Senaste kommentarerna i forumet

@nykteristen24 Grattis till 20 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@Crusade Jag tycker att det är en strålande idé. Om ett år. När du har varit nykter ett helt år är det ett oerhört inspirerande statement. Just nu ska du hia dig och fokusera på att vara nykter en dag i taget. Inga stora projekt utan bara vara, vila mycket och skapa nya nyktra rutiner som inkluderar motion, frisk luft och mycket sömn. Ge din kropp och hjärna allra bästa förutsättningar att läka.

Undvik ”fest” i allra möjligaste mån. Börja dricka te framför tv:n, eller alkoholfri öl. Jag brukar blanda röd grapefruktjuice med kolsyrat vatten smaksatt med grape. Oerhört gott iskall i fina vinglas 😍

Kram 🐘

Vara...😁🌿

Lyssnar på boken "skål ta mig fan" den är riktigt bra och har så mycket igenkänning. Mår för övrigt riktigt bra och känner mig beslutsam och pigg. Vet att suget kommer med full kraft till helgen men ska till mina barn och barnbarn. Tänk att få möta ungarna på morgonen och inte bara bakis!

Jag vet att du inte vill ha svar från just mig @Lora, men jag tycker verkligen att du borde lyfta blicken och se i vilket sammanhang du skriver och funderar över vilka konsekvenser ditt avrådande från att söka hjälp kan få.
Jag förstår att det finns stora brister i både utredningar och bemötande hos soc och att du är både påläst och har egna dåliga erfarenheter av att ha hamnat i systemet. Men vad är alternativet?
Här skriver föräldrar som på grund av missbruk inte klara av att vara föräldrar. De vågar inte söka hjälp och klarar heller inte av att vara föräldrar. De negativa exempel om mötet med soc som har tagits upp i den här tråden är hemska, ja jag håller med. Men ur ett barnperspektiv kanske en soc-anmälan i din situation kanske var det bästa som kunde hända? Du slutade ändå dricka. Jag fattar att det var din egen förtjänst och beundrar att du inte tog bemötandet av soc som en ursäkt för att dricka.
Jag själv är livrädd för de personlighetsförändringar som kommer med alkoholmissbruk - valet av alkohol istället för relationer. Om det finns hjälp att få för att inte hamna där så tycker jag att man ska ta den. Jag tycker att det är ansvarslöst härinne att AVRÅDA från att söka hjälp. Vad är alternativet - ta tag i det själv? De har ju skrivit att de inte klarar det. Vilka alternativ och lösningar på ett missbruk man inte klarar av att få stopp på på egenhand föreslår du?
Ur ett barnperspektiv - vad blir rätt? Vad blev rätt för dina barn? Jag fattar att det många gånger blir fel och att man är extremt sårbar och att skammen och att bli ”avklädd” i en anmälan är hemsk. Jag fattar att det inte blir bra när det tas parti och när man inte tas på allvar och blir respekterad och att det är något som behöver levandehållas i professionen hos soc. Jag fattar att det blir kontraproduktivt att den andra VH alltid blir informerad och att det kanske inte alltid blir bra, men jag tror att det finns goda exempel också. Jag tror att dina och andras negativa erfarenheter och synpunkter är jätteviktiga för att skapa förändring och debatt och ett förändrat arbetssätt och att den diskussionen är viktig att ta, men det pågår också just nu ett allmänt ifrågasättande av SOC som kanske har andra agendor. Man uppmanar lärare och skolpersonal att inte anmäla. Just nu är du en del av det fenomenet - vill du vara det? Och kan det få allvarliga konsekvenser för ett barn om du avråder från att söka hjälp ? Är allt negativt som skrivs på Flashback sant eller pågår just nu också en svartmålning av soc? Och återigen vad får det för konsekvenser för barnen att inte våga söka hjälp när man fattar att man inte klarar av att ta sig ur ett missbruk på egen hand? Vilket ansvar tar du som avråder i det? Och jag tycker att du ska försöka ta dig ur den där kränkta känslan du har. Jag tror att den är tärande. Se till att du har förmedlat din upplevelse av hela situationen så att förändringar kan göras framåt. Jag tänker att du blev illa behandlad och illa bemött, men du hittade din inre styrka och tog dig ur det. Du analyserade och hittade grundorsaken till problemet och vände hela skutan. Den energin och det fokuset är beundransvärt. Det var en riktigt dålig erfarenhet men nu tar den också mycket energi ifrån dig och jag upplever det som att du har fastnat i tankegångarna och inte kommer vidare. Testa avsnittet The Work i nörvaropodden eller Metatänkande.
Jag säger verkligen inte att du har fel. Du är mer påläst än jag och det finns säkert stora förbättringsområden, men jag kommer alltid att tycka att forumet för den här diskussionen är fel.

@francinefishpaw Det har jag också. När vädret är fint, att sitta i solen med en kall öl. MEN. Jag tackte också NEJ. Vi kämpar på och väljer alkoholfria alternativ. Kram på dig.

Dag 11 och det känns bra att vara nykter vädret är kanon skönt med promenader i solen. Det är bara att kämpa på en dag i taget.

Hej och god morgon till er som läser mina inlagg.
Idag är jag nykter TRE DAGAR! Vilken milestone för mig. Nu kämpar jag vidare.

Förra året den här tiden så reste jag utomlands. Vad som kunde ha varit en fantastisk resa förvandlades till en mardröm. Varför? Jag började dricka som fan.
En dag bestämde jag mig för att sluta. Jag minns det som om det vore igår. Det var en måndagsmorgon. Jag tog min medicin som jag inte tagit på flera dagar. Men min kropp gjorde en tvärstop och bara kollapsade.
Jag hade inget vatten kvar på mitt hotellrum. Jag kan fortfarande se och höra mig själv skrika: vattna snälla och hjälp. Ingen kom. Jag låg på min säng och kunde inte röra mig. Jag var som förlamad. Jag var så törstig att jag släpade mig upp ur sängen på golvet, ner för trappan mot baren på jakt efter vatten. Jag bara låg där ... men ingen kom.
Då plötsligt tog hotelldirektören upp mig och gav mig vatten. Han hade ringt ambulansen för att komma och ta mig till sjukhuset. Jag minns att jag inte ville gå men då hotade han att ringa polisen och sa att jag skulle sluta i fängelse. Jag blev så rädd att jag gav mitt samtycke till att ta mig med. Jag borde ha tagit mig samman, packat mina väskor och checkat in på ett annat hotell. Men jag var så svag och min kropp ville bara inte lyssna på mina kommandon.
För att göra en lång historia kort så hamnade jag på en sluten psykiatrisk avdelning för missbrukare. Två veckor var jag där. Som att vara i ett fängelse. Ingen kunde fly. Precis som i ett fängelse.
Hemma var min man sjuk från oro och försökte få ut mig på distans. Efter två långa veckor kom några människor och räddade mig från den platsen, och reste hem med mig.

Jag kan inte börja beskriva hur det kändes att smaka frihet igen...

Nu har jag det i mitt huvud att resa tillbaka och skapa en fin resa med positiva alkoholfria minnen. Är jag galen? Min man kommer att påstå det i alla fall. Jag skriver av mig, innan jag fattar ett beslut. Men det känns för mig som ett sätt att bli av med dem hemska minnen och ersätta dem med nya och fantastiska minnen. Men ingen drop för mig, om jag nu gör denna resa ...

Ni som läser det här, vad tycker ni?

Kram på er

Dag 20, imorgon har jag varit nykter 3 veckor!

@Agnes123 Försök ringa alkohollinjen. Den är anonym. Och den där skammen, känner igen den. Fast egentligen är det beroendet som gjort att du gjort snedsteg.
Det är svårt att bryta beroende, inget skamligt. Du har en del av hjärnan som bara vill ha alkohol och ibland tar den över din vilja och dina beslut. I annat fall skulle det vara lätt att sluta dricka, om vi inte var just beroende. Så försök att vara lite snäll mot dig själv. :)

@DRacker Hej och tack för dina fina och jätte kloka ord. Du formulerar dig så väl. Jag försöker att sätta rätt ord på allt men då märker jag att min svenska inte alltid räcker. Jag känner igen mig i allt du skriver. Absolut. Att hitta hit är även för mig min räddning. Jag vill kunna resa igen som jag gjort innan jag drack. Utan att hämna utomlands där jag inte talar språket, i en sluten psyk avdelning för drogberoenden. Som jag skrivit innan, min värsta upplevelse någonsin. Värre än min mamma´s självmord. Så jag sitter med PTSD också. Om jag inte riktigt ha tillräckligt redan med allt annat jag fått med utan att fråga om såna diagnoser. Bra jobbat av dig! Som många andra är du en förebild. Det finns ett liv bortom alkoholen, ett finare liv där jag verkligen kan börja njuta av allt och uppleva allt på riktigt och inte berusad om då sedan bara minnas hälften eller ingenting. Kram på dig.

@Crusade Varmt välkommen hit! Så tufft du haft det, och säkert med kämpande också just nu. Känner så mycket igen mig i kampen, smusslandet, skammen och ångesten. Att jaga den där oerhört korta känslan av välbehag och att istället få lida långt mycket längre tid än den korta lilla stund som ruset gav, både fysiskt och psykiskt. Jag drack dagligen i över 10 år. Närmare 15 år. Vin. Så dåligt jag mådde av det, och så gärna jag velat sluta. Och så många gånger jag försökt, och fallit tillbaka. En ruskig och ångestfylld natt hittade jag hit vilket blev min räddning. Stödet och peppandet här inne var obeskrivligt fint från alla möjliga okända. Så skönt att det fanns folk som förstod och samtidigt lite av en chock att förstå att man inte var ensam. Jag lyckades, med allt stöd härifrån och en känsla av att jag fått en sista chans. Nu har jag varit helt spiknykter i över 7 månader. De bästa månaderna i mitt liv. Det går! Hämta stöd och råd härifrån. Läs i trådarna. Ta del av andras berättelser, även under tråden om anhöriga. Vi här är alla till för varandra. För att både stötta och hjälpa varandra framåt men också för att få stöd till våra egna resor. Vi är alla både lika och unika! I början gick jag inte på bjudningar, middagar eller andra tillställningar. Bjöd heller inte hem folk. Utsatte mig inte för frestande alkohol alls. Det tror jag är ett vinnande koncept inte minst i början. Minns att jag var sååå trött i början när jag slutat med alkohol. Sakta men säkert har piggheten kommit in, liksom en massa andra bra saker, både på och i kroppen och inne i huvudet 😊🌷 Det finns ett liv bortom alkoholen. Ett otroligt fint sådant 🤗

Idag lyckades jag avstå helt igen. Jag vill kunna betrakta de senaste dagarna som ett snedsteg men inte ett återfall, det senare eftersom jag inte blev riktigt berusad och jag tror inte att någon märkte hur mycket jag drack även om det var för mycket för mig. För mycket för att jag skall må bra. Och jag orkar inte tänka på alkohol utan det är så mycket enklare att avstå helt. Jag önskar att jag kunde få prata med någon om detta men det känns så skamligt att inte kunna kontrollera sig.

@Återfallaren Fint! :)

Dag 31 - en månad!
Oj vad tiden rullar på. Det är så konstigt. Det känns liksom helt naturligt att inte dricka trots att det inte gått lång tid alls egentligen? Jag har inte hamnat i så många situationer som äventyrar saken heller, men mitt problem har främst varit mitt drickande hemma på helger under middagen och i soffan framför tv:n. Det är liksom inte ett option för mig längre - det finns inte i min hjärna. (Och inte i mitt kylskåp heller 🤭)
Jag tänker ibland på att jag kaaaaanske ska låta mig ta ett glas vin vid enstaka speciella tillfällen i framtiden, men det känns inte som om det är värt risken än på väldigt, väldigt länge. Vi får se. Just nu är jag otroligt glad över mitt nya, nyktra liv. Att vakna varje morgon utan ångest, att frigöra så mycket plats för tankar på annat än att jag har druckit för mycket, att jag måste sluta, men jag börjar i morgon i stället så att jag kan dricka bara ett par glas i kväll. Har börjat träna och yoga igen och känner mig tillfreds och faktiskt nöjd med mig själv. Skönt att kunna lita på sig själv!

@Varafrisk Åh hej hej! Alltid roligt att höra att nån orkar läsa mina inte-så-himla-intressanta uppdateringar. Känner ofta att jag är så sjukt tråkig hahaha. Men jag skriver mycket för min egen skull, för att påminna mig om all skit alkohol för med sig för mig. Men det är så mycket roligare när någon bryr sig om att läsa och kommentera. 😽

@Pellis Smart med lunch! Det är faktiskt också rätt skönt att inte behöva sitta uppe halva natten och prata, som det ju ofta blir när det är middag, speciellt om det är alkohol inblandat. Men sömn är faktiskt sjukt viktigt.

@FinaLisa Tack Fina FinaLisa! Påsken har varit så skön - älskar högtider utan krav. Hoppas att du också har haft det bra!
💛😸💛😸

@Amanda L Hej! Jodå fortfarande nykter och välmående 🥰 mår 100 gånger bättre på en nykter dag idag än en onykter för 2 månaders sen ❤️

@Amanda L kände också det, tror inte heller det triggar suget utan snarare tvärtom :)

Kära @varafrisk, jag tittar in lite hastigt med en varm kram. Tänker på dig och är så imponerad, tänk på att man skjuter upp en massa tuffa känslor när man dricker, en del av dem får man ta itu med som nykter. Men det är aldrig aldrig värre än att dricka sig till sinnesro. Du kommer att klara detta, du klarar dettta! Kram 🤗

Tack! I dag kände jag mig riktigt sugen på en iskall öl i solen (inget sug efter alkohol dock!) så jag slog till på en ekologisk Melleruds och en liten påse chips och begav mig till en parkbänk för att titta på folk. 20 spänn och riktigt livsnjutning! 😎

Vet inte varför men känner mig väldigt låg i min sinnesstämning. Jag vill ju alltid veta varför jag känner si eller så fast....jag har faktiskt inte brytt mig så mycket om det när jag var aktiv...då bara jag drack. Jag vill inte dricka idag. Funderar på om jag känner sug? Nja...jag gör nog inte det...men jag vill inte känna så här. En sak som jag känner av ganska tydligt är att behandlingen går mot sitt slut och idag gick den in på halvtid. From den 24/4 är jag tillbaka på jobbet igen på heltid och det är där jag ska vara. När jag hade berättat på jobbet om mitt alkoholberoende började jag direkt på motivationsgruppen därefter kom behandlingen. Den har varit jättebra men nu ska jag tillbaka till verkligheten igen. Är verkligen glad över att det har varit en öppenvårdsbehandling. Jag tror att det hade varit tuffare för mig om jag hade varit på ett behandlingshem och komma hem till vardagen. Jag vet inte men det känns så.

@Andrahalvlek skrev i sin tråd om hur viktigt det är att få finnas i olika sammanhang, och jag håller verkligen med om det. Jag saknar ett sammanhang vilket är med vänner. Jag har vänner men jag har insett när jag tystnar att det är inte vänner som ringer eller skriver och frågar hur det är. De finns där om jag söker kontakt. Jag har ofta sökt kontakt för det är mycket som har varit tufft som jag inte kunnat härbärgera då har jag ringt och pratat och pratat...ibland har de nästan gått in sina yrkesroller (behandlare). Jag vill inte vara utan dessa vänner men det kan aldrig bli som förr därför jag vill inte vara den som alltid behöver utan mer att man ringer för att höra hur läget är. Jag behöver en tät kontakt men att prata både om det ena och det andra om ni förstår vad jag menar. Jag saknar min bror. Förr tänkte jag att vår sparsamma kontakt berodde på allt sorgligt som hände i samband med min systers bortgång eller att min son inte ville ha kontakt med min släkt numera tänker jag att han är inte superbra på att hålla kontakt. Det var ju några år sedan då jag frågade honom om han och jag inte kunde träffas över en fika. Han svarade inte nej utan mer diplomatiskt "jag tycker att det är trevligare om vi träffas alla fyra" dvs med våra respektive.

Jag försöker öva mig på att ha tillit till mig själv, att lita på att när jag kommer längre i mitt tillfrisknande då kommer saker ske som ev möte med nya människor bara jag öppnar upp. Ska ju träffa FinaLisa och Vinäger mfl i sommar vilket kanske kan innebära att man kan ses igen och ha kontakt via mobil/sms/messenger. Behöver verkligen byta ut det här tröstätandet mot något bättre. Jag har på sätt och vis fört in lite nygamla vanor som att träna, sticka och att läsa. Har som ett mål att kunna vara med på jympapass på Friskis inte bara var på gymmet. Tycker mycket bättre om pass och att röra mig till musik. Behöver även börja tänka på min trädgård. Vill tänka i banor av att jag vill istället för måste. Jag köpte ju lite nya plantor på rean i augusti men vet inte nu riktigt vad jag har köpt....men men jag får börja lite försiktigt. Ska iaf köpa tomatplantor och lite annat att sätta i växthuset.

Så skönt att skriva av sig lite grann känns lite bättre då och om en timma ska jag gå på NA-möte därefter träffa en fd kollega så jag kan ju inte annat än att vara tacksam ändå.

Kram:)

Jag har tänkt länge och kan inte lämna detta åt sidan. Det är för viktiga frågor och som det skrivs nu tappar jag faktiskt hoppet om människan. Riktigt illa berörd.

Gällande säkerhet och utredningar via soc så har Bo Edvardsson forskat i ämnet och skrivit böcker. Där återfinns egentligen mycket av min kritik. Frågan är dock om någon är intresserad av att ta den till sig? I dagens Sverige handlar så mycket om hårdare straff och få ifrågasätter egentligen hur man når framgång. Det blir politik och inte forskningsbaserat. Egna känslor styr snarare. I relation till barn är de starka. Det blir blockering och osakligt.

Det finns forskning som visar att hela 67% av de utredningar som granskats gällande barn kommit till på felaktiga slutsats (googla då jag inte får länka). Det är en ganska häpnadsväckande siffra. Det framkommer även kritik i relation till att socionomer inte har tillräcklig bakgrund för att avlägga ordentliga rapporter. Det är ju de som sammanställer material som det ska fattas beslut baserat på. De visar sig att de går för snabbt på en sida och resultatet blir för ensidigt. De hade gynnats av att förstå forskningsprinciper så hade man kunnat undvika en del fel. Inte gå på känsla utan mer validering och hålla sig neutrala under utredning. Sedan framkommer även att barn som omhändertagits faktiskt i snitt råkar mer illa ut än om de levt kvar i problemfamiljen. Det är inte alltid så att samhället är bättre, bevisligen. Här finns brister. Nu har man för några år sedan ändrat systemet och uppmanar till att anmäla oftare. Vad har det lett till? Är fler nyktra och mår barnen bättre? Det måste man våga lyfta och här finns problem. Fråga de som varit igenom processen. Den är ju till för att stödja dem och då rätt saker. Om man nu är intresserad av barns välmående borde man granska forskningen och fakta inte en massa känslomässigt tyckande.

Jag tror det är svårt för oss att ifrågasätta systemet. Många går per automatik i försvarsställning utan att för den delen begrunda forskning på området eller ens har egen erfarenhet av systemet. De som jobbar inom soc går i försvarsställning. Folk bara tycker då det är en massa känslor i relation till att barn far illa. Här blir jag lite av en Greta. Lyssna på forskarna.

Samma gäller här i relation till att vissa inte tar hjälp. Då känner man att dunka in dem i systemet men lite tvång kan vara en väg att gå. Detta i sin iver att få den med problem att fatta. Frågan är fungerar detta? Är det snarare sin egen frustration man får utlopp för här eller hjälper det? Vad säger forskningen om dessa tekniker och våra institutioner? Det finns forskning om än knapp. Jag ställer mig väldigt frågande kring att vi tillåter knapphändig forskning här. I den forskningen förordas det jag pratar om. Behandla folk med värdighet. Förstå hur skam påverkar människor och få folk att känna sig bekväma. Det ger resultat.

Det har ju testats i detta forum att trycka till. Hur gick det? Vad är risken med det? Blir det kanske snarare ett övergrepp som skapar trauman? Speciellt när systemet ser ut som det gör och det faktiskt finns fakta som visar luckor i systemet. Är det då mer rätt att låtsas som att dessa inte finns? Trycka på folk så de ramlar in i systemet. Inte låta de som farit illa av systemet komma tilltals och räta upp problemen för då kanske folk inte söker hjälp? Jag efterfrågar forskning och att vi skapar stödstrukturer utefter vad de kommit fram till. Inte mecka med folks huvuden utan att fatta vad man håller på med.

De som tokanmäler till soc kanske kan försöka närma sig personen ifråga med respekt innan man sitter i grannhuset och kastar in anmälan. Soc kanske borde fundera en sväng till. Är det rimligt det som motparten säger. Har jag fått en neutral bild? Behöver jag validera med fler? Läkaren kanske ska fundera en gång till innan han trycker till. Faktum kvarstår, idag fattas alltförmånga beslut på felaktiga grunder och barn som omhändertagits löper större risk än om man såg mellan fingrarna. Dags att vi andra öppnar ögonen och vågar ställa högre krav på rättsäkerhet. Om inte annat för barnens skull.

Det är inte bara jag som anser att man går för långt. Kolla flashback. Det är väl typ det enda forumet man vågar skriva öppet om soc? Där finns en hel del kritik. Det återfinns även i utredningar. Ska vi tillåta HVB hem under dagens struktur? När det de fakto visar sig att risken att utsättas för övergrepp och att tom dö är högre än om barnen var kvar i sin familj.

Jag hoppas verkligen folk tar sig tid och läser in sig. Kolla forskning ordentligt. Övergrepp exempelvis har man hittat sätt att komma tillrätta med. Dock är detta något som är så svårt att nå igenom med i samhället för gemeneman får taggarna utåt direkt och tar inte till sig forskning. Finns bok i ämnet -Annika Wassberg och Jürgen Degner skrivit material.

Tack @Andrahalvlek🥰
Ja, det går bra även om mitt stämningsläge pendlar men jag försöker ha en viss acceptans för det.

Kram🐬

@Amanda L
Tack för att du svarar. Jag måste börja om. Har funderat på varför jag drack och tror att det är för att jag blev för trött helt enkelt och att det var jobbigt med allt socialt

@Agnes123 Jag har sett här i trådarna att det kan hända att människor trillar dit och kanske oftare i början. jag tror du kan lära dig mer om det i programmet som finns här.
Deppa inte ihop för detta, ta lärdom istället. Du och jag kan nog inte dricka ens en klunk. Då vaknar beroendehjärnan till och tycker genast att det vore bra med fler... och ännu fler. Inte heller blir vi lyckligare av att dricka. Tvärtom.
Så upp på hästen igen och börja om så snart du bara kan. För varje gång lär du dig något om dig själv och jag tror du är starkare nästa gång. Var snäll mot dig själv :) Kram:)

Nu har jag gjort ett snedsteg…
Det gick bra tills att vi åkte på påsksemester och skulle bo med vänner ganska länge. En vän hällde upp vin, jag drack bara en klunk. Nästa dag tackade jag ja till en öl. Drack den långsamt under flera timmar. Men kände väl att min nyktra tid var förstörd och har därefter druckit flera öl och även tagit extra i smyg för att vännerna drack för lite. Är så ledsen nu och vill tillbaka på banan…
Också konstig mat här och mycket socker som jag också känner mig ur gängorna av. Längtar tillbaka till vardagen.
Det känns så tungt att börja om