Snart helg igen

255 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Vaniljsmak
God eftermiddag!

Problemet för många (inklusive mig själv) som druckit länge är väl just att veta vad som leder till vad. Dricker jag för att jag mår dåligt eller mår jag dåligt för att jag dricker? Jag tror det är svårt att bara ta bort alkoholen ut ekvationen, de flesta här något underliggande problem de behöver behandla, om så på egen hand. I början trodde jag allt skulle bli så bra om jag bara slutade dricka. Så jag slutade och ... ja man slipper ju bakfylla men all ångest fanns kvar. Det tog inte så länge innan jag började igen. När jag sedan slutade andra gången var jag medveten om att jag hade problem som behövde åtgärdas som inte (bara) berodde på alkoholen. Det var då jag började med tabletterna och fundera över vad det jag behöver i mitt liv för att må bra. Jag arbetade en hel på det här med att det är JAG som är ansvarig för min egen lycka och funderade mycket på vad jag kunde göra för att må bra. Så efter ett tag fick jag för mig att jag kunde dricka en öl och ... ja, du förstår. Det kunde jag ju inte så nu är jag här för tredje (och sista?) gången, är på dag fyra. Nu känner jag mig säker på att jag kan bli nykter, det har jag ju övat på en del ;) Den här gången gäller det bara att hålla i. Jag arbetar fortfarande på att må bra, har en massa förändringar framför mig de närmaste månaderna och förändringar kan vara lite jobbiga för mig (kontrollfreak). Nu måste jag hitta strategier för att hantera det utan en massa öl och vin. Typ joggingturer och skogspromenader.

Och nej. jag tror inte heller 1-2 veckors nykterhet räcker för att reparera allt man druckit sönder. Man får ge det tid, massvis av tid.

Pianisten
Vad ska jag göra?

Nu har snart vardagarna passerat denna veckan med och den otäcka helgen närmar sig. Förra helgen va så jobbig, jag klarade med nöd och näppe av att inte dricka men i lördags kväll var det en fråga om sekunder innan något i huvudet vände och jag otroligt lyckades hejda mig!
Denna veckan har varit jätte bra! Jag hade lite tungt i tisdags för jag kände mig väldigt matt och hängig men jag hade ju tränat 6 dagar i rad och behövde en vilodag. Så jag unnade mig det och gick bara hem efter jobbet och la mig på soffan. Det gjorde susen och igår var jag igång igen med energi och träning. Har dock sovit väldigt dåligt och känner att jag börjar gå minus på det "kontot". Eller jag sover nog ganska ok när jag väl somnar men har inte kunnat somna in innan runt elva-tolv på natten trots att jag alltid lägger mig strax efter tio, ligger och vrider och vänder och känner mig uppe i varv på något sätt. Tycker det är lite konstigt eftersom jag tränar så pass mycket men jag har ju läst att det är väldigt vanligt när man håller på att sluta..
Men trots min lilla sömnbrist så mår jag bra och är på gott humör. Inte det minsta sug på A på hela veckan.

Men nu väntar en ny helg... och vi har bokat in en middag med våra grannar sedan ett bra tag. Det är grannar som vi träffar ibland och de är trevliga, men jag vet verkligen inte hur jag ska klara en middag med dem utan A. För dem är alkoholen en given del. Det är ungefär det vi brukar göra, dricka öl, vin och whisky. Och jag och mannen sitter och låtsas att vi förstår oss på karaktärer i de olika whisky vi provar när kvällen börjar bli senare.
Spontant känner jag bara att jag vill inte. Jag kommer inte stå ut en kväll med dem där jag ska sitta nykter. Jag har inga tankar eller frestelser att vilja bryta detta i helgen.
Tycker ni att det är fegt att hitta på en vit lögn i en sån här situation och avboka middagen (haha, "vit" lögn, passar ju bra här..) Jag vill faktiskt inte vara i den sitsen nu. Eller bör jag ta fajten och vänja mig vid att klara av att umgås med andra som dricker och vara nykter. Jag måste ju komma dit någon gång annars kommer jag göra det jag är allra mest rädd för. Att jag stänger mig inne och undviker sociala grejer för att vara nykter.. Jag skulle ju kunna göra en variant av vit lögn och ha middagen men hitta en bra anledning till att jag inte kan dricka. Jag äter nån medicin eller skall upp tidigt och köra, eller nått. Men jag känner ändå att sitta nykter en hel kväll med de grannarna är att slänga tid till annat jag hellre vill göra just nu i sjön, tyvärr.. Vad ska jag göra?

Ha en bra dag!

Sannah
Du ska ljuga!

Och ställa in! Utsätt dig inte än!! Tids nog kommer du kunna tala om som det är.

John-Erik
Pianisten

I din situation så kanske det är lite alkoholmässigt provocerande att sitta ned i situationer som
normalt innebär alkohol av tradition. Grannarnas förväntningar på A kanske även sätter press på dig.
Med tanken på gångna Lördagen så skulle jag nog avboka. Kan du vara nykter och skylla på något
är det så klart lika bra eller i viss mån bättre förutsatt att du klarar det förstås.
Du kan gå stärkt ur middagen om du håller dig nykter. I annat fall blir det ångest dagen efter igen.
Du känner dig själv bäst, så det är bara mina tankar om vad jag tror/tycker.

Hoppas det löser sig

//John

Vaniljsmak
Jag skulle dra en vit lögn

Jag skulle inte utsätta mig för någonting sådant förens jag hade ett par lugna vita helger bakom mig.

Jag förstår tankarna kring isolering men jag tänker att du borde sätta kraft och energi på att hitta nya sätta att umgås på, istället för att försöka passa in i "alkoholsammanhang". I vart fall nu i början när nykterheten är så skör. Med tiden bygger du upp trygghet och lugn i nykterheten och DÅ är det läge att ta tag i middagar, AW, festkvällar och allt vad de nu är.

Luddrigt
Ge vården en chans igen?

Jag har läst din tråd och läser hur mycket du måste kämpa med dig själv hela tiden. Att dricka och va glad, det brukar för mig bara vara för en stund sedan övergår det till att jag blir seg och inte till glädje för mina närmaste direkt. Jag nämnde för min fru att jag inte ville sluta dricka helt för att jag då var rädd för att bli så tråkig. Fick då en kommentar tillbaka som fick mig att tänka till lite. Hon svarade att det bara var jag som tyckte att jag blev rolig och en riktigt trevlig person att umgås med då jag drack, hon tyckte bara att jag blev jobbig och svamlig. Fick även höra att mina vuxna barn helst inte vill komma på middag etc då de vet att alltid skulle vara mer eller mindre berusad. Det sved ordentligt att höra.
Jag tar sedan förra veckan antabus genom kontakt med Beroendecentrum. Ett jättekliv att ta för mig. Jobbigt att erkänna inför mig själv, min fru och den vårdpersonal jag fick träffa att jag insett att jag är alkoholist och att jag själv inte klarar av att bara dricka måttligt vid rätt tillfällen. Detta kom efter det att jag druckit minst 3 vinare per dag i 6 dagar plus en hel del öl. Började redan på mornarna med de första glasen vin. På 6:e dagen så var jag så jäkla långt nere så jag kände att nu orkar jag inte med mer. Varför jag jag trillade dit så rejält den här gången förstår jag fortfarande inte men det gjorde mig riktigt rädd och trots alkoholdimmorna i huvudet så förstod jag att jag måste ta tag i mitt drickande ordentligt annars skulle det gå helt åt helvete.

Sannah
Hej!

Hoppas helgen gick bra!! Skriv skriv skriv hur det än blev!
Kram

Pianisten
Helgen...

Hej!

Känner mig dålig som inte svarade nått efter allt ert fina stöd inför helgen.. :-X Tack!

Ja hur gick helgen då. Bra? Ja jag tror det. Men vi hade middagen och jag drack...........ja det gjorde jag. Hur kan det då kännas bra? Därför att det inte har påverkat mina tankar, än...
Jag hade verkligen bestämt mig för att ställa in middagen. Det var flera saker som gjorde att det inte blev så. Det enda jag kunde komma på som lögn var att jag blivit sjuk eftersom vi bokat detta länge. Men insåg eftersom det är våra grannar att det skulle ju innebära att jag måste "gömma mig" i huset resten av helgen. Det kändes helt knäppt. Jag behöver dessutom verkligen just nu kunna aktivera mig och komma ut.
Sen började min sambo också vela, hon va på min sida först men jag märkte att hon ville gärna ha middagen. Vi bjuder inte ofta hem folk och jag förstod henne. Jag gjorde hennes kväll tråkig också. Så jag gav mig. Bestämde mig för att göra det till det bästa men vägrade sitta där nykter och bara känna att tiden skall gå. Så jag bestämde mig ganska tidigt för att jag kommer dricka något men så lugnt och måttligt jag bara kan. Jag är nöjd, det blev 3 öl och en liten whisky under ca 5 timmar. Blev inte berusad eller trött.
Vi hade faktisk väldigt trevligt och jag tackade min sambo för att hon stod på sig. Det mest störiga av allt var att jag trots allt fick huvudvärk dagen efter. Jag får typ alltid det när jag inte druckit på länge men trodde att jag skulle klara mig på den lilla mängden, men inte då! Men jag kom upp, fast besluten att det skulle vara en aktiv söndag som om inget hade hänt, givetvis lite oundvikligt motigt med huvudvärk men den gav sig strax efter lunch. Så jag kom ut på min planerade löprunda senare också och kände mig faktiskt riktigt glad igår kväll.

Så hur ska man se på detta nu då? Just nu tänker jag att det kanske finns en möjlighet att göra ett försök med min "plan A" att lära mig dricka måttligt och BARA vid särskilda tillfällen. Jag kanske inte hunnit komma så långt ned i skiten att det är möjligt? Kanske är jag helt ute och cyklar men det lär jag ju snart få veta!

Jag är ganska orolig inför kommande helg, jag skall iväg med några kompisar och hälsa på en kompis i Stockholm, bo på hotell fre-sönd. Kommer vara helt givna kvällar med A både fredag och lördag. Två kvällar i rad och dessutom ganska nära inpå denna helgens "försök" Det känns inte tryggt alls.. Men att ställa in är inget alternativ här, sett fram emot detta så mycket. Får suga på detta ordentligt i veckan hur jag ska redan ut..

Ha en bra vecka alla! Kram

Sannah
Vad bra att det inte

Ändrade dina tankar! Skönt att det blev bra!
Detta är en resa ska gudarna veta och jag själv har hållt på i flera år med att prova alla varianter av att dricka måttligt, lite, bara öl, bara vin, dricka sakta, dricka lagom, dricka på helger, dricka lite ibland, bara dricka på bröllop..?!:) osv.
Idag inget alls orkade inte med kampen. Gav upp och sa som det var.
Alla har sina vägar sin resa. Bra att du skriver! Det ger i det långa loppet ordning på tankar och funderingar.
Två viktiga frågor som du kan ställa till dig själv, vem vill du vara? Vad är det värsta som kan hända om du INTE dricker?
Heja dig!🤗

Pianisten
Fint!

Alla har sina vägar, sin resa. Väldigt fina ord och ett fint sätt att se på eländet :) Men precis så är det ju.
Man vet ju om att här bland alla inlägg finns så många människor med otrolig erfarenhet och resor. Men ändå måste man gå sin egen väg. Ibland känns det som att det är bara sin egen erfarenhet som kan få dig att verkligen byta väg.
Jag gillar din variant av att bara dricka på bröllop ;) Låter som en mysig idé! Tyvärr har jag alldeles för få inbjudningar till det så då kan jag lika gärna vara nykterist :)
Ja vem vill jag vara!? Så stor och häftig fråga... Just nu är det jag är mest rädd för om jag slutar dricka att blir mer ensam. Att jag slutar göra saker jag för jag är för feg och osäker i mitt nyktra jag. Jag vet, jag ser det när jag skriver det själv, mitt nyktra jag är ju JAG! Men det är ju det som är problemet. När man druckit länge så har man byggt upp ett till "jag". Och i mitt fall så gillar jag honom.. Det är bara det att mitt nyktra jag inte fungerar i de perioderna jag dricker. Och det går ju inte att gå runt och vara full alltid. Dessutom när man varit full väldigt ofta och länge så fungerar ju inte den personen heller, det är bara att de minnena tränger man bort så fort..
Så grymt imponerad av er som sagt NEJ en gång för alla, ni har verkligen klättrat över en vägg till andra sidan. Ni är otroligt modiga! Heja ER! :)

Vaniljsmak
Jag känner mig också feg

Jag är introvert och det är inte alltid lätt i dagens samhälle där umgänge och mingel är normen. Det fungerar sälla för mig, speciellt om jag är nykter, men ge mig ett par glas så ska du få se på en som kan mingla skiten ut de flesta tillställningar! Tyvärr blir det lätt några glas för mycket och att bli full under en släktmiddag är väl sällan lyckat ...
Det är först under det senaste året jag har lärt mig att jag är introvert och verkligen accepterat det, förstått att det är helt ok att känna som jag gör och att det finns fler som känner så. Innan trodde jag att jag var feg och rädd för allt. Nu inser jag att jag är noggrann och eftertänksam, då händer inte allt så himla fort. Fester kan vara roliga men det väldigt mycket energi, då har det känts lättare med alkohol i kroppen. Det är något jag får arbeta med helt enkelt. Jag försökte hitta mig själv, mitt nyktra jag, efter att ha gömt henne blandalkoholdimmorna under så många år. Det är jobbigt och tufft, speciellt då jag saknat/saknar både självkänsla och självförtroende och nu helt plötsligt inte kan dricka mig till det.

Nu blev det en massa text och jag har glömt bort vart jag ville komma men kanske känner du igen något av de jag skriver. Det är alltid skönt att veta att man inte är själv om sina tankar och funderingar.

Ha det gott!

Luddrigt
Känner igen mig

Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Jag har nästan aldrig gått nykter på en fest då jag alltid känt att jag ha behövt lite hjälp med A för att komma i form. Nu får jag försöka lära mig det. Var på en tillställning med släkten i helgen där det vanligtvis brukar bli en hel del att dricka och jag har aldrig spottat i glaset direkt. Flera gånger har det slutat med alldeles för mycket A och onödiga diskussioner som ibland gått för långt. Nu satt jag där i helgen nykter och det fungerade faktiskt ganska bra. Du ska veta att du verkligen inte är ensam! God kväll!

Sannah
Lära om och lära nytt

Kanske det bästa man gjort och tänk om man börjar gilla den nya nyktra personer.

Pianisten
Detta är ett härligt ställe

Det är verkligen mysigt på nått sätt att hänga här. Det känns som en familj av människor som är så lika. Där vi förstår, respekterar varandra och sticker hål på den hårda enkla ytan av en alkoholist som bara är svaga människor med dålig självdisciplin.
Jag ser människor som är djupa. Dricker för att tänka mindre. Människor som är stressade. Dricker för att kunna varva ner. Människor med höga krav på sig själv. Dricker för att se enklare på livet. Människor som vill vara någon annan de tror passar bättre i samhället. Dricker för att bli en annan personlighet.
Så vad kan vi börja med? Ja, steg ett skulle kunna vara att stå upp för den vi är! Men då måste man inners inne sluta känna att någon annan typ av person, samhällsnorm eller beteende är bättre! Men det är inte lätt! Därför det lättsamma, utåtriktade, sociala, "rakt på sakiga", kallpratiga.. har alltid varit det som ses som det finaste och bästa.
Så hur står man upp mot den bilden då?

Vinäger
Håller med!

Har varit aktiv här i drygt ett år och mött många under den här tiden. Precis som du skriver, ibland känns forumet som en andra familj. ♡ Så olika och ändå så lika. Det finaste av allt är ändå icke-dömandet. Att det alltid finns någon som förstår exakt vad man menar när man beskriver att man gått på någon av alkoholens alla nyckfulla och bedrägliga tilltag.

Hoppas att du snart hittar, gillar och till slut föredrar ditt egentliga jag. ♡

Kram

Vaniljsmak
Snart helg, igen

Ja då var det fredag igen. Hur ser helgens planer ut?

Pianisten
Knowing yourself is the beginning of all wisdom

Har saknat er och önskat jag hunnit skriva i helgen!
Min helg har faktiskt varit väldigt bra. Har ju varit bortrest på en liten weekend med några kompisar. Visste och var inställd på att det skulle bli dricka både fredag och lördag och har varit orolig inför det. Det blev precis så och jag hade väntat mig en tuff söndag.
Söndagen ligger i gränslandet det är där allt kan bära eller brista. Men jag klarade det igår också och lyckades ganska motigt men ändå motivera mig att snabbt hoppa på mitt träningsschema igen och gick ut och sprang. Hade inget sug sen alls på A igår kväll och idag är humöret bara bra.
Så nu har jag bestämt mig att jag kommer fortsätta såhär. Träningen verkar kunna vara min nyckel in i kontrollen och sålänge jag kan hålla i den så kan jag nog hålla tankarna och humöret i kontroll. Jag kommer nu att fortsätta dricka när jag har tillfällen där alkohol förväntas men hemma själv eller med bara familjen är förbjudet. Nu är det inga planer i helgen så nu kommer jag få paus ett tag igen. Önska mig lycka till, det är säkert en ren lögn för mig själv men som med allt annat så måste jag nog ta den vägen själv för att säkert få veta. Stötte på en så vacker fras nyss av filosofen Aristotle som jag tyckte passade så bra just nu så jag valde att ha det som min rubrik.

Kram på er alla.

Luddrigt
Lycka till!

Lycka till och hoppas du hittat ett sätt som passar dig bra.

Pianisten
Det skaver

Sliten och trött. Kämpar på med min träning. Livrädd att missa ett pass. Känner att min fokus på träning varje dag börjar bli lite manisk. Det skaver på livet och att få allt annat runt om att fungera också. Visst, självklart måste det få skava lite när man försöker mala in nya rutiner.. Familjen har hittills haft ett fantastiskt stöd men igår skavde det ordentligt. Halloween. Barn som skall kläs ut och sminkas. Godis skall handlas. Mat skall lagas. Ja helt enkelt plus allt det vanliga. Men jag skulle träna också till varje pris. Jag ville egentligen bara sätta mig i soffan men jag är livrädd att tappa min rutin. Jag känner mig själv, jag är allt eller inget. Egentligen känner jag ju mig själv väldigt bra så jag vet att det jag håller på med inte kommer hålla jätte länge till. Jag måste hitta en balans i detta också. Jag måste kunna släppa på ramarna när livet och verkligheten knackar på och det är annat som måste göras. Annars kommer jag inte ha en förstående familj länge till och jag kommer bränna ut mig.
Träningen blir lite tuffare varje dag. Jag följer två träningsscheman som jag kör varannan dag. Ett för styrketräning och ett för löpning, än så länge på nybörjarnivå men lite tuffare varje dag. Ännu jobbigare nu att kunna hålla i löpningen utan kicken av ljus och sol när man är ute. Istället kallt, kolmörkt och blött. Mängder med kläder skall fram. Reflexväst. Pannlampa.
Jag vill ju tro att jag hittat den bästa win-win metoden. Jag tränar. Håller borta mitt sug på A effektivt. Jag stärker samtidigt min kropp.
Men tänk om.. jag bara bytt ut en kick mot en annan. Det är ju det det är, träningen. En kick. Precis som alkoholen. Lyckohormoner som rusar. Därför har jag inget behov eller sug av alkoholen så länge jag tränar. Jag får ju min kick på annat sätt nu, jag har bara bytt ut metod. Så vad händer om jag tappar träningen?
Jag vet inte. Jag blir åtminstone inte bakfull. Men tänk om jag får någon form av abstinens. Deppar ihop. Hormonerna rasar. Jag får ju ingen kick.
Hm, eller så tänker jag bara alldeles för mycket nu. Snurrigt och djupt idag...

Sannah
Och du glömmer vilan

Som är så välbehövlig! Och du är inne i en förändring ge dig utrymme.
Kanske samtals hjälp?
Kram till dig! Jag brukar tänka ”ja ha ännu en skit dag.. men skitdagar är inte konstant, bara en känsla just nu och vad vill känslan säga? Är det trötthet, ensamhet osv.

John-Erik
Pianisten

Det låter som om du stressar. Träning ska vara lite kul och behagligt. Men jag fungerar nog lite som du.
Vill mycket. prestera mycket o.s.v. Tror dock att jag ibland gör fel. Vila är en bra grej också.
Typ meditativ vila.

Vila lite också pianisten som en delingrediens i ditt nya liv.

//John

Pianisten
Hej!

Ja det allra viktigaste är nog att jag behöver lära mig lyssna på min kropp. Jag tror inte att träningen i sig har varit för mycket för mig då jag börjat på en väldigt mild nivå. Den har tvärtom varit en grundsten i att jag kommit hit nu. I helgen fanns det återigen "anledning" att tillåta mig dricka eftersom jag ju satt upp ett mål just nu att faktiskt tillåta mig dricka vid särskilda tillfällen. Vi var bortbjudna på middag och det kunde lätt varit ett tillfälle där jag kunnat hitta min tillåtelse att dricka om jag velat. Det tjatades t.o.m. mer eller mindre att jag väl gott kunde ta en öl och jag gjorde det trots allt tillslut för jag tröttnade på tjatet men den var helt meningslös. Jag var inte ens intresserad, kändes underbart att gå hem och lägga sig. Den ölen var typ ingen öl i mitt huvud.
Men precis John, jag får inte låta träningen bli en stressfaktor, ett måste. Då blir det mani. Jag har också en extrem vilja när jag hittar motivation och ett mål så jag måste nog stoppa mig själv här ibland på samma sätt som jag stoppat mitt eget huvud att säga nej till A. Man måste knacka på i sitt eget huvud och fråga sig är detta det bästa för dig just nu? Problemet är väl att hinna komma på sig själv och knacka på i tid när tankarna skenar och man är så extremt inriktad på att något skall bli just som vill där och då.
Sannah, du har helt rätt också! Jag behöver komma ihåg vilodagarna framför allt nu när träningen successivt blir lite tuffare. Du kan väl hjälpa mig att påminna mig ibland ;)

Tack för era kommentarer <3

Sannah
Hej!

Hur går det? Vill bara skriva att vi är starkare än vi tror, klarar mer än vi tror.

Pianisten
Låt det aldrig bli helg igen

Hej alkoholhjälpen, känns som det var evigheter fastän det bara är tre veckor sedan sist, allt gick ju så bra! Idag är det ångest, ångest, ångest. Jag tappade det. Tappade min träning och sen föll allt. I helgen tippade det över. Den jävla helgen.
Känns som det började falla redan förr-förra veckan. Allt rullade på så fint. Men som från ingenstans så kände jag mig plötsligt bara ledsen. Träningen tog emot och jag började ifrågasätta allt. Var är jag på väg. Vad vill jag med livet? Har jag ett kul liv nu? Ja ni vet de här jävla hjärnspökena.
Nu blir jag bara mer och mer passiv. Dagar då jag inte kunnat träna i kombination med dagar då jag inte vill träna blir fler och fler. Och för mycket alkohol.
I helgen sprack mitt löfte att inte dricka hemma också.. men det har redan för ett par veckor sedan blivit för mycket ändå. Kanske låter konstigt för vissa men jag har ett jobb som ibland involverar alkohol, kundaktiviteter. Jag planerar inte dessa aktiviteter själv, jag är med för att bygga relationer. Du måste väl inte dricka tänker säkert någon. Nej, såklart är man inte tvingad till det. Men det tas för givet.. ni vet som det gör då och då och då är det ganska svårt att stå emot, särskilt om man är lite ny på jobbet. Den senaste tiden har det varit flera kundaktiviteter och så lite privat festande upp på det också där det varit "tillåtet" Ja minst ett par kvällar i veckan med mycket alkohol har det blivit. Hur tänkte jag här? Inte alls. Trodde jag att det skulle fungera bara för att det inte var hemma?

Ja så nu sitter man här igen. Igår hade jag en av mina värsta bakfyllor i mitt liv. Efter en sedan länge planerad utekväll med gamla kompisar. Trodde huvudet skulle explodera och ångesten från helvetet. Tankar bara snurrar. Blev ju inte bättre eftersom jag gjorde bort mig också, i lördagskväll.. Träffade en ytterst bekant tjej när vi var ute på krogen. En vacker och supertrevlig tjej och vi stod och pratade en lång stund i baren. Sen gick hon vidare. Kvällen gick och jag blev mer och mer onykter. Tankarna började snurra. Jag ville träffa henne igen. Så jag letade fram henne på internet och skrev ett meddelande, frågade var hon var. Sådär från ingenstans. Idiot. Jag fick inget svar. Gjorde lite ont. Lite senare skrev jag ett meddelande till, skrev bara, "Förlåt, ha en bra kväll" Fattar inte riktigt vad jag tänkte med det. En patetisk röst inom mig fortsatte ändå, hon hade kanske inte tittat på telefonen? Så jag fortsatte gå runt till lite olika ställen i förhoppning att råka stöta på henne och tillslut tror jag att jag såg henne en bit bort, men då fick jag sån skam över mina meddelanden att jag gick iväg. Kanske såg hon mig snabbt också, jag vet inte. Ja allt blev bara så fel. Kände mig som en pinsam stalker. Och jag har ju familj..

Ja igår var som sagt helvetet. Först huvudvärk som jag trodde skulle döda mig. Sen på kvällen total ångest. Ångest så jag ville krypa ur mitt skinn. Då gjorde jag det igen. Gick och svepte ett glas vodka. Skönt. Efter ett par timmar för att jag skulle sova så svepte jag ett till. Jag vet inte hur jag skulle stått ut annars.
Natten blev konstig och jobbig ändå. Starka drömmar. Drömde om tjejer. Att jag hade träffat någon och var kär. Kysstes. Kramades. Drömmar är så hemska på det viset för allt är så äkta när man vaknar. Det gör liksom ont att vakna.
Idag är det så mycket tankar och frågor som snurrar. Ångest. Vad känner jag för min sambo? Vad hände i lördags? Varför drömmer jag såhär? Tror att något saknas. Jag har kanske aldrig varit sådär riktigt kär i min sambo och hon har inte varit det i mig heller. Hon gillar inte att kyssas och vara nära. Gillar inte att prata om känslor. Vi sitter i varsin ände av soffan varje kväll, sätter på ett avsnitt på någon serie vi följer så fort barnen lagt sig.
Längtar efter någon att prata med. Längtar efter känslan att älska och vara älskad.

Ullabulla
Eller så är det

Småbarnslivet.
Alla krav och plikter som knäcker lusten och närvaron er emellan.
Och från anhörigperspektiv som jag är i:
Ditt drickande och tränande och ditt mående som gör att det blir tungt för henne att känna det hon egentligen känner för dig?

Jag har förstås ingen aning.
Men om du läser runt bland anhörigsidorna så är det just bristande tillit och tilltro till den som dricker som skapar avstånd och frustration.

Man måste helt enkelt skydda sig själv då det gör ont att den man lever med inte mår bra.

Men det här är min vinkel ur mitt perspektiv.
Jag har samtidigt full förståelse för din längtan efter närhet och mening med din partner🙂

Sannah
Låter som om du ändå

Ska ta reda på mer vad du vill i livet. Sätta värde på dig själv. Att fly och blunda gör inte saken bättre. Jag har själv gått i samtals terapi och det gör under!!
Vi fixar inte allt själva.
Kram till dig

Pianisten
Visst är det så

Ja visst är det så Ullabulla. Småbarnslivet är en lång kamp för vissa och när man inte mår bra inom sig själv så blir det inte bra alls. Jag känner ju aldrig att jag riktigt hittat mig själv och att göra den resan i småbarnslivet känns omöjligt.
Jag kan berätta hur konstigt den än låter att min sambo vet inte att jag kämpar med alkoholen.. Jag har inte haft ett sånt missbruk så saker går över styr hemma. Jag dricker "lite snyggt" på kvällarna i soffan tills jag domnar bort i mina känslor. Och blir ofta glad, lugn och tillfreds, framför TVn, ofta de sista glasen för mycket när de andra lagt sig. Och när det är illa när jag har ångest, som ofta beror på lång period av alkohol varje dag, så sveper jag nått extra glas med vodka eller whisky i smyg. Bara så jag blir lugn. Det låter kanske inte rimligt men så är det. Alkoholen påverkar inte mitt tal särskilt så jag kan dricka ganska mycket utan att det märks.

Så jag gör denna kampen själv i min tysthet därför att alkoholen håller på att förstöra mig själv inifrån med ångest, depression och kropp som förfaller. Jag kommer ingen vart i livet. Så även om jag nu vill påstå att mitt drickande med direkt onykterhet inte skapat så mycket problem än så gör den ju självklart det indirekt genom mitt mående på dagarna som till ganska stor del beror på att jag dricker för mycket.
Varför har jag denna kampen själv då kan man fråga sig. Därför min sambo är uppväxt med en alkoholiserad mamma och hon är skadad av alkoholismen redan. Det skulle såra och riva upp henne om jag berättade att jag också skapat ett missbruk.

Jag klarar att låta bli alkohol längre perioder men det slutar ändå alltid med att jag blir deppig ändå och tillslut har jag ingen motivation kvar till att vara nykter. Det är väl så att alkoholen blir sista utvägen till lycka när man inte hittar den på riktigt och just nu så vet jag inte riktigt vad jag ska göra eller komma vidare.
Jag tror att något saknas i mitt liv och fastän småbarnsåren är tuffa så tror jag att det har med min relationen att göra. Eller så är jag bara en person som aldrig riktigt kommer hitta mig själv och aldrig bli riktigt nöjd.
Jag önskar Sannah att jag kunde hitta någon att prata med men jag vet inte var jag ska vända mig. Mina samtalsbesök har blivit avslutade två gånger när jag sökt hjälp genom vårdcentralen. De kan väl inte lägga resurser på en sån som mig sålänge jag inte gör någon annan än mig själv illa och kan sköta ett jobb och dra in skattepengar.
Kram till er!

Vinäger
Att dricka i smyg

Om du visste vad jag känner igen mig i detta. Ångesten, inte minst. Skriver om min egen desperata kamp i början av min tråd. Själv drack jag i hemlighet delvis på grund av skam, delvis för att skydda och inte oroa min man. Vad gäller det sistnämnda blev effekten tvärtom, dåligt samvete för jämnan gjorde att jag drack ännu mera smyg. Precis som du skötte jag det snyggt, inga skandaler. Bara lätta ångesten lite. Och lite till...

Gissar att det skiljer en hel del på våra liv. Jag är 50+ har varit tillsammans med min partner i ca trettio år och alla våra barn är vuxna. Har dessutom haft förmånen att redan från början fått ha ett lyckligt förhållande. Men det hjälper inte alltid, tyvärr...

Det jag är mest rädd för är hur det blir för dig i fortsättningen. För mig gick det bra under många år, men det eskalerade och till slut var det för sent. Snälla du, sök hjälp igen och igen, om du inte får det gehör du önskar. En dag finns rätt person där.

Förra veckan drack jag handsprit! Hade någon sagt till mig så sent som för ett par veckor sedan att det kan sluta så illa, hade jag med ett snett leende skakat på huvudet. Never ever. Där är jag nu, det kan gå ruskigt fort.

Snälla, bespara dig en massa onödiga alkoholdimmiga år och sök hjälp nu. Visst, för din familj, men absolut främst för din egen skull.

Kram

(Uppdatering: Letade upp inlägget i min tråd jag relaterade till ovan. Det är skrivet som ett svar till någon den 29 oktober 2017:

"Ja, det är hemma mina alkoholproblem tar över. Kan vara nykter på fester, erbjuder mig ofta att köra, men vill gärna (jättegärna) ta något när jag kommet hem. Dricker så gott som alltid något efter jobbet, inte nödvändigtvis vin, även om det inte kan bli så mycket att det märks. Detta är min stora hemlighet, ingen, jag betonar INGEN, vet vilken kamp jag utkämpar varje dag. Jag skäms och tror ärligt att jag kommer att klara av att sluta innan jag blir avslöjad. Som sagt, nu tar vi en dag i taget!"

Inte meningen att ta över din tråd, jag raderar gärna det här sista om du vill.)

Ullabulla
Tro mig

Hon vet.
Vi ser och känner och första steget o insikt är just att vara helt ärlig.
Sätt dig ner,lägg korten på bordet och fråga om hon kan hjälpa dig?

Jag/Vi kämpade på i 20 år med ett missbruk som lurade i bakgrunden.
Men han erkände aldrig fullt ut och sökte inte heller hjälp för sina alkoholproblem.
Bara för sin utbrändhet/depression och allmänt dåliga psykiska mående.

Vår relation var nästan hela tiden kärleksfull och fin trots detta.

Nu har han 1,5 års nykterhet och mår som en prins.
Inte ett spår av depression/utbrändhet kvar.
Han har flera gånger uttryckt att det tog nästan ett år innan han fick full insikt om vad alkoholen ställde till med.

Både för honom själv och i relation till mig.
Så Ja, sök hjälp och var ärlig.
Då har du vunnit en del av kampen.

Pianisten
Vad hon vet

Kan jag såklart inte helt säkert veta. Och ingen annan heller. När mitt risk-drickande började för många många år sedan så reagerade hon direkt. Började som säkert så många andra med någon starköl eller två på vardagskvällarna men sen när det började gå över till nån whisky då och då också så gick hon på mig ganska snabbt. Ibland stod jag på mig och sa att det är min ensak och ansvar så länge det inte påverkar något och jag fortsatte ta mitt glas vissa kvällar och såg självsäker ut. Men som sakta när man själv inom sig börjar inse ett problem och var det verkar leda så smyger skammen på och smyg-glasen kom in i bilden. Jag förstår vad du menar Vinäger, ju mer skam och mer fel man känner att man gör ju mer smyg-glas blir det. Men hon har faktiskt inte nämnt eller påpekat mitt drickande sedan dess. Kan bero på att hon också tar sig nått att dricka ibland med betoning på ibland på vardagen, ofta nån cider max 1-2 styck framför tvn. Då är det ganska lätt att ta en öl själv, gå iväg och svepa nått extra glas starkt och sen nån öl till på det så är man "hemma" Så jag tror faktiskt ändå inte hon vet mina problem även om jag hör och tar till mig vad du säger Ullabulla

Nu har jag inte druckit sedan i söndagskväll när jag svepte vodka och har inget akut sug för alkohol kvar. Den försvinner ganska fort. Nu har jag lagt över mina tankar på en ny mani. Brukar vara så nästan varje gång jag ställer om. I måndags fick jag en blixt-tanke att nu vill jag gå ner i vikt och är tanken bara tillräckligt stark så gör jag det och flyttar allt mitt fokus på det. Så jobbar jag alltid, har aldrig fungerat i längden, men jag mår bra när jag är upp i det och tror just då att det kommer hålla. Får se när jag kör detta i väggen, kommer förmodligen äta alldeles för lite för att jag vill se stora resultat på vågen. Har gjort det förr, vet hur man gör. Kickar, allt går ut på kickar tänker jag här och nu när jag skriver detta. Lagom är tråkigt, lagom är omotiverande! Men snart lär jag nog sitta där igen, helt uttömd på energi, nere, och fundera på vad fan meningen med att gå ned i vikt är.. Jag tar nått gott att dricka istället!
"The wheels on the bus go round and round, round and round, round and round..."

Tack för ert engagemang! <3

Sidor