veckor, ska verkligen ta tag i fortsättningen nu. Svårt att uttala mig om hur det hjälper, men än så länge känns allt vettigt där.

@Amanda L
Jag gör mina små planer och försöker att hålla mig upptagen.
Det är inte klokt hur allt från det förflutna är så närvarande. Skrämmande är rätt ord. Ibland är jag så förvånad över vad jag minns.
Det är kanske effektivt en proces jag måste gå igenom. Idag går det lite bättre. För att jag försöker att göra något i stället för att bara gå omkring och tänka.
Har du det också ...? Att vara så super känslig för allt folk gör eller säger? För mig ... pfff ... också skrämmande. Känns som jag inte längre vet vem jag är ...
Kanske också del av processen ...

Med andra ord jag känner mig jätte konstig. Lugn men samtidigt är min hjärna på G kontinuerligt ... typ in overdrive. Förstår du vad jag menar?

Strax kommer min man tillbaka. Vi har haft några bra samtal och det ser ut som att vi nu är på rätt vägg.

Jag har idag jobbat lite i trädgården, gjort några övningnar, städat udan lite .... små saker.

Jag har också köpt till mig själv en häftig röd handväska! Men inte än sagt till min man ... hahaha. Men det kommer jag väl att göra. Köpt väskan med pengar jag sparat genom att inte dricka. Klokt yes ?

Kram
xxx

Fem månader- det är STORT @varafrisk! Om du tänker på det en stund är det inte konstigt att du är trött. Det första året- gud vad jag vilade, vilade och vilade. En helt ny rutin för mig som oftast körde på. Det är kanske den största lärdomen sett i backspegeln. Vi orkar inte allt. Vi har begränsningar. Vi är inga supermänniskor. Kram 🥰

Jag tror att du har SÅ rätt i det VaraFrisk. Känner igen det så väl. Att ta hand om sig är en konst. Just att låta hjärnan vila kan vara oerhört svårt. Fem månader är galet lång tid när din första fråga var ”när kommer dag två”. Hoppas du påminner dig själv om vilken bedrift du har gjort.
Ha det fint!

Min hjärna behöver vila. Jag behöver minska intryck och stimuli. Behöver verkligen ta hand om mig.

Fem månader på onsdag!

Må gott🥰🐬

@Lora Håller med, den inre motivationen har varit avgörande för att lyckas. Har såå många gånger tänkt att jag måste göra något år mitt drickande, men den riktiga motivationen har inte funnits där och inte heller den riktiga viljan. Från någonstans kom en urkraft till att sluta på riktigt och förmodligen kom den från att jag inte längre orkade leva som jag gjorde. Så mycket ångest och mörkt, som om jag tynade bort. Jag mindes sedan ett tidigare uppehåll på några månader, att jag mådde bra och utan ångest. Jag höll ett viktigt föredrag och det gick så bra, jag ville tillbaka till den känslan. Den inre motivationen gjorde också att jag trodde på mig själv att jag skulle klara av det. Mitt fönster för en förändring var öppet och jag tog chansen och det gick bra!😁

Dag 16 ingen alkohol det känns bra att vara nykter. Vi kämpar på en dag i taget.

Jag finslipar min strategi ytterligare. Och fortsätter hänga här. Det är inget att be om ursäkt för. Bra frågor som leder till tankeställare!! ❤️

Ps Glöm inte dina små planer och små mål. 🤗🥰

@Crusade Du är på rätt väg.
Det är nog därför allt möjligt dyker upp från ditt liv. Nu, utan alkohol, kan du bearbeta det på riktigt för att kunna gå vidare.
Jag har också tänkt väldigt mycket på mitt liv sedan jag blev nykter. Allt möjligt poppar upp…
Du verkar ha extra mycket, men jag tror de flesta har ryggsäckar och väskor, större eller mindre, att släpa på genom livet.
Skönt när man slippa någon av dem!
Kramar igen, du är så stark!❤️❤️❤️☺️

@Tropa Fattade!
Allt bra här. Ursäkta om jag grillade dig, men det var bara ett försök att hjälpa dig att få till en bättre strategi☺️.
Att bara göra samma sak igen leder ju inte direkt framåt…
Ha en fin midsommar!❤️❤️❤️

@Suburra
Du har rätt. Det viktigaste är att inte dricka ...
🥰

Poddar, inte pissar!! 😂

@Amanda L precis. Jag applicerar ju min alkis-hjärna på andra. De flesta dricker ju måttligt, eller som nu i helgen inte alls.
Något positivt jag fick ut av detta var ju att jag helt klart fick svart på vitt att mitt tidigare sätt att se på alkohol är fruktansvärt ologiskt.
Jag är i en förändringsprocess. Tar nog bara ett tag för hjärnan att ställa om.
Nöter fortfarande beroende-pissar och har glöden uppe.
Nu siktar jag på en skön nykter midsommar. Hoppas du mår bra @Amanda L

@Crusade Var inte så hård mot dig själv. Det tar tid för kroppen och hjärnan att läka . Sov när du kan! Jag har samma problem men bestämt mig för att det löser sig...Viktigast att inte dricka .

@Lora Den inre motivationen är absolut nödvändig tror jag för att lyckas bli nykter. Det kan kanske fungera med skrämsel i vissa fall. Jag har tex fått rådet av tandhygienist i flera år att använda mellanrumsborste. Jag slarvade o följde inte rådrt. Tills jag fick en ny tandhygienist, som berättade för mig vad som händer på sikt om jag inte gör det. Sedan dess använder jag dessa borstar varje dag. Där funkade skrämsel för att ändra mittbeteende.
Avgörande för mig att tillslut sluta dricka efter flera års försök var en insikt att det jag höll på med var ohållbart. Jag led psykiskt. Barnen, som då var 13 och 15 uttryckte att de for illa. Jag satte ett datum ganska långt fram, och tog ett beslut att från det datumet är det stopp. Förberedde mig mentalt mycket. Målade upp bilder av hur skönt det skulle bli att bli fri. Tillät mig att känna allt inför detta datum. Längtan, sorg, rädsla etc.

Klockan är 05:00

Jag har en produktiv natt ...

Mmm ... gör saker jag bättre gör på dagtid men det blev nu så ... igen. Vaken mitt i natten.

Jag får absolut inte gå och vila på dagtid, för att då är det kört! Ska jag nu någon gång lära mig ...?

Måste kämpa ännu mer och vara lite hårdare mot mig själv.

Jag är inte nöjd med mitt liv just nu ... förutom att det är alkoholfritt! Ganska viktigt eller hur?

xxx

@Amanda L
Stämmer helt och hållet vad du säger.
De flesta ser bara den gamla jag ... MEN jag är inte längre denna kvinna.
Även min man hänger inte riktigt med med mig ...

NU måste jag verkligen fokusera mig på mitt liv och mig själv för att överleva. Varje dag kämpar jag som en idiot men det blir lättare också hoppas jag framöver, nu att jag försöker att bygga upp nya dagliga vanor.

Ja det är dags att skapa nya minnen med nya människor. Jag måste börja släppa det förflutna ... Eller bättre sagt, kontrontera mig med vissa saker, går igenom allt och då acceptera och gå vidare.

Att låtsas att vissa saker aldrig hänt hjälper inte, för att det kommer ikapp med mig själv.

Jag har gjort många misstag i mitt liv ... MEN jag inser nu att redan som tonäring jag behövde särskild hjälp ... vilket jag aldrig fick. Mitt liv var min mamma och hennes psykiska sjukdomar ...

Jag är nu barn igen i kroppen av en vuxen kvinna, inser jag nu. Jag har aldrig varit barn ...

Det är jätte komplicerat, jag vet det.

Kram
xxx

Hur går det för dig? Jag ska läsa dina sista inlägg då vet jag ...
Orkar inte läsa om mycket mer än vad jag försöker skriva ner. Förlåt ...
Kram
xxx

Mina tankar har de senaste dagarna arbetat rätt hårt. Själv känner jag mig berikad av att inte känna behov, vilja eller ens se några fördelar med att dricka. För mig finns inte längre tankarna i den riktningen. Skulle ha middag i helgen och kom på mig själv med att tänka jag har inte ens funderat på att köpa vin till gästerna. Tänk att det gått så långt så jag tom där är så obrydd. Jag pratar fritt om det när någon undrar. Försöker utifrån bästa förmåga beskriva hur varför osv. Även mina tillkortakommanden och hur jag arbetar med dem, synliggör dem för mig och hur det berikar mitt liv.

Vad är det som gjort att mitt sätt lyckats för mig? Varför har andra runt mig inte gjort det? Hur kan jag bäst stödja dem? Ska jag, bör jag? Är det bättre att låta bli för man stökar till om någon inte är där? Det känns nästan lite orättvist dock. Varför vissa och inte andra kommer ut denna destruktiva drog?

Jag är väldigt upptagen av att förstå. Jag letar svar kring hur. Vad är grejen för att lyckas? Inte egentligen ute efter att kritisera för kritiserandets skull. Snarare ute efter att förstå vad som ger resultat och vad som inte gör det. För mig är det viktiga frågor. Att inte vara rädd för att på riktigt granska dem, ordentligt.

På förekommen anledning pratade jag med en gammal vän. Vi har inte pratat på många år. Det visade sig att hon jobbar på soc. Beskrev sin roll och de föranledde diskussion kring om beroende är en sjukdom eller ej? Vi har väldigt olika syn och utgångspunkter. Min är mer förstående hennes är mer cynisk. Av rätt naturliga anledningar. Hon uppmanade mig att anmäla en gemensam vän. Då fick hon min syn och hon bad mig fundera över alternativ. Hot var hennes melodi. Det satte igång min hjärna och jag började leta svar. Är jag ute och cyklar eller har jag en poäng? Var beredd att utmana mina tankar fullständigt.

Letade fakta på nätet. Jag slogs dock av hur lite evidensbaserad information det finns där ute på internet. Dokumentären skrämmer. Den är 10 år gammal men har sina poänger. Om vi kör på med gamla metoder som saknar evidens och inte är beredda på att utmana, sammanställa statistik och förändra så lär vi ju fortsätta harva.

Så vad gör man? Hur råder man folk på bästa sätt när de inte riktigt är där ännu? Går det? Skulle det hjälpa som min vän försökte föreslå - att trycka till och hota med soc? Vem är jag att göra den tolkningen? Vad sätter jag igång och vad är målet?

Jag slås även av hur låst debatten är, hur lite vi analyserar systemen och hur lite fakta som finns.

Så hur får man fram vad som fungerar? Jag funderar på just vad det var som blev den avgörande faktorn här inne att ta steget? Själv handlade det om ett ytterst empatiskt samtal. Ett samtal grundat på genuin kärlek som fick mig att förstå att nu får det vara nog. Sedan var jag nog aldrig orolig egentligen för att inte lyckas. Det är nästan lite märkligt att jag inte var rädd för det. Varför var just jag inte det och vad är det i mig som gör att jag lyckats?

Jag inbillar mig att det första empatiska samtalet utan att jag kände mig hotad var avgörande. Sedan tror jag att det hjälpt mig att inse att just känslor är något man kan lära sig hantera. Det har gett mig ett nytt liv. Känslor är för mig idag enbart reaktioner på saker och i sig inte fel. Man kan dock påverka vilket känsloregister man tillåter spela och tvinga sig åt det positiva hållet. Lägga krut där. Sedan har jag jobbat massor med att inte skambelägga mig själv. Inse att man inte är mer än människa och oavsett vad som hänt går det att snurra 180 grader och gå åt annat håll. Skapa ett kul liv och omge sig med kul personer. Har idag även massor av intressen. Gör mycket kul saker. Allt det tror jag skapat förutsättningar för ett liv där droger inte längre fyller någon funktion. Droger ger mig inget och kan inte längre hota mig.

Skulle vara intressant att läsa vad andra tror varit avgörande för sin resa 🤗.