Bipolär och missbruk/beroende

17 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Emmie-Lee
Bipolär och missbruk/beroende
Emmie-Lee
Bipolär och missbruk/beroende

Någon som har bipolär sjukdom i botten av sitt missbruk/beroende av alkohol?

Jag själv har bipolär sjukdom typ 2.
Jag är 35 år och har under mina senaste 20 år missbrukat alkohol. Mellan 13-20 års ålder hade jag även drogproblem, sedan har jag haft ett par återfall genom åren men nu varit borta ifrån det helt sedan 1,5 år. Utöver detta har jag haft ätstörningar, anorexi och bullemi som gått över i främst hetsätningar sedan 10 år tillbaka i perioder. När alkoholen tar fokus i mitt liv och när jag är hypomanisk äter jag ”normalt” till knappt något, men nu sedan min nykterhet (har varit nykter i 5 veckor) har mina ätstörningar varit värre än någonsin, dem har trädigt fram och tagit plats igen när inte alkoholen finns där. Så hetsäter varje dag. Mår oerhört dåligt och undrar ibland vad som är värst. Självklart alkoholen som ger värre konsekvenser..men dit jag vill komma är att jag känner mig fortfarande som en missbrukare..agerar på samma sätt som när jag drack på så vis att jag smyger ljuger och gömmer mina sockerkickar. Som med alkoholen. Känner mig så ledsen och tom - ensam! Rädd för att jag snart kommer ta till flaskan igen, smärtsamt och kämpigt att vara nykter just nu

Sofia
Hej och välkommen till forumet, Emmie-Lee!

Vad fint att se dig här och att du har varit nykter i 5 veckor! Starkt! Klokt att du här använder forumet för att söka erfarenheter från andra som liksom du har en bipolär sjukdom och ett missbruk/beroende. Du har tidigare kämpat med drogproblem, anorexi och bulimi. Nu märker du att du äter normalt till väldigt lite när alkoholen tar fokus och när du är hypoman, medan det nu under din nykterhet blir alltmer jobbigt med hetsätningen istället. Ibland överväger du vad som egentligen är värst, du verkar behöva välja mellan två alternativ som ger dig mycket lidande - om än olika konsekvenser på längre sikt. Du känner dig ensam, ledsen och tom och det är tufft att vara nykter just nu. Ändå har du klarat 5 hela veckor. Hoppas att du ska känna att du är i ett välkomnande och stöttande sammanhang här på forumet, fortsätt gärna att skriva mer om hur du mår och hur det går!

En tanke som väcks hos mig, som jag hoppas att det är okej om jag delar, är om du får någon hjälp/vård när det gäller din hetsätning, som fungerar för dig? Är det något som du tror skulle kunna hjälpa? Jag tänker att det skulle göra nykterheten lättare om du inte behövde kämpa med hetsätning och att må dåligt över det som alternativ...

Varma hälsningar,
Sofia, alkoholhjälpen och anhörigstödet

Fibblan
Hej Emmie-Lee

Usch, vilken tuff situation du är i. Och en hel del i bagaget..
Inte konstigt att gamla beteenden kommer tillbaka när vi slutar självmedicinera med alkohol, och precis som du säger är det själva missbruksbeteendet vi behöver bryta med..
Att det är ett hårt jobb och kräver mkt av oss, behöver jag knappast påminna om..
Nyckeln till o börja med, åtminstone för mig är att ständigt påminna mig om att det får ta tid, att det är en skakig resa, att jobba bit för bit, i små steg. Ibland 🐁 steg t.o.m ..
Har själv varit nykter i 1 månad och 15 dagar nu, så typ som du..och även om jag inte har hälften av de erfarenheterna och/eller diagnoser, som du behövt tampas och tampas med, känner jag ändå igen mig i en del. Och jag är nu där, att jag inser att jag behöver mer hjälp. Har tagit en ansats idag och kontaktat min vårdcentral, för att komma i kontakt med en läkare som jag haft tidigare, samt ställt mig i kö för att återupprätta en tidigare samtalskontakt.
Du verkar ha det så oerhört slitsamt nu..😔
Medicineras du för din bipolaritet?
Jag antar att du haft/har kontakt med vården? Finns det ngn kontakt du kan ta/återupprätta, för att få mer stöttning i allt det svåra?

Håller verkligen med Sofia om att det är starkt gjort, att du trots ditt tuffa läge, lyckats hålla dig nykter i hela 5 veckor..💪!

Kram/
Fibblan 🌼.

Lastkaj 14
Bipolär typ II och missbruk

Hej
Vet inte hur det funkar med just detta forum med privata medd men jag har bipolär typ 2, är 38 år och har en gedigen bakgrund med missbruk av alkohol, hasch, amfetamin och benzo. Sista tio åren enbart alkohol med nåt enstaka snedsteg. Önskar gärna kontakt för att utbyta erfarenheter. Vet inte hur man bär sig åt för vill varken skriva namn eller jobbmail här. Om du vill förstås.

Li-Lo
Hej & välkommen lastkaj 14

Så fint och omtänksamt du börjar ditt inlägg "Vet inte hur det funkar med just detta forum med privata medd".

Det här är ett anonymt forum och vi undviker att uppmuntra kontakt utanför forumet, till den grad att vi faktiskt ta bort/redigerar information som skulle kunna ledas till privata uppgifter. Som exempelvis bloggar där personuppgifter finns, adresser eller andra sidor. Det finns många skäl till varför vi valt att ha det på det här sättet. Vad vi är glada för är att många kan vara stöd för varandra trots eller på grund av anonymiteten här.

Tack för att du var så "försiktigt" i ditt erbjudande om kontakt och hoppas att du vill stanna hos oss.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Emmie-Lee
Någon med bipolär sjukdom som lyckats hålla sig nykter?

.......................................................................

SpaceCommissar
Jag är också bipolär, typ 2,

Jag är också bipolär, typ 2, samt har problem med att kontrollera drickandet. Jag är 39 år gammal, och har ett par barn på det. Det är ibland svårt att hålla sig nykter när man borde vara det. Så nu tänker jag förbli nykter. Men det gäller att ta en dag i taget. En dag låter inte så mycket för många, men en dag kan verkligen vara lång.

Emmie-Lee
Samma här, bipolär typ 2. Då

Samma här, bipolär typ 2. Då vet du vilket helvete denna sjukdomsbild ställer till det med. Jag är omedicinerad sedan ett par år tillbaka, då mediciner inte har funkat på mig (medicinförgiftad, svårare biverkningar mm) och just nu är jag i en depression och har varit sedan ett par månader tillbaka. Jag går från att lyckas vara nykter i månader till att dricka måttligt/under kontroll till att tappa det totalt där jag dricker för ofta eller för mycket och ibland båda två. Ett återkommande problem jag verkligen velat få bukt med, förstör så mycket! Jag hatar att vara bakis, mitt psyke klarar knappt av det. Omgivningen blir besviken osv. Många nackdelar med andra ord. Ändå så otroligt svårt att sluta. Jag har bett om hjälp, inte minst från min sambo. Men han vill inte sluta dricka med mig, och hur ställer man sig till det. Känns svårt att leva med någon som fortfarande dricker (dessvärre med mig många gånger) Hur tänker du, dvs om du lever i en relation?
Nu funderar vi på seperation, vilket gör mig väldigt ledsen. Jag är 35 och tjej, har ett barn på 10

SpaceCommissar
Jag lever inte i en relation,

Jag lever inte i en relation, men jag har varit gift en gång och sambo flertal ggr. Jag tycker att det låter som att ni har en hel del att reda ut gällande bl.a. alkoholen. Det är bra att hålla en öppen kommunikation mellan alla parter, och låta 10-åringen gå först. I dina skor skulle jag säga något i stil med att du behöver det här, att du mår dåligt över situationen redan som det är, att du inte behöver baksmällorna på det. Mer än så vet jag inte..

Baksmällor på depression är ett helvete. Är i en rätt djup svacka själv just nu, tänker mycket och mörkt. Jag är glad att jag slipper må dåligt av alkohol på det också..

Emmie-Lee
Var inte riktigt tydlig. Han

Var inte riktigt tydlig. Han vill inte att jag ska dricka och det är jag helt med på. Men när jag säger att jag behöver hans stöd och gärna föredrar att även han avstår från alkoholen kontrar han med att han inte vill. Han anser inte att han har några problem, och så klart kanske inte i samma utsträckning som mig. Men han har ju önskemål om att jag ska sluta och jag har själv vid ett flertal tillfällen velat sluta själv, men i utbyte bara krävt att han stöttar mig i det. Så länge vi lever ihop och han dricker ger han mig inte en ärlig chans till nykterhet då han undermedvetet drar med mig. Han blir en typ av trigger. Jag vet inte..kanske ärdet fel av migatt reagera så här, men jag är inte så stark i att ha det runt mig på det sättet..och ännu mer orättvist känns det att man sedan får skit för der när man fått ett återfall, som han indirekt har varit med och bidragit till genom att tex köpa med en fladka vin hem till maten.
Men jag har tagit upp detta med honom och når det inte fram och han fattar ger jag mig själv bäst förutsättningar att hålla mig nykter genom att lämna honom. Får se hur det blir. Hur länge har du varit nykter nu? En vecka för mig..men innan dess har det varit lugnt ett par månader och innan dess ja lite för mycket. Men jag vill sluta, har egentligen alltid velat det..men mina uppvarvningar brukar trigga sug på alkohol. Jag är också i en djup depression just nu. Skit är det! Känner mig helt förlamad till att göra sådant jag borde och känslan av att vilja leva/tycka om livet ligger långt bort just nu..tråkigt att höra att även du inte mår bra. Lider med alla som bär på denna skitsjukdom

SpaceCommissar
Det måste vara jobbigt att

Det måste vara jobbigt att inte få dricka när någon annan dricker. Men nån gång kommer du nog att se det som en styrka, att du valde en väg framåt trots att du hade någon som suktade dig.

Jag har varit nykter ett kort litet tag bara. Ja, visst är det lite så att man gärna dricker när man blir lite uppvarvad? Jag kom fram till det själv nyligen, att det nästan är uteslutande då

Ja, det är en skitsjukdom. Får du mediciner för den? Känner du att du kan söka hjälp vid krissituationer?

Emmie-Lee
Jag instämmer! Det må vara

Jag instämmer! Det må vara jobbigt till en början, sedan tror jag det bara blir bättre och lättare. Tanken vid ett helnyktert liv känns bara befriande. Man behöver inte all den ångesten, som det många gånger medför, när man redan har det tufft i mellanåt med sitt bipolära. Ja det är så jag resonerar i alla fall.
Men eey, grattis till dun nykterhet - bra jobbat! Bara att fortsätta på samma spår. Själv har jag varit nykter i en vecka..mest oroar man sig lite för jul och nyår mm. Barnfri och många tillställningar man ska på..hur tänker du skälv kring julledigheten? Någon bra plan?

Jag kan tyvärr inte äta mediciner, jag har testat vid ett flertal tillfällen, men har blivit medicinförgiftad 2 gånger och där i mellan har jag alltid fått dem värre biverkningarna. Så dem senaste 5 åren har jag varit utan.
Vpm får man inte så mycket hjälp av så länge man inte äter medicin, men jag har ett bra stöd i min mamma och likaså sambo (bortsätt från alkoholen). Min övriga familj - pappa och syskon, samt en del släktingar har också bipolär sjukdom, både 1 och 2. Svårt att få något stöd där. Så jag antar att man hankar sig fram så gott det går. När man mår bra mår man fantastiskt bra och glömmer att man ens mått dåligt. Nu är man i depression sedan länge och kan knappt se en ljusning vissa dagar..ja du förstår säkert. Hur går det för dig? Får du något stöd via vpm eller familj/vänner och äter du medicin?

SpaceCommissar
Tack! Jag trivs med min

Tack! Jag trivs med min nykterhet faktiskt. Jag gör bara programmet här på AH, och den verkar bra än så länge.

Ja, jag äter mediciner. Jag äter litium och voxra, och lite andra mediciner. Senare när jag kommit i mer balans ska jag prova ADHD-mediciner mot ADHD-delen hos mig. Ser fram emot det, men först vill jag ha varit nykter ett tag, så att jag verkligen kan mäta skillnaden hos mig själv. Jag använder en app just nu som heter Daylio där jag fyller i dagligen om jag t.ex. varit nykter men också hur jag mår psykiskt - det vill jag kvantifiera för att visa mig själv hur stor skillnaden blir.

Har du provat litium också? Jag är lite nyfiken, för den brukar inte ge några elaka biverkningar till folk som provar den. Den är dock jobbig pga blodprover för att mäta litiumkoncentration i blodet. Om du inte provat den än så kan jag rekommendera den, annars vet jag inte. ECT? :P (har fått ECT-behandlingar själv, blev senil av dem, rekommenderar inte om du inte verkligen behöver, för då rekommenderar jag dem..).

Jag förstår precis vad du menar. Ibland är jag glad om jag ens kommer upp ur sängen mer än för att gå på dass. De där dagarna kommer ofta nån gång i månaden, och håller i sig några dagar, sen känns det bättre och jag kan gå runt och vara bitter och deppig, men ändå klara av ett liv, d.v.s. gå upp, dass, koka kaffe, sitta vid datorn. Sen när jag börjar känna mig redo att gå ut så är det dags att gå tillbaka till jobbet igen.. lite så jag gör. Ofta är jag hemma minst en vecka från jobbet per månad, men de är väldigt förlåtande och förstående på mitt jobb, så de är okej med det, och säger typ "Om du inte orkar jobba så stannar du hemma, och om du orkar kan du jobba hemifrån, de andra dagarna är du välkommen till kontoret" (jobbar med systemutveckling/databashantering, så det funkar att göra det på distans).

Har du använt reddit nånsin? Det finns s.k. subreddits för bipolära där: r/bipolar och r/bipolarreddit, där man kan få stöd och ge stöd och bara prata med andra eller skratta åt denna hemska skitsjukdom (en hel del svart humor), men det är på engelska så du vet.

Gällande julen vet jag inte hur jag ska göra. Mina föräldrar har bjudit in mig, jag tror jag nappar men vi får se. Ska ha mina barn över nyår, vilket betyder att exet har dem över jul i år (vi byter varje år, i år har hon dem på julen, nästa år har jag dem på julen). Annars har jag nog ingen annan som bjuder in mig, är rätt ensam av mig, dessutom är jul lite så där familjegrej - sällan några vänner bjuder in mig på julafton, de vill ha sina familjer osv.

Emmie-Lee
Vad kul att göra att det får

Vad kul att göra att det får så bra med din nykterhet, hejja hejja!!
Dem perioder jag håller mig nykter mår jag som allra bäst, så förstår precis. Dock aldrig klarat mig längre än 5 månader (bortsett från min graviditet) Men jag har olika faser runt mii drickande. Nyktert, till att ta ett par glas ibland till att dricka typ dagligen (under hypomanier) Men spelar mindre roll egentligen, för vill inte ha skiten i mitt liv. Man mår bara ”bra” på det på kort sikt..minuter inland. Sedan triggar det ångest och allt möjligt hos en. Så jag antar att man bara får kämpa vidare, ta en dag i taget och vara glad/nöjd för varje nyktra dag som går.

Ja Daylio har jag med sedan ett par månader sedan, innan dess skriv jag dagboksanteckningar i iMoodJournal. Har kört ganska flitigt under ett par år och det är väl där framför allt som man har funnit sin självinsikt. Sina sårbarheter/riskfaktorer, depressioner och hypomaner.

Skönt att medicinerna funkar på dig. Önskar att dem hade gjort det på mig med. Åt Lamotrogin för ett par år sedan, höll på att utveckla något som heter Stevens-johnsons syndrom, det är en allvarlig hudsjukdom, så fick sluta tvärt. När jag åt Lithium fick jag kraftig påverkan på min sköldkörtel som bidrog med massa problem för mig..pallade inte alla dem biverkningarna. Mådde riktigt dåligt tyvärr. Fram tills för 5-6 år sedan åt jag en en adhd-medicin vid namn Attentin. Hjälpte mig oerhört med koncentrationen och ens inre stress, inser jag nu i efterhand. Men nu får jag den inte utskrivet av min nya läkare, för hon vill främst fokusera på min bipolaritet. Voxra är också en medicin jag ätit innan och den är grym. En av dem bästa medicinerna jag ätit även om insättningen var hemsk, kräktes dagligen i två veckor. Men jag kom ur min depression, som var ganska svår, på endast några veckor. Denna sluta jag med när jag mådde som bäst..för trodde jag inte behövde den längre. Ganska klassiskt kanske. Den medicinen har varit på tal igen att börja med i kombination med en psykosmedicin. Det är kravet för att man är bipolär, ja du vet ju själv hur det där funkar. Men har inte börjat än..lite rädd för eventuella biverkningar, rädd för att må ännu sämre än vad jag redan gör just nu. Men som sagt, testa voxra, jag tycker det är en bra medicin och jag tror/hoppas den kommer funka på dig med.

Vilket bra jobb du har, drömmen med psykiska sjukdomar som oss, att kunna jobba hemifrån. Själv slutade jag mitt jobb som butiksansvarig för ett par månader sedan när depressionen tog överhand. Jag sade upp mig för jobbade bokstavligt talat sönder mig på den arbetsplatsen. Men nu ska jag börja ett nytt jobb efter årsskiftet som är lite mer praktiskt lagd..tror det kan bli riktigt bra!

Då har vi lite samma upplägg kring barnen, mitt barn är hos sin pappa varannan jul, dvs denna. Nyår är han hos mig och då åker vi till min syster och hennes familj. Julen i år vet jag inte riktigt än. Blivit inbjuden till två-tre ställen, men ska jag vara ärlig så tycker jag inte riktigt om julen. Vanligtvis brukar jag fly utomlands, men i år orkar jag dessvärre inte resa..så ja man får se hur allting blir

SpaceCommissar
Tack! Ja nykterhet verkar

Tack! Ja nykterhet verkar vara viktig i vår sjukdom. Det blir extra märkbart när man varit nykter ett tag.

Hypomanier är hemska med alkohol. Det är som om hjärnan ständigt säger: "Nu ska du ut och festa, annars missar du allt roligt, fest fest fest" eller om man är på dåligt humör så tänker hjärnan "Nu måste du ta ett par öl för att lugna ner dig". Hypomanin ställer verkligen till det, ofta, för mig. Men denna gång ska JAG vinna, inte sjukdomen! Ha!

Daulio är en bra app. Jag gillar att man kan ha sina egna events där, så att man inte måste välja mellan de som finns där.. det finns så mycket jag inte gör enligt deras lista, och så mycket jag lagt till, t.ex. musikproduktion, jobbet osv. Dock har jag bara kört den drygt en vecka, eller dag 10 nu, så vi får se hur jag orkar hålla i den. Den påminner mig strax innan läggdags nu så jag tror att jag kommer köra på den ett tag till.

Åh nej vad jobbigt med Stevens-Johnsons Syndrome. Jag var också på väg att få den, tror jag, så jag avbröt lamotriginet direkt. Aldrig mer. Sen fick jag Seroquel som gjorde mig aggressiv och irriterad. Jag skällde ut min son för att han ville ha ett glas vatten. Då insåg att seroquel inte var nånting för mig, och avbröt den då också. Antagligen lockade den fram antingen en sjuk ångest eller hypomani hos mig, men jag avbröt den. Litium fick jag sen, och har haft i flera år nu. Jag älskar litium. Så jävla bra medicin. Jag har problem med sköldkörteln sen barn (struma), så jag fick bara höja dosen levaxin i takt med litiumet. Voxran är lite speciell - kan ge panikattacker, men kan hjälpa med fokus.. så det blir panikattacker, minskad depression och ökar fokus eller minskade panikattacker men ökad depp och minskad fokus för mig där. Pest eller kolera.

Ja, jag gillar mitt jobb. Men jag saknar t.ex. att jobba fysiskt som när jag jobbade som plåtslagare. Mindre att tänka på, mindre utbränd, bättre hälsa och fysik. Jag skulle inte vilja byta tillbaka egentligen, pga ryggen, men det vore kul att prova det på deltid sen nån gång när sjukskrivningen börjat gå ut (kommer inte hända, deltidssjukskriven hela mitt vuxna liv, mer eller mindre, var faktiskt pensionerad ett tag också med aktivitetsersättning). Vad var det för sorts butik du ansvarade för?

Julen kan vara knepig och jobbig för många av oss av olika anledningar. Jag tycker att du tänker på dig själv i första hand denna jul och gör precis så mycket/lite du själv känner att du orkar göra. Annars finns risken för utmattning där och knackar på dörren. (men god jul, säger jag lite försiktigt ändå..)

SpaceCommissar
Hej,

Hej,

Har helgen gått bra? Jag har haft barnen så har kollat Wallace och Gromit, Fåret Shaun och julkalendern med dem. Årets julkalender är fruktansvärt dålig tycker jag. Men det är en tradition att kolla på den.