Jens-Rune

Hej jag har läst nästan allt här och som många andra har jag ett jätteproblem när jag dricker, jag kan inte sluta när jag väl börjat och det går ut över mitt förhållande.

Jag dricker tills det svartnar och jag får minnesluckor och blir helt personlighetsförändrad, jag har kontroll tycker jag men sen går det snabbt utför, oftast är jag duktig på att tacka nej eller avstå helt men sen händer det och jag har spårat ur helt, blir jättekonstig har gjort snedsteg bland annat och jag får sån jävla ångest och gör min sambo ledsen och sårar henne, hon är så jävla fantastisk, fin och jag älskar henne mer än något annat. Att hon stått ut med mig förstår jag inte som jag betätt mig, nu är jag dock rädd att hon ska lämna mig, blir sällan full och har under de senaste åren undvikit att hänga med kompisar för att inte riskera att hamna där igen, jag ligger helst hemma med min älskling, det är det bästa jag vet men jag kan samtligt inte vara för på henne hela tiden då hon behöver sitt space vilket jag förstår.

Är det bara att skita i att dricka över huvud taget? Ge upp skiten jag älskar öl och pröva nya saker (men sprit rör jag inte eller försöker undvika det för jag vet hur svårt jag har att kontrollera det) har ett arbete där jag behöver dryckeskunskap men jag har rätt bra koll på det mesta ändå..

Har blivit bättre på att bara ta någon öl då och då bara för att njuta eftersom ja har fått snefyllor förut och är livrädd för det men jag funderar i min ångest på att ge upp allt överhuvud taget, nu har jag redan begått misstag men skulle byta all alkohol i världen för att få ha min älskling kvar hon betyder mest av allt för mig.

Har haft problem med alkohol i familjen på min mammas sida medan pappa som jag växt upp med aldrig en enda gång tagit en öl eller annat när jag har varit med, har inte funnits i hushållet överhuvud taget, första gången jag såg pappa ta en öl var när jag var runt 18 och hade öl hemma så fråga han om han kunde få en liten öl!

Jag vill nog mest skriva av mig, ska göra allt för min grymma flickvän och så vill jag ha det här så jag kan komma tillbaka och påminna mig själv om vilket svin jag blir, all annan tid försöker jag vara världens grymmaste pojkvän/sambo, gör allt hon ber mig om för att jag vill att hon ska tycka att jag är snäll och för att visa att jag älskar henne och kan inte tänka mig ett liv utan henne..

Hej, om jag får ge ett tips så gå till en beroendemottagning och be om antabuskur? Om det är så att du har utvecklat beroende (fysisk allergi och eller mental besatthet som det brukar kallas verkar det nästan omöjligt att klara av förändring själv av allt jag själv upplevt, läst och träffat andra med problematik. Det ger dig längre stunds nykterhet och chans att tänka klart.
Tips två; läs skål ta mig fan, kul bok men bra fakta från folk med problemdrickande till folk med problemdrickande.
Tips 3: testa AA möte, inte så farligt som det kan verka
Tips 4: om du halkat dit på ”sjukdomen” så är den progressiv, dvs även efter längre uppehåll så fortsätter du på samma ruta du pausade nästa gång.

Lycka till! Det händer mycket bra saker med måendet och relationerna om man lyckas hålla sig nykter.

Jag har själv försökt sluta massa ggr men fallit tillbaka värre o värre för varje gå g. Nu är jag över 100 dagar nykter med hjälp av antabus.

Skära ner är lite som att lova att bara sitta och köra 30 i en formula 1-bil. Letar fortfarande efter den perfekta liknelsen. Men hur som helst, det räcker att slinta till bara lite så är du iväg i full fart. Eller efter att ha kört ett antal varv så känner du att ”fan jag har ju koll på det här nu, klart jag kan dra på lite” och så är du i väg 300 och pang rakt in i sargen. Sen några vändor med att klistra ihop skallen och ut och puttra igen and repeat.

Många trådar här på forumet är skrivna i tårar eller blod gällande att man testat och halkat igen. Men visst några kanske klarar att puttra runt i 30 med foten stelt spänd över gasen i resten av sitt liv. Du väljer själv.

Men jag fastnade för att ”du gör vad som helst för att behålla din älsklig”? Då vet du antagligen vad du behöver göra. Jag insinuerar egentligen inte att jag vet, utan att om det är viktigast för dig och du har analyserat ditt problem och dina vanor, så tror jag att du vet hur du ska göra.
Det som krävs.

Kämpa på, finns bra information och gemenskap här.
(Jag var i en liknande sits som du för ett drygt år sen. Kunde inte sluta när jag börjat. Testat att dra ner flera ggr. Ful-fyllor. Fick ultimatum).

Jens-Rune

Ja det är nog så det är, man halkar dit och tror att man har koll på sig själv eller iallafall tål det man dricker vilket jag gör till 100% just då, fast som ja vet innerst inne att jag inte gör! Det var bra liknelser och tackar för svar!

Jens-Rune

Det dåliga är att jag förstör min sambons självförtroende, hon kan tro att det är något fel på henne fast det inte är det, jag älskar henne och bara henne, skulle inte vilka vara med någon annan på hela jorden men när det blir såhär så slutar hon att tro på mig och den tillit jag byggt upp försvinner, men kommer aldrig sluta försöka göra henne lycklig och jag hoppas att hon aldrig ska få se mig så full igen, jag kan lova allt jag vill men hon tror mig inte med all rätt men jag ska göra det hennes skull i alla fall!

Jens-Rune

Köpte faktiskt boken har inte börjat läsa än! Tack för tips.

Finns bla. 28-day, 90-day alcohol free challenge eller 1 year no beer. Jag lyssnade på ljudboken tillhörande den förstnämnda (finns på Story*ell och de andra). Två sköna britter som dragit igång det och de reflekterar över sitt drickande och ger motivation. Att ”köra en challenge” ger ju också en rätt bra ursäkt för tillfällen då du inte vill vara så öppen.
Det är nog oavsett bra att inleda med en nykter period, men kom ihåg att det inte återställer dig till normaldrickare. Du kommer börja där du slutade, men det är ju en bra bas att börja på. Oavsett om du väljer att sluta helt eller dra ner.