Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen det där med nedstämdheten. Jag kände så av och an den första tiden. Men jag härdade ut och helt plötsligt så försvann den känslan. Kämpa på 🙏🏼

Min nynyktra tid körde jag undvikande-strategi! Allt som kunde locka mig tillbaka till alkoholen undvek jag. Det funkar såklart inte i längden... men jag ville bli trygg och ha mer kött på benen innan jag utsatte mig för frestelse. Min största trigger har visat sig vara mitt hem, som varit som ett nav för vänner. Givetvis med bubbel i glasen. Jag klarade inte det o föll tillbaka till alkoholen, i ca två veckor. Efter det har jag sagt att festen är över. Mitt hem är min borg. Till de enstaka jag ff bjuder in säger jag att mitt hem är alkoholfritt. Ingen har klagat på det än så länge. Så svårt detta med att alkohol är så normaliserat. Jag har äntligen valt att vara sann mot mig själv. Jag klarar inte av att ha vin o bubbel framför näsan på mig i mitt hem. Annars funkar det bra. Hos andra eller på lokal har jag inga problem. Hoppas du hittar din väg som funkar för dig!@Ny dag

PS. Middagen behöver inte vara så avancerad. Man kan mötas över helt vanlig vardagsmat. Turas om att bjuda varandra med viss regelbundenhet. Låta samtalet hamna i fokus, inte innehållet i glasen.

@Varafrisk hälsar på i din nya tråd. Jag har sagt det tidigare men gör det igen. Din man behöver steppa upp och stötta dig på allvar i detta! Du kan inte göra det ensam. Jag tror att han också behöver avstå en längre tid för att han ska kunna bli ett bättre stöd för dig. Jag vet, man vill fixa själv och ta sitt ansvar, men det är inte alltid det går.
Kram!

@majken_r Jag hade mycket huvudvärk mina första nyktra månader. I flera månader faktiskt. Jag tror att det var någon form av fysisk abstinens. Men huvudvärken som kaffeabstinens ger är mycket värre. Huvudvärken efter alkoholabstinens kunde jag leva med. Allra helst som jag visste varför jag hade den.

Kram 🐘

@Ny dag Jag bjuder inte hem vänner så ofta. De få gånger jag har gjort det så bjuder jag på middag, och säger till dem innan att jag inte dricker alkohol, så vill de ha vin till maten får de ta med sig själva. Annars får de dricka vatten eller alkoholfri öl som jag gör. Om vi träffas ute på krogen kvällstid väljer jag alkoholfri öl eller alkoholfria drinkar.

Det som jag har gjort mest det senaste året är faktiskt att föreslå lunchdejt. Jag träffar en vän i taget på tu man hand, äter gott och tjötar i två-tre timmar. Oerhört givande 🥰 På många hotell kan man även som extern gäst köpa hotellfrukost eller brunch. Nu när jag inte dricker alkohol längre behöver vi inte träffas kvällstid. Vill man träffas efter jobbet kan man köpa med sig sallader och alkoholfri cider och ha picknick. Man kan säga till innan att om kompisen vill dricka alkohol så får hon ta med sig det själv.

Kram 🐘

Välkommen hit🌞❤️

@Ny dag Har också funderat lite på detta.. Jag har alltid kunnat dricka vin ute, eller hemma, med vänner. (Det är efteråt det för ofta fyllts på..) Att ses ute känns ok, ses och beställa alkoholfritt. Men precis, hemma.. Jag har en gång i somras bjudit hem en vän på kvällen. Lite mat. Sa inget direkt utan hade vin och alkoholfritt framme vid bordet. Inga problem alls. Tror det mest är jag som tänker på det. Sen så kommer nog någon tycka det är lite trist att inte dela vinintresset mer, det som jag delat med en del. Inte enkelt, kanske det dyker upp lite smarta råd på din fråga 😇
Ps det låter som jag typ har en ocean av vänner, inte riktigt så😅

Vaknade till lite för tidigt med huvudvärk.. Så skönt när jag kom på att jag inte druckit. Något av det absolut bästa med att inte dricka är att slippa oroliga nätter och vidriga morgnar! ☕️

@Varafrisk Det låter klokt att byta, jag bytte också helt nyligen till alkoholfri🌷Vi hörs och ses, eller vad man säger här😅 Hoppas nedstämdheten lättar något. Kram💓

@Kebne1 🙏! Jag hoppas verkligen att det snart vänder på riktigt! Jag är iaf stolt över att ha klarat en månad - det känns faktiskt mäktigt! Och också ha klarat det under sommaren och semestern.

Snart dags att sova, lättare och mindre sug än under veckan. Humöret växlande, stundom glad och som vanligt för att i nästa stund få panikkänslor.
Fikade hos en kompis i eftermiddags och fick en stor vin-flash. Vi har tidigare träffats och tagit ett glas vin eller två och det slog mig att det ju inte kommer bli så framöver. Att bjuda hem på ett glas vin är ju ganska opretentiöst och ändå festligt. Jag kan alltid tacka ja till en inbjudan men sedan be om afritt - det är inga problem MEN hur gör jag, jag kommer ju inte som jag tidigare gjort bjuda in på ett glas vin för att sedan inte dricka själv, eller? Hur gör ni? Vad bjuder ni in kompisar på typ efter jobbet?

@Lina. 2.0 Bra att du vågade gå in och skriva här igen👍! Det är precis det du ska göra efter ett återfall, skriva av dig och få ner alla tankar som snurrar runt. Men det är så jäkla jobbigt och kan trösta dig med att du inte är ensam. Jag har försökt sedan februari och haft några återfall längs vägen. Idag började jag min andra månad nykter och vad som än händer kommer jag inte ge upp. Vet inte om jag kapitulerat eller inte men jag har förlikat mig med tanken att jag druckit mig till ett beroende och vill därför vara hon som inte dricker. Jag kan inte bara dricka 2 glas, jag vill ju ha hela flaskan. Det är inte värt att prova dricka ett glas och jag har insett att det lättaste för mig kommer att vara total avhållsamhet. Och kanske har jag kapitulerat för jag sörjer inte att jag inte kan dricka. Och jag har lika roligt på middagar utan alkohol även om alla andra dricker. Alkoholen kostar mig numera för mycket, jag klarar ju inte av att hantera den och därför avstår jag. Hade jag inte tålt att äta ägg hade jag ju gjort likadant där. Har i flera år vetat att jag har problem med A men det är först nu som jag helt och fullt har förlikat mig med insikten och det kanske är detta som är att kapitulera. Jag kan rekommendera att lösa Annie Grace böcker och boken Skål tamejfan. Kolla också på Youtube där Snnie också finns. Craig Beck är en annan författare som jag också kan rekommendera. Dessa böcker/Youtube har iaf hjälpt mig mycket. Kram 🥰 Imorgon är ny dag = nya tag❣️

Usch det är jobbigt med nedstämdheten @varafrisk, mycket av den försvinner och ersätts av stolthet, snart är du där 💞

Åh, fanken vilken jobbig dag. Återfall går över när man slutar ta dem.
Jag har själv aldrig varit på AA-möte eller sökt hjälp inom vården men många har- och allt jag hör är att det är positivt och bemötandet fint. Du får säkert fler svar ang det.
Men detta med kapitulationen har jag tänkt mycket på- och för mig blev det helt klart så att jag vek ner mig TOTALT för alkoholens kraft. Fanns inget sätt att överlista den, än att stänga alla dörrar, spika igen alla fönster. Och sen börja leva.
Det är inte farligt att känna sig överlistad av detta beroende, men det kan vara farligt och onödigt långdraget att kämpa och kämpa. När man ger upp den kampen kan livet börja om. Jag hejar på dig!

Jag förstår @Varafrisk , nedstämdhet är ingen vidare energi men trots allt skönjer jag en målmedvetenhet i dina ord. Vi står vid ett vägskäl, på ett eller annat sätt. Beslutet är vårt, det är stenhårt och lätt på samma gång. Kram✨✨✨

Idag skulle ha varit dag 21 men fredagen slutade med alkohol iaf. Jag föll för grupptryck och drog en karatefylla. Har haft sån ångest hela helgen. Usch och fy. Har knappt vågat gå in här och skriva ner dessa rader.
Så här vill jag aldrig må igen.
Men jag vet nu att jag kan klara 19 dagar. Då kan jag göra det igen.

När man kapitulerar, vad innebär det? Måste en vända sig till AA då eller kan man kapitulera på eget håll? Jag orkar nämligen inte med den här fajten längre. Jag orkar inte stå och veva med armarna i min Ringhörna tills jag blir så trött att jag lägger mig platt i fajten och låter alkoholen vinna längre. Jag vill inte vara delaktig i matchen längre. Men, jag törs heller inte söka hjälp. Jag är rädd för att bli igenkänd och utskämd. Kan vanliga hälsocentralen hjälpa till eller måste man gå till den utpekade beroendeenheten? Med skylt och vägvisare i det enda sjukhus på en radie av 20 mil.
Jag är trött nu men vill inte visa mitt beroende för hela stan.

@Varafrisk Grattis till ny tråd! Ha en fin vecka!🌸

@Allegra Det kanske låter bättre än vad det är men jag måste vidare. Drickandet gör mig väldigt orolig över min hälsa och nedstämd. Nedstämdheten kan lura mig t att dricka. Men det är som min kurator säger att det är beroendehjärnan som försöker lura mig😳

@vår2022 Tack snälla för hälsningen❤️

@Ny dag Jag kan låta starkare än vad jag är men verkligheten är att jag måste vidare❤️

Känner mig oerhört skör, nedstämdhet men jag är ganska säker på att det är beroendehjärnan som hela tiden vill lura mig. Så fort jag känner mig ngt starkare ngt mer målmedveten så är den där och försöker förvrida mina beslut🥵
Det är inte så att jag är blåögd och naiv att bara för att jag bytt tråd och rubrik att jag tänker att det kommer gå lättare. Nej, jag tror inte det. Men. För min skull behövde jag gå vidare🚶‍♀️

Har firat vår svärdotter idag. Träffat min familj…så gott. Tagit ett kvällsdopp m maken. Verkligen uppfriskande! Imorgon fyller han år så det blir lite firande imorgon igen❤️ Nu kvällsmacka och en dansk serie.

Kram🥰

@Axianne Amen.

Kram 🐘

Ja, riktigt jävla ordentligt nog blev det. Jäkligt skönt🙏🏼@Torn

Ja. Helst hade jag velat slippa skiten men jag lärde mig nått på vägen. Hur snabbt jag fastnade igen och hur snabbt det enda jag tänkte på var mitt nästa glas. Fy fasen. Vill aldrig uppleva det igen!@Andrahalvlek

@Axianne
Bättre kunde du inte skriva. Jag är imponerad.
Jag tror att du avslöjar hemligheten till din drivande kraft: att vara nykter för dig själv. Det är din nyckeln. Jag kan tänka mig, att det är en nyckeln för flera.
Du tror på dig själv och det behövs också.
A tro på sig själv.

@Kebne1 ja nej kommer inte ens testa dricka lite, dels finns det ingen vits med det, att bara dricka lite. Men också som du säger, dricker jag igen är jag tillbaka där jag började om inte ännu värre. Efter hur lång tid nykter drack du igen?

Det finns ett foto som bakgrund i datorappen. En grön kvist mot en klarblå himmel. Några av bladen är lite gula i kanterna men kvisten är frisk och stark och bladen ändå frodiga. Jag tyckte bilden stämde in på min ambition så jag valde den. Det är en ganska usel app egentligen. Jag brukar bara använda den för att snabbt kolla vilken dag jag befinner mig på när jag ska skriva något här på forumet. En liten ikon säger "Motivational quotes" och där ser jag orden "Det blir bättre utan!" som jag själv skrev in under inställningar men hunnit glömma. Så sant det var. Det blev bättre utan. Mycket bättre!

I quit drinking 364 days ago
11 months and 30 days
Since Aug 22, 2021

Det finns också en ikon för "Achievements" där det senaste avprickade var "180 days - Growing Stronger!" men det står inget datum. Nästa framsteg, fortfarande skuggat i grått och knappt synbart infaller i morgon. "One full year!" Kort och koncist. Inte som de motivationsappar i mobilen jag sett där man får applåder och dagliga boostar, kan lägga in egna mål, som räknar fram hur mycket pengar eller kalorier man sparat, hur långt återhämtningen i kroppen har kommit och kanske ger en daglig tanke att ta med eller uppgifter att utföra. Så typiskt mig att inte skaffa en ordentlig app som man har bättre nytta av. Men så jobbar jag. "Kan själv."

Och så har det varit det senaste året: Kan själv! Jag har inte sökt hjälp, inte pratat med någon människa mer än lite med mina barn, inte kontaktat vården. Jag har inte gått på AA-möten eller använt mig av tillnyktringsprogram. Min enda ventil har egentligen varit här på forumet där jag började skriva när jag var 50 dagar nykter. Dock är detta forum en väldigt värdefull resurs. Jag har haft både stöttning och terapi från alla er. Omtänksamhet, vänlighet, styrkekramar, peppning och inte minst massor av återkommande vänliga ord och hejarop från främlingar vars ansikten jag aldrig sett. Medsystrar och medbröder som är på samma väg som jag fast vid olika milstolpar. Jag vill tacka er alla som stöttat mig under tiden som gått och åter igen be om lite ursäkt för att jag är så dålig på att skriva tillbaks. Jag kan inte lova bättring, men jag kan i alla fall säga att jag är medveten om att det är en av mina brister.

Så i morgon har det alltså gått ett år sedan jag kramade sista dropparna ur innerpåsen på den sista BiB med vin jag köpt. Minnet säger mig att just den boxen drack jag med stress för att jag ville få det gjort och avsluta. Det fanns ingen njutning i att dricka upp det sista. Sömn möjligen, men inget direkt rus eftersom min tolerans var så hög. Och det var i ärlighetens namn ganska många år sedan jag förknippade alkohol med annat än sorg, skam och skuld.

Jag vet inte hur jag ska fira årsdagen av min nykterhet men jag ska nog bara glädja mig åt tanken på att det gått så otroligt bra och med stor ödmjukhet tacka för den oväntade chans jag fått att vända mitt liv. Om jag varit aktiv inom AA hade jag nog gått på ett möte för att kunna dela dagen med någon och få en souvenir. Jag minns på den tiden jag var ofta gick till Anonyma Alkoholister att jag var så djupt imponerad över de som gick fram och tog emot utmärkelsen efter ett helt års nykterhet, för att inte tala om den gången en kvinna tog medalj för tio år och jag häpnade. Var det möjligt? Själv visste jag innerst inne att jag skulle dricka snart igen även när jag tog emot alla mina små röda mynt som säger att jag varit nykter en månad. Vid ett antal av dem stannade också mina souvenirer från AA.

Ett helt år utan alkohol trodde jag aldrig någonsin jag skulle klara men ändå har det här alkoholfria året gått så fort. Om man räknar tiden i ångest, saknad, sug, törst och lidande känts det kortare än vad en vecka gjorde tidigare när jag försökt sluta, men räknar man i tillfällen av glädje, lyckorus och underbara känslor så upplever jag det som en evighet. Jag har kanske inte skrivit om det varje gång, men när man (i alla fall jag) nyktrar till och hjärnan får läka så upplever man av och till helt oväntade euforiska rus av glädje och oväntad salighet mitt i vardagen. Nästan lite som när man är nykär. Samma känsla har jag fått emellanåt, helt utan att jag förstått orsaken. Det har bara ansatt mig och fyllt mig med tacksamhet och glädje. En liten bonus förutom alla andra fina och underbara följder som nykterheten fört med sig.

Det konstiga är att under det här året har jag nästan inte alls tänkt på återfall som jag gjort förr. Inte ens första tiden fanns det tankar på att jag skulle dricka igen. Förr vid mina många försök att ge upp drickandet tänkte jag på detta konstant. I synnerhet när jag varit på behandling och gick i eftervård där man oupphörligen pratade om återfall. Innan jag slutade dricka har jag har bokmärkt en rapport från SBU, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering. I sammanfattningen av en undersökning omfattande 27 studier med 10 565 deltagare som jämförde tolvstegsinsatser (AA) med andra behandlingsmetoder (KBT etc.) står:

"...Tolv månader efter behandlingen var 41,8 procent av deltagarna som fått tolvstegsinsatser fortfarande nyktra. Bland de som fått andra insatser var motsvarande andel 34,5 procent ..."

Jag minns att det var nedslående uppgifter eftersom jag hade genomgått två tolvstegsinriktade behandlingsomgångar på två olika ställen under de senaste åren och inom 2-3 månader efter att jag var "färdigbehandlad" druckit mer än jag gjorde innan. Jag satt till och med på eftervårdsterapin och rabblade sinnesrobönen med vinbox i väskan och bara väntade på att få gå därifrån och dricka mig rusig. Det var liksom aldrig frågan om OM jag skulle ta återfall utan snarare NÄR.

Och nu har det gått nästan ett år utan återfall eller ens tankar på det. Jag är så glad och känner mig starkare än jag gjort någonsin. Hur gick det till? Vad hände? Är det så enkelt som jag tjatat om - att jag till slut nått min absoluta botten? Nej, jag tror inte man måste vänta tills man ramlar ned i det vidriga djup i sitt missbruk som jag till slut gjorde. Jag tror snarare att det handlade om att jag faktiskt äntligen bestämde mig att bli nykter för MIG och inte för någon annan. Det var jag själv som ville. Ingen begärde det av mig. Ingen arbetsgivare krävde det och samtidigt skedde det viktigaste:
För första gången någonsin stängde jag den hemliga bakdörr jag alltid haft öppen även under mina behandlingar och även när jag sagt och trott att jag försökt sluta. För första gången släppte jag min hopplösa och ouppnåeliga dröm om att kunna dricka normalt igen. Jag accepterade att jag inte kan gå runt och tro att jag ska återfå kontrollen över mitt drickande. Det tåget gick för över tjugo år sedan. "You can' t unring a bell."

För många kan nog det steget vara det svåraste att tänka sig när man vill bli nykter eftersom man är så rädd att behöva försaka, mista och vara utan alkoholen som kanske uppfyllt stora delar, om inte hela ens tillvaro under så länge. Man vill inte lämna sin glorifierade bild av det härliga, goda, ljuvliga, roliga festandet och för alltid leva i en torr och tråkig tillvaro som bara är tom och grå. Men så var det förstod jag.

När jag rannsakat mitt sinne så insåg jag att det var så många år sedan det fanns ens tillstymmelse till gott, ljuvligt, roligt festande i min värld. Det mesta jag längtade efter och trodde att jag skulle sakna var drömmar och inte minnen. De fina i livet var egentligen sådant som skett när jag varit nykter. Allt jag fått av alkoholen de senaste åren var bara vidrig skit, elände och fruktansvärda konsekvenser. När jag till slut insåg det - då kunde jag göra slut med vinet.

Om jag fick önska mig en enda sak i present på årsdagen i morgon så vore det att få förmågan att dela med mig av nyckeln till min nykterhet. Om jag fick möjlighet att dela receptet skulle jag inte ta patent på det och sälja. Jag skulle ge bort det gratis till alla i hela världen. 🎁💝

Ha en fin söndag! 🤍🤍🤍