Ska det vara så här?

12 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Ansan64
Ska det vara så här?
Ansan64
Ska det vara så här?

Hej allihop
Jag är ny i gruppen. När jag läser era inlägg inser jag hur lika våra historier är. Jag är gift med en man som tidigare var periodare, men nu när han slutat arbeta har han utvecklat det till fullfjädrad alkoholist. Vi hade tidigare ett relativt bra liv tillsammans, men nu känner jag mig alltmer ensam. Jag kämpar för att inte vara bitter eller känna mig som ett offer. Jag hoppas innerst inne att han ska bli nykter, men inser vartefter tiden går att den dagen kommer inte att komma. Jag önskar att detta forum ska kunna ge mig styrka att hitta mig själv igen och vara den positiva människa som jag egentligen är. Hur som helst så önskar jag er alla ett gott nytt år! Ansan64

Otroligt
Hej Ansan.

Jag är precis som du här för att få styrka och det hjälper att känna att man inte är ensam. Själv har jag varit särbo med en alkoholist. I början märkte jag inget, jo kanske att han blev lite väl berusad. Men under min tid så har han både mist jobb och körkort. Har försökt hjälpa men har insett att han inte vill själv. Är lite över 50 och måste ta vara på de år jag har kvar. Oftast mår jag bra men får ibland svackor när jag saknar honom. Det är då jag går in här för att få insikt i att jag gjort rätt som avslutade det hela. Hoppas du klarar dej ur det hela och fär känna lugnet man får när man slipper oroa sig hela tiden. Gott nytt år och stor kram

Ansan64
Tack

Hej
Tack snälla för ditt svar. Jag känner att jag behöver så mycket positiv feedback jag kan få, känner att det är en ”bristvara” nu. Kram

InteMera
Välkommen Ansan64!

Här på forumet är du i goda händer på massor med medmänskor som exakt förstår hur du känner! Jag är själv en av alla ödessystrar med en man som dricker, så till den punkt att jag förbereder egen lägenhet och sannolikt flyttar under våren. Står inte ut mer helt enkelt och det svåra är att vi ännu har barn i skolålder. Läs runt här på trådarna på anhörigsidan så ska du se du inte är ensam eller har konstiga funderingar, det är nästan skrämmande vad lika tankegångar vi medberoende bär på! Att kastas mellan hopp och förtvivlan, räknande av flaskor, oro, pinsamheter och den allmänna sorgen över att den andra valt spriten istället för dig eller familjen i stort.

Du är säkert en precis lika stark, klok, empatisk och inkännande mänska som resten av oss här. Du kanske har svåra beslut framför dig men det man bestämmer sig för brukar lösa sig. Ta dig en funderare hur du vill att din framtid ser ut, hur ditt liv själv eller kvar med honom skulle se ut? Tänk kanske i konkreta bilder, inte rosa skimrande om ifall att han slutar dricka för den biten kan inte du påverka.

Skriv av dig här och fråga och fundera fritt så kommer du få massor med synpunkter, kloka tankar och ideer tillbaka!

Gott nytt år vill jag också önska dig!

Ansan64
Gott Nytt År

God fortsättning alla medmänniskor. Detta nyår var det värsta hittills. Kanske beror det på att jag äntligen hittat en grupp där förståelsen för att vara medberoende är stor, och att jag vågar äntligen reflektera hur jag har det. Jag hoppas detta kommer att skapa mod så jag törs och orkar återta mitt liv igen. Tack för att ni finns!

Anxiete
Hej och välkommen Ansan64

Känslan att bli bekräftad här på forumet , att få lov att känna igen sej i andras historier, att inse att det är inte mitt fel eller mej det är fel på kan vara en riktig ögonöppnare och ,iaf för mej ,otroligt skönt ! Jag kände mej starkare och tuffare och vågade välja bort min man framför roligare saker. Jag ska inte ljuga och säga att allt blev bra men det går mot det bättre och jag tror att detta forum har en stor del i detta. Jag vågar släppa lös elefanten i rummet, skyddar inte längre min man och vågar ta diskussioner om alkohol på ett sätt jag inte vågat innan. Så mej har det hjälpt , även att läsa beroendesidorna ger sååå mkt ! Att jag just nu inte är så aktiv beror på andra saker

Otroligt
God fortsättning

Tror man märker hur jobbigt man egentligen har det när man börjat tänka efter. Jag har själv 2 barn med en missbrukare, bröt med honom när jag fick mitt andra barn. Var jättejobbigt och förstår idag inte hur jag orkade. Men man orkar konstigt nog 😊. Sen var jag ensam med barnen i 13 år, utbildade mig under den tiden. Började nätdejta och hittade mannen som verkade helt perfekt. Men tji fick jag...men det är betydligt enklare den här gången, troligtvis för att barnen är stora och att vi aldrig flyttade ihop. Kämpa på..du klarar mycket mer än du tror..kram kram

Ansan64
Frustrerad

Imorse upptäckte jag att han varit ut i bilen och hämtat alkohol som han gömt där. Stor frustration! Jag jobbar för att inte ta det på mig nu, lyckas så där.

Tröttpåskiten
Ansan64

Ångesten när man kommer på det!

Kämpa på, det tar tid!
Jag har äntligen kommit till insikt att jag inte kan hjälpa min sambo & att det är hans val. Frustrationen finns där,men inte lika stark! Det som bli extra jobbigt är känslorna, förra gången han tog återfall började jag gråta och gick och la mig! Bestämde att berätta för honom hur ledsen jag faktiskt va! Det tog mer än att jag blev arg på honom ❤

Kämpa på,bestäm dig att du inte kan hjälpa honom om han inte vill ha din hjälp! Fokusera på dig och inte på honom! 😀

Skrållan
Fy så jobbig

Ja fy så jobbigt det är när man kommer på att partnern smygdricker och gömmer alkohol. Men jag har ju nu undan för undan verkligen bestämt mig för att inte längre lägga ner energi på detta, utan som många skriver här, lägga fokus på mig, Hoppas du kan komma till den insikten, Ansan64, att du också kan göra det. Men jag vet att det tar tid innan man kan släppa allt det. För mig har det tagit många år. Man hoppas ju hela tiden att man ska kunna rädda sin partner. Men det blir ju bara att man själv mår sämre och sämre.

Ansan64
Tack

Tack för peppen, Skrållan och Tröttpåskiten. Jag fick den feedback jag hoppades på när jag skrev. Jag vill verkligen inte hamna i självömkan utan fokusera på mig. Honom kan jag inte förändra. Detta SKA bli mitt år, fast jag vet att jag får kämpa,hela tiden. Än en gång - tack!