Vuxen dotter med föräldrar i alkoholmissbruk

4 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Emmalf
Vuxen dotter med föräldrar i alkoholmissbruk
Emmalf
Jag är 31 år gammal och har

Jag är 31 år gammal och har en son på 2,5 och en till på väg.
Mina föräldrar har båda alkoholproblem, de har genom åren alltid skött sina jobb och alkoholdrickandet har varit på helger och ledigheter.
Nu har min pappa varit pensionär flera år och min mamma jobbar endast nätter.
Jag märker hur de mer och mer isolerar sig och hör av sig och hälsar på mig allt mindre.
För ett tag sedan så körde dom full mitt på dagen på en söndag och på något mirakulöst vis blev de inte av med körkortet. Det håller på att bli ännu värre.
Efter den incidenten gick dom på AA möten för första gången, vilket kändes otroligt hoppfullt. Men inga fler möten nu vad jag vet.
Jag har tagit avstånd från mina föräldrars drickande så de dricker aldrig när jag är med, någonsin.
Men nu känner jag att de börjar glida mig ur händerna och jag vill prata med dem, och skälla och försöka få dem förstå problemet.
Som jag redan gjort 1000 ggr innan.
Vad gör man? Låter man dem glida längre och längre in i beroendet eller ska jag försöka göra något åter igen?
//Emma

gros19
vad kan du göra?

1000 gånger minst har du försökt få dina föräldrar att inse att dom måste sluta dricka. Det är klart du kan försöka 1001 gång, men jag tror inte
du kommer att lyckas. Kanske måste du acceptera det du redan vet, nämligen att du är maktlös, du kan inte få dina föräldrar att sluta dricka. Du kan däremot försöka ta hand om dig själv och kanske ska du gå till Alanon ( AA för anhöriga kan man säga ). Kolla på nätet var det finns. Fruktansvärt svårt och smärtsam att inse att man är maktlös. Dina föräldrar förstår, men missbruk handlar om känslor och det har inte med förnuftet att göra. Finns även anhörigprogram ibland i kommunen. Att förstå vad missbruk handlar om tycker jag gör det lättare att hantera situationen. Man bär på så mycket ilska, rädsla, smärta, sorg m.m. Hoppas du hittar den hjälp du behöver för att kunna hantera situationen.

Maskros91
Att följa magkänslan - när är det nog för MIG?

För min del har jag fått vänja mig vid att bli väldigt passiv i perioderna då min pappa har återfall. Jag stödjer inte hans drickande men jobbar på att respektera att sjukdomen är svår att hantera och inget jag kan styra över. Därför försöker jag visa att jag i alla fall väntar här för att FÖRSÖKA plocka upp kontakten igen när han känner sig redo (han brukar isolera sig vid återfall), att man inte försvinner. Frågan är hur många gånger kontakten går att reparera utan att förstöra sig själv.

Det kanske kan hjälpa lite att fråga dig själv:
Kommer mina föräldrar att ta emot hjälpen på ett sätt som gör att de blir långvarigt nyktra?
- Om inte - Är jag stark nog för att hantera en situation där det faktiskt inte hjälpte att jag försökte göra något åt det?

Tänk säkerhetsgenomgång flygplan - svårt att hjälpa någon få luft om detta innebär att man inte får luft själv.

Hoppas på att du mår bra trots omständigheterna.
Styrkekram