En fortsatt kamp

450 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Clara
Att sörja nån som inte är död

Så kände jag efter ett tag när jag hade lämnat min alkade man. Att jag sörjde, fast han ju inte var det minsta död (hur ofta han än blev påkörd eller ramlade omkull eller klämde sig i svängdörrar, och hur mycket jag än önskade livet ur honom). Jag sörjde den han var de första åren av millenniet, då när vi var runt 30 och glada och kära och hade roligt och låg i hans soffa och såg Spanarna på Hill street varje söndagkväll. Den mannen kommer jag nog att sörja och sakna i resten av mitt liv. Den lallande, hatiska, självömkande byfånen han så småningom blev, den klarar jag mig dock bra utan. Jag är glad igen, fyra år efter att jag köpte egen lägenhet i smyg. Det tog ett tag, det har varit bitvis jobbigt men mest skönt, och jag har inte ångrat mig en sekund. Redan sommaren efter att vi flyttat isär var jag ute och seglade med min nya kille och skrev på Facebook att sommaren 2016 var mer än jag någonsin vågat drömma om. För det var den.

Skrållan
Så mycket

Så mycket pepp och tröst man får här. Det är en livlina för mig nu. Tack alla.
I dag har varit en bättre dag. Inte så mycket tårar. Var och pratade med anhörigstödjaren i dag. Så skönt att prata av sig och bolla med henne. Känner mig lätt i sinnet i kväll. Nu njuter jag av den stunden. Kram alla💕

Skrållan
Jaa dagarna går

Ja dagarna går. Har försökt sysselsätta mig under helgen. Känner glädje ibland, nu ska jag göra det och det. Sedan, helt plötsligt sköljer sorgen över mig. Och jag får gråtattacker. Saknar hans sätt som han var för många år sedan. Hans fina ögon. Hans kramar. Då måste jag sätta mig och läsa, och påminna mig om varför jag måste lämna. Det är som en kamp mellan gott och ont. Jag tänker, om han bara kunde ändra sig. Men han kan ju inte, han vill inte. Han är inte alls kärleksfull mot mig, han är sur, arg. Varför hoppas man? Varför blir man inte bara arg på den här manipulerande mannen? Jag förstår inte. Jag som vet vad jag vill. Hur kunde jag hamna här. Alla mina nära och kära har ju sett det som är fel i många år. Hur han pratat med mig. Hur han varit mot mig. Varför har inte jag reagerat?
Frågorna är många. Varför?

Nordäng67
Försök svara dig...

själv på varför du hoppas! Jag hoppades också jättemycket på saker som aldrig hände när det gäller mitt ex! När jag började fundera runt det där med hoppet mycket upptäckte jag att jag gjorde det med många och mycket, inte bara att mitt ex skulle sluta dricka! Jag insåg att jag inte riktigt hade gränser mellan mig själv och andra utan trodde att jag typ var med och kunde styra andra! Nu tränar jag på att bara ta in det folk säger och gör och ta det därefter! Andra människor väljer själva hur dom vill agera! Men man själv har alltid ett val! Var inte arg på dig själv för att du inte såg eller förstod! Dra lärdom och känn makten att göra annorlunda från nu och framåt! Var lika snäll, omtänksam och förstående mot dig själv som du är mot dom du älskar! Det bästa jag gjort i min process är just att kasta hoppet överbord! Hoppas kan man göra när det gäller en själv, för sig själv kan man styra i mångt och mycket. Har t.ex. i princip tappat kontakten med en person som jag såg som en av mina bästa vänner! Jag slutade aldrig att hoppas på att hon skulle ta initiativ, också börja fixa och bjuda till, börja lyssna på mig inte bara prata om sig själv! Nu har jag lagt ner mitt ansvar för vår vänskap och då rinner den ut i sanden! Är hon dum och elak? Svar nej! Är hon trög som inte fattar? Svar nej! Är hon ointresserad av att vara vän med mig? Svar ja! Man skall inte behöva kämpa för att andra människor skall respektera en och göra plats för en i livet och hjärtat! Så sluta kämpa med honom och prioritera dig själv! Du förtjänar det bästa! Kram

Ullabulla
Vad kloka ni är

Både Skrållan och Nordäng.
Jag har ibland skrivit om Alanon och hur det påverkat mig åt rätt håll i många lägen då jag varit vilsen och rädd.
Du skrållan befinner dig nog i steg ett som är det allra svåraste.
Att förstå att du inte har kontroll över en annan människa.
Allt bygger ju på det egentligen i relation till andra människor.

Sen att man i samförstånd och gemenskap söker vägar som passar båda parter.
Oavsett om relationen handlar om barn,djur kärlek eller annat.

Men att ta in att man inte ska eller ens vilja påverka en annan människa i den riktnng man själv vill är så svårt.
Speciellt om man ahft en historia som varit god och kärleksfull.

Säkert vill din man också dit,men just nu är han för sjuk.

Mitt ex var och är den snällaste mannen i världen som vill alla runt sig gott.
Men när han var i sin sjukdom så såg han bara nästa möjlighet att få lindring och struntade i konsekvenserna och hur han lurade och gömde.

Du sörjer nu och det tar lång tid.
Man behöver om och om komma tillbaka till det faktum det handlar om,man kan och ska inte tvinga på andra människor sin egen lösning eller önskan.
Det funkar inte i längden,även om det kan fungera kortsiktigt.

Skrållan
Så svårt

Det är så svårt att bara fokusera på mig. Försöker och övar på bl.a mina barn. Tänker att jag ska hjälpa och reda upp vissa saker, men avstår och tänker att dom måste lösa det själva. Och det gör dom ju så bra. Men med mannen blir jag så frustrerad. Men han måste ju.........Men jag gör inget. Jag vet att han måste tänka och vilja själv. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till mannen när han skickar meddelande till mig. Han vill inte förändra sitt drickande, han vill inte gå i familjeterapi, men han skickar fina meddelande. Och sedan när vi träffas är han oftas sur. Alltså jag åker upp och ner på berg-och dalbanan. Men igen då, fokusera på vad jag vill. Vad jag ska göra.

Skrållan
Glömde

Glömde, tack för era svar💕

Nordäng67
Hoppa av...

berg- och dalbanan, vägra åka med mer! Mitt ex är otroligt lik din man i sitt beteende! Och jag är lik dig😊 Har också haft svårt att stå emot fina meddelanden. Fick sms senast nu i helgen. Men nu har jag hoppat av, åker inte det tåget längre! Jag kan inte leva på gulliga sms, det räcker inte som bränsle för ett förhållande. När du träffar din man är han sur, ord i hans sms stämmer inte med handling. Frustration! Vet inte hur många bra samtal jag och mitt ex hade och jag trodde att han äntligen hade förstått! Sen körde han samma race som vanligt! Han sa bara vad jag ville höra. Och i rättvisans namn så vill dom nog göra som man kommit överens om men klarar det inte. Eftersom det är påtvingade krav som inte kommer från dom själva! Nu när jag får sms från mitt ex känner jag...typ ingenting! Jag märker att jag har tränat upp förmågan att utgå från mina egna behov! Fina sms är lätta att skriva och skicka men att GÖRA dessa fina ord i handling är mer krävande! Förstår precis hur du känner! Ta rodret och styr ditt liv! Låt inte honom bestämma hur din dag och ditt liv ska bli! Kram❤️

Skrållan
Kloka ord

Kloka ord Nordäng67. Det är ju presis som du skriver, lätt att skriva gulliga sms, men det är ju handlingen som räknas. Ska tänka så när sms kommer. Känns lite som att jag står och stampar på samma ställe, lite handlingsförlamad. Jag bor här och mannen på annat ställe. Vill gärna ha en Quick fix. Men det går ju inte. Sorgen tar ju tid.

Skrållan
Ganska

Ganska bra dag i dag. Har varit med mina barn och barnbarn. Det ger alltid glädje. Inte gråtit i dag. Kände vid ett tillfälle att det var på väg, men lyckades stanna i känslan, så den inte blev så överväldigande. Försöker att fokusera på vad jag vill och vad jag tycker är roligt. Ibland går det bättre och ibland sämre. Tycker fortfarande att det är väldigt tragiskt. Att det skulle bli så här mellan mannen och mig. Att alkoholen skulle ta över.
Ny dag i morgon. Nya tag.

Spinoza
Skönt

Härligt att höra Skrållan och en klok strategi att skifta fokus när det känns tufft.

Jag har själv mycket hjälp av SOAL-strategin:

Stanna upp; Genom att lära dig att vara medveten om vad som sker inom och utom dig lär du dig att stanna upp och reflektera i stunden.
Observera; När du medvetet har stannat upp ska du uppmärksamt observera dina tankar, känslor, din kropp, din omgivning… men du ska göra det utan att värdera det du upplever.
Acceptera: Genom att acceptera dina upplevelser utan att döma, med medkänsla och förståelse öppnar du upp dig själv inför dig själv, vilket ökar upp din inkänningsförmåga samt även skapar mer harmoni i ditt dagliga handlande.
Låt Gå; Låt upplevelsen försvinna. Genom att släppa taget gör du ett medvetet val att gå vidare, att inte fastna i din upplevelse, utan bara låt den vara och låta den tona ut…

Kram!

Skrållan
Det ska

Det ska jag ta till mig Spinoza. Verkar vara en bra metod. Sorgen kommer bara över mig helt plötsligt. Jag kan ha roligt, vara bland vänner och släkt, eller gå på stan, helt plötsligt känns det som jag vill gråta. Men att ha en strategi är nog bra. Det som känns bra att bo ensam är ju att jag slipper ha en sur och arg man vid min sida, slipper se en full man, slipper lukten av alkohol i sovrummet, ingen som raglar upp på natten och ramlar. Ja fördelarna är många. Men sedan saknar jag mannen som han var. Men det är ju länge sedan han var den jag vill ha.

Skrållan
Ledsen och arg

I dag känner jag mig så ledsen och arg. Varför? Varför blev det så här? Varför måste han dricka och förstöra för oss? Vi som hade många bra dagar. Allting kommer ändra sig, Vi får sälja vårt underbara hus som vi kämpat så med. Allt för att han väljer att dricka. Jo jag vet att han inte väljer, det är en sjukdom. Men i dag är det så svårt att förstå. Jag sörjer den tiden vi hade det bra. Jag vill inte gå, men jag måste. I går kände jag mig så stark. Kände äkta glädje. Men i dag sjönk jag igen. När tar det slut? Jag vill inte ta en massa beslut. Jag vill inte flytta. Jag vill ha ett vanligt liv med en man som älskar mig. Nu undrar jag, vad ska jag lära mig av det här? Ja just i dag förstår jag inte det. Fy vad jag får kämpa, jag vill inte.
Men jag vet ju att jag inte kan gå tillbaka till det som var. För då mår jag dåligt varje dag, med en sur man som retar sig på mig. Och helgerna, dom blir ju inte heller som jag tänker mig. Med fylla och allt. Skönt att spy ur sig alla besvikelser.

Spinoza
Svar

Jag tror inte att vare sig du eller jag kommer att få svar på de frågorna och jag försöker låta bli att fastna i det.
Ja, vad ska vi lära oss? Kanske att inte sätta en annan människa på första plats igen. Om jag sätter mig själv där i stället så kan jag kanske ha en vettig relation med någon som gör detsamma. Om inte så kan jag ju ha det bra med mig själv!

Jag är också inne i varannandagshumör och hade en rejäl svacka igår när jag mest grät.
Idag känns det lite bättre. Eftersom det kändes övermäktigt att både röja och städa så tog jag in en städfirma som storstädat hela huset. Då kunde jag ägna mig åt trädgården och fixa i ordning gästhuset och nu är det superfint överallt.

Skrållan
Ja Spinoza

Ja skönt att inte känna sig ensam i sina grubblerier. Så känner jag också, varannandag. Fast när jag läst i min tråd så är jag ibland ledsen på morgonen, sedan bättre på dagen, eller tvärs om. Skönt för dig att du tog in städfirma. Det underlättar ju verkligen.
Ja det kanske är dags att sätta sig själv först nu.
Tack för dina kloka ord.

Spinoza
När båda sätter en först

Varning för grov generalisering :-)!
Jag tänker att vi kvinnor (ofta) är vana att sätt andra i första hand och att män (ofta) är vana att komma i första hand. När en man är väldigt egocentrisk som ju missbrukare är så blir det ju dubbelt upp och en väldig obalans.
Jag inser att den där tacksamheten jag gått och väntat på för att jag satt X:et i första hand aldrig kommer och nu tänker jag sluta vänta på det.

Skrållan
Så är det

Ja så är det ju. Just att man får ju inget tack, om man nu väntade sig det. Och det blir ju den beroende som verkligen står i centrum, hur man än gör. Jag har pratat och pratat för att jag trodde min man skulle förstå till sist. Tankarna var ju på honom hela tiden. Hur skulle jag få honom frisk? När skulle han förstå? Vet att han ibland tyckte att ”jag minsann var såå duktig”, när jag kom med mina goda råd, på ett ironiskt sätt. Han visste tydligen inte att jag inte var duktig utan jag slogs för hans och mitt liv.
Inte undra på att jag känner sig helt tom och trött ibland nu.
Men sedan finns det ju bra dagar nu. Som jag känner att det är såå skönt att slippa sätta någon annan främst. Att bara tänka på mig och vad jag vill. Men det är ovant.

Skrållan
Måste få råd

Mannen måste flytta hem ett tag då hans boende inte är ledigt. Visst är det väl så att det inte är bra om jag då bor hemma? Jag kan få boende hos släkting , visst är väl det bättre?
Kom gärna med råd

Undrare
Flytta till din släkting!

distans mellan dig och din man. Tillåt dig själv att stå i centrum. Ditt liv, ditt centrum. Tänk på dig. Dina behov. Vad gör dig lycklig? Ta dig tid att fundera. ❤️

Spinoza
Mitt råd

Jag tror absolut att du ska hålla distansen för att fortsätta din egen resa.
Det blir ju lätt så att allt fokus skiftar igen när man är nära och det tror jag inte är bra i den process du är inne i.

Jag har gjort misstaget att vi sovit i samma lägenhet några gånger under de senaste månaderna av praktiska skäl och det har känts värre och värre.
Jag får ångest och kan inte sova och X:et tycker att det går bra - det mönstret känns allt för välbekant.
Så jag har bestämt mig för att det inte blir några fler nätter under samma tak.

Skrållan
Tack

Tar till mig era råd💕

Troja
Att bo kvar och han bor där

Att bo kvar och han bor där kommer vara en risk att gå tillbaka och hamna i en svacka! Håller med om att bo hos någon släkting 🌼

Skrållan
Har nu

Har nu bestämt att bo hos släkting. Ville höra era infallsvinklar. Och visst är det så, inte gå tillbaka, utan framåt.

Skrållan
Känns som jag står still

Det känns som jag står still. Mannen och jag pratade i går, han kan inte se något problem med att han dricker. Du kan inte bestämma över mig, vad jag ska göra, säger han. Nej säger jag, men jag kan bestämma över mitt liv.När jag börjar prata om att han dricker, så tycker han jag är tjatig. Han vill prata vanligt med mig. Inte om alkoholen. Men det är ju det som är problemet. Känns som när jag pratat med honom, så börjar jag tänka, om det är jag som har gjort saker han säger, så att vi fått det så dåligt i vårt förhållande. Börjar ifrågasätta mig själv. Men när jag pratat med släktingar, så klarnar allt igen.
Jag tror, att jag inners inne, vill att han ska vakna upp och se vad han förlorar. Jag vill att han ska säga till mig, att han slutar dricka och tar hjälp. Men han är inte där än. Men jag hoppas, för att jag inte inners inne vill förlora honom och för att vi ska slippa sälja hus och allting. Eller är det att jag måste ha mer tid? Tid att smälta allt som händer? Jag är helt klar med att jag inte kan ha det så här. Jag kommer inte överleva. Jag kommer gå under. Skulle vilja ha ett tecken från ovan om att jag gör rätt val. Att jag ger upp honom och vårt liv tillsammans.
Jag har ju berättat för mina barn hur allt är. Men han har inte berättat något för någon släkting om vad som händer. Han har inte tagit stöd och kontaktat någon.
Fy vad allt är jobbigt nu. Hoppas tiden ger mig mina svar.

Ullabulla
Känner så igen mig

Just det ofattbara att de inte ser eller förstår vad de väljer bort.
De vinklar det istället till att det är den anhöriga som väljer bort dom ur sitt liv.

Jag tyckte att jag var så smart då jag sa:
Du har all rätt att fortsätta dricka.
Men då klarar jag inte att fortsätta leva med dig.
Men inte hjälpte det.

Det kanske känns som att du stänger en dörr för evigt.
Men det gör du inte.
Du öppnar en dörr för dig själv.
Han väljer om han kommer efter dig genom samma dörr,eller står kvar.
Men jag minns fortfarande hur ofattbart tungt det var.
Att behöva inse att jag förmodligen var den enda som skulle gå genom den enda dörr som var vettig.

mulletant
Ja du Ullabulla

Så långt du har kommit, så klok du är. Ville bara säga det. Tack❣️ / mt

Skrållan
Tack Ullabulla

Tack Ullabulla. Verkligen kloka ord.

Troja
Vill bara skriva ner hur jag

Vill bara skriva ner hur jag gjorde när jag va i tanken att kommer han bli bättre, hur gör jag om det tar slut o vips så är han precis så som jag önskat, sund, tar sitt ansvar mm....
Jag gjorde så att säga att vi ses men vi har det öppet. När vi gjorde så så märktes det tydligt att när jag ändå inte sa nåt, " tjata" satte krav så fortsatte han i allafall dricka och ränna ute. Det fick mig att inse att det var så tydligt att även när han fick tänka själv så var han kvar i sitt missbruk och är det fortfarande.

Tänker att det kan vara till hjälp? Nu har du och din man mer distans då du inte bor med honom men att du kanske kan tänka och förflytta perspektivet från dig

🌼

Skrållan
Jag har ju

Jag har ju verkligen gett min man ett ultimatum Troja. Mig eller alkoholen. Och som jag förstår så har han valt alkoholen. Han vill ju kunna gå ut och ta en pizza och ett par öl.
I dag har varit en kämpig dag. Har varit ute och gjort saker, men helt plötsligt vill jag storgråta. Mitt bland folk får jag kämpa för att inte börja gråta.
Innerst inne vill jag inte lämna min man, men kan ju inte vara med honom när han dricker. Känns som jag är i Ingemansland. Känslorna var så i uppror ett tag i dag att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Detta är hemskt. Känns som mitt hjärta ska slitas ur min kropp.

Tröttheten
Berg- och dalbanan

Jag snubblade in på denna sida nu ikväll och hamnade i din tråd. Jag känner igen mig så oerhört, som att läsa min egen dagbok. Det där fuktiga, klängiga och kramiga som snabbt byts mot ilska när han blir avvisad. Irritationen när han inte får / kan dricka. Äcklet jag känner när jag seg den där glansen i hans ögon och hör sluddret. Skammen. Över vårt patetiska liv tillsammans. Över att jag hamnat i denna situation. Sorgen över att han väljer bort mig och barnen för att få däcka på soffan klockan 21.
Min man kom hem dyngrak ikväll fast vi hade ett långt samtal om hans nykterhet tidigare under kvällen. Han hävdar bestämt att han har läget under kontroll, att han numera är i princip nykter. Och jag är så in i märgen trött på att leva såhär. Att ständigt oroa mig för att han ska dricka. Att leta (och hitta) undangömda ölburkar i hela huset och rabatten. De eviga lögnerna. Problemet är att vi har två små barn ihop som han hävdar att han ska ha delad vårdnad om när vi separerar. Han dricker dock så fort han är själv eller ensam med barnen. Oftast när de somnat men ibland börjar han tidigare. Jag kan inte låta honom bo själv med barnen varannan vecka, jag vågar inte det. Så jag harvar på. Och hatar honom lite mer för varje dag. Sen har vi plötsligt en fin helg och jag börjar förlåta honom lite smått. Det är då han börjar dricka igen.

Sidor