Senaste kommentarerna i forumet

Idag börjar min nykterhet. Det fungerar inte längre. Mina barn mår dåligt över mitt beteende. De är oroliga.
Jag ska göra det nu. För deras skull och för min egen.

@Onkel F Otrolig klok sköterska. Och du är lika klok. Återfall tillhör nog den nyktra resan i de allra flesta fall. Allra viktigast är att man direkt bryter dem - och inte känner att ”nu är det kört så nu kan jag lika gärna fortsätta dricka”. Sen blir suget förstår värre den första tiden efter ett återfall, men alla nyktra dagar du har i ditt bagage har du med dig. Du börjar om - du börjar inte från början. Stor skillnad.

Kram 🐘

Inser att jag skriver väldigt sällan, läser dock desto mer.
Känns som det händer mycket i huvudet med behandling 3 dagar i veckan, vissa deltagare går ut som man lär känna i gruppen och lämnar ett tomrum efter sig. Det kommer in nya och där känner jag igen mig i den ja rädsla som finns att ge sig in i något man inte kan styra själv och dela med sig av saker om sig själv som man knappt berättat för någon tidigare pga skam och rädsla vissa har också varit med om helt fruktansvärda saker men man känner alltid igen sig i något, precis som man känner igen sig i alla som skriver här, ibland känns det här forumet som aa i forum form och det är jag tacksam för då det ibland har räddat mig, så tack alla.

Jag har väll kommit så långt i min resa så jag inte riktigt kan kalla det de första stegen längre eller ibland känns det så, sedan går jag på ett aa möte så känner jag mig ibland precis som början de där första stapplande stegen och rädslan för att erkänna för sig själv att man har ett alkoholberoende. Den intensiva delen av min behandling med 3 ggr i veckan är klar den 8/10, jag känner en viss oro för det så jag känner en stor trygghet och lugn med att vara där, det är lite som ett aa möte men man lägger in redovisningar och föreläsningar också.. Men jag tänker att det blir bra och det kommer ju vara en efterbehandlings period också det känns tryggt men också viktigt att komma in mer i aa och känna den gemenskapen och ja ta med det just jag vill därifrån.

Jag har en kompis i behandlingsgruppen som tagit ett återfall så är lite ledsen för den personen skull samtidigt så är det så vanligt så bara det stannar där så är det bra. Påminns också om hur stark och gåtfull och lockande den där alkoholen kan vara och att den kommer finnas med mig länge eller ja för alltid egentligen.. Men just idag är jag nykter och kommer vara det resten av dagen..

Mitt luktsinne har ändrats eller påverkats av alkoholen. Jag känner avgas/bensindoft hela tiden. Doften känner jag när jag inte druckit. Har någon upplevt liknande?

Det har gått en dryg vecka sedan mitt återfall. Jag är lite förvånad över hur lätt det var att sätta stopp när jag insåg vad som höll på att hända, när jag insåg att jag var på väg ner i träsket igen. Jag har inte ens haft något sug efter det. Att jag har börjat lyssna mer på kroppen är nog en del av "framgången". Jag lägger in andningspauser emellanåt och, framför allt, jag sover när kroppen säger att den behöver det. Återhämtning ÄR livsviktig!

Jag säger absolut inte att det är ok att ta återfall, varken för mig eller någon annan, men det som hände kanske var nyttigt på sätt och vis. Det avdramatiserade återfallet som företeelse. Världen gick inte under. Det är som sköterskan på beroendemottagningen sa när jag beskrev det som ett misslyckande: -"Det är inget misslyckande, du har ju brutit återfallet. Nykterheten får inte vara en kamp". Hon har helt rätt. Jag har varit nästan fixerad vid att kunna notera varje ny nykter dag i min kalender. Lite av en kamp, som om bara var det det handlade om. Till vilken nytta? Har jag försökt samlat prestigepoäng? Återfallet stack hål på den bubblan. Det känns som om jag har fått en lite mjukare inställning, tagit ett steg tillbaka till det som är viktigt.
Nykterheten behöver inte vara en kamp, jag behöver bara leva den.

Lev väl!

Precis kommit hem från fisketur med sonen😍 så härligt att kunna ta bilen och hitta på saker istället.

Har sambo och två barn. Utbildning bra jobb. Ingen vet min hemlighet förutom min sambo. Fram tills för ca 6 år sedan drack jag enbart vid särskilda tillfällen, aldrig hemma. Dock har jag väl alltid varit typ fullast på alla fester tillbaka i tiden… partypinglan som alla vill ska med för annars blir de ingen fest! Usch och fy!

Har haft kul med alkohol med kompisar tidigare men de går inte längre. Försöker acceptera de nu. Senaste tre åren har jag druckit hemma. Började med fre lör för att till slut dricka varannan var tredje dag. Och aldrig nöjd heller.

Misstänker att jag är i en osund relation. Eller jag vet att jag är de men har inte ork att göra nåt åt de just nu.. sambon har varit arg på mig i perioder för drickandet, kan även pika mig inför folk om mitt drickande. I nästa stund har vi vänner här och han uppmuntrar mig till att dricka för de är så trevligt, och som sagt jag drar upp stämningen. Som nu ikväll ringde han och undra om vi skulle åka till några bekanta för de ville bjuda mig på vin. Jag sa nej men han tjata och tyckte jag va tråkig. Jag blir alldeles förvirrad?? Jag har gråtit och lagt korten på bordet för honom. Bett honom om hjälp. Känner mig som en spelpjäs i hans liv. Detta sårar mig så oerhört.

I bagaget har jag en farfar som söp ihjäl sig, en pappa med alkoholproblem när jag va barn, fått se en hel del saker. Han har inga problem nu, men vi pratar typ aldrig.

Tänk att från hemska mardrömmar, skakningar, känsla av att kunna dö och en otrolig rädsla för att aldrig må bra igen kan förändras på bara några dagar. Dag 1-3 var några av de värsta dagarna i mitt liv. Idag är jag inne på dag fyra som nykter och ångesten börjar lägga sig. Har googlat och läst trådar under hela dagarna, vilket både gett mig lugn men samtidigt rädsla då jag är hypokondriker och rädd för DT. Känner att jag äntligen kan koppla av nu och glädjas åt att jag faktiskt kunde sova inatt utan uppvak med svettningar och mardrömmar. Hade även en vilopuls på mellan 55-65 inatt vilket är stor skillnad från dag ett då den låg på runt 90.

Problemet för mig är inte att hålla mig från alkoholen, får inget sig på det sättet och har haft många nyktra perioder tidigare. Problemet för mig är när jag väl dricker och då inte kan stoppa det. Nu är jag bara peppad på att bevisa för vänner och familj att jag ska hålla detta nu för att jag insett att jag är alkoholist.

I julas hade jag ett uppehåll på 100 dagar och då gick jag på AA-möten. Kände mig inte alls bekväm där då alla pratade om sig och återfall, vilket inte mitt alkoholmissbruk består av. Tyckte det var för mycket prat om Gud också vilket inte tilltalade mig. Finns det andra ställen att prata kring sitt drickande på?

Tack alla som finns här.

Någon i liknande situation som vill följas åt?

Tack! Och jag kommer hålla i allt jag har! Hoppas du får en fin fredagkväll! @Andrahalvlek

Så sant så
Själv är vi på väg o separera kanske .
Känns bara så jävla långt
Livet ut ...
Är törstig nu så jag vet knappt vart man ska ta vägen .
Har skött mig med antabusen hela tiden
Men ....
Önskar dig micke lycka till nu
Känns som vi e ungefär i samma sits

Mvh mikael

För min del har det varit så många gånger att när jag varit nykter en period så tror jag "att allt är så annorlunda nu" så nu kan jag dricka normalt. Sedan har det varit en period då jag lyckats men sedan har det gått utför igen. Jag tror jag kommer mista min sambo om jag försöker och misslyckas igen. Jag ska försöka allt jag kan att leva helnyktert i fortsättningen. För min del är det mycket svårare att försöka dricka måttligt än att inte dricka alls, och mycket vådligare. Därmed inte sagt att det är så för alla. Vi har alla våra egen resa att göra. Mvh Micke

Hej mina vänner
Bara helgen kvar sedan säger jag mot vecka 4
Periodvis varit tufft men gått bra
Känns som att man närmar sig bakslaget .
Men ett litet bakslag kanske är fårlätet. Vet att det är suget som pratar sådan skit men höres inför sta helg

Mvh mikael

@majken_r Grattis till 25 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Suget blir lindrigare och kommer allt mer sällan för varje nykter vecka. Vips är alkohol en icke-fråga för dig också! Viktigast av allt - ta inte första glaset! Då kommer suget tillbaka etter värre. Tyvärr.

Kram 🐘

Bestämd är bra, får hålla i den känslan när jag får för mig att det går att släppa efter lite😅 Nu kör vi på!! @majsan_nu

@majken_r Du skriver så klokt, det mesta du skriver känner jag så väl igen! Tror att det underlättar för en att vara bestämd i sitt beslut för att slippa förhandla så mycket med sig själv hela tiden. Lättare sagt än gjort! Vi kämpar på eller hur? Och är tacksamma när det känns lugnt/bra 🙂

Dag 25. Herregud, länge sedan jag var utan alkohol så länge. Särskilt när det varit så många soliga helger.
Funderar en del på det med fysiskt beroende som jag läser att en del här skriver. Psykiskt, riskbruk och missbruk. Beroende.
Vart jag är.
Känner att det går ”lätt” den mesta tiden. Och sen slår det till. Suget som är kraftfullt. Som vill ta ett glas och mysa, äta gott. Vet ungefär vad som triggar.
Nåja, många tankar. Det som är nytt är minnen av tidigare drickande. Att jag ser hur jag haft ett beteende kring mitt drickande som inte varit bra länge. Fast sällan. Att dricka för mycket och lite smyga. Tydligen även för mig själv.
Nåja. Nu börjar fredagen med lite jobb. Sen ut i solen ☀️

Grattis till 20 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

20 dagars alkoholfrihet idag. Inte en tillstymmelse till ångest och just nu känna det topp. Känner mig pigg, stark och utvilad. Går med huvudet högt och inte tungt av skam. Svårare tider kommer garanterat att komma men just nu tänker jag njuta i detta!

@Lucia80 ja, fy vad giftet kan ställa till det för oss. Men som du skriver tur ingen kom till skada.
Det som har hänt och varit kan du inte göra något åt men nu ska du få behandling.
Idag är första dagen på resten av ditt liv 💖

Ase, Majsan och alla. Tack för uppmuntran. Vi gör det bra. Ja hoppas att så många som möjligt är med på den här helgen 💪🏻

Hej och välkommen hit :) Jag tycker du tagit ett stort steg bara av att skriva här, jag tänker att du på riktigt insett att du har ett problem ibland behöver vi nå ja botten för att ja kanske inte komma på, men för att verkligen ta tag i det.

Det känns tomt nu men du har klarat 5 dagar det är starkt, för min del var det likadant alla jag kände drack men vet du man behöver inte dricka för att ha roligt. Jag tycker faktiskt det är roligare nu även om fylle tjatet är segt men då går man hem somnar nykter och vaknar pigg.

Du skriv att du går eller ska börja på behandling, jag går går själv på behandling på Nämndemansgården är inne på 9 veckan nu och 60 plus dagar nykter om jag kan så kan du :) Fortsätt skriv det finns riktigt på support och stöd att få här..

Ta hand om dig, vila sov ät och se till distrahera dig...

@Mokka
Tack för lite input :) Varit nykter i snart 5 dagar i rad (rekord på vet inte hur länge) Klart jag är sugen men jag avskyr alkoholen så mycket, den har kostat mig mitt äktenskap och andra relationer, hälsan (vet inte hur mycket) pengar, otroligt mycket tid (som jag nu inte vet vad jag ska göra med) och minnet många gånger. Läskigt hur ofta jag säkert gjort bort mig totalt men inte minns nånting och vaknar upp med sån ångest, huvudvärk och illamående. Hur kul är det egentligen. Jag tyckte tydligen det var värt allt ont för tidig kväll tog jag äntligen det där första vinglaset och allt började kännas bra igen. Nu har jag insett hur falsk den här "medicinen" är som jag bedövat mig med under så lång tid. Visst, det är inte så kul nu, känns tomt och det kommer bli otroligt tufft att vara med andra som dricker. Känner typ två pers som inte dricker alkohol (förutom mina barn då) men dom bor långt bort så vi umgås inte så ofta.

Fast jag har redan upptäckt hur mycket fysiskt som blev bättre direkt. Jag är stressad och har ångest och skuldkänslor för rattfyllan så jag sover inte så bra. Ändå är den tröttheten på dagen mycket lättare att hantera när man slipper va bakfull också hela dagarna. Jag kan tänka klarare, förut gick jag runt och var lite halvt förvirrad hela tiden. Jag ser bättre, kan fokusera blicken. Och jag har inte ont i bröstet längre eller känner nåt illamående. När jag druckit brukade jag på natten alltid få kramp och sendrag i fötterna och tårna, sjukt obehagligt. Det försvann direkt, så himla skönt. Så det finns en del positivt med nykterheten iaf :)

@Lucia80 God kväll! Jag hörde en person säga såhär en gång: Jag hade aldrig kört på fyllan om jag hade varit nykter. Jag tycker att beskriver precis hur omdömet försvagas av alkoholen. Jag har också åkt dit för rattfylleri (grovt) för 13 år sedan. Lämnade prover under ett år och lyckades aldrig komma under de nivåer som krävdes. Men tro det eller ej, jag överklagade och lämnade läkarintyg så jag fick tillbaka mitt körkort ändå. Inget jag egentligen är stolt över. Jag borde redan då har tagit tag i min alkoholism. Sedan dess har jag varit överdrivet försiktig med att köra bil för att inte åka dit igen. Jag har haft en massa besvär och olika förklaringar till varför jag krånglar med bussar och byten istället. Allt ifrån klimatet till att jag vill så många steg som möjligt om dagen. Bra med så många nyktra dagar! Heja dig!

Hej! Det här är mitt första inlägg här. Och jag är här för att jag nu till slut erkänt för mig själv att jag är alkoholist och kan till och med säga det högt till andra. För jag orkar inte med det här mer. Jag mår inte bra men alkoholen gör det ju inte bättre. Den dämpar ångesten för stunden men i längden blir det ju bara värre. Förra veckan var senast jag drack och jag vill att det ska fortsätta vara så. Jag kan inte dricka normalt, det blir alltid mer och för mycket och det är få kvällar jag varit nykter de senaste åren.
Jag åkte fast för rattfylleri, grovt dessutom vilket inte blev någon överraskning för mig. Jag känner sån enorm skuld och ånger. Men varför var jag så dum! Jo, därför att omdömet försvinner med alkoholen, helt och hållet för mig. Jag får verkligen skylla mig själv och jag förtjänar det straff jag kommer få. Otroligt tacksam att jag inte skadade någon eller orsakade någon olycka. Det var sent på kvällen och inget folk ute och lite trafik. Mådde så himla dåligt också den kvällen (har gjort senaste tiden) och kände då att jag inte brydde mig vad som hände. Och jag minns nästan ingenting heller. Drickandet har bara eskalerat senaste året då jag gått igenom en kris (uppslitande separation och skilsmässa) Men det är förstås ingen ursäkt för att jag körde påverkad. Körkortet indraget förstås och min enda möjlighet att få tillbaka det är med alkolås, vilket jag hoppas jättemycket på.
Det krävdes tydligen något sånt här drastiskt för att jag skulle kunna vakna upp. Jag hade ingen egen motivation eller kraft. Nu blev jag rädd för alkoholen och för mig själv. Vad jag hatar det giftet (eller makten det har över mig) som förstört så mycket för mig.
Jag hoppas att detta åtminstone kan föra nåt gott med sig. Nu får jag ta konsekvenserna och ska jag ha möjlighet till nåt villkorat körkort måste jag vara ren och lämna prover i säkert nåt halvår eller mer. För jag kommer inte kunna slingra mig ur att jag är alkoholist. Eller jag vet inte riktigt hur dom där testerna går till.
Jag tog hjälp också direkt efter rattfyllan och ska börja behandling och jag tänker göra allt som behövs för att kunna bli frisk. Eller frisk blir man väl aldrig men nykter kan man bli. Jag har aldrig vågat förut för jag avskräckts så mycket av att aldrig någonsin få dricka. Inte ens på midsommar liksom. Men jag kan inte trappa ner, jag vill alltid bara ha mer efter första glaset.

Förlåt för det något förvirrande långa inlägget men kände bara för att skriva av mig lite. Det är en sorts lättnad också när jag äntligen accepterat att jag är sjuk och inte kan fortsätta som jag gjort

//Lucia

Så sant så
Hur går tankarna om att kunna dricka lite som dom flesta eller har du bestämt dig att vara hel vit nu ?
Kanske lurar mig själv att jag löser en fredag o sedan nykter några veckor

Mvh mikael

@Tjo Så bra med så många dagar - mer än en månad 👍 Jo jag är med oxå. Bra att du frågar, hoppas vi blir många 🙂