Fan vad ont det här gör..

14 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Emmyh
Fan vad ont det här gör..
Emmyh
Fan vad ont det här gör...

Alltså det här gör så himla ont.. Har nyss haft det där samtalet med min älskade, han som jag trodde jag skulle bli gammal med, vi hör ju ihop liksom, det där samtalet som jag inte trodde att jag skulle klara av.. Att jag inte klarar av att ses längre. Klarade dock inte av att avsluta helt.. Han ska sluta dricka och hålla sig nykter ett tag så får vi se sen, var min kompromiss.. Det är så jävla svårt. Jag slipper ju inte bara den fulla, dryga, nedvärderande killen, jag förlorar ju även den fina, snälla killen jag blev kär i för 4 år sedan.. Det är egentligen lättare när han är full. Då kan jag ju vara förbannad. Nu var han nykter och förstående. Jag vet att jag har tänkt så många gånger när han varit full och gjort narr av mig eller mina barn, när han hällt öl över mig, eller han varit arg och slängt saker runt sig, att det här kan jag bara inte ta. Jag kan inte förnedra mig själv och acceptera det här. Jag kan inte stanna. Men att prata med någon på fyllan är ju meningslöst. Och sen när han är nykter och fin igen så pallar jag inte. Jag vet att jag inte kan ha det så längre, men frågan är om inte det här gör ondare.. Börjar redan tvivla på mitt beslut. "Kanske det bara var fyllesnack från hans sida" "Det kanske inte var så illa" "Kanske om jag visar honom mer kärlek gör han samma tillbaka" "Det är ju bara på helgerna han dricker, och det kanske jag kan klara av ändå, när jag få ha honom nykter och fin på vardagarna. Det måste ju ändå vara bättre än att inte få ha honom alls?" Jag vet hur ledsen han blir över det här också.. Han är ju verkligen ingen elak person. Nykter. Han är ju min bästa vän.. Fan vad svårt det här är. Hur klarar man av att veta vad som är bäst att göra? Just nu bränner det i hela kroppen av smärta. Förlåt för långt och kanske lite virrigt inlägg. Ska sova nu och känna efter i morgon hur det känns.

Troja
Jag förstår exakt vad du

Jag förstår exakt vad du menar

Jag gjorde så att beslöt att flytta isär och att vara tillsammans ändå men att kunna då välja att be han gå om han vart dum eller för full. Nu.är han mitt ex, men att ses med regler, det har funkat bra. Tänker på dig att då bara träffa han när han är nykter.det är jätte bra att sätta gränser och jag förstår att det känns vaklande, har jag gjort rätt? Osv osv
Jag tycker du gjort rätt att tagit ett beslut om att sätta ner foten

Ansan64
Det är svårt och gör ont

Hej Emmyh
Det gör ont och det är jättesvårt när man vet vilka fina sidor ens partner har när hen är nykter. Men jag jobbar för att jag ska må bra och hitta MITT rätta jag. Jag vill inte vara gnatig, tjatig och stundtals frustrerad. Jag tror att jag måste se var min gräns går för vad jag står ut med. Troja har hittat, vad jag förstår, en bra lösning som fungerar för Troja och kan var en bra lösning. Jag jobbar just nu med att försöka hitta min gräns. För att göra det läser jag mångas inlägg i detta forum. Det ger mig näring och idéer hur jag kan tänka. Jag tror att vi behöver sätta oss själva i första rummet och inte få dåligt samvete hur vår partner (miss)sköter sig. Sköt om dig!

Carina
Starkt Emmyh!

Det är svårt att ta beslutet att bryta upp, eftersom man då också måste ta avsked från den sidan av personen man älskar. Å andra sidan så är den mörka sidan av personen så negativ att det kan vara farligt eller för nedbrytande att låta den fortsätta vara kvar i ens liv. Och det låter som att det är dit du har kommit. Du har insett att den sidan som är full, dryg, kastar öl på dig, gör narr av dig och barnen, slängt saker runt sig påverkar dig och barnen för negativt så det inte längre är värt det. Jag tycker det är så starkt av dig att prioritera barnens och din hälsa.

Jag undrar om du funderat på att söka hjälp för din egen skull och ditt mående? Mycket av det du beskriver kan tolkas som att du (och barnen?) varit utsatt för psykisk misshandel vid de tillfällen han varit påverkad. Om det är något du känner igen kanske du skulle må bra av att få prata med någon?

Här har jag klippt ut från Wikipedia några stycken om psykisk misshandel:
"Psykisk misshandel är misshandel som riktar sig mot den andres självkänsla, eller som handlar om att beröva en människa en känsla av trygghet, socialt sammanhang, integritet eller andra mänskliga rättigheter. Till skillnad från fysisk misshandel är den psykiska ofta verbal till sin karaktär...
... Misshandel mot självkänslan kan yttra sig i obefogad kritik och klagomål, förlöjliganden, osynliggörande, och andra härskartekniker. Att visa tecken på aggressivitet, som att slå sönder saker, kan också räknas som psykisk misshandel, om det i detta finns ett outtalat hot."

Detta kan naturligtvis påverka självkänslan och måendet. Om du känner igen dig i detta så kan du kontakta Kvinnofridslinjen 020-50 50 50 ger stöd till personer som utsatts för våld och hot. Jag vet inte om jag är ute och cyklar i min tolkning, men jag tänkte att det är bäst att jag skriver mina tankar ändå och så får du bortse ifrån det om det inte stämmer för dig. Hoppas det är ok för dig?

Önskar dig och barnen all lycka framåt!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Emmyh
Tack för svar och stöd. Mina

Tack för svar och stöd. Mina barn har inte direkt blivit utsatta. Det är till mig han säger nedvärderande saker om om barnen, gör narr av min sons ADHD mm. Vi är särbos tack och lov. Fyllan sker mest när jag är hos honom på mina barnfria veckor. Mot mig så är det väl om man skall se det krasst psykisk misshandel ibland.. Men det här jag väldigt svårt att ta till mig. Jag har alltid varit väldigt stark och självständig. Att erkänna att jag låtit någon tala till mig på det viset får mig att skämmas. Han kallar mig inte elaka saker direkt. Ja förutom nån gång när han sagt att jag är korkad. Men han gör narr av mitt sätt att vara på tex mot mina barn, härmar mig med konstgjord röst mm. Och ibland bara smäller av och blir tok-arg. Slänger glas och annat, slår i en vägg tex.
Han vet inte själv varför han blir så arg eller varför han säger sådana saker till mig...

Troja
Förlåt om jag är hård nu men

Förlåt om jag är hård nu men det är så många varningssignaler här så det tjuter rött lite varstans.. han är inte frisk han behöver verkligen hjälp.

Jag förstår att du ser två personer i honom och de har två sidor men du behöver skydda dig. Och ja .. . Det är tur ni har två hem.

Emmyh
Det har gått en dag och just

Det har gått en dag och just nu känner jag mig skittaskig.. Jag har ju faktiskt suttit där och druckit med honom. Men jag kan ta något glas vin och sen är det bra. Hans problem är att han inte vet när han skall sluta. Och många gånger har vi ju det jättemysigt. Dricker lite, spelar spel, dansar och myser. Han är väldigt dålig på att visa känslor i nyktert tillstånd. I början längtade jag till helgen då vi kunde ta nån öl/glas vin, ha trevligt och han blev så där mysig och kärleksfull som jag önskade att han alltid var. Men det har övergått mer och mer i arga och otrevliga känslouppvisningar från hans håll. Men ändå... har jag suttit där och tagit nåt glas vin med honom. Och nu är det som att jag lämnar över allt ansvar på honom. Bara drar. Ingen av oss vill ju det här. Att vara ifrån varandra. Och egentligen, om vi bara låter bli att dricka när vi ses (Jag tror inte han dricker om inte jag gör det) så skulle nog allt vara bra. Men, vad som skrämmer mig är att han kanske efter ett tag skulle undvika mig. För att han inte kan dricka när vi ses...

Clara
"Lämnar över allt ansvar på honom"...

...skriver du, och det är just vad du ska göra. Han ansvarar för sig och sitt beteende. Du ansvarar allra främst för dina barn, därefter för att du själv har det bra. Och precis som många andra (inklusive jag själv i många år) delar du upp din kille i två olika personer, en person som är snäll och kärleksfull och en som är en idiot, och så önskar du att du kunde vara ihop med bara den snälla. Men så är det ju inte, han är EN person och den personen kallar dig idiot och, som du själv skriver, nedvärderar dig och misshandlar dig psykiskt. Är det nåt du skulle efterlysa på Tinder? Nej, det är det inte. Gå därifrån. Det är jobbigt först, men sen blir det skönt.

gulbjörn
Jag känner verkligen igen mig

Jag känner verkligen igen mig i det här. Det här med att lämpa över ansvaret, det är så det känns. Jag lämnar honom när han har det som svårast. Jag har dock problemet mot ts med att jag inte kan flytta. Vi äger en bostad ihop som nu iochförsig äntligen efter mycket tjat och manipulerande från mig är till salu. Jag funderar på att när den blir såld försöka flytta. Barnen älskar honom. De ser inte riktigt den här fula sidan och full kanske hänt två gånger på tio år. Allt är så svårt. Jag känner så med dig ts och råden i tråden var fina.

Emmyh
Hjälp mig reda ut en del

Hjälp mig reda ut en del saker.. Sitter och funderar och läser en massa olika historier om alkolism och alkoholister. När vet man nån är en alkoholist? Jag vet att min kärlek haft problem med alkohol under många år. Men, det är inte så att han dricker varje dag. Eller ens varje helg.(eller i alla fall bara 1 dag på helgen) När han ska upp och jobba så dricker han aldrig, även om det är helg. Och han kan dricka bara en öl eller två. Hans problem är väl att han inte vet när han ska sluta dricka. Han dricker tills det är slut. Och att han inte hanterar alkoholen bra. Studerar, ramlar, blir arg, verbalt elak (eller väldigt kärleksfull) gör rent farliga saker, som att gå runt och tända tändstickor eller sätta igång alla spisplattor tex. Minns inget dagen efter. Men är han alkoholist eller "bara" hanterar alkohol dåligt?
Tänkte på en sak idag när jag läste ändras historier. Känslan som jag har nu har jag haft en gång förut. Jag har en dotter som har en grav utvecklingsstörning. Inget som syns. Men hon har väldigt dålig motorik, inget språk och är som en ett-åring mentalt. (20 nu) Jag har varit ensam med henne sen hon föddes. När hon var runt 4 år skulle jag börja en föräldragrupp på habiliteringen för att träffa andra föräldrar och deras barn med varierande funktionshinder. Jag kommer fortfarande ihåg känslan när jag kom in med min lilla fina tjej. (Och ja jag skäms nu över min reaktion) Jag kommer in och ser dessa ALLVARLIGT sjuka barn. Barn med sond, Track och förvridna kroppar. Och tänkte: HUR kan personalen placera mig med dessa? Min tjej är ju inte alls så där "handikappad"! Jag tänkte springa ut. Men stannade, och insåg att vi föräldrar satt faktiskt i samma båt. Men det var otroligt jobbigt att ändra tydligen ansåg att mitt barn hörde hemma där.. Och lite samma känsla får jag nu. Och vill genast försvara min kärlek. Han dricker ju inte varje dag som andra gör, han kan säga nej till alkohol ibland, han försvinner aldrig ut och dricker mm. Och så börjar jag tycka synd om honom för att jag tänkt så elaka tankar om honom, att han är alkoholist fast han kanske inte är det? Hoppas ingen tar illa upp, för jag inser att det låter som att jag sitter och dömer dom som har det värre än mig och tror att jag är bättre på nåt vis. Men så är det verkligen inte. Oj, nu vart det långt..Men mycket tankar just nu..

Anthraxia
Spelar det någon roll vilken

Spelar det någon roll vilken rubrik han har?
Summan är ju ändå att han - när han dricker - förvandlas till någon annan, som inte är trevlig alls, och att han är ovillig att sluta med det.

Det räcker så. Du behöver inte sätta diagnos på honom.

Jag vet att det är enklare när man kan göra det, men saker är ju liksom inte alltid enkla...

Däremot får jag erkänna att jag aldrig förstått hur man kan dricka med någon som har problem med alkohol. Nej, jag säger INTE att det är ditt fel - men funderar lite på varför; är det så att du egentligen önskar dig en man som ÄR kärleksfull och mysig, och att han bara visade de sidorna när ni drack?

För - har jag tvingats inse - min pojkvän ÄR inte sån. Han blir det när han är full, men han är det inte när han är nykter. Och full ska han absolut inte vara.
I mitt fall får jag alltså avgöra om den NYKTRE mannen är tillräcklig för mig.

Hemlis; det är han inte. Men jag kan heller inte med att lämna honom, för jag är rädd att han börjar dricka igen då.
Jag älskar honom - 100% - men JAG får inte MINA behov mötta i det här förhållandet.

Är det liknande för dig, tänker jag? När du nu nämner att du såg fram emot att han skulle bli lite lullig, så att han blev mer kärleksfull, och troligen bättre på att ge dig det du behöver/vill ha?

Emmyh
Du har absolut rätt. Han ger

Du har absolut rätt. Han ger mig inte vad jag behöver, i nyktert tillstånd. Inte på eget initiativ i alla fall. Fast kramas ju tillbaka om jag gör det först, är villig till sex om jag tar initiativ och så. Men önskar ju att han spontant skulle visa mig mer kärlek. Så ja, dricker nog med honom av just den anledningen.. Att han blir så mysig och go. Eller blev, kanske jag ska säga. Nu blir han ju den elaka 95% av gångerna..

gros19
Fan vad ont det gör

Hej Emma. Vill bara rekommendera boken Jaget och missbrukaren Craig Nacken. Det gör ont det vet du, men ditt beslut kanske behövs för att förändra situationen för både dig och den du älskar.
Gros