En fortsatt kamp

327 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Skrållan
En ny dag

Jag kämpar och kämpar. Gråter och kämpar. Har haft lite kontakt med mannen men bara korta meddelande. Så jobbigt. Åker bort och försöker sysselsätta mig, men känner mig som den mest ensammaste i världen. Ska ringa och ta hjälp. Går inte annars.

Nordäng67
En stor kram till dig❤️

Håll ut för man lugnar ner sig och kommer till ro! Även om det inte känns så för stunden. Gråt på för det lättar lite på trycket tycker jag. Låter bra att söka hjälp. Det gjorde jag med. Så himla skönt att prata med någon som är proffs och kan ge en verktyg att hantera jobbiga känslor. Bra att du skriver här. Läs din egen tråd så blir du lite påmind om varför du valde att vara själv. Peppa dig själv med beröm och unna dig själv att göra sånt du tycker om. Kram

InteMera
Som du sliter! Det är klart

Som du sliter! Det är klart att alla känslor väller över dig nu när du har tid att sakta ner och känna efter, när du inte behöver anpassa dig efter nån annan. Låt tårarna strömma om det är så det känns. Att du gråter behöver inte betyda du gjort nåt fel eller att du måste känna ånger eller nåt sånt. Det är kroppens sätt att avreagera sig i en ovan situation. Tycker tipset om att du ska läsa igenom din egen tråd var bra, påminn dig om vad som fört till din nuvarande situation och det faktiskt är nödvändigt för dig att just nu vara precis där du är. Sakta kommer det säkert kännas bättre, ingen orkar vara störtledsen särskilt länge. Hoppas du nu på valborg får lite glädje och frid av våren som spirar och förhoppningsvis lite god mat och lite distraktioner med nåt program. Sänder dig en stor varm styrkekram och en fin ballong för lite glädje mitt i allt det jobbiga🎈

Skrållan
Glädje

I går kände jag sådan glädje. Det var en ljus dag. Kände hopp. Så underbar känsla att känna igen mig själv igen. Vet att det inte är över, men jag gläds åt en bra dag. Blir varm om hjärtat för era kommentarer. Så fint stöd man får här. Ett bra råd att se tillbaka och läsa i tråden. Gjorde det, och blev påmind om hur det var och är. Mannen bor fortfarande borta, vi ska ses i dag för en del praktiska saker. Inget är bestämt ännu, men jag förstår ju att jag måste hitta mitt eget liv. När jag tänker på det, så är det både lite skrämmande, men också spännande. Att leva själv, för första gången i mitt liv. Allt det praktiska vet jag att jag klarar, men det jag har varit rädd för är att inte ha någon som bara är för mig. Någon som är nära. Men så tänkte jag, det har jag ju inte haft på länge. För mannen har ju haft sin älskarinna, alkoholen. Får se hur det känns efter att jag träffat honom i dag. Känns lite nervöst. Kommer jag känna starka känslor för honom i dag? Eller?
Mannen har ju själv velat bo borta, ett lånat ställe, som inte kommer vara alltid. Men det ger mig ju ändå lite tid. Tid att tänka. Och kanske är det så att även mannen vill bo själv. Att hans kärlek inte finns längre. Ja det är många frågor som inte är besvarade p.g.a. att vi inte pratat ut om hur vi vill ha det. Men tiden avgör nog detta.

Skrållan
Jobbigt

Så jobbigt i dag när jag träffade mannen. Han grät och jag grät. Han tyckte det var jobbigt att bo borta och att inte ha så mycket kontakt. Vi började prata lite, men jag sa att jag vill inte leva med dig om du inte slutar dricka och tar hjälp. Jag sa att jag älskar dig men jag kan inte leva så. Han blev sur och arg, och tyckte att jag bara pratade om drickandet. Försökte få sagt vad jag vill. Men det är så svårt, han blir sur och så är grälet igång igen. Det konstiga är att han är lite avstängd. Jag kramade om honom när han grät, men när jag senare var ledsen så gjorde han ingenting. Inte en kram ens.
Var så ledsen när han åkt, och tänkte och tänkte. Försökte stanna i att, ja det är jobbigt, jobbiga känslor. Bestämde nästan att åka till honom och bara krama om honom. Men gjorde inte det. Stannade upp, läste i tråden, försökte påminna mig om hur jobbiga kvällar jag haft med hans drickande. Och nu har känslorna lugnat ner sig lite. Tänker inte åka till honom. För stunden är det över, känslostormen.

Nordäng67
Bra gjort att avstå att...

åka till honom! Tänk på den där må-bra dagen du hade igår, det blir bara fler av den varan! Jobbigt ibland men håller man ut lite när tvivlet och sorgen kommer så blir man stabilare för varje dag som går! Känner igen det där med sur och arg om man för ämnet alkohol på tal! Det gör ju att ens egna känslor kapas rakt av, man får inte gehör! Är inte så ett förhållande ska vara! Du är stark även om du inte känner så alla dagar och timmar! Tänk på dig själv och vad du behöver för att må bra. Att han är ledsen får han ta ansvar för! Han kan ju göra något åt det....om han vill! Kram💪❤️

InteMera
Att bli sur och arg när

Att bli sur och arg när alkoholen förs på tal är alkoholistens självförsvar och förnekelse som träder fram, klart han hellre vill fortsätta allt som det varit men i hans värld ska även alkoholen vara kvar för det är inget problem i hans syn. Även min man har alltid när vi bråkat tyckt att ”alltid ska du dra upp alkohol som om det skulle ha nåt med dig att göra” eller ”alltid drar du upp alkohol som att det skulle vara nåt problem, det är du som är hysterisk”. Tror inte dom klarar av att vända blicken och se det vi ser när dom är fulla, hur dom beter sig och hur det förändrat hela deras sätt att vara och prioritera. Att fyllan ja i allra högsta grad i stor utsträckning kan vara det enda problemet ett par har och som får den andra att lämna. Att de inte har rätt att kräva man ska acceptera drickandet. Att vi medberoende faktiskt också blir sjuka av att tvingas se på, att leva med konsekvenserna varje gång både före, under och efter fyllan. Sen fattar de inte varför vi vill lämna efter år av försummelse, oförmåga att lyssna till oss och ett allmänt likgiltigt resonemang om att det bara är vi som är svåra, hysteriska, dramatiska och fantiserande neurotiska kvinnor.

Bra att du kunde se situationen lite utifrån, snappa upp att du ville trösta honom men att han inte gjorde någon ansats till att göra detsamma. I ett bra och kärleksfullt förhållande kan och ska nog den andras tårar väcka en reaktion, din var sund men inte hans. Tufft att du lät stormen dra över dig utan att agera på impulsen att söka upp honom, det hade bara varit på din egen bekostnad och i hans ögon antagligen sett som att du medger du haft fel. Men du har fullständig rätt till dina känslor och reaktioner om hans drickande och du behöver inte hans tillstånd att känna det du gör! Kämpa på, hoppas imorgon blir en bättre dag!

Hoppie
Du har fått bra råd och goda tankar

Fortsätt vara stark!

Spinoza
Förnekelsen är stor

Förnekelsen är stor hos en missbrukare och så länge de inte har någon insikt tror jag inte det kan bli någon förändring.

Styrkekram till dig!!!

Skrållan
Fortsatt jobbigt

En väldigt jobbig och ledsam dag i dag. Men det är många tröstande ord från er här. Läser dom flera gånger. Nu har jag fått en tid för att gå och samtala i alla fall. Så skönt.
Ska försöka hitta på något roligt i kväll så kanske det lättar lite.

envis
Du är inte ensam

Jag är snart i samma situation som du.. ska lämna. Har gjort det lite halvt några gånger men nu har jag bestämt mig. När jag läser dina texter så känner jag igen mig så oerhört. Du är iallafall inte ensam ska du veta. Du är jättestark och jag önskar att jag redan var där du är! Du har kommit långt.

Skrållan
Tack Envis

Tack för dina ord. Du tycker jag kommit långt. Känns bra att någon känner så för min kamp. Ibland känns det som jag står och stampar på samma ställe. Pratade med mannen i kväll. Det var han som ringde. Så svårt. Vi pratade vanligt bara. Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till honom. Vet inte riktigt hur det kommer att bli när han inte längre kan låna den bostaden han har nu. Många frågetecken.

Skrållan
Nu så

Nu så har jag varit och pratat med en anhörigstödjare. Så skönt. Och fick en bra kontakt. Lätt att prata. Kändes bra. Känner mig starkare.
Nu ska jag hitta på något roligt i kväll.

Skrållan
Både och

Det känns både och. Jag känner glädje och jag umgås med folk. Men så ibland sticker det till i hjärtat och sorgen bara sköljer över mig, och allt känns så overkligt. Overkligt att jag befinner mig i den här situationen. Hjärtat säger ibland, du kanske kan stå ut med att leva med honom, sedan tar förnuftet vid och jag vet att jag måste lämna. Så ledsamt att vårt gemensamma liv blev så här. Vilken sjukdom det är, alkholismen.

Skrållan
Pratade

Pratade en stund med mannen. Han ska komma till mig i morgon i en del praktiska grejjer. Jag sa att jag skulle bort i morgon. Då kläckte han ut sig: vad hemskt vad du är borta mycket. Inte en tanke eller fråga, hur mår du? Hur har du det? Kanske finns en anledning till att jag sysselsätter mig hela tiden. Fy vad jag blir ledsen. Han känns helt avstängd. Så sorgligt.

Skrållan
Jobbig dag och kväll

Så jobbig dag och kväll. Varit ute och åkt. Men får sorg som liksom sköljer över mig, och få då gråtattacker. Svårt att njuta av att åka ut med en släkting. Pratade med mannen en lång stund i telefonen i kväll. Sa mitt krav. Nykter och behandling, annars lämnar jag dig. Han sa att han inte ville sluta dricka. Han vill kunna ta sig en öl på sommaren. Vi diskuterade fram och tillbaka om allt möjligt, även alkoholen. Jag blev lite för anklagande om drickandet, men jag blir så arg när han inte förstår vad detta blir för konsekvenser. Han verkar inte bry sig. Han skyller på mig. Att jag inte gjort tillräckligt för vårt äktenskap. Att jag inte kramat och velat vara med honom tillräckligt mycket. Jag är så ledsen för att det blir så här. Vet inte hur jag ska orka. Känns som om hjärtat slits ur min kropp. Hur ska jag orka?
Går tillbaka till sådant jag skrivit tidigare. År 2015 skrev jag första gången. Då var allt precis likadant, förutom att då var jag inte redo att lämna. 4 år?? Jag kan inte fortsätta så här mer. Var ska jag finna styrkan????

Ullabulla
Han förhandlar

Och jag tror att du bör lämna oavsett.
Han vill inte sluta dricka och ni kommer ingen vart.
Varken han eller du.
Men du måste känna om din gräns är nådd eller om du klarar att åka några varv till i torktumlaren.

Om du tvingar fram att han ska sluta dricka (vilket jag gjorde)
Så är risken rätt hög att han börjar smyga.
Men om du lämnar och ändå lämnar en dörr öppen för honom om han vill komma in nykter.
Då har ni båda samma chanser och samma spelregler.
Då märker du snabbt åt vilket håll han går.
Och du kan påbörja din resa mot ett starkare jag där ditt mående och ditt liv är i fokus.

Skrållan
Vet inte

Vet inte vad nästa steg är Ullabulla. Ska vi skilja oss med en gång? Ska vi sälja vår gemensamma bostad nu? Ska vi bo isär som vi gör nu? Och göra det ett tag till? Alltså jag vill ju inte leva med honom om han dricker. Tacksam för fler råd🙏

Ullabulla
Ingen annan än du

Kan göra att du hänger "offerkoftan" på kroken.
Med offerkofta menar jag att man ofta känner sig hjälplös och utan handlingskraft och därför fortsätter vara passiv istället för att agera.
Det är lätt att hamna i den känslan och rollen men det går att bryta det tänket.

Om du gör det,bara en liten stund.
Försöker se klart på situationen och drar upp riktlinjer för ditt fortsatta liv.

Han är sjuk och vill inte släppa det som håller honom fungerande.
Det är hans krycka i livet som han givetvis borde släppa.
Men bara han kan avgöra när han är redo.

Du har i 4 år varit missnöjd i den situation du befinner dig i.
Din situation påminner om min.
Mitt ex var faktiskt den som precis som din man sa att vi skulle bryta.
Vi hade inte haft något samliv på länge ich vi mådde båda dåligt.

Ändå ville jag inte inse fakta fullt ut.
Förnekelsen är ofta stark för oss anhöriga.
Om bara..

Nu lever jag i en ny relation sen fyra år mitt ex är nykter sen två.

När jag träffade min nya man så lovades guld och gröna skogar om nykterhet.
Men det tog tre år efter vår brytning och en rejäl djupdykning ned i alkoholen innan han var klar.
Jag har frågat varför slutade han inte tidigare?

Jag hade inte druckit klart.

Din man verkar heller inte ha druckit klart.

Kan du tillsammans med terapeut eller god vän försöka skissa upp en pman där bara du och ditt liv är i fokus?

Din man får ha sin resa.
Med fortsatt drickande eller insikt.

Skrållan
Tack Ullabulla

Tack för dina kloka ord. Jag har läst dom flera gånger. Jag förstår att min man inte druckit klart än. Och han verkar inte förstå att han kommer att mista mig. Och jag känner mig verkligen handlingsförlamad. Kanske för att jag i alla år bara tänkt på honom och hans alkoholberoende. Nu ska jag göra upp en plan för mig. Jag ska ta hjälp. Och jag ska inte längre ge mig in i diskutioner med min man för han tänker inte klart i sitt beroende. Jag har pratat klart med honom nu. Han har gjort sitt val och får själv kämpa på med sitt beroende. Jag ska börja leva mitt liv nu. Tack än en gång💕

InteMera
Det uppstår ett känslomässigt

Det uppstår ett känslomässigt vacuum hos oss när måttet är rågat, när man inser nåt måste ändras för att man inte själv ska gå under när den andra trots ultimatum väljer alkoholen. Tycker det är många här som upplever detsamma, att man i det ögonblick man bestämt sig att lämna ändå blir osäker på om man gör fel, om man ändå kommer älska och sakna honom?

Klart man kommer göra det! Bara det faktum att så många år ofta gått tillsammans, man har barn och hus och en massa minnen. Klart det kommer att kännas som man nästan saknar en kroppsdel när man bryter sig loss, den andra har ju alltid funnits där. Men med lite distans inser man att ja man har bott i samma hus men kanske liven varit mer parallella än sammanflätade, när man som mest behövt stöd har man blivit nekad den närhet man önskat och att ens vilja och behov i många år blivit helt åsidosatt då alkohol och den andras val alltid kört över en. När man valt att bryta är det väl självklart att tvivel och sorg kommer över en. Man vet ju inte längre vem man är när man får tänka på sig själv, istället för att behöva skruva sig runt någon annans behov och man kan fokusera på vad man vill istället för vad man måste. Vad mycket tid all oro tagit, all den energi man kan lägga på positiva saker istället känns skrämmande!

Du har kommit så långt på väg nu Skrållan, vad och hur du skriver gör mig så glad för du har nått en insikt som kommer förändra ditt liv: att du inte längre varken kan eller vill ta ansvar eller oro för hans drickande! Det kommer säkert vara jobbigt ännu ett tag och allt det praktiska som måste göras, men jag tror du sakta kommer finna ett lugn och en glädje även över småsaker som du inte känt på länge, när du kan fokusera på din egen omgivning och liv istället för hans. Låt honom traggla och våndas med sitt, för det kommer han nog också få göra, och i bästa fall kommer även han till insikt om vad han går miste om men det kan ta tid så sitt inte och håll andan under tiden utan lev ditt liv fullt ut istället!

Troja
Du är på god väg skrållan

Du är på god väg skrållan
Känner igen att det växer känslostormar runtomkring pga nya kliv har tagits. Han är kvar och du har klivit frammåt. Han inser inget utan tänker bara egoistiskt.

Kramar 🌼

Skrållan
Jag fortsätter min kamp

Ja jag fortsätter min kamp. En svår sådan. Åkte till min man, som bor borta, för några dagar sedan. Tänkte att nu skulle vi prata ut. Ville inte gräla utan bara prata. Kände mig lugn och började inte gråta. Frågade hur han tänkt sig med vårt liv. Han tyckte han kunde bo borta och hemma ibland. Då sa jag att har du tänkt bli nykter och ta behandling? Nej det ville han inte. Då sa jag att då vill jag skilja mig. Han blev väldigt ledsen, jag lyckades behålla mitt lugn. Konstigt nog.
Men gråten har funnits där varje dag efter det. Så tragiskt att det slutar så här. Känns inte som han alls har tänkt kämpa för oss. Han väljer alkoholen. Före mig och vårt liv tillsammans. Så som jag har kämpat för att få honom att tänka om. Det är kanske bäst så. Svårt att reparera något som blivit så förgiftat.
Jag saknar den man som jag blev kär i. Men han har inte funnits på många år. Han finns förmodligen inte längre. Inte för mig i alla fall. Kanske är det så att jag stått ut i så många år för att jag målat upp en man som inte existerar. Och han vill hela tiden ändra på mig, hur jag är och känner. Ja det kanske är bäst som sker, även om det är tungt.

Spinoza
Att släppa taget

Att släppa taget om en dröm om hur man ville att det skulle vara är tufft.

Varma kramar till dig!

Skrållan
Tack

Tack Spinoza💕

Madlin
Så sorgligt, känner med dig

Ja det är så ledsamt Skrållan, och sorgligt, bedrövligt och hemskt att behöva bryta upp. När man har kämpat så. När det enda man vill är att den där mannen ska bli sig själv igen, eller den han en gång var.  Och att man skall få vara första valet igen, det viktigaste. Men det är nog tyvärr som du säger, att han inte finns mer och kommer inte att komma tillbaka.

Kände precis som du att inget kan ju ändå bli sig likt när hela relationen blivit så infekterad. Men trots det, så sorgligt. Skickar styrkekramar till dig

Skrållan
Det

Det stärker Madlin. Tack💕

InteMera
Så sorgligt Skrållan, du

Så sorgligt Skrållan, du låter så ledsen. Men säkert lika nödvändigt som sorgligt att ni behöver bryta upp, för att båda kunna gå vidare med era liv så som ni vill ha dem för ni verkar inte längre ha någon gemensam syn på hur framtiden ska se ut och det är det nog bättre att släppa den andra fri.

Läste nånstans: You do not let him go because you don’t love him, you let him go because you do. (Översatt ungefär:Du låter inte honom gå för att du inte älskar honom, du låter honom gå för att du gör det).

Stor styrkekram ikväll till dig, det är modigt och jobbigt att välja en väg som är den man känner man behöver men inte riktigt vet vart den leder!

Skrållan
Jaa

Ja det är en kämpig tid. Och som du skriver, så låter jag honom gå just för att jag älskar honom. Tänker att det kanske räddar honom, och framför allt måste jag ju rädda mig själv. Det går ju inte längre. Jag går sönder. Det är ju jobbigt nu med, men förhoppningsvis kanske det blir lättare och lättare. Jag försöker tänka framåt, men sedan ramlar man tillbaka, och bara tänker på det som varit bra. Men jag får väl tillåta mig att sörja. För det måste jag ju också. Få sörja färdigt.
Han var här lite i kväll, för att hämta en del saker, och han blir irriterad så fort jag nämner något om alkoholen. Så jag ger upp nu. Det finns ingen chans att vi ska klara detta. Jag hoppas det kommer något bra ur detta. Och att jag kan känna lycka igen.

InteMera
Du kommer känna lycka igen,

Du kommer känna lycka igen, även om det kanske just nu känns långt borta. Du kommer känna lycka igen men kanske inte över saker eller situationer du väntat dig eller över sånt som du tidigare kanske inte märkt ger dig lycka.

Ge dig själv tid att sörja och grubbla, ordna med allt det praktiska under tiden. Sen kommer en tid när du plötsligt en dag bara inser att allting känns lättare. Om du sådär starkt känner du går under om du fortsätter med honom så vet du vad du behöver och måste göra för att ta hand om dig själv. Heja dig!

Sidor