Senaste kommentarerna i forumet

@Ny dag Jag säger något liknande - och det är ju faktiskt sant! Jag har märkt hur mycket bättre jag mår utan alkohol, precis som du har gjort. Mer behöver ingen veta. Om man vill prata om det mer kan man göra det på tu man hand, med vissa utvalda. Det händer att vänner vill prata med mig om sitt eget drickande, och då brukar jag bidra med en del egenupplevd erfarenhet och kunskap.

Vilka vänner kan säga emot argumentet att man mår bättre utan alkohol? Och du kommer dessutom få uppleva att du kan ha precis lika roligt utan alkohol. Man får den roliga fasen, men den tråkiga fasen - då folk börjar sluddra och upprepa sig - slipper man. Då kan man gå hem.

Att vi tror att vi inte har roligt utan alkohol beror sannolikt på att vi har varit nyktra några gånger på fest historiskt, då vi kört bil eller varit gravida tex. Men då har vi varit tvungna att vara nyktra, och vi har sannolikt verkligen ogillat det. Då har vi varit nyktra på ”vita knogar”, och det är verkligen inte roligt någonstans. Att vara nykter när man själv har valt det är tusen gånger lättare. Och roligare 🤗

Kram 🐘

@Onkel F Sorry (kan inte heller låta bli 😉), det är ett strikt hundseparatistiskt spa där tvåbeningar utan päls göre sig icke besvär!

Vaknade upp till strålande solsken och idag står långpromenad med fika tillsammans med vännerna på agendan. Ikväll blir det firande med årgångschampagne och fina viner… Frågan om/när jag blir som vanligt igen kom som jag befarat. Luktade på rött igår och det luktade surt… min afria öl luktar och smakar så mycket bättre. Jag kommer klara kvällen. Svarade att jag kanske aldrig mer dricker för jag märkt att jag mår så mycket bättre och med min ”svaga” psykiska hälsa tror jag att alkoholen triggar ångesten starkare vilket gör att det känns onödigt att dricka eftersom det kommer så surt dagen efter kopplat till ångestpåslag… Kndes lätt att säga och jag tror det uppfattades som om jag verkligen tror så… De vet såklart inte om mina problem med a men min förklaring ligger ändå mkt nära sanningen och jag behöver inte förklara mig mer. Tack vare mina mediciner (snri) är min grundstämning så mycket bättre och jag mår på det hela taget bra även om jag dippar ibland men vem gör inte det…? Tack vare mediciner orkar jag ut, jag rör mig mer och jag är mycket mer social stiger upp de flesta dagar utan att reflektera vilket är milsvid skillnad mot tidigare då det var precis tvärtom. Detta sammantaget gör att nykterheten går hyfsat lätt och jag njuter av detta så länge det varar men är högst medveten om att återfallet endast är ett glas bort. Men glaset lyfter inte sig själv. Idag är jag nykter och jag önskar alla på forumet detsamma 🙏🥰!

Männen blev han kompis med! Förstås.

@annacananda Jag tänker att ni båda har en resa att göra. Tillsammans eller var för sig. Jag separerade för 9 år sedan och till slut var allt jag gjorde fel, och allt jag inte gjorde var också fel. Min sambo tillika barnens pappa hade blivit bitter av livets omständigheter, och han såg mig som syndabock delvis och använde mig som slagpåse. Mentalt, absolut inte fysiskt.

Och jag reagerade med att bli tystare och tystare och tystare. Jag hörde till slut inte alla tillmälen och hårda ord från honom, men vår omgivning reagerade. Att tyst ta emot, tiga och lida, innebar dock att jag begick våld på mig själv. Jag gillar att ha en god grundplanering och utifrån den sen göra spontana saker. Jag gillar teater och konst och föreläsningar och allt annat möjligt som berikar mig. Ger mig lite wow-känsla i tillvaron.

Min sambo muttrade dock nej, nej, nej, nej, orkar inte, orkar inte, orkar inte. Han fyllde sin tillvaro med spel på datorn, öl och whiskey. Finsmakare - det är noga med rätt sort och dyra drycker. Helst ska man vara tre-fyra gubbs som hänger och smakar och jämför och skryter och imponerar på varandra. Röka lite cigarr också för att toppa smaken. Då är livet toppen tycker barnens pappa. För mig är det bara boring.

Nåväl, vi separerade till slut. Efter 24 år ihop. Den 1/12 år 2013 flyttade jag till lägenhet. Han bor kvar i huset. Barnen bodde växelvis hos oss varannan vecka, tills de blev stora nog att flytta hemifrån. De är 25 och 23 år nu. Varje söndag bjöd vi varandra på middag, när barnen bytte hem. I åtta år höll vi på med det, tills yngsta dottern flyttade till ett LSS-boende.

Vi har byggt upp en annan typ av relation, vi är mer som syskon. Vi firar alla högtider ihop, liksom barnens födelsedagar och andras födelsedagar. Vi har en ständig kontakt via Messenger, både enskilt och i en familjegrupp. Vi umgås inte själva, barnen är vårt kitt. Men vi ställer upp för varandra, vill varandra väl. När jag var svårt sjuk i våras tog han ALLT med vår yngsta dotter. Han är den som jag ringer mitt i natten om jag får punka. Det finns få sådana.

När jag beskriver vår nuvarande relation, som är livslång men inte alls inkluderar någon attraktion, skakar folk på huvudet och säger: ”Himmel, sådana lyckliga separationer trodde jag inte ens existerade.” Jo, de finns. Jag är tacksam över att han finns i mitt liv, för ingen känner mig så väl som han. Men det finns som sagt ingen fysisk attraktion kvar alls, från något håll. Vi är klara med varandra.

Jag har haft relationer efter vårt uppbrott, men de munnen blev han kompis med. Just nu har ingen av oss en relation, men vi lever var för sig och gör vårt bästa av våra egna liv. Vi har helt olika intressen, men omsorgen av barnen har vi gemensam. Vår yngsta dotter behöver ju fortfarande sina föräldrar väldigt mycket eftersom hon har en intellektuell funktionsnedsättning.

Jag vurmar inte för separation, men jag vill berätta om hur det kan bli om man bestämmer sig för att man vill annorlunda med sitt liv. Var för sig.

Kram 🐘

@Constance - Varmt välkommen hit!
Det är ett jättebra, starkt och modigt beslut som du har tagit. Det finns mycket stöd att hämta i detta forum.
Fundera på förhand ut några bra svar på varför du inte dricker alkohol som du snabbt kan ta till när någon frågar.
Du klarar det här! 💪🌟 Första steget är redan taget! 🤗🌟🌟

@Vilja123 Heja dig! Du kämpar på jättebra. Utsätter dig för frestelse men funderar ut innan hur du ska göra - och då går det galant! Grattis till 3 nyktra veckor! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Nu har jag passerat tre nyktra veckor. 🥳 och gårdagen bjöd på två utmaningar. Den första när jag blir ombedd av en äldre släkting att handla på systembolaget åt denne. Jag har inte berättat om mitt missbruk för honom. Men snällt travade jag iväg till affären med den gröna skylten fast besluten att lyckas. Och det gjorde jag 😊 Jag kände inget sug eller längtan att köpa vin. Tog det han ville ha och traskade malligt ut från butiken med ett brett flin på läpparna. 😊
På kvällen blev det restaurang med barnen. Alla drack utom jag som stolt beställde in alkoholfritt bubbel och öl. 😊 Känner mig stolt över mig själv och tänker återigen mallgroda mig hela helgen 🐸
Ha en fin helg allesammans! 🍂🍁☔️

Tack @Lonely Man.
Jag tror också att jag behöver vara helt nykter för att må bra. Tappar energi och självkänsla när jag misslyckas med mina mål i det måttliga. Jag är så less på vad vinet, som det är i mitt fall, gör med mig. Det är hemskt med ångest, ånger och att vara bakis.
Hade en helt vit månad i somras. Nu ska jag göra så igen.
Men jag vill vara anonym, vill inte ha frågor från omgivningen. Såg att det finns tips på nätet vad man kan säga om någon ifrågasätter att jag inte vill dricka vin.
Blir varm när jag blir kallad stark, för det är jag. Men jag skäms också över att jag trots det och trots mycket annat som är bra i och kring mig, har tacklat mina bekymmer med vin. Den lilla bubblan av återhämtning, bara för mig, i en mycket kravfylld situation.
Och så plötsligt - eller gradvis? - alkoholberoende. Suck.
Vet att det finns mycket hjälp att få, men jag vill inte exponera detta i onödan. På måndag ska jag ringa Alkohollinjen för hjälp med en plan från det här läget.
Vad är det värsta som kan hända om någon frågar varför jag inte dricker? Att de frågar om - eller misstänker utan att säga - att jag har problem med alkohol? Att jag blir ”avslöjad”?
Det värsta som kan hända för mig med att inte dricka är att jag kommer må bättre. Fast jag måste ha sätt att tackla allting som fått mig att dricka vin på andra sätt. Och det är svårt. Kanske inte dag 1-5 men dag 6, 8 och 9…
Ack ja. Jag gissar att ni som är här vet allt detta och lite till….
I alla fall, jag erkänner att jag är beroende av alkohol och att jag inte kan bryta det på egen hand.

En sista morgon på en väldigt vanlig och lite slätstruken semester. Maken har varit mycket negativ till det mesta och felsöker hela tiden. Eftersom jag varit nykter har jag kunna hålla mina tankar och inte gått till attack som jag skulle ha gjort om jag så bara hade ett litet glas vin innanför BH:n. Inom mig skojar jag lite och tänker ”Finn fem fel” varje gång han dissekerar något som inte passar. Bortsett från det så har andra ”riktiga” känslor kommit fram hos honom och det är så bra! Det finns oro och sorg hos honom kring ett långt arbetsliv som tagit all hans tid och kraft. Det har inte funnits utrymme för egna intressen och nu när pensionen närmar sig (han är några år äldre än jag) inser han här i nykterheten att han inte har några intressen. Det är nytt och det är stort och jag ska behandla det med stor respekt. Tänker att det känns så skönt att läsa om @Himmelellerhelvette och @vår2022 och få lite vägledning kring relationen. Att vi är så lika trots olika omständigheter. Det känns tryggt att ha er. @DRacker @vår2022 @Himmelellerhelvette - jag har säkert glömt någon nu men jag menar uppriktigt att det bästa jag har gjort i år - det är att logga in på detta Forum. 🫶🏻🫶🏻🫶🏻

Inom mig känns just nu inte mycket. Det är lugnt, havet skvalpar, måsarna har börjat röra på sig och vi ska strax börja packa. Den här veckan har varit en viktig vecka och igår på restauranggatan kände jag en stor tomhet. Jag tror att jag längtade efter vinet men samtidigt så upplevde jag att jag nog hade druckit bara för att jag brukar och att det inte ens i stunden hade gett mig någon lindring. Jag hade troligen tvångsmässigt druckit och tänkt att på söndag är det slut, jag måste sluta dricka…jag vet att jag hade köpt en vinflaskan, om inte tidigare så på ”sista chansen” på Kastrup. Jag vet att jag hade öppnat den hemma trots att vi kommer hem sent och inbillat mig att det var precis det jag behövde. Så hade kampen fortsatt. Nu blir det en annan kamp. En kamp mot tristess, motstånd till gymmet, att inte låta mörkret dra ner min rullgardin utan hitta ljuset och myset. Boa in oss, vara uppriktig och kanske, kanske kommer min energi att öka. Jag är inte på långa vägar så sliten som jag var vid förra året då vi kom hem - jo, vi upprepar den här veckan år efter år…det är ett helt annat utgångsläge och jag tänker att jag har tagit ett, två, kanske tre steg upp i mitt läkande av min alkoholhjärna. Tänker mig att det finns tio trappsteg upp ur Fängelsehålan Beroende. Den här gången orkar jag hela vägen upp…

Hoppas ni alla vaknar inte bara vackra utan även nyktra!!

Stor kram

@Himmelellerhelvette @vår2022

Jag är förstummad över likheterna! 🫣

@Ejanne skrev:"jycken gick på spabehandling" Fasen, kunde ni inte fått grupprabatt? En klippning och en helkroppsbehandling av ett par varsamma kvinnohänder hade fått mig att gå därifrån med ett leende på läpparna 🤣 (Sorry, kunde inte låta bli).
Det låter ju bra att du ser fram emot utredningen! Inte så konstigt, det blir en start på något bra.
Lycka till!

@Gullranka Wow! Du har klarat det senaste året kanon 🤗 Fyra gånger är ju ingenting. Var försiktig bara, så att inte frekvensen smyger sig på efterhand. Det är nog väldigt lätt hänt.

Jag tänker att jag nog skulle fixa ungefär en sådan frekvens, men att det inte skulle hålla i längden. Jag vill inte riskera min nykterhet, den är för värdefull för mig.

Plus att jag har blivit anti alkoholromantiken generellt och det har nästan blivit en princip hos mig att jag kan göra allt jag vill - utan alkohol. Sen avstår jag gärna typiska fylleslag, det ger mig inget längre.

Kram 🐘

Hej, tack för uppdatering! För egen del funkar måttligheten eftersom jag väldigt tydligt vet att jag ogillar att vara berusad. De få gånger jag dricker blir det bara ett glas, sen övergår jag till alkoholfritt om kvällen fortsätter. Tror det där med mängden är viktigt, med tre glas i kroppen får hjärnan svårare med det viljestyrka och impulsen tar över (ibland går det bra, ibland inte). Sen det går oftast månader mellan glasen, tror det också är viktigt, min vardag är som icke-drickare. Jag är inte intresserad av vin längre. Mycket fakta om alkohol och lång nykterhet har fått mig att släppa det.

@Sarsaparilla Jag känner igen mig, hade också en period då jag kände mig arg på alla, tyckte alla var dumma i huvudet men det gick över och det var väldigt skönt😁 Det måste varit något inom mig själv som gjorde mig arg, vet ännu inte vad men tror det är ett vanligt fenomen.

Jobbigt med din gubbe, det hade irriterat mig någon vansinnigt med! Hur mycket vet han om vad du går igenom och om dina framtidsplaner?

Stor kram! Du ska vara jätte stolt över dina dagar, det här med att bli nykter kräver tålamod men det blir bättre ❤️

Oj, ett år har gått sedan jag skrev senast ser jag. Det har varit ett bra år på det stora hela skulle jag säga. Alkoholmässigt har det blivit fyra tillfällen: 1.) en planerad fest med barnvakt och hela faderullan som planerades (ink. Alkohol) långt innan, drack ganska mkt men inte för mycket. 2.) tre glas vin tillsammans med min man efter att gästerna gått hem från oss på julafton, jättemysigt och härligt 3.) middag och sen jättejättemycket vin oplanerat när vi fick barnvakt i mellandagarna, hade ångest och migrän dagen efter 4.) ett glas vin till lunch förra veckan, ångrade mig direkt när jag beställt in det men drack det ändå.

En okej årssammanfattning för mig känner jag. Men känner mig ambivalent inför hur jag vill ha det framåt. Märker att jag börjar glida i tanken; kanske kan jag acceptera ett upplägg med alkohol ibland vid festliga tillfällen? Kanske är jag inte ens alkoholist? Det kanske vore gott med ett glas rött ikväll iaf? Och sådär håller det på. Bestämmer här och nu att det iaf inte dricks en droppe i november så ger jag mig lite respit att fundera på hur jag vill ha det. Hoppas att ni får en fin fredagkväll !

@Sarsaparilla Du kämpar på så himla bra! Irritation och ilska var nog de första känslorna som drabbade mig hårt i nykterheten också. Jag kunde bli skogstokig! Allra mest på jobbet, himla opraktiskt. Men jag lärde mig hia mig!

Efterhand så kommer även positiva känslor. Jag har tex inte skrattat så gott sen jag var barn, som jag gör nu som nykter. Glädje och kärlek till mina barn är mycket starkare känslor också, som verkligen fyller varje skrymsle i min kropp.

Vi måste lära oss att hantera känslorna på ett annat sätt, nu när vi inte kan dränka dem i alkohol. Du kanske ska skriva ett brev till din man? Sätta ord på din ilska och irritation. Kanske till och med överlämna brevet? Eller prata med honom?

Jag beundrar verkligen dig och alla andra som blir nyktra samtidigt som partnern fortsätter dricka på ett problematiskt sätt. Jag lever själv, och i vissa ytterst få fall är det en fördel. Jag hade gärna delat mitt liv med någon, men inte till vilket pris som helst förstås.

Kram 🐘

Hej Constance.
Bra att du hittat hit. Du verkar vara stark. Du har tagit modet att skriva här. Man klarar inte detta själv. Här stöttar vi varandra. Jag skulle också vilja rekommendera dig att gå till en AA grupp om det passar dig. Det finns också annan hjälp inom öppenvården. Livet är bättre utan A. Själv har jag var nykter i 6 månader, har varit tufft men det fungerar. Ta hand om dig.

Dag 41. Känner mig enbart arg och irriterad på allt och alla. Tänker bara elaka tankar. Det har känts så här en dryg vecka nu. Just idag har jag inte känt mig sugen på att dricka men jag tänker på att alkoholen är där i ansiktet hela tiden. Så fort man tittar på en film eller serie så dricks det konstant. Jag har inte sett det tidigare. Sen är det min man. Jag orkar inte vara i närheten av honom. Han ljuger och gömmer och tror att han kan lura mig (som om jag inte kan alla knep i den boken). Idag skulle han bara köpa fyra folköl men jag vet ju hur han funkar så jag kollade och det var sex stycken öl på 5,7. Med stor sannolikhet finns det en liten flaska sprit också någonstans. Nu går han redan runt och är lullig och försöker skärpa sig så att det inte märks. Det är också ett märkligt beteende som jag har tänkt en del på. Det är ju mitt beteende också när jag dricker. Jag menar att man vill bli så full som möjligt samtidigt som det inte får märkas. Märkligt.

Jaja, jag ville bara gnälla lite här i min tråd. Jag hoppas att den här irritationen mot världen ger med sig så småningom. Jag hoppas också att någon slags stolthet kan infinna sig hos mig. Att jag kan känna mig nöjd över att jag faktiskt har varit nykter nu i 41 dagar och faktiskt inte ens har varit i närheten av att knata iväg till systemet. Suget har funnits vid några tillfällen men ändå har det känts avlägset att faktiskt gå iväg och köpa.

Ikväll tänker jag ta bilen och åka runt en sväng på stan och kolla på folk. Bara jag. Bara för att jag kan!

Andra fredagen..går bra. Men suget lurar under ytan. Men nu är jag nykter. Så skönt! Mys fredag på soffan 👍

Precis så tänker jag också. Jag fattar att jag har problem och uppenbarligen inte kan bryta det själv, trots mycket goda försök. Bra att skapa ett sammanhang för den här himla plåga att inte ha kontroll! @Första steget22

Jag försökte dricka måttligt, men det kan jag inte. Nu behöver jag göra en förändring. Har sagt till mig själv att om jag inte klarar det så SKA jag ta hjälp. Att vända mig hit är ett sätt.

@Se klart tack vad glad jag blir att läsa det du skriver ❤️
När innerst inne får bestämma kan det inte bli fel tänker jag. Jag ser framemot den dag jag är 100 procentig där.
Hoppas du får en fin fredag 💗

@Himmelellerhelvette Ja, tänk hur lika man kan vara i så många sammanhang❤️

Det är nog en ordentlig utmaning för er med utlandssemester så tätt inpå din fina vändning i livet @annacananda. Han har nog inte hunnit med riktigt. Min man har fått processa med mig långsamt, han fick nog inte vara med så mycket första månaden. Jag behövde förstå själv. Han vet fortfarande inte om jag kommer dricka igen och det vet inte jag heller så där är vi på samma plats. Han pratade om skidsemester och kom in på A. Jag sa att eftersom jag inte kommer dricka gör det inget om vi inte får Ski in ski out, jag kan köra. Den meningen berättar för honom att jag inte kommer vilja dricka ens i februari, för även fast jag sagt att jag inte tror jag kommer vilja dricka förrän eventuellt till sommaren så tror jag han ändå dubbelkollar genom att prata skidresa för kanske har jag ändrat mig till dess. Sedan har han vid två tillfällen sagt att ” även om du aldrig kommer dricka igen” så jag tror han processar sakta vid min sida. Han försöker förstå hur man kan välja att inte dricka när man får dricka. Någon gång kommer han få veta hur dåligt jag verkligen mått med mina ord men han kommer nog aldrig kunna förstå hur dåligt jag mådde. Sånt kan man bara förstå om man varit där själv.