Senaste kommentarerna i forumet

Jag är ny här, och bara genom att skriva detta är en början och ett erkännande för mig. Att erkänna för mig själv att jag faktiskt är en alkoholist känns konstigt då jag så länge har levt i en lögn att jag kan hantera alkoholen. Varje gång jag tar ett glas så säger jag till mig själv, bara ett glas, sen bara ett glas till. Tills jag plötsligt vaknar upp på morgonen med en fruktansvärd ångest och undrar hur det kunde bli så här igen. Så tänker jag att nästa gång så SKA det bara bli ett glas. Men det blir ju aldrig så. Jag är en alkoholist och nu vill jag bli fri ifrån detta elände. Jag har läst en del här på forumet och jag ser en ärlighet och hjälpsamhet hos många här som är i samma situation. Jag tror att detta forum kan hjälpa mig som stöd, för jag är inte så naiv att jag tror det blir lätt, men jag har bestämt mig att ta kampen för att bli fri.
❤️

Insikt efter promenad. Att det känns pinsamt och skämmigt är ju för att jag inte vill tillåta dessa känslor, jag vill inte kännas vid dem. Att det inte är vuxet att känna så. Dessa måste accepteras. Att det är ok. Bra nu fick jag tag på det som skaver. Det kommer att hjälpa mig gå vidare och närma mig mina förbjudna känslor.

@Liten på jorden Hej, kul att det gick bra på julbordet.
Högtider är inget jag tycker om längre, försöker man hålla sig ifrån sprit, så blir man rädd för dessa helger.
Jag har barnen en bra bit bort också, men till veckan kommer dom hem.
Det blir bara vi till jul, och det känns jäkligt skönt.
Nyår brukar jag och sambon sitta själv bara,, ibland sover man innan 12 slaget.
Man kräver inte så mycket när man är 49 år, och har hunnit gjort det mesta i sitt liv, man kan säga att man inte levt ett stilla liv utan händelser direkt!
Kämpa vidare, och ta hand om sambon!

@Se klart Tack för insiktsfullt svar. Det är nog så, att lägga fokus på att inte ha fått allt leder inte så långt och som du säger i någon mån människans villkor, att inte fått det man skulle behövt. Att det är utvecklande att sätta ord på det vi behöver och det leder framåt. Tror på det och det händer något inom mig när jag försöker formulera mig, även om det känns lite pinsamt och skämmigt. Det är även så utvecklande att få andras syn och formuleringar på det. Varför känns det pinsamt och skämmigt då? Är det för att man tryckt bort känslorna? Kan tycka att barn som kräver mycket uppmärksamhet är bortskämda och jobbiga, kanske för att jag inte gjorde så? Det är ju en naturlig fas i ett barns liv.

Grattis @våren, bra med alla dagar i ärmen- tar sin tid att rada upp dem om man skulle få för sig att fundera över vad en sätter på spel.
Jag tror att det finns många av oss här som inte fått vad vi skulle ha behövt. I någon mån tror jag att det är människans villkor. (Nu pratar jag inte om våld, kränkningar etc- vill bara klargöra)
Men det finns mycket som är så hoppfullt med att leva, det finns nya chanser. Och om vi kan sätta ord på och liksom se i vitögat vad vi behöver - då är ett stort arbete gjort.
Jag som varit och fortfarande är ”gränslös” vad gäller min egen kapacitet och energi- dvs jag hittar inte handbromsen för jag har inte fått den förevisad. Ingen har sagt ”det räcker bra så” jag har alltid levt med ”lite mer orkar jag”. Där finns också en nyckel till mitt drickande.
För ett par veckor sedan- inspirerad av @annabell började jag klura på vem som kunde vakta mina gränser, en Gränsvakt är vad jag behöver.
Den här helgen ägnar jag några stunder åt att fundera över vem han är, hur han kan hjälpa till. En vuxen-lek men också ett sätt att använda den vuxna överblicken och kognitionen kring ett problem som uppstod redan innan (iaf jag) hade ett språk.
Det är utvecklande och det kunde jag inte säga om alkoholen. Jag vill bli smart, kanske vis en dag.
Jag tror på att berätta, formulera sig. Det har människan på sin sida. Kram! 😍

Tack @majsan_nu! Ja, livet går ju upp och ned och det är väl det som är livet💕

@vår2022 Grattis till alla dina dagar! Du verkar så stark o kommer säkert att reda ut dina funderingar men så klart kommer det gå både upp o ner... Så är det för mig iallafall. @andrahalvlek ger så mycket hopp även till mig!
Önskar dig en fin dag o Kram 🤗

Det är bara roligt, de bor en bit ifrån oss andra så blir inte av vi ses så ofta och under pandemin så har det blivit mycket sparsamt kan man väl säga, så jag njuter men det ska bli lite skönt att komma hem, men då är det bara att börja ladda för julen istället :)

Julbord igår. Det var bra och inget särskilt sug. 85-åringen i sällskapet tog en konjak till kaffet efter maten. Det såg ju himla gott ut, men inte så att det kändes jobbigt.
Idag advent. Kom på när jag tände adventsljuset att det flera år varit så att det kommit i otakt med tändandet av ljusen. Det har alltid varit något elände åtminstone någon av helgerna. Bakfylla, osämja etc. Vilket slöseri på liv och år.
Har svårt att känna riktig glädje med julen. Barn som bor långt bort och avundsjuka på de som har sina barn och barnbarn närmare.
Stressas av bilder i sociala media där folk lägger upp bilder på allt MYS. Det är glöggmys etc. och sedan kommer nyår och det ska tipsas och smakas champagne i TV:s morgonsoffor.
Sånt tycker jag känns jobbigt. Man vill vara som ”alla andra”…
Har provat köpa dyr champagne och rom och glögg o massa annat dyrt men när man måste smygdricka det för sin sambo så är det ju inte så mysigt när man inte kan hälla upp i det där fina glaset utan kanske ta en skvätt direkt från flaskan och sen bli osams för att man luktar alkohol.
Jaja idag blir det dag 8 utan alkohol i alla fall. Heja oss alla här som kämpar med oss själva.

Tack @Andrahalvlek! Det var en fin tröst och ett framtidshopp😀. Tålamod är ordet. Har känt att jag blivit mer chill men ser framemot massor av mer. Tack coachen💕

@starten på det nya ha ha! Med en 3-åring får man (jag) veta att man lever! Livet väcks inom en om man är närvarande och mottaglig.

Ha en fortsatt fin dag och njut💕

@vår2022 Grattis till 2 månader som nykter! 🥳🥳🥳

Ditt behov av att bli sedd och bekräftad kommer att minska efterhand i nykterheten - ha tålamod! Man blir mer chill som nykter, tar inte sig själv och andra på lika stort ansvar längre. Den nyktra resan gör också att självkänslan och självtilliten stärks, och då behöver man inte andras bekräftelse lika mycket. Tips från coachen 😉

Kram 🐘

Dag 56. Två månader nykter. Rekord! Så glad att det sker före jul och nyår, slippa all ångest som det ökade drickandet i vanliga fall skulle medföra under dessa helger och ledighet. Fulla förråd och full jag. Nu kan jag köra bil när som helst om det behövs.

Känner mig lite nere, vet inte riktigt varför. Känslan jag kan få fatt är, behov av att bli sedd, bekräftad. Ett återkommande tema hos mig. Har inte haft dessa känslor på ett tag nu. Försöker inte trycka bort dem, vet att jag behöver sätta ord på dem. Känns ändå jobbigt att kännas vid dem, pinsamt, skämmigt. Som att böna och be om uppmärksamhet. Kanske skulle dessa känslor inte dyka upp om jag hade fått min uppmärksamhet och blivit sedd som barn. Varför kan man inte bara gå vidare och strunta i dessa känslor, jag är ju vuxen nu. Hur ska man kunna komma förbi detta och slippa dessa känslor? Jag vill inte ha dem. Jag vill inte ha detta behov. Jag kan klara mig utan, jag är vuxen nu. Jag vet ju att jag inte riktigt fullt ut fick det jag behövde som barn, de vuxna hade fullt upp med sig själva. De har heller inte fått det de behövde som barn, och kunde inte ge det till mig. Jag fick mer än de fått men inte tillräckligt. Jag måste lära mig leva med denna saknade byggsten i min grund. Grunden rasar inte, byggstenen stöttas av stenar runt om men det är ett hål där det drar in kyla emellanåt. Det blir kallt och jag huttrar.

Nu känns det lite bättre när jag skrivit ned och fått sätta ord på mina känslor i min dagbok. Nu ska jag nog orka sätta igång med saker jag tänkt göra idag, i alla fall lite.

Ha en fin fjärde advent🌟

@vår2022 Jag har varit barnvakt för min brors 3 åring hela helgen. Riktigt roligt men har inte hunnit tänka på alkohol men puh det hade varit så mycket jobbigare tidigare då hade jag känt ett du hela tiden nu kan jag istället njuta av kvalitets tid 😊

Glad 4 advent 🎅

@torpet delar också din erfarenhet och känslan när man börjar inse vad man gjort med sin kropp. Att i stället för att vila druckit mer och mer, sena kvällar, korta nätter och så upp igen och fortsätta. Så skönt att ha kommit till insikt om detta så vi nu kan ge kroppen vad den behöver. Det tar tid, för mig många månader innan jag upplevde att behoven stabiliserats och jag blev "normalt" pigg igen.

Kram!

Jag har upplevt skenande blodtryck. Ring och kolla med någon inom vården?
Lycka till!

Jätteroligt att höra att det går att vända. Just det där du beskriver om att du har börjat tänka mer på andra har jag hört på alkispoddrn. En av programledarna sa att han märker när han börjar bli lite mer inne i sig själv att det är dags för honom att göra tjänst (AA). Det höjer mängden av dopamin att vara vänlig mot ande.
Bra jobbat!

Välkommen hit! Ingen aning. Det finns faktasidor om abstinens här på forumet. Hur menar du med svullen i ansiktet? Vissa svullnader är inte alls bra. Särskilt inte nära luftvägarna.
Ring och fråga kanske. Bra jobbat också!

Tack för att du delar med dig. Jag tror du sprider hopp till många här inne! Ta hand om dig och njut av livet!

@torpet Delar din erfarenhet. Som nyktra känner vi verkligen hur trötta vi är. Och det är viktigt att lyssna på kroppen, ge den vilan den behöver. Så gott vi kan. Höneblund har blivit min räddning. Ställer larmet på 30 min och slocknar som ett ljus och vaknar sen upp mycket piggare. Funkar som att göra en omstart på hjärnan.

Kram 🐘

Kvällsnotering. Nu ser jag fram emot en god natts sömn efter en hektisk dag med jul fixande. Jag är inte så förtjust i det. Men jag gör det ändå. Mest för andra. Det är dock lättare att hantera mitt jul motstånd i nyktert tillstånd än som det ofta varit. Sen slog mig en annan sak i morse: Jag hade sovit mina 8 tummar. I ett sträck. En god natts sömn helt enkelt. Ändå var jag HELT slut när jag vakande. Det tog en evinnerlig tid innan kroppens och hjärnans maskineri kommit igång. Det är i och för sig den mörkaste tiden på året, men jag kan inte tänka på hur det måste slitit på kroppen med allt drickande och alla dåliga nätter tidigare. Nu sover jag jättebra och tränar regelbundet. Jag äter balanserat och gör mina måltider med bra råvaror (till skillnad från när jag drack) och lik förbannat denna trötthet. Det måste betyda att jag tidigare under mitt drickande måste varit TOTALT slut i kropp och själ. Men på grund av giftet kände jag inte av det, eller var för bedövad för att verkligen känna min kroppsliga och själsliga status. Nu märker jag iallafall att min status är att jag är TRÖTT. Dessutom behövs min kropp sova minst 8 timmar och träna regelbundet. Inte säker på om ni hängde med i mitt resonemang....? Men hurusom: Kram till alla!

@Metmasken vi hjälps åt,, kom tillbaka när du känner dig laddad.
Vi finns här för dig!
Jag dricker inte längre!!!!

@Tikka 💪🏻, det blev ett djupt inlägg av mig igår.. jag håller alla mina fingrar o tår för din kamp mot denna sjukdom, o jag har en känsla av att du komme trycka ner den dit den hör hemma.
Sa i min tråd att jag kommer tillbaka då jag har motivation vilket jag säkert kommer göra, men jag vill säga att du påverkat mig i positiv riktning. Jag känner igen mig i din kamp o det din tråd började med var nästan som att kasta dart.

Det känns som att jag slutat dricka minst femhundra gånger och återfallit i allt värre supande lika många. Alla dessa försök att bryta med drickandet har genererat ett lidande och en ångest som varit nästan ofattbar. Jag har upplevt alla typer av abstinens och helvetes kval när jag försökt lägga ned mitt supande. I närmare tjugo år har jag druckit nästan dagligen och de sista fem åren har det gått helt utför. Jag har givit upp totalt, förlorat jobb efter jobb, dömts för rattfylla för några år sedan och blivit av med körkortet. Månader på behandlingshem och i terapi har misslyckats och AA-möten varit resultatlösa. Min hälsa har förstörts och min kropp åldrats i förtid. Jag har levt på existensminimum och på lånade pengar men ändå fortsatt mitt drickande. Jag har till och med stulit för att kunna fortsätta dricka, och jag har isolerat mig totalt med min skam, skuld och det självförakt som vuxit fram.

När jag slog i botten i somras var jag en spillra av en människa. Jag var helt utan hopp och mitt liv var ett enda kaos. Jag levde i en fruktansvärd misär både ekonomiskt och fysiskt. Det kunde gå veckor utan att jag duschade eller tvättade håret. Jag bar smutsiga tältliknande tunikor för att jag blivit så fet att inget passade min kropp. Jag drack minst en bag-in-box per dag under måndag - lördag och genomled alla helvetes kval varje söndag när alkoholen var slut och abstinensen slog till. Ibland dövade jag det värsta med folköl på söndagarna eller så besökte jag lokala puben och svepte flera glas rödvin på stående fot för pengar jag inte hade. Min A-kassa var slut och det jag fick beslutat från Försäkringskassan gav mig så lite pengar att gick flera tusen kronor i back varje månad. Och ändå fortsatte jag dricka.

Jag var på väg att supa ihjäl mig och jag hade givit upp. Jag hade inget fungerande liv kvar och hoppet om att någonsin kunna hitta tillbaks till något som kunde vara värt att leva för var helt borta. När jag en varm augustidag slutligen åkte fast för dagen-efter-fylla på väg hem från en tur till Systembolaget var det droppen. Det var min totala botten. Jag var slut. Det fanns inget existensberättigande för mig. Jag varken grät eller tyckte synd om mig själv när jag lunkade den långa vägen hem efter förhör och polisanmälan. Jag bara accepterade faktum. Jag hade slutligen förstört mitt liv totalt. Min andra rattfylla och dessutom olovlig körning. Jag ställde in mig på minst en månads fängelse.

Jag har berättat om det här förut. Det var efter polisingripandet och under veckor av väntan på åklagarens beslut som jag inte riktigt förstår vad som hände med mig. Jag borde rimligtvis ha rasat ihop under den där tiden när jag väntade på min dom kan man tycka. Men jag upplever att jag fick hjälp av någon högre makt eftersom jag tvärtom vad jag förväntat mig fick massor av extra energi och styrka i stället. Jag kan faktiskt inte ens komma ihåg att jag tänkte på alkohol särskild mycket under den här tiden. Mitt fokus var riktat åt ett annat håll. Jag ville verkligen ordna upp mitt liv och återfå min fysiska och mentala hälsa.

Jag förstod ganska snabbt att jag ville tacka den som gripit in och hjälpt mig. Jag har aldrig varit troende och aldrig uppfostrats inom någon religion, men när jag helt oväntat blev befriad från både abstinens, ångest, smärta, sug och alkoholbegär - då kände jag att jag ju måste tacka någon. Så det blev Gud. Mig själv kan jag inte tacka, för jag gjorde inget annorlunda än jag gjort innan. Ibland har jag faktiskt till och med sänt poliserna en tacksam tanke för att de satte dit mig för den där rattfyllan. De behandlade mig både vänligt och respektfullt trots mitt brott och det oväntade bemötandet i en situation så fylld av skam blev en del av min vändpunkt. De där två vänliga polismännen var med när jag blev nykter på riktigt.

Jag tog nog aldrig något formellt beslut att sluta dricka. Det var egentligen inget val jag gjorde utan det var någon form av självklarhet att alkoholen inte längre fick ta plats i mitt liv. Supandet fick inte förstöra min tillvaro mer. Det räckte nu och botten var nådd på riktigt. Men jag sade aldrig till mig själv att jag för alltid ska vara utan alkohol. Kanske var det därför jag inte upplevde någon ångest eller abstinens? Det fanns ju inget egentligt förbud och jag var och är fortfarande fri att dricka när jag vill om jag vill. Jag tänker inte jinxa mig med att säga "aldrig mer" men faktum kvarstår. Jag har inte druckit sedan dess.

Och idag är det 118 dagar sedan jag tog det sista glaset. Nästan fyra månader. Jag har inte varit nykter så länge på tjugo år. Jag ska inte säga "aldrig" men jag vill inte dricka mer. Jag har ingen längtan efter alkohol och jag saknar inget av drickandet. Det finns inget positivt alls förknippat med alkoholen för mig. Jag måste påminna mig själv om det emellanåt för jag har nästan hunnit glömma bort hur illa ställt det varit med mig under så lång tid så nyligen. Kanske för att jag fick så god hjälp på traven och så bra uppmuntran när jag slutade. Jag fick en boost och motivation som ingen behandling, terapi eller krav från arbetsgivare någonsin givit mig förut. Varje tidigare försök att sluta har varit förknippat med ett tvång och regler. Det finns inte nu. Jag bestämmer själv och jag har bestämt att jag inte vill ha alkoholen mer. Jag har skadat mig själv och min familj nog.

Allt det positiva som följde när jag blev nykter slog mig nästan med häpnad. Jag hamnade mitt i ett flow av underbara händelser som jag knappt vågade tro på eftersom det kändes för bra för att vara sant. Jag fick inget fängelsestraff utan böter, och samma dag som jag fick böteslappen i brevlådan kunde jag trösta mig med att där låg också mitt nya anställningsavtal. Min arbetslöshet övergick i anställning med en mycket bra lön och intressanta arbetsuppgifter. Jag blev en respekterad kollega och började därtill ta hand om mig själv på alla sätt. Jag har kommit in i bra rutiner, äter nyttigt, sover fantastiskt bra och bryr mig om mitt yttre igen.

En annan sak som kommit smygande är en längtan att göra goda saker. Jag har fått en inre önskan att göra rätt för mig, att inte ljuga, att inte vara lat och att i dagliga livet vara en bra människa. Jag har blivit mer hjälpsam och omtänksam på alla sätt. I vardagen har jag börjat fundera mer på miljöfrågor och att hjälpa behövande, något jag aldrig funderat på förut. Jag blir lite förvånad över mig själv eftersom jag i många år varit ganska lat och självisk. Kanske är det en inneboende längtan att gottgöra för allt elände jag orsakat? Jag vet faktiskt inte.

Jag har skrivit här tidigare om att jag känner mig så mentalt skärpt nu i min nynykterhet. Det är underbart att hjärnan inte är ständigt marinerad i alkohol och jag behöver ju verkligen vara på hugget i mitt jobb, men det finns annat som kommit med på köpet. Igår när jag gick en rask promenad från pendeltåget så insåg jag att min kondition har blivit så oerhört mycket bättre på ganska kort tid. Jag har inte haft mina otäcka ryggsmärtor på länge och jag kan ta de cirka 80 trappstegen till jobbet med lätthet varje dag. I somras kunde jag knappt gå 20 meter utan att stanna och luta mig mot något eftersom min kroppstyngd gjorde att ryggen nästan brast. Även under mina första dagar på arbetsplatsen hade jag svårt att stå längre än två minuter i sträck på grund av ryggsmärtan. Nu har jag promenerat varje dag i flera månader och redan glömt hur ont jag hade förut. Jag stod upp i två timmar häromdagen när jag var på en konferens helt utan problem. Jag har slutat klä mig i tältliknande tunikor för länge sedan och för första gången på flera år börjat använda jeans igen. Igår märkte jag att de börjat bli lösa runt midjan.

Och ekonomin ska vi inte glömma. Jag brukade spendera tusentals kronor varje månad på alkohol. Nu är den kostnaden noll. Jag tjänar in så pass att jag får ut nästan fyra gånger mer än tidigare efter skatt varje månad nu, så man kan lugnt säga att finanserna börjar stabilisera sig trots den böter jag fick punga ut med under hösten. Kort sagt: Livet var inte slut trots att jag var så nära att ge upp. Jag vågar ha en försiktig tro på framtiden och det allra bästa av allt är att jag verkligen inte har minsta önskan att dricka. Det är som att jag är proppmätt. Det finns helt enkelt ingen törst. Inget sug. Ingen längtan.

Jag är så tacksam för det här och njuter verkligen av att jag fått den lyckan att uppleva nykterheten. Jag önskar er alla en fantastiskt fin fortsatt lördag och att ni som behöver det får uppleva samma befrielse som jag fått.

All kärlek till er! ❤️❤️❤️

Har som anhörig läst lite i din tråd och den tanke jag, har förutom att du uttrycker dig väldigt bra, är hur faen orkar ni alla som kämpar?