CSöder

på nyårsafton satte jag ner foten. behandlingshem eller så finns inte jag och sonen kvar för honom.
jag hoppas att han väljer livet, att han väljer familjen. men gör han inte det så måste jag välja min lilla familj iaf.
barnen har fått lida alldeles för mycket. dom har fått se våld, de har hört hur deras mamma blir kallad de värsta man kan tänka sig, de har åkt bil med en onykter förare, de har varit ensamma med en man som däckat framför ögonen på dom. INTE ok!
jag har varit blind, trött att de inte märkt något. jag har slätar över och försökt hålla alla sams. försökt att inte synas, försökt att barnen inte ska synas eller höras för att det inte ska bli något utbrott i hemmet. men äntligen ser jag, jag ser hur hemskt det varit i vårt hem.
jag kastade ut exet för ett år sedan när han hade hand om min äldsta flicka (8 år) och kom hem helt väck efter de kört bil 3 mil.... då åkte han ut. men fortsätt vara tillsammans med honom. men nu går det inte längre.

jag hoppas att jag kan se tillbaka om ett år och inse vilket bra beslut detta var. jag hoppas kunna hålla detta ultimatum nu!

CSöder

jag vill bara ringa honom, höra hans röst. hur mår han?
jag har kontakt med hans mamma, jag lider med henne. hon har varit så galet medberoende i alla år till olika personer. hon är inte redo att ställa krav på honom än och tycker att jag är för hård mot honom som försvinner. enligt henne så mår han skit över att jag inte svarar osv men samtidigt känner jag att han vet ju lösningen? vill han ha kontakt så lägger han in sig.
tydligen har han iaf gått med på öppenvården men det duger inte för mig, inte än iaf. det har inte funkat någon annan gång så varför skulle det funka nu?

Jag har själv gått tillbaka många gånger..men han använder dig bara i eget syfte..så länge de missbrukar är det de enda de bryr sig om. Stå på dig..han är vuxen och får visa att han är villig att få behandling. Du är värd så mycket mer..kram

Hoppas du kan kämpa vidare och stå för ditt beslut. Så som du berättar kan inte du och barnen leva. Han får kämpa för sitt och du ditt.
Sätt dig själv först nu. Jag hejjar på dig!

CSöder

betyder jättemycket att se andra som varit eller är i samma sits, veta att man inte är ensam.
igår kväll fick jag flera långa kärlekssms där han skrev hur mycket han älskar mig och att han kommer kämpa för oss, han skrev hur vacker jag är och hur han vill gifta sig med mig m.m... jag tror han var påverkad. jag svarade tyvärr, kunde inte låta bli.. jag svarade att jag måste ta avstånd och att om det nu stömmer det han skriver så bör han ju redan lagt in sig?
till svar fick jag att han ville komma och leka med vår son nästa vecka och att han kommer bli frisk denna gång.
då svarade jag inte mer, men han kommer absolut inte få komma hit nästa vecka. vill han träffa sin son så är det rena tester som gäller och då blir det umgänge när sonens farmor är med, inte jag!

CSöder

någon som kan hjälpa med lite tips hur man kan vrida om sina tankar?
just nu tänker jag mkt "när han blir ren så..." men jag måste ju få in i huvudet att en stor chans är att han aldrig blir ren... men när jag ens försöker tänka tanken att leva ett helt liv utan honom så får jag panikångest, jag vill ju leva med honom men bara att han är nykter. hur blir jag hel? hur lyckas man gå vidare från sin livs kärlek när alla känslor finns kvar?
minns så väl när vi träffades, jag har tre barn från ett tidigare förhållande han hade inga barn. han var så otroligt kärleksfull och omtänksam. han brydde sig om både mina barn och om mig. Vi hittade alltid på roliga saker ihop, jag vet hur jag tänkte att detta var för bra för att vara sant. hur kunde jag ha sådan tur som träffat en kille som är så galet snygg samtidigt som han har den bästa personligheten??? några vänner var skeptiska mot honom (dessa vänner fick jag sluta umgås med tillslut) men andra såg det jag såg, att jag hittat ett guldkorn. sen blev allt bara ett helvete... hur blev det såhär?

dina gränser närmare runt dig själv genom att tänka mer hur DU vill ha det. Fråga dig sjölv om du har det som du vill. Jobba på att stärka dig själv och din självkänsla genom att berömma dig sjölv och tänka positivt om dig själv. Visa samma omtanke mot dig själv som du gör mot dina barn. Då ökar man sin integritet och sätter högre värde på sig själv. Tror inte det är en tillfällighet att vår ”stora kärlek” är vår stora kärlek trots missbruksproblem. Kände precis som du: hur ska jag kunna leva utan honom, ingen kommer någonsin att vara det han är för mig! Tror friska människor känner på ett mer balanserat sätt! I begreppet ens livs stora kärlek inkluderar de stabilitet, harmoni, tillit, trygghet annars är det inte deras livs stora kärlek. Jag har märkt när det gäller mig själv så har jag svårt att hålla isär starka känslor såsom hjärtslitande sorg, vrede, stark glädje, passion mm! De känns i bröstet på mig alla dessa känslor och får mig lite ur balans, ger koncentrationssvårigheter. Jag har gått i KBT nu och lärt mig att bena upp känslor mm genom att identifiera vad jag tänker, känner och hur jag spontant vill agera. Det har stärkt mig mycket. Nu inser jag att det jag trodde var himlastormande passion med mitt ex var egentligen känslomässig berg-och dalbana mm! Säger inte att jag aldrig älskade honom, för det gjorde jag! Men likväl som det dåliga blev riktigt dåligt så blev det bra VÄLDIGT bra, lite för bra. Till slut levde jag för de där stunderna när han var den där mannen som jag förälskade mig handlöst i. Tror inte det har med mannen eller vårt förhållande att göra utan det har med mina problem att göra. För en frisk människa är kärlek, tillit mm något som växer fram över tid och också måste bestå. Jag älskade och litade på en man på grund av hur han var i början när vi träffades och som ”tittade fram” emellanåt! Att sluta hoppas på att saker och ting ska bli annorlunda utan acceptera att så här är det nu är sorgligt men nödvändigt tror jag. För hans problem ligger utanför din kontroll! Ursäkta flummigt inlägg?