Lilly62

Min man dricker helger och semestrar. Han väntar på fritiden för att dricka. Han har kontroll över sitt jobb och ekonomi, men ingen kontroll när han dricker. Han dricker fort och mycket till han går och lägger sig. Han säger att han vet hur dåligt jag mår av det men fortsätter dricka ändå. Efter flera år tillsammans och desperata försök att först acceptera och anpassa mig till situationen så började jag må sämre både psykiskt och fysiskt. Jag ställde ultimatum och han sökte hjälp men nöjde sig med klinisk undersökning och löfte till läkaren att han klarar själv att sluta dricka. 4 månader nykterhet blev det med ett par återfall. Den tiden kändes som att vi hade pausat vårt liv. Som att han gick och väntade på något. Under fritiden blev han deppig och apatisk. Han började klaga över att han inte ville leva så. Och så började det smyga in folköl, bara ett par, bara tre, bara på restaurang, bara after work.. Jag slutade följa med honom ut. Men han går ut själv och kommer hem ännu mer packad. Nu sa jag att han ska söka hjälp och fullfölja det. Han pratade med en beteendevetare idag och bokade tid nästa vecka. Så det är bra. Han tycker att han kan kontrollera sitt drickande vilket jag inte tror. Men det som gör mig ännu mer förtvivlad är att han säger att det är normalt och alla svenskar är så och det är jag som är en nykterist och kommer från en annan planet. Jag är inte född i Sverige men jag har bott här drygt 25 år, pluggat och jobbar och älskar det här landet. Jag dricker nåt glas vin eller cider lite då och då med vänner och på bjudningar och med min man.
Är det verkligen så normaliserat att vara beroende bara man sköter sitt jobb och ekonomi?

Din känsla är helt rätt Lilly62. Lita på den. Det är inte normalt att dricka så. Någon som råkar dricka för mycket någon gång, reagerar på om någon i hans närhet tycker det är jobbigt. Och slutar då.
Kommer inte med undanflykter att det är normalt.
Just att han blir deppig och apatisk när han inte får sin drog, är också ett varningstecken.
Så lita på din känsla.

inte det är normalt att vara beroende bara för att man sköter sitt jobb! Han sköter ju inte sin relation till dig eftersom du inte trivs. Är ju minst lika viktigt som jobbet! Fast det dricks mycket mer överlag i Sverige nu för tiden tycker jag! När jag växte upp (jag är 51 år) var det mycket färre alkoholtilfällen. Den ”normale” svensken drack vid speciella tillfällen typ midsommar mm. Nu tror jag den genomsnittlige svensken dricker nån gång i veckan, vin till maten mm. Hände nåt på 90-talet när bag-in-boxen kom. Tror det är många som har lite bekymmer med alkoholintaget. Kanske inte på en nivå så det ställer till problem med familj och jobb men å andra sidan skulle de inte kunna låta bli att dricka helt! Och din man skall väl inte bestämma vilken nivå som är normalt. Han ska lyssna på dig och ta hänsyn till dig, dina behov och gränser. Tycker din nivå på drickande är sund, ett glas vin nångång ibland. Stå på dig och flytta inte dina gränser. Hemskt att göra våld på sig själv. Kram

Lilly62

Tack för ert stöd, det kom fort och det behövs. Kram till er