Senaste kommentarerna i forumet

Ja det är hemskt när suget kommer som ett hårt slag i solar plexus.
Det finns inte så mycket annat att göra än att härda ut, försöka fokusera på annat och vänta på att det ebbar ut.
För ebbar ut, det gör det.

Var nära själv i helgen att ge upp men sansade mig när jag tänkte på att vill göra mina barn stolta. Att de har någon som finns där för dom. Enligt experterna så är den första månaden värst. Sen så börjar kroppen komma igång och man blir lite piggare. Framgång föder framgång heter det ju.

Nu kämpar vi på!!

@Onkel F skrev:" När bollen väl är satt i rullning är det inte helt lätt att sätta stopp. Jag faller tillbaka i mitt gamla beteende blixtsnabbt."
Jag har exakt samma erfarenhet och jag kan inte låta bli att tycka att det är lite intressant. Jaja, aldrig ta första glaset etc etc, men det är ju inte det som du gör i det här läget. Det är inte något experimenterande med ett glas då och då, det här är något annat.
Jag tror att när man biter ihop och kör på mot bättre vetande så blockerar du också en del av hjärnan som tar rationella beslut. Den där vi vet att alkohol inte löser någonting. Det kommer alltid att handla om att se till att inte hamna där igen. Skulle gissa att det verkligen har med hjärnkemin att göra och det blir en total besatthet av att dricka när du väl börjar. Det handlar mycket lite om något annat än att du där och då inte ser någon annan utväg (gissar jag). Vilka halter som måste upp lämnar jag därhän, men alkohol är troligtvis jäkligt effektivt initialt. Och sen då… sen kommer ångesten, oron, känslan av misslyckande etc etc. Där man talar om för sig själv att man är misslyckad, att det ändå inte är någon idé, att man också har en extrem ångest som måste medicineras…,
Men inte du, inte nu, för du har vaknat ur det här nu OnkelF. Det går fort att repa sig tror jag om du slutar omedelbart.
Dippen du fick, den blev kanske påspädd av vädret, regnet mörkret. Många var extremt trötta förra veckan. Ljuset, D-vitamin, maten, man ska inte underskatta alla andra saker som påverkar oss och kanske ger den där extra knuffen ner i hålet. Men greppa kanten nu, ta dig upp direkt. Lite klokare, lite mer erfaren. Du återvände hit och du vet att alkohol inte är lösningen. Det räcker bra långt.

Hemsk kväll i går
Så nära o öppna flaskan
Suget är kvar ännu
Känns som 2 veckor ligger mil bort
Skit också

@trött_och_less_72 Stort grattis till 1 månad! Jag var så fokuserad på att inte dricka i början så jag kom inte till skott att starta min tråd förrän jag hade varit nykter i ca 1 månad.😬 Tragiskt med din och Andrahalvleks farsor. ❤️ Där ska vi inte hamna.

Kämpa på !

Välkommen tillbaka!
Och nästa gång låter du oss trösta dig istället för det falska vinet.
Kram, och på det igen.

@Sommar85 Om du klickar på mitt namn ovan så får du fram alla mina trådar. Två stycken. Den gamla tråden heter ”Behöver all hjälp jag kan få” och den skildrar tiden fram till 6 månader nykter. Du lär ha att göra ett tag 😉

Kram 🐘

@Sommar85 Hej och bra att du skriver. Om du är med på ett AA möte online behöver du varken ha kamera på eller säga något. Dock är det bra om du bara vågar berätta just det – att du är ny och inte vill säga mer än så. Eller om det finns någon chatt-funktion så kan du skriva det där. AA-möten brukar vara extra välkomnande mot nykomlingar så bra att alla på mötet vet om att du är ny. Tänk också på att du inte har ditt riktiga namn inlagt som default om mötet tex sker via zoom (det används lite olika digitala lösningar) så att namnet inte dyker upp om du inte vill det :)
På AA kan jag lova dig att ingen kommer att tycka att du är värdelös, eller tycka att du är till besvär. Du kommer snart att märka att det är precis tvärtom, men man kan känna sig lite vilsen i början så ge det gärna några gånger innan du bestämmer dig för om det är rätt väg för dig.

Lycka till!

@Sommar85 nej, man behöver inte ha kamera på eller säga något om man inte vill.
Idag var jag på AA-möte online och jag hade ingen kamera på men valde att ställa några frågor på slutet.
Jag är helt ny i AA världen men tänkte ge det en chans.
Man ska nog prova några olika grupper innan man ger upp.
De få möten jag varit på har varit väldigt olika.

Vill du läsa en gammal tråd så klickar du på namnet och längst ner på sidan där hittar du trådarna.

@Andrahalvlek Tack så mycket, känns som det bara flyter på och har inget sug eller lust att dricka alls.

Är väll därför jag inte skriver så mycket det och att jag ändå går på behandling 3 dagar i veckan samt har den där frasen som blivit lite som en kompis nu lite besvärlig ibland men jag tycker om den ändå ;)

@Torn det blev liksom bara en tid som kom till mig. Kände bara (och sa högt till min sambo) att "om ett år från nu, ska jag titta på mig själv och säga att jag klarade det". Och det kändes bara så rätt liksom. Kanske går ut alldeles för hårt, och vacklar jag kommer jag ta det dag för dag. Men min inställning just nu är att om ett år kommer jag tacka mig själv för att jag valde att ta makten över mitt liv. Sambon har dessutom lovat mig en SPA resa då 😉

Bor på en lite ort så att söka hjälp är inget alternativ. Har tittat på AA online men vågar inte. Måste man säga nåt? Måste man ha kamera på?

@Dagsattförändra Coolt med att sätta 365 dagar som mål! Alla är lite olika där. Jag satte tex inget mål alls. Jag var så jäkla trött på alkoholen så jag ville inte sätta något mål, utan körde på ”tillsvidare”. Fast i början tog jag det dag för dag, och blev bara stoltare och stoltare för varje genomkämpad dag jag klarade av.

Lyft varenda liten positiv grej som du märker av till skyarna! Väldigt många blir det med tiden. Det gäller bara att ha tålamod och en positiv inställning.

💪

.

Bra citat av Churchill! Jag håller på dig, du vänder det här nu. Men du kanske verkligen borde byta jobb, eller få hjälp att minska belastningen, det ska inte behöva vara så stressigt hela tiden.. Häng i nu, ta den hjälp du behöver och fortsätt framåt!

Målet: 365 dagars nykterhet till att börja med. Återställa systemet. Bra att ha ett mål att hålla fast i, för att kunna följa framgången.

@Ingesmart heja dig ! Tror det är en bra strategi att berätta för sina närmsta iaf, då blir det inga konstiga situationer och förhoppningsvis inga situationer där de bjuder på alkohol och man hamnar i en svår sits.. bra gjort med 16 dagar!

@Onkel F Japp! På att igen! Nu! Låt inte detta återfall definiera dig. Du kan bättre. Och du är värd ett bättre liv ❤️

Vad har du lärt dig? Och hur ska du göra för att det inte ska ske igen? Slå inte på dig själv - alkoholen är symtom på något annat som skaver, du måste hitta grundorsaken. Tror jag.

Kram 🐘

Återfall! Fan! Varför gör man så här mot sig själv?
Jag har inte trillat dit, har inte fått ett återfall. Jag har med vett (nåja) och vilja bestämt mig för att ta ett återfall, stövlat in på bolaget och köpt mig en tröstlåda med vin. I torsdags, fredags OCH i lördags. När bollen väl är satt i rullning är det inte helt lätt att sätta stopp. Jag faller tillbaka i mitt gamla beteende blixtsnabbt. Istället för att använda min ledighet till att vila och ta hand om mig själv valde jag den enkla vägen för att slappna av.
OK, den senaste tiden har det varit en enorm stress på jobbet. Jag har varit på väg att bara gå hem flera gånger, men bitit ihop och kört på. Till vilken nytta? Jag har börjat förhandla och argumentera med mig själv för att rättfärdiga ett återfall. Jag har sett alla varningssignaler men ignorerat dem, med en smärre katastrof som resultat. Hmm, jag måste nog lära mig lite om återfallsprevention. Men vad tjänar det till att skaffa sig kunskap om man saknar förmågan att implementera? @Sisyfos skrev:"Tänker att det handlar mycket om att tillämpa kunskaperna man får också." Hear ye, hear ye!
Bara att ta nya tag, sätta ner klackarna i backen och dra allt vad tygen håller för att få skutan på rätt köl igen.

“Sometimes doing your best is not good enough. Sometimes you must do what is required.”
W. Churchill

Stort lycka till!

@trött_och_less_72 Och du är på god väg! Var stolt över att du har förändrat ditt liv - att du har slutat traska i din farsas fotspår. Alkoholism är en progressiv sjukdom, det blir bara värre och värre. Du har satt stopp nu. Grymt bra gjort!

Min pappa söp också ihjäl sig och han dog vid 61 års ålder. Jag fyller 52 år i höst och jag har slutat traska i hans fotspår. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare.

Kram 🐘 (min app Nomo visar att jag varit nykter 568 dagar, tjoho!)

@Andrahalvlek skrev:"Jag gjorde en topp 5-lista över fyllesynder som jag drämde i skallen på alkoholdjävulen när hen började viska i mitt öra. Då tystnade hen direkt."

Jo jag har en som jag aldrig talat om för en enda människa. En grej som jag förträngt ( som vanligt) Kan tala om det här eftersom jag är anonym.
Jag var på besök hos en kvinna jag träffade. Vi drack alldeles för jävla mycket båda två. Jag blev helt aprak-dyngfull.

Pinkade på mig på natten. Blev lite blött.
Hon märkte inget som tur är för det torkade.

Skäms som en hund bara av att skriva det här. När jag vågat tänka på det så är det endast när jag druckit och då avfärdat det som "sånt som händer"..

Nä, det är inte nåt som bara händer. Inte om man är en vuxen människa med lite jävla respekt för sig själv och vad fan man gör mot sin kropp.
Finns andra saker också såklart. Människor man sårat. Avfärdat. Saker som satt sig på kontot som heter -självförakt!

Min riktiga far var alkoholiserad. Han dog tidigt i sviterna av cancer. Endast 64 år gammal.
I min uppväxt fanns han aldrig även om vi fick en bättre kontakt när jag var vuxen. Jag visste inte hur djupt i skiten han var för det var hysh-hysh om det. När han dog så tänkte jag att jag aldrig vill hamna där. Han var rätt framgångsrik utåt. Jag vet att han höll på att supa ihjäl sig för 25 år sedan och hamnade på ett behandlingshem. Han ringde då mig ( och det var väldigt ovanligt då) och bad om ursäkt för att han aldrig funnits där och önskade att vi fick bättre kontakt. Han var yngre då än jag är nu. Jag vill inte hamna där men inser nu att om jag inte ändrar mitt sätt att leva så kan det vara jag som inom en snar framtid.

Jag vill verkligen förändra mitt liv.

Grattis till din första nyktra månad! 🥳🥳🥳 Suget kommer och går, men det blir svagare och kommer allt mer sällan för varje nykter vecka.

Jag gjorde en topp 5-lista över fyllesynder som jag drämde i skallen på alkoholdjävulen när hen började viska i mitt öra. Då tystnade hen direkt.

Kram 🐘

Du ska vara jättestolt. Att klara av den första månaden är en bragd särskilt som du också jobbat med strategier och tanke-verksamhet. Det är jobbigt, ibland övermäktigt när sug kommer. Men det blir bättre! Det är 100% säkert. För varje gång du klarar av att inte börja förhandla bygger du på din erfarenhet av just det.
Att bli nykter efter att under så många år sagt ja- är en stor omställning. Ha respekt för det arbetet och ligg lite lågt med andra krav.
Jag läste ett väldigt bra och klokt inlägg i Blendas tråd om råd hon fått av sin behandlare. Att nykterheten behöver gå före allt annat. Så är det för mig, och den acceptansen har hjälpt mig mycket.
Heja dig! 🌸

@trött_och_less_72 grymt jobbat med en månad!
Suget kommer nog komma och gå som i vågor.
Har inte läst hela din tråd men gör du programmet här på alkoholhjälpen? Där finns en uppgift vad man kan ha för strategier när suget kommer.
Tänkte också på om du behöver ha a hemma? Kanske du kan be någon förvara det om du inte vill hälla ut.
Jag har också a hemma men hade jag fått välja så hade jag inte haft det.

Grattis till en månad!💖

Idag har jag varit nykter i en hel månad. Det har jag aldrig varit i hela mitt vuxna liv. Vet inte ens om jag varit det sedan jag varit 15-16 år, alltså på 35 år!

Mitt drickande genom åren har gått från och till genom att dricka "för mycket" till "skadligt mycket" till "för mycket".
Alltid för ofta och alltid för stora mängder. Jag tappade kontrollen över mängden redan för över 20 år sedan. Skammen och baksmällan som gör att mer kontrollerade människor drar ned på alkohol ett tag försvann på vägen. Det är ju alltid lättare att skratta bort saker och nonchalera idiotiska saker man gjort och sagt när man dricker alkohol. Till slut förlorar man den man är som människa utan alkohol. Däremot så ligger det där självföraktet alltid kvar i en tills man tror att alla människor ser genom en som en öppen bok. Dom ser att man är en svag människa, en ynklig figur som sitter och super ned sig varje helg. Man vill göra en förändring och bli bättre men vem är man om man inte får dricka sig berusad?

Den här månaden har väl gått "bra". Mycket bättre än jag trodde när jag bestämde mig för att det fick vara nog den 31/7.
Det har känts tomt såklart och tröttheten är fortfarande där även om den blivit bättre. Jag trodde faktiskt på allvar att jag var i stort sett klar med suget efter den tredje nyktra helgen. Jag trodde iallafall att suget inte skulle lamslå mig. Jag vet nu att jag hade fel. Det är nog inte över på ett bra tag.

I lördags var jag t om in på systemet med min äldsta son. Han är 25 och skulle in och köpa några öl. Vi hade käkat ute och han ville ha lite råd på goda öl. Helt oplanerat men jag hängde med in och blev förvånad över att jag inte blev ett dugg sugen. Jag blev otroligt glad och jäkligt förvånad. Att sluta dricka är ju inga problem liksom.

Sen kom kvällen. Ensam utan de mindre barnen. Kolsyrat vatten i glaset och tiden segade sig fram. Ingen lust att kolla på tv. Ingen lust att läsa. Jag hade redan gått nästan 10 000 steg den dagen. Kände mig uttråkad och jävligt rastlös.
Då kom det ett sug från helvetet! Jag visste att allt skulle kännas så mycket bättre om jag bara knäppte en öl. Kalla öl har jag hemma i överflöd. Det var liksom bara att gå och hämta. Varför sitta där och ha tråkigt när en öl eller 7 skulle få en att må bra igen.
Jag vacklade. Hade ju trots allt hållit upp en månad som var mitt första mål. Mission accomplished!

Jag gick aldrig och hämtade den där ölen. Jag lyckades stå mot. Jag visste nånstans inom mig att om jag skulle göra det så skulle jag aldrig kunna se mig själv i spegeln igen. Jag skulle såklart lura mig själv med att säga att jag ändå varit duktig och hädanefter så dricker vi bara en gång. Bara på fredag. Inte på lördag.. Du är ju bara människa. Efter ett par veckor skulle jag sitta där igen och sänka nästan en hel back varje helg.

Jag borde som sagt känna mig stolt idag. En månad. Det är ju stort. Det är kanon! Det vet jag men inom mig känner jag mig bara helt trasig av det kraftiga suget som ens fick mig att överväga att överge det jag lovat mig själv.
Jag är nu livrädd för hur det ska bli senare i veckan. Det där suget vill jag inte uppleva varje vecka.

Jag ska väl inte sitta och gnälla egentligen. Det är ju bara jag och ingen annan som försatt mig i den här situationen. Jag har ju vetat om det här i så många år men skjutit upp verkligheten hela tiden.

Lite måndagsångest trots en helnykter helg. Det ska iallafall bli fint väder i veckan! :)