Skilsmässa

35 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Spinoza
En sak i taget

Mitt mantra hela den här tiden har varit och är fortfarande:
"För varje dag som går är det en dag närmare tills jag är fri, oavsett hur lång tid det tar."
Det har hållit mig uppe när det ibland har känts övermäktigt.

Nu är ju ett stort steg klart i och med domen från tingsrätten.
Nästa stora steg är att mannen ska köpa ut mig ur huset och där är det ju en del praktiskt kvar med värdering av huset och överföring av banklån.
Sen är det flytten, där han tar med sig en hel del från lägenheten och jag hämtar mina saker från landstället.
Dotterns student i juni blir den sista milstolpen, sen tror jag inte vi kommer att ha något praktiskt kvar.
Så det är en månad till innan jag är fri om allt går som det ska.
Jisses vad det kommer kännas skönt, samtidigt som det säkert blir en hel del att fundera på!
Jag har bokat tid hos företagshälsovården för att gå och prata med en psykolog och det tror jag blir bra!

Ja, de här konstiga reaktionerna som blir. Ett exempel är efter vi hade skrivit på skilsmässopapperna. Då räckte han fram handen och sa, "Ja, då får jag väl tacka för den här tiden". Herregud, vad ska man svara på det???

Allstinaline
En som kommer bli lämnad eller kommer lämna

Jag är förvånad över hur männen ni har inte bråkar med er. Det är min största rädsla. Jag kan inte ens prata med min man. Han höjer rösten/skriker direkt och kommer med anklagelser.. alltid är allt mitt fel. Små saker som inte ens är värt att tjafsa om gör att han vill lämna, och han säger hela tiden: - men säg det bara, säg att jag ska dra..
jag har alltid sagt att jag tror på oss, att vi kommer kämpa oss igenom detta! Men att vi måste kunna prata!
Vi har ett barn, och jag har alltid velat kämpa för barnets skull. Men jag orkar inte längre.. men vågar inte lämna, för min man ljummet låta det gå ut över vårt barn. Jag vill ju skydda.. hur lämnar man? Hur pratar man med sitt barn om det? Mitt barn har svårigheter med och är extremt känslig.. jag vill bara mitt barn bästa, inser att det bästa nu kanske är att lämna.. men det kommer oxå ta mer styrk på barnet ett tag.. hur ska man tänka här?
Blir så glad för er skull som lyckats lämna! Och som ändå verkar mer lyckliga!
Vi har även vår ekonomi ihop, och när vi delar på oss kommer ja inte ha ett öre.. men de kommer va jag som måste ta hand om vårt barn.. jag pluggar 100 procent och jobbar in en inkomst på max 10000kr . Mina studier är jag knte berättigad lån eller bidrag.. blir ju så mkt att tänka på.. jag Bill va stark för mitt barn. Går vi isär blir det för mkt för mig. Jag vet inte hur jag ska hantera allt längre.. kram till er !

Spinoza
Visst är det bråk

Mitt X har varit väldigt labil under vintern och vi hade en hemsk period där han anklagade mig för både det ena och det andra. Men det mesta av det var via Messenger eftersom vi bodde isär under helgerna från i slutet av februari.
Nu när beslutet är fattat har han lugnat sig, men jag är inte helt övertygad om att han inte kan svänga om och börja anklaga mig igen.
Min strategi har hela tiden varit att hålla mig så lugn och saklig som möjligt och inte gå till motanklagelser. Jag har använt mig av mycket jag-budskap och min del i det hela och försökt vara så saklig som möjligt när han frågat varför jag inte vill olika saker.
Jag tror att det gjort att det blivit lugnare när jag hållit mig lugn, han har ju inte fått bränsle på sin brasa när jag inte kommit med motanklagelser.
Däremot har jag varit tydlig mot honom när jag tycker att han gått över gränsen och sagt ifrån att jag inte tycker att det är OK.
Det här har förstås varit jättetufft och jag har sett till så att jag inte umgås för länge i taget med honom, för då orkar jag inte hålla stilen.

Nu till din situation - Jag förstår att det kan kännas övermäktigt när man är mitt inne i den situation du är och du kanske skulle behöva hjälp med att bena ut olika frågor för att det skulle kännas möjligt att hitta en lösning.
Är ni gifta och det inte finns något äktenskapsförord så har du ju rätt till hälften av vad ni äger, men det är klart att det är tufft att plugga och klara ekonomin samtidigt med ett småbarn.
Frågan är om det blir en värre situation än den du har idag?
Hur långt har du kvar på dina studier - orkar du härda ut tills du är klar och har börjat jobba, eller behöver du lösa din situation redan nu?
Finns det någon du kan prata med som kan hjälpa dig att lägga upp en plan på kort, mellanlång och lång sikt över vad du behöver göra och hur du kan lösa allt som känns oklart just nu?

En varm kram till dig också!

Spinoza
Längtar

Vaknar på småtimmarna och tankarna bara snurrar.
Vi är mitt i skilsmässoprocessen, har fått domen för ett par veckor sen och ska göra bodelningen på torsdag och flyttar alla saker om en vecka.
Vi är överens om hur vi delar upp allt, så det känns helt OK, men nu fasar jag för själva flyttandet.
X:et flyttar ut från lägenheten till fritidshuset (året-runt-boende-standard) och jag tar mina saker från fritidshuset till lägenheten. Mitt i det här har vi dotterns student där vi ska på diverse olika aktiviteter och sen ha själva studentfirandet den 11 juni. Det känns som om jag går och håller andan tills allt ska vara över och ärligt talat börjar jag känna att luften håller på att ta slut.
Jag är ju helt övertygad om att det här är rätt väg att gå, vi har ingen framtid tillsammans. Men det är ju så plågsamt att ta sig igenom den här processen och jag vill ju bara att det ska vara över nu.

Sidor