Hej igen, fick vara kvar på sjukhuset över en natt men det visade sig bara vara någon form av muskelinflammation. Blodtrycket ska jag gå och kolla på vårdcentralen några gånger nu.
Ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte skrivit en rad tidigare.
Jag har i veckan stängt in mig i min bubbla och bara grubblat som jag kan göra ibland. Konstigt det där hur det kan vara, det går i vågor då jag mår extremt dåligt i några dagar för att sedan helt plötsligt må väldigt bra.
I de dåliga perioderna brukar alkoholkonsumtionen öka avsevärt.
Men inte den här gången, jag är fortfarande NYKTER, dag 18 idag. Håller jag ut morgondagen så har jag slagit mitt personliga rekord och det kommer inte bli några problem.
Ha en fantastisk kväll och helg❤️

svagis

Vad grym du är Kontentan :) Jag måste, med risk för att låta helt patetisk, säga att jag har varit så OROLIG för dig! Men nu är du äntligen tillbaka :) Vad bra att veta att du "blir sån" ibland att du bara sluter dig och grubblar - då ska jag inte bli lika orolig om det händer igen!
GRATTIS till alla dina nyktra dagar <3
Kram
svagis

Jag blir helt ärligt rörd. Det är inte alls patetiskt. Ni här inne känns lite som mina hemliga vänner, jag känner tex en stark oro för Nystart och hans destruktiva förhållande. Tänker på honom dagligen och undrar hur han har det. Har tänkt på dig också svagis, du får mig alltid att le stort.
Tack och grattis till dig också!

Nykterheten fortskrider. Idag 20 dagar nykter och jag har därmed passerat personbästa. Nästa delmål är en månad.
Idag har det faktiskt vart jobbigt, min alkoholistpersonlighet har försökt övertala mitt nyktra jag att det är okej att ta ett par öl, att jag klarar det nu.
Kom på att jag har glömt min naltrexon idag så det kanske är därför.
Hoppas ni alla haft en fin helg

Jag är dig hack i häl ?
Jag tänker också på forum-kompisar, undrar hur det går med än det ena och andra.
Det är väldigt fint!
Ps. Jag brukar behandla min a-röst som ett jobbigt trotsigt barn. Ligg och skrik eller smäll i dörrar, medan jag återgår till min disk.

När jag började skriva här så kände jag att min anonymitet var viktig, jag ville inte riskera att någon jag känner skulle läsa här och förstå att det är jag som skriver.
Nu känns det inte alls lika viktigt då jag redan skrivit massa personliga saker som de i min närhet skulle förstå att det var jag om de läste.
Tex vid ett par tillfällen har jag nämnt min son, jag har ingen grabb. Däremot har jag en helt underbar dotter.
I övrigt är jag en rätt så vanlig 26åring som försöker att få ihop livspusslet

svagis

du kanske har börjat släppa den redan? Det är bra i så fall för skamkänslan suger massor av energi.

Själv har jag kommit så långt att jag kan sitta på ett AA-möte och erkänna att jag är maktlös inför alkoholen och att jag är alkoholist. Men jag har bara berättat om min alkoholism för mina allra närmaste, totalt 6 personer. Har också tänkt ut att jag aldrig ska behöva säga att jag är "nykter alkoholist" utan istället säga att jag är "nykterist" vilket ju är ett sätt att smita undan själva stämpeln "alkoholist" som jag är lite rädd för.

Annars är jag är en rätt så vanlig 56-åring som inte har så många pusselbitar men full rulle i mitt liv ändå :-D
Kram
svagis

Varför ska du skämmas för att du tar tag i ett destruktivt förhållande till alkoholen. Jag skämdes själv i början när jag insåg att jag hade ett riskbruk. Jag ville absolut inte inse att jag hade problem med alkoholen. Jag drack ju bara bira och rödtjut. Jag gillade aldrig whisky och starkare grejor. Trodde typ "alla" drack mer eller mindre som jag själv gjorde. Jag har ju alltid skött mitt jobb och mina åtaganden till familjen. Nu är jag 56 år och vet sedan ett par år bakåt i tiden att jag har problem med alkoholen. Jag mår ABSOLUT bäst när jag är nykter. Läser du min tråd ser du att jag testat att dricka kontrollerat med lite olika resultat. Du ska vara stolt över dig själv som kommit så här långt på din resa. Jag har vuxna barn och barnbarn. Har sagt till mig själv att barnbarnen aldrig ska få se morfar full som en kastrull. En dag i taget ? kämpa på!
/Mrx

Skammen börjar lämna kroppen, otroligt skönt, men ännu har jag inte tagit mig så långt så jag kan gå på ett Aa-möte.
Jag har funderat väldigt mycket på träffarna, ibland skulle jag så gärna vilja ha mod till att besöka ett och ibland tänker jag att det inte är något för mig.
Den enda jag har erkänt min alkoholism för är min sambo än så länge. På jobbet har jag bara sagt att jag inte ska dricka på ett tag för att jag vill må bättre i kroppen.
Exakt så tänker jag också svagis, känns på något sätt bättre att säga att man är nykterist än nykter alkoholist ?

Det där med att barnbarnen inte ska behöva se morfar full.
Lustigt hur man resonerar, jag tänkte på precis samma sätt.
Jag tyckte inte heller att mina problem var så allvarliga eftersom jag skötte mig i övrigt, det är inte förs nu på slutet jag märkt hur jag mer och mer skiter i saker och inte gör allt jag borde.
Det är skrämmande hur alkoholen får en att strunta i alla konsekvenser

Hej Kontentan. Visst är det så, man super och skiter i konsekvenser. Du är fortfarande ung, du kan rädda dig från både alkohol och annan skit. Själv behöver jag supa för att skita i konsekvenser, du vet för du har läst min tråd. Men mitt mål är att sluta med allt.

Du är en väldigt vis man för att vara så ung. Kram på dig.

Tack för de fina orden nystart.
Jag är övertygad om att det kommer ordna upp sig för dig så småningom, du är en kämpe.
Tillbakakram

Tänkte skriva några rader så att jag kan gå tillbaka och läsa för att påminna mig själv om varför det är så viktigt att vara nykter, jag kanske läser om det här i morgon, om en vecka, om 6 månader, ja kanske om 10 år.
När jag än gör det så hoppas jag att jag fortfarande har motivationen, att jag fortfarande har viljan, för jag vet hur jag kan vara. Jag litar inte riktigt på mig själv.
Jag måste förstå att med alkohol har jag ingen kontroll.

Skriver en punktlista utan inbördes ordning med lite av det negativa som alkoholen medför i mitt liv:
*Ångest
*Brist på riktig sömn
*Magkatarr
*Egoism
*Övervikt
*Sämre ekonomi
*Depression
*Ensamhet
*Förstörda relationer
*Förlorad tid

Kommer säkert fylla på listan vartefter.

Snälla mig själv, försök tänk dig för innan du begår ett misstag, försök tänk tillbaka på hur stolt du är över dina hittills 22 nyktra dagar. Tänk på att du vill ha alla du älskar kvar, tänk på att alla som älskar dig vill ha dig kvar.
Kämpa och överlev en dag i taget. Livet är jobbigt till och från men det är lättare att ta tag i jobbiga saker nykter. På samma sätt är det lättare att känna äkta glädje nykter.
Tänk på din dotter som behöver sin pappa i sitt liv.

Lilleman

Att se att du tar verkligen det på allvar ? bara kämpa på.
Fan om man själv hade haft samma karaktär. Tyvärr föll det på det. Då jag har folk i min omgivning som inte varit till så mycket hjälp. Jag lägger inte ansvaret på dessa individer men när dom blankt skiter i min integritet o mina val... Då har det gått för långt. Men det är ganska tydligt att dessa individer sj har problem o ska ta med andra i fallet. Men det vet jag till nästa gång.

Att höra att du inte verkar få det stöd du behöver av din omgivning, men du ska veta att vi är många här inne som förstår dig och som stöttar dig

Brevet till dig själv är ju en super bra strategi för att inte falla tillbaka i ett destruktivt beteende. Jag brukar gå tillbaka och läsa mina gamla inlägg här på forumet ibland. Det ger mig styrka att gå vidare. Jag vill aldrig må lika dåligt igen som jag gjorde som storkonsument. Att alltid gå omkring med ångest och aldrig känna äkta känslor. Tar enormt mycket energi och livsglädje.

Det är nog nyttigt att påminna sig själv om varför och minnas hur dåligt man mått pga alkohol när ens undermedvetna försöker övertala en till att dricka.

Just nu mår jag inte bra, jag mår faktiskt skit. Jag har svårt att känna glädje i saker. Har prestationsångest och dålig självkänsla. Det har vart så i många år. Vissa dagar är bättre och vissa sämre. Jag har alltid trott att det är pga alkoholen och jag hoppas att det ska bli bättre efter en tid nykter.
Men än så länge så tycker jag inte att det blir bättre.
Jag tror att nästa steg i mitt tillfrisknande är att ta tag i min psykiska hälsa.
Men av någon anledning så är jag livrädd för att öppna upp mig för psykologer.
Jag får så fruktansvärt svårt för att vara ärlig över hur jag egentligen mår.
Visst känner jag kärlek till min dotter och mina nära, men den överträffar liksom inte den tomhet och mörker inom mig.
Jag gråter ofta när jag är själv. Minst ett par gånger i veckan, oftast helt utan förvarning.
Jag vill bara få veta hur det känns att vara genuint glad, lycklig och nöjd med tillvaron.
Missförstå mig inte, jag är absolut inte självmordsbenägen. Det är ingen utväg

svagis

Hm...du behöver nog inte vara så rädd för att öppna upp dig tänker jag bittert....det är så svårt att få träffa en psykolog nuförtiden...om du går till VC och bokar läkartid för att prata om ditt psykiska mående så får du ju träffa en läkare och eftersom jag gjorde det i jan 2018 efter att ha slutat dricka A (näst sista försöket) så vill jag berätta vad som hände mig. Läkaren bad mig beskriva hur jag mådde och jag beskrev att jag hade ångest mest hela tiden nu, fobier mot hissar och annan klaustrofobi och att jag var rädd att behöva bli sjukskriven osv. Hon skrev ut Paroxetin till mig och skrev remiss till VC:s egen KBT-terapeut som jag fick träffa 10 ggr. Detta funkade faktiskt för mig. Paroxetin gjorde att jag kom i balans, ångesten släppte och energin återvände. KBT-samtalen var också bra för vi pratade om saker jag oroade mig för och jag fick lite övningar (som jag inte gjorde) men terapeuten var sympatisk och jag kände att jag var ganska normal trots allt....

Efter detta var jag i princip i toppform och fortfarande nykter. Sen kom uppsägningsprocessen på jobbet och jag började dricka så smått igen :( Så nu är det bara att ta nya tag. Men vet du vad...jag känner faktiskt ganska ofta det där som du längtar efter - glad, lycklig och nöjd med tillvaron. Men jag tror att jag måste ha Paroxetin för att det ska fungera för mig fullt ut. Det är något med mina signalsubstanser i hjärnan som inte fungerar som det ska och det skulle kunna vara så för dig också...? Ring VC och boka tid - det är inget att spara på <3
Kram
svagis

Jag får ta mod till mig och boka en tid. Gå dit och lägga mig platt på golvet och bryta ihop, försöka att ta den hjälp som erbjuds och ge det en ärlig chans. Jag har problem med att jag är så kritisk mot folk jag inte känner så det är väldigt viktigt att det är en läkare/terapeut som jag klickar med på en gång annars kommer jag nog att ge upp.
Jag har provat en gång för länge sedan men det vart bara ett möte för jag kände mig inte bekväm att sitta i det där stela rummet och prata om mig själv och mina problem med en vilt främmande människa.
Jag får försöka igen och inte ge upp för lätt.

Tack för din historia svagis och jag är glad för din skull att det faktiskt fungerade för dig. ❤️
Psykisk ohälsa skulle jag tro är ett samhällsproblem som är minst lika stort som alkoholism.
Kram