Senaste kommentarerna i forumet

Tänkte bara skriva några ord innan jag somnar. Stort tack och kärlek till er som läser och kommenterat! 💕💕💕

Jag vet inte om jag befinner mig i riskzonen nu, för jag kom plötsligt på att jag glömt bort att jag är alkoholist. Mitt mångåriga supande och allt vidrigt har liksom bleknat på något sätt när jag funnit en ny vardag med jobb och fasta rutiner.

108 dagar in i min nykterhet och det har gått minst en vecka sedan jag överhuvudtaget funderade på mitt drickande. Inte ens när företaget hade sitt julbord igår fanns det någon som helst tanke på att ta mig ett glas. I och för sig gick jag inte på tillställningen, men det var inte för att jag var rädd att dricka, utan för att jag arbetat så mycket senaste veckorna att jag kände mig trött och bara ville hem och softa den kvällen det bjöds på glögg och julmat. Det slog mig inte förrän nu att det kunde varit farligt för min nykterhet om jag valt att gå dit, med allt som bjöds i form av fria alkoholdrycker. Inte förrän dagen efter kom jag på att jag borde varit rädd att gå dit, men det föll mig aldrig in när jag tackade nej. Jag gjorde ett val för att jag helt enkelt längtade hem.

Jag tror det kan vara farligt för mig att glömma bort min sjukdom. Inte för att jag ens är i närheten av att ta ett glas eller trösta mig med en dunk vin om jag känner mig ensam på fredagskvällen när barnen är ute och huset är tomt. Nej, det har inte funnits minsta lockelse. Men just därför är jag rädd att jag närmar mig ett läge där jag förminskar problemet och får för mig att jag är "botad". För det är jag inte och det kommer jag aldrig att bli. Jag måste nog påminna mig emellanåt om att jag alltid kommer att vara alkoholist, och att det inte finns en kompromiss kvar för mig. Jag har bränt alla mina försök att vara normal under årens lopp. Utan undantag har varje "bara det här glaset" lett till en ond och livshotande spiral som gått rakt ned i misären. Det är så lätt att glömma det när jag nu plötsligt befinner mig i vad som nästan kan ses som ett ordnat och vanligt liv igen.

Jag fick en sådan boost av att jag faktiskt fick ett jobb. Det var min stora vändning och ibland glömmer jag att det är femte eller kanske sjätte gången jag får ett jobb trots min alkoholism. Tidigare har jag lyckats dölja mitt supande. Först i åratal, för att senare hänfalla till allt snabbare perioder av arbetspåverkande fylleri efter att jag fått ett jobb. Jag har ljugit och sjukskrivit mig, misskött mig och förlorat jobb efter jobb. Sista gången var jag på något konstigt sätt tacksam över att slippa jobba, för då kunde jag ju dricka hela tiden. Och det gjorde jag. I två år övergick jag till heltidsdrickande, från att tidigare balanserat jobb och supande.

Det är verkligen konstigt att tänka på det här med min nya rena vardag. Alla år av ständigt dåligt samvete, skam och skuld känna aå långt borta, trots att det bara var några månader sedan jag söp mig full varje dag. Jag kommer på mig själv nu med att vara lite "skygg" i vissa situationer på jobbet eftersom jag är så van vid att dra mig undan och inte komma för nära kollegor och chefer. Jag har alltid vetat om att min andedräkt avslöjar drickandet och att jag inte var till min fördel om jag mötte folk face to face. Min hjärna var sällan helt klar och alert, och därför föredrog jag att jobba för mig själv så jag kunde låta saker ta sin tid. Inga gemensamma luncher, ingen nära kontakt med någon.

Men idag är det annorlunda. Pandemin påverkar i och för sig lite på samma sätt när man håller en social distans, men jag kan utan problem befinna mig i alla förekommande möten och situationer på jobbet utan att känna mig orolig för att bli avslöjad på grund av lukten av vin, sluddrigt tal eller röda ögon. Det finns ju inget att avslöja. Jag är nykter och huvudet är piggt.

Men jag får inte glömma bort att jag är alkoholist. Det är viktigt som fan.
108 dagar är ingenting. Jag har varit alkis i dryga 20 år, så det får inte dyka upp någon falsk tilltro till min förmåga att hantera drickandet bara för att jag lyckligtvis befriats från sug på något magiskt sätt. Jag måste fortsätta tänka på att jag faktiskt är och förblir alkoholist. Jag får inte för en sekund närma mig tanken att lyfta det första glaset igen.

Kram på er alla! 💕💕💕

Snyggt jobbat!! ☺ Längtar tills jag är lika cool som du 😎💪

Tack fina ni, gulliga ni är 🤗 Uppskattar mycket att ni kikade förbi ❤ @majsan_nu vi får kämpa på med vår oro, som du säger så gör alkohol det inte ett dugg bättre!
@vår2022 ska sätta mig med en film nu och prova ut lite alkoholfria drycker jag köpt ☺

Det är redan lite bättre efter en promenad med musik i lurarna. Insåg att jag tidigare använde musik mycket mer som utlopp för känslor, att lyssna på hårdrock/metal t ex kan omvända sorgsna känslor till ilska ifall det är där känslorna hör hemma och sedan känna hur det ventileras ut ur kroppen (ibland nästan bokstavligen och kan visas som gåshud 😅). Jag tror jag vart ledsen för mycket senaste dagarna där jag egentligen borde vara arg, och istället för att trycka undan med alkohol är jag väldigt glad att jag tog hand om känslorna istället. Det kommer nog vara svajigt kommande dagarna men det kommer gå. Några timmar sen kändes det olidligt men nu redan lite bättre, dokumenterar här så att jag senare kan gå tillbaka och läsa och påminna mig själv om faktumet att alla känslor passerar, det gäller att hålla ut.

Kram till alla där ute ✨

Grattis!!! Kul! 🙌

@torpet Låter fint!👍Du verkar så stabil!
Kram 🤗

@Surkärring Grattis! Absolut värt att firas som du gör!
Kram 🤗

@Blenda Grattis till alla dina dagar! Det måste kännas härligt med 160 a-fria dagar!!! Längtar dit jag också!!! Har läst i din tråd, en fantastisk resa du gjort/gör!!!
Kram 🤗

@Kebne1 Ännu bättre! Isvak ruskar verkligen om på ett bra sätt. Mycket endorfin i omlopp😁.

Grattis till 160 dagar :)

@vår2022 Yes! Man blir mer chill som nykter. Skit händer. Japp. This too shall pass.

Kram 🐘

@Blenda Grattis till 160 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

När man låter tacksamheten ta större och större plats blir livet rikare på alla sätt.

Kram 🐘

@Surkärring Grattis till 60 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

Kvällsnotering. Inget annat att notera förutom att ännu en dag förflutit och att nykterheten långsamt sjunker in i köttet. Kram till alla.

@Surkärring haha ibland har jag för bråttom. 60 dagar, ju!!

6 dagar, tjohoi!
Firar med chips o Rooibos chai.
Vet att vägen är lång, men en dag i taget, ett steg åt gången.
Jag känner mig så glad idag.

@truckis74
Kämpa på,, det känns bättre om nån vecka.

Kram Blenda, läser när du skriver och hållee hårt på dig. Du har också hjälpt mig med insikten om att detta arbete och nyktra liv måste gå före allt. Det är en lättnad att få funderingar bekräftade av någon man litar på. Tack ☺️

@Blenda härligt att höra att det går bra för dig och att du har framtidstro 💖.
160 dagar det är riktigt bra!!
Kram

Hej Poffen22 och varmt välkommen hit!
Du har hittat hit och startat en tråd som antyder om att något hos dig är likt något hos din far, gissningsvis pratar du om alkoholen. Om så är fallet är du på rätt plats att skriva om det, berätta gärna, om du vill. Hoppas du hittar mycket här som känns hjälpsamt för dig.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

160 dagar idag.
Måste erkänna att jag fortfarande är helnykter för att jag måste.
Inte för att det egentligen är det som jag helst vill.
Men jag har framtidstro.
Har börjat se och ta hänsyn till mina djupaste behov.
Jobbar hårt för att få bort harm & bitterhet.
Och jag är oändligt tacksam för allt jag har kvar i livet.
Det här ska nog bli bra till slut.
Vill passa på att tacka alla fina på detta forum.
Som sagt - jag har fullt upp med min behandlingsdagbok och de andra övningarna & reflektionerna som jag gör i behandlingen, så det blir inte mycket skrivet här. Men jag läser varje dag, det är ett viktigt led i tillfrisknandet.
Behandlingen tar slut om 1,5 år och då är ju ni kvar :)
Tro, Hopp & Kärlek <3

Puh vilken pärs! Vi satt i möte på Skype pga en part som inte använder Teans. Inte van vid Skype. Presenterade och var i mitt esse och när dragningen var slut hördes inget. Jag blev utkastad från Skype utan att märka det! Haft en dragning för mig själv av 10 pers. Telefonen ringde återkommande och jag stängde av. Min kollega som försökte nå mig. Vi anslöt alla till Teams och jag hade en kvart på mig att dra allt igen. Gjorde det i snabb hastighet. Sånt som man absolut inte vill ska hända hände. Tog en lång promenad med hundarna och pulsen gick ner till normalt igen. Vad kan jag tänka om det här? Ja, lyckades presentera med hög puls och det gick bra. Vem bryr sig i längden att det inte blev perfekt? Inga tankar på alkohol kom så effekten av att vara nykter visade sig, shit happens! Än sen da?😁

@Tikka Ja skammen är det värsta. Har pratat med polisen idag och redogjort och erkänt . Det är bara ta straffet och blicka framåt. Förmodligen en hel del klokare med denna erfarenheten. . Känns fördjävligt men det finns ingen annan skylla på än en själv.

@Nejlika jag brukar titta på någon serie med massor av avsnitt på raken för att låta tankarna fokusera på något helt annat än mig själv när jag är deppig. Eller läsa en bok. Det brukar hjälpa lite.
Snart är du ur pmsen💕

@Nejlika Skickar stora styrkekramen till dig o hoppas det lugnar ner sig! Känner igen mycket av det du skriver om oro och ångest...Det kan ju bero på så mycket men alkoholen hjälper inte ett dugg!
🤗 Kram

*23 ska det stå, fick lite väl fort där